Gå ner i vikt är piece of cake ...

Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Appropå gymtrender, det har blivit lite sån gymhets, men det är en annan tråd. Gymfreaksen ökar.

Jag menar alla former av medveten, planerad fysisk aktivitet :-).
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Och det vet vi att den inte gör;)

*kl*
Jag hade svårt att somna igår så jag låg och funderade lite. Vem är det som bestämt att en kvinna/man ska förbränna/äta si och så många kalorier för att hålla en normal nivå på hullet? Vem har bestämt vad som är normalt?
Kan bara se till mej själv, äter jag runt 2000kcal så går jag ofelbart upp i vikt omgående och då rör jag mej mycket!
Det måste ju vara enklare att se till sej själv och vad ens kropp förbrukar än att titta på alla andra. Jag tror inte "alla andra" kan äta hur mkt som helst utan att öka i vikt utan jag tror att alla som har en normal vikt gör begränsningar någonstans och att det normala ligger lägre än vad många tror. Problemet är att det finns så mkt snaskigheter man vill har och då är det synd om en när man inte kan smacka i sej allt samma vecka/månad utan att lägga på sej en extra badring under skinnet.

Största problemet tror jag är att folk lagar för lite mat ifrån grunden och att allt man stoppar i munnen är processat skit med massa onyttiga tillsatser. Jag tror att om man går tillbaka till ursprunget och försöker efterlikna vad vi åt då så skulle man få en bättre folkhälsa överlag. Detta är väl inga banbrytande tankar men jag va tvungen att skriva ner det ändå;)

*halleluja jag har löst alla problem med välfärdssjukdomarna*
 
Senast ändrad:
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tror också att det blivit lite inne med att åka till gymmet och bli stark, där jag tränar har det blivit en ganska stor ökning av folk det senaste kvartalet och alla pratar om sina proteinpulver:D
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Appropå gymtrender, det har blivit lite sån gymhets, men det är en annan tråd. Gymfreaksen ökar.

Jag menar alla former av medveten, planerad fysisk aktivitet :-).

Fast jag tycker mig se en större medvetenhet bland ungdomar idag, än när jag var ungdom. Det är en annan inställning bland både barn och ungdomar till gymnastiken i skolan, jag tycker mig se bland bara mina barns kompisars kroppsmedvetenhet att träning är mer självklart för fler idag än vad det var förr.
Samtidigt finns det alltid de som anser att det är 'innegrejjer' det där med träning 'det går nog över' men det tror inte jag. Jag ser bland tjejerna i stallet att flera tränar för att orka med ridningen - det fanns inte på planeten att någon skulle tänka så när jag var i tonåren, jag ser många på mitt arbete som börjat träna för att 'inte gå sönder', jag ser också i diskussionerna hos mina barns vänner om framtida yrkesval, att man helst inte väljer stillasittande arbete, heller inte ryggbrytaryrken, och - att matmedvetenheten är påtaglig. Sötsakstarmar kommer människan alltid ha, men jag tror att cocacola-light-generationen är på utdöende, och att fler och fler väljer mat och dryck med både förstånd och samvete.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tror att vi ser en ökad differentiering. De som äter hälsosamt, inte blir överviktiga och tränar å ena sidan, och så de som inte sköter sin hälsa lika nitiskt å den andra.

Fler vältränade, fler överviktiga och färre i "mellanskiktet" så att säga.

Jag håller med om att man ser många fler människor på väg till/från gym nu än för bara några år sedan, och jag ser även många fler som är ute och springer.

Men vi ser också fler rejält överviktiga.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Absolut, jag håller med dig om det. Jag ser också i statistiken att gbp-operationerna blir fler och fler, i mitt tycke kan jag tycka att många får dessa ganska godtyckligt dessutom - det ställs inte tillräckligt hårda krav på förändring innan operation beviljas.

Men jag tror, och hoppas att den medvetna delen av befolkningen har eller får kraften att påverka den andra halvan på ett positivt sätt. Men det är kanske i ett långsiktigt tänk. Nu, handlar överviktsproblemet tror jag mycket om att forma och upptäcka tendenser redan på barn. Redan där ska man påverka, hjälpa och guida.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Men jag tror, och hoppas att den medvetna delen av befolkningen har eller får kraften att påverka den andra halvan på ett positivt sätt. Men det är kanske i ett långsiktigt tänk. Nu, handlar överviktsproblemet tror jag mycket om att forma och upptäcka tendenser redan på barn. Redan där ska man påverka, hjälpa och guida.

