funderar...

[sanni]

Det är lite kaos mellan min pojkvänn sedan ett tag tillbaka... vi har varit ett par i ca fyra år nu, och han har en dotter som han har varannan vecka. Hon är nu ått år och jag har alltså funnits i hennes liv i fyra år!!
Men som sagt det är kanske sista versen mellan mig och pojkvännen..(hoppas fortfarnde..)
Har ni någon erfarenhet av att man kan få någon slags relation med barnet fast det är slut? Jag och killen kommer nog inte vara ovänner eller så för att det har tagit slut..men hur kan man förklara för dottern?
Älskar ju henne så mycket det är ju min lilla flicka också..! Är det helt kört?
Så fram med åsikter eller erfarenheter..bra som dåliga..
Kram till er!

 

[ameo]

Sv: funderar...

jag har ingen egen erfarenhet, men om jag int eär helt ute och cyklar så stod det artikel om just sådant i något av de senaste numren av Vi Föräldrar (som jag numera bara läser låneex på öppna förskolan.. ) Kolla om du kan hitta det, så får du lite input - där stor i alla fall om någon plastpappa som fortsatt ha kontakt med barnen.

 

[yodi]

Sv: funderar...

när jag var fyra år gifte min pappa om sig, det höll bara några år men jag har forfarande kontakt men min "plast" mamma, så visst kan man fortfarande hålla kontakten

 

[funlight]

Sv: funderar...

Klart att du kan ha en relation med barnet fastän du och hennes pappa ej lever tillsammans!!!
Jag träffade en kille för 9 år sedan, min dotter var 3 och hans dotter var 4, flyttade tillsammans 1 år senare. Båda barnen bodde hos oss på heltid och var hos sina andra föräldrar varannan hel och på lov m.m. Vi blev ju med tiden som en helhet, fast barnen visste hela tiden att vi (jag och min sambo) var deras mor resp. far.
För 2 år sedan så separerade vi och det var det värsta jag varit med om, dels för min egen skull men också med tanke på barnen ändå så hade de ju uppnått åldrar på 10 och 11 år, och plötsligt skulle "syrran" flytta.
Men då jag vägrade släppa taget om min "bonustjej" så kommer hon till oss i bland och sover över, bara kommer och rider över dagen och tillbringar tid tillsammans med mig och min dotter och vice verca förståss min dotter åker också till dem.
Nu börjar de bli "stora" tjejer så det blir mer sällan men telefonerna går varma så man blir hela tiden uppdaterad hur det gått på den senaste tävlingen o.s.v.
Du måste stå för kontakten och visa att du finns där för henne fortsättningsvis också fast läget är som det är, och tala om för henne att hon är unik och inte bara genom sin pappa.

Du kommer att klara det galant, och lycka till