Frustration

[Priscilla]

Ja, jag måste få skriva av mej lite, då jag finner min situation vara en smula frustrerande.

Jag har en kooikerhondje på 2 år. Han är underbar på alla sätt och vis, han fungerar i min vardag alldeles utmärkt. Han blir nöjd bara man går två långa promenader om dagen. Om man går ett varv på stan, åker en sväng med bussen, hoppar över några hinder eller tränar lite fot blir han helt utmattad och kan sova hela kvällen sen. Lätt att göra nöjd med andra ord.

Det som är frustrerande för mig är att jag vill mer.
Jag vill inte bara hoppa runt och leka pajas för att hunden ska överhuvudtaget titta på mej. Jag vill inte ha en hund som tycker att träna är roligt var tredje dag, resten av dagarna hade det kunnat kvitta.

Jag älskar verkligen min hund, men ibland känns det som att jag verkligen valt fel ras. Jag vill ha en förig, arbetsvillig, gladlynt hund som man kan utvecklas tillsammans med.
Jag kurs efter kurs och vi utvecklas, javisst. Men det går i myyyyrsteg. Jag försöker tänka att jag kommer att ha lärt mig otroligt mycket på att träna en sånhär segpotta till hund, men ibland är den trösten klen.

Och så står man här. Jag är student och hade omöjligt haft råd att försörja ännu en hund. Vad gör man?
Förmodligen ingenting, men jag var tvungen att skriva av mej lite.
Någon annan som sitter i samma sits? Så vi kan klappa varann på huvet lite

 

[paradox]

Sv: Frustration

jag har inga direkta råd till dig, men jag kan säga att du är inte ensam. Min lille är min första hund och jag tänkte (mkt klokt!) att jag inte skulle ta mig vatten över huvudet och köpa en krävande ras. Nu har jag, som du, en hund som är underbar i vardagen, men som inte direkt har någon önskan at träna. Visst, lite konster är kul, och spåra är han iof jätteduktig på, men jag skulle vilja kunna träna mer än dom 5 min per dag han har motivation till.

Läste någonstans någon som gav rådet att tänka över vad man ska köpa för hund. Inte tänka så mkt på vad du kan just nu, man lär sig fort, utan vad du kanske vill göra i resterande 15 år

jag är också student, och har ingen möjlighet till en hund till som det är idag, men troligtvis kommer jag nog ta en omplacering nån gång nästa år om jag har möjlighet och då någon med större arbetslust!

 

[Priscilla]

Sv: Frustration

Ja, jag har aldrig haft hund förut så det var skitsvårt när jag skulle välja hund att veta hur kul jag själv skulle tycka det var med hundträningen.
Jag hade några kompisar som hade hundar, men var (på den tiden) inte aktiva i hundklubben utan gick mest promenader med sina schäferkorsningar som drog så dom blev blåa i nyllet och gav ryggproblem.
Detta avskräckte mej från allt vad "stor hund" heter.

Om jag hade vetat då vad jag vet idag hade det nog blivit en flat, eller en golden, kanske rentav en schäfer.
Istället sitter jag med en hund som inte är ren sällskapshund och inte heller är arbetande.

Jag har faktiskt också tänkt lite på en omplacering, kanske under sista året på min utbildning. Men som det är nu så bor jag i en 27,5 kvadrat stor liten kub till lägenhet. Jag ser inte vart denna hund skulle kunna tänkas få plats? Under sängen kanske?

 

[Linda_77]

Sv: Frustration

Var i Älvsborg bor du?

Jag hämtar ju min lilla Boxertjej med arbetande linjer på torsdag och enligt uppfödaren är det redan full fart på henne .
Jag tycker ju att det är kul med "hobbyträning", spår och utställning men har ingen aning om jag vill satsa på nåt mer i nuläget.
Ska börja med valpkurs så får vi se vad det leder till .

Du kanske kan få låna henne och träna/tävla med när hon växt till sig, om du inte bor för långt från Borås alltså?

 

[martha]

Sv: Frustration

Och du tog tvärsomhunden...är det inte boxrar som aldrig blir gamla ...och det betyder ju inte att dom alltid vill vara tillags o lyda

 

[Alexandra_W]

Sv: Frustration

Jag var liiite i samma sits, men med större möjligheter att båda ha kakan kvar och äta upp den.

Jag är uppvuxen med riesen, första egna hunden var en liten blandras men en som tyckte träning var kuuul. Tränade lydnad och agility, tävlade aldrig, mest pga matte som kände sig 'utanför' på SBK. Agility var inte lika stort då, och vad gäller lydnaden så en liten 14-årig snärta med en 'dammtuss' i kopplet rynkades det på näsan åt bland många av de brukshundsekipage som frekventerade appellplanen. Hursom, nu kom jag från ämnet.

Sen snubblade jag in på greyhounds och hittade helt rätt ras. I många år, men sen började träningstarmen suga igen. Jag hade både tid, möjlighet och ffa LUST att ha en brukshundsras modell lite mer krävande, och träna och tävla. Och rasen var ju given - riesenschnauzer såklart.

Så Utter kom, som 4 år gammal omplacering.

Haken är att Utter visade sig tycka att vara med matte är skitkul, vara med överallt, har massor med energi men kan samtidigt koppla av och ta perioder med ganska lite aktivering/stimulering. Så långt perfekt. Det var bara en 'liten' hake. Allt som liknar lydnadsträning får hunden att bli en zombie. Något lär ha gått tvärsnett innan, och han förväntar sig skäll, stryk och obehag i princip så fort man råkar säga fot.

Men vad fan, problem är till för att övervinnas. Vi lekte och lekte och lekte. Och i början gick det bra, den HELT föremålsointresserade hunden förvandlades till en labradorwannabee, genom att leka fram saker och premiera GLÄDJE framför stil så tyckte han det var kul att träna.

Så skulle jag börja slipa lite. Möjligtvis kan man få något poäng för 'glad och uppmärksam hund' för hunden som studsar fot med svansen vevande som en propeller. Men positionen, följet osv var ju inte direkt poänginkasserande. Så fort jag börjar slipa, hur lite det än är så kommer zombiehunden fram. Han gör ALLT han ska och prickfritt, med det finns ingen gnista, det finns inget tempo - det är en avständ robot med blicken rakt fram.

Jag gav upp faktiskt. Kanske hade vi löst det med fan så mycket slit, men dels kändes det inte sjysst mot hunden, och dels kändes det horribelt att stå med en riesen och få slita i ÅR för att genomföra en LK1 hyfsat. Så Utter får vara det han vill, mattes lilla gris som är med överallt, som har en vardagslydnad som är kanonbra, och som får flamsa och vara glad det lilla vi tränar.

Fast jag ville mer som sagt.. Hade dock redan två hundar, Utter och en äldre greyhoundtik. Däremot bestämde jag redan då att 'nästa hund..'

Och nu har jag ju Viktor, riesen även han, ett 8 månaders oförstört yrväder som tycker träna är det roligaste som finns och där det nog är MATTE som står för begränsningarna. Och jag kan träna så mkt jag vill (dock inte hur lite som helst, då blir han the destructor), planera kurser och tävlingar och..

Men jag