Det vore ju bra om det var så ..men nja... jag tror att det finns ganska lite förståelse för att människor är olika och har olika problem. När jag pratar med många av mina rejält överviktiga människor så är ofta in problemet att de inte vet hur de ska göra. De vet vad de ska undvika, att de ska träna etc. Men det är enligt vad jag sett ofta inte bristande kunskap utan att det är svårt att göra det. Och framförallt att många använder socker som tröst och beroende. Och där tycker jag sjukvården är väldigt dålig. Det är jättesvårt att få hjälp och jag tror att om vi vill komma åt problem med övervikt måste samhället förändra mkt i den hjälp vi erbjuder. och jag tror inte att man kommer någonstans med att normalviktiga säger att det är ju inte ngt problem att vara normalviktig. Det är ju lite som att jag som aldrig haft problem med alkohol säger att det är ju inget problem med alkohol- det är ju bara att låta bli att dricka..
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Absolut, jag håller med dig om det. Jag ser också i statistiken att gbp-operationerna blir fler och fler, i mitt tycke kan jag tycka att många får dessa ganska godtyckligt dessutom - det ställs inte tillräckligt hårda krav på förändring innan operation beviljas. QUOTE]

Framförallt har jag hört från vänner som gjort det att ingen diskutera matvanor med dem. Ingen frågade varför de hade fått 70 kg övervikt. Inget samtal alls kring detta. Utan mina vänner kände sig ganska ensamna.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Absolut, jag håller med dig om det. Jag ser också i statistiken att gbp-operationerna blir fler och fler, i mitt tycke kan jag tycka att många får dessa ganska godtyckligt dessutom - det ställs inte tillräckligt hårda krav på förändring innan operation beviljas.

När min bror och även min väns man skulle göra sina gbp så ställdes det väldigt hårda krav.
De var tvungna att gå ned x antal kg för att ens få göra operationen för att visa att de verkligen ville gå ned i vikt och dessutom lyckas hålla den vikten ett tag.

De var även tvungna att gå till både dietist och ngn samtalshjälp många gånger för att reda ut hur/varför dem ätit och hur dem skulle förändra sin livsstil för att få ett bestående resultat.
Utan alla dessa delar så blev det ingen operation.

Bra tycker jag, även om jag vet att dem tyckte det var svinjobbigt.
Men det verkar ha fungerat iaf, de är fortfarande normalviktiga flera år senare och verkar må bättre än någonsin :)
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Fast skilj på träning och "gå-till-gymmet" ;)... Finns så mycket fler (och i min åsikt roligare) träningsformer.

Superbra såklart att fler blir mer medvetna om att vi måste röra på oss på fritiden. Det är inte det jag pratar om när jag säger "gym-hets", utan jag menar de som konstant lägger upp bilder på sina tredubbla gympass om dagen, luncher som består av kvarg och fun light, och är allmänt olidliga att umgås med. Väldigt sektliknande. Tacka vet jag längdskidåkare.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tycker man märker socialt lite att en del grupperingar är mer eller mindre sunda på olika vis.
En del umgås alltid kring saker att äta eller dricka. Man äter middag, fikar, dricker vin etc.
Andra kan träffas och träna ihop.
Andra kanske träffas och gör annat.

Vet man med sig att man gärna ses över godsaker och att man är för stillasittande, överviktig eller svag någonstans så man får ont av det kan man ju testa bjuda med sina nära och kära på något aktivt istället.

Jag har bekanta som gärna sitter hemma och ser film när de umgås. Jag har bekanta som gärna vill röra sig och uppleva saker rent fysiskt.
De senare har betydligt mer sällan osunda kroppar, varken överviktiga eller svälta, IOM att de då orkar mindre.

Jag har tyvärr många bekanta som bantar och svälter sig för att se ut på ett visst sätt. Tyvärr orkar de ju inte så mycket. Och de missar också en stor del av livet IOM att deras tankar och känslor kretsar kring mat/vikt-ångest så mycket.

Men ja - been there, done that. Så jag är inte bättre jag.

