Motsvarande vad ditt hus/trädgård är för dig, är min häst för mig. Min häst för mig känns livsviktig. Det finns sedan massor av saker jag skulle vilja göra med min häst, men vad jag vill är inte = vad jag mäktar med, fysiskt och psykiskt. Utöver diverse ångest/depressioner och NPF-relaterade svårigheter så har jag hormonell obalans, är kroniskt trött efter x antal utmattningar, har fibromyalgi och på det rätt svår allergi som 9-10 månader av året som ger än mer trötthet, värk och nedstämdhet. Jag har också väldigt svårt med mat (typ ARFID) vilket försvåras ytterligare under min allergiska period då jag får korsallergi mot många livsmedel jag har enklare att äta. Och äta lite -> ännu mindre energi.. det blir en ond cirkel.
Jag har haft psykisk och somatisk ohälsa samt varit sjukskriven två tredjedelar av mitt vuxna liv. Jag har sedan arbetat 5-6 år, i varierande procent och med varierande framgång. Nu har jag sjukersättning på 50% och är sjukskriven + arbetslös på resten. Utmattad återigen, kom in i en tuff depressiv episod. Osäkerhet inför hur jag ska hitta ett jobb jag klarar av, och hur jag ska räcka till ens på 50%. Oro och stress inför ekonomi och pension, förstås.
Det är inte kul. Jag känner mig ledsen över mina begränsningar, besviken, och det känns piss men det är också ok. Det är rimligt att vara ledsen över allt som inte blev och blir just nu. Jag tänker också att det är hälsosamt att vara det då och då, så man inte bara förtrycker de känslorna, ångest, oro och sorg är helt naturligt. Men att hitta något som jämnar ut dalarna är lika livsviktigt som hus/trädgård är för dig och som min häst är för mig.
Allt handlar, kanske tråkigt men det är vad det är, om kompromisser, utifrån här och nu. Jag är absolut ledsen över att jag är både mentalt och fysiskt begränsad, men går jag in för djupt i känslorna blir allt mörkt. Jag behöver periodvis psykologhjälp för att få rätsida när det blir tufft, och då med emotionell reglering. Jag behöver också min ADHD-medicin, två stämningstabiliserande, en antidepressiv, p-piller (för att balansera min PCOS), sömnmedel (annars somnar jag inte). Jag har lugnande vid behov men tack vare att jag äntligen hittat ”rätt” medicinering i övrigt och börjat hitta en strategi för emotionell reglering behöver jag mycket sällan ta lugnande. Vilket är bra, för lugnande gör mig rätt väck ovanpå all annan trötthet.
Min historia kanske inte ger dig något alls, du kanske inte tycker det är relaterbart, men jag lämnar den här i alla fall.
. Jag får rensa massor med ogräs i mina kragar, men jag har jord jag gör själv.
