Det är inte roligt att ha migränkänning men jag vet inte om det ursäktar bristande respekt (genom antar jag dåligt ordval, ergo; floskler, dravel, sagor etc etc) för andra för det, speciellt inte när diskussionen just nu handlar om att vilja bli respekterad för sin åsikt? Dålig stil, tråkigt att se tycker jag, inte bara på dig utan flera här. Det luktar nästan tårtning, bara att här handlar det inte om att tårta sverigedemokrater, här handlar det om att tårta alla trosuppfattningar.
Jag har haft en mycket ung kollega som är djupt kristen och medlem i något jag själv inte kan tolka som annat än en sekt. Just nu går hon i bibelskola i danmark men innan hon åkte dit jobbade jag ihop med henne under en lång tid. Diskussionslysten som jag är så frågade jag om jag fick ställa henne frågor om hennes tro och vi visade det sig ha ENORMT stora skillnader i uppfattning om saker och ting och det var djupt frustrerande att diskutera med en djupt religiös abortmotståndare och homofob - men jag slogs av det faktumet att hon aldrig någonsin, inte ens var i närheten av att 'pracka' på mig sina åsikter. Inte en enda gång. Hon svarade på mina frågor, stod för sin tro oh åsikter, men försökte inte på något sätt att påverka mig.
Jag har också en handledare i mitt arbete som fungerar som samtalterapeut. Han är präst och han är kurator, han var en av de sjukhuspräster som arbetade under diskoteksbranden i Göteborg, han arbetade då vid Linköpings Universitetssjukhus dit många brännskadade kom. Han har aldrig någonsin prackat på mig någonting. Det är jag som pratar, han handleder och låter mig själv komma fram till svaren jag behöver. Och jag kallar mig fortfarande, åtta år senare av regelbunden handledning, för agnostiker. Jag glömmer bort att han är prälle, det är inte därför jag träffar honom, det är i egenskap av själasörjare jag träffar honom och det är som sådan jag respekterar honom och inte något annat. Jag förstår kort sagt inte hur du tänker med den aversion du beskriver.