Jag försöker idag se mat som bränsle. Jag måste äta en jäkla massa för att orka mitt liv. Ibland är jag leds på mat. Då försöker jag iaf få i mig näring och kcal genom flytande måltidsersättning.
Belöning och tröst försöker jag hitta i annat än mat eller shopping eller annat flyende.
Givetvis äter jag gott och myser jag med. Men inte varje gång jag vill belöna eller tycker synd om mig själv eller vill ha ngt trevligt.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Man kan nog helt enkelt säga att det extrema inte är bra för de flesta av oss. När det blir en besatthet, ett behov och man inte kan låta bli och livet styrs av det så känner jag att det gått för långt.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Framförallt har jag hört från vänner som gjort det att ingen diskutera matvanor med dem. Ingen frågade varför de hade fått 70 kg övervikt. Inget samtal alls kring detta. Utan mina vänner kände sig ganska ensamna.

När min bror och även min väns man skulle göra sina gbp så ställdes det väldigt hårda krav.
De var tvungna att gå ned x antal kg för att ens få göra operationen för att visa att de verkligen ville gå ned i vikt och dessutom lyckas hålla den vikten ett tag.

De var även tvungna att gå till både dietist och ngn samtalshjälp många gånger för att reda ut hur/varför dem ätit och hur dem skulle förändra sin livsstil för att få ett bestående resultat.
Utan alla dessa delar så blev det ingen operation.

Bra tycker jag, även om jag vet att dem tyckte det var svinjobbigt.
Men det verkar ha fungerat iaf, de är fortfarande normalviktiga flera år senare och verkar må bättre än någonsin :)

Precis så. Det finns säkert en stor variation i hur dessa operationer handläggs. Och så ska det ju inte vara.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Fast skilj på träning och "gå-till-gymmet" ;)... Finns så mycket fler (och i min åsikt roligare) träningsformer.

Superbra såklart att fler blir mer medvetna om att vi måste röra på oss på fritiden. Det är inte det jag pratar om när jag säger "gym-hets", utan jag menar de som konstant lägger upp bilder på sina tredubbla gympass om dagen, luncher som består av kvarg och fun light, och är allmänt olidliga att umgås med. Väldigt sektliknande. Tacka vet jag längdskidåkare.

Nu är det inte bara tredkänslig ungdom och kroppsangstande thirty-something med yogamattan i ryggan som tränar på gym då. På mitt gym tränar såväl fotbollslandslagsspelare som elitidrottare. (Och bara för att jag vill namedroppa lite så tränar Micke Persbrandt på mitt gym, inför roller med fysiska prestationskrav. :D )
Alltså, även längdskidåkare tränar på gym. Ordet gym behöver heller inte nödvändigtvis innebära ett gym på stan, man kan gymträna hemma idag också, det är nog dessutom ganska vanligt då cardio som löpband och crosstrainers är billigare att köpa än vad en vanlig treväxlad tantcykel är.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tycker man märker socialt lite att en del grupperingar är mer eller mindre sunda på olika vis.
En del umgås alltid kring saker att äta eller dricka. Man äter middag, fikar, dricker vin etc.
Andra kan träffas och träna ihop.
Andra kanske träffas och gör annat.

Jag har ett par bekanta som ofta refererar saker till 'syjuntan' och jag har i mitt stilla sinne sett framför mig ett gäng tanter som sitter hemma hos varandra och äter mat, dricker vin och stickar raggsockor medan de skvallrar och snackar en massa skit. När en av vännerna hamnade på sjukhus efter ett otäckt fall där hon fått en skallfraktur och brutit en fot, visade sig att syjuntan var en samling femtioåriga tanter som bergsklättrade och min vän hade vid en sån utflykt, halkat på parkeringsplatsen när de packade ur bilen. Efter sina klättersessioner (som inkluderade kaffekorg förstås, även solen har sina fläckar), åkte de i samlad trupp till stadens badhus och simmade ett antal uppgjorda meter och duschade och bastade. Superkul idé tyckte jag, även om jag själv skulle skippa klättrandet då, men principen gillar jag! :up: De har badhuset som belöning, inte maten!
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tycker man märker socialt lite att en del grupperingar är mer eller mindre sunda på olika vis.
En del umgås alltid kring saker att äta eller dricka. Man äter middag, fikar, dricker vin etc.

Jag tror inte att du kan se några mönster i vikt och hälsa, utifrån det där.

Jag och så gott som alla jag umgås med är normalviktiga och de flesta är åtminstone i okej-kondition. Mitt umgänge består så gott som uteslutande av just sådant som du beskriver.

Att tycka om mat, att gilla att bjuda på mat och att laga god mat, behöver inte alls vara kopplat till en ohälsosam livsstil.

Jag skulle inte drömma om att träffas för att gå och träna ihop! Värdelös umgängesform, om du frågar mig.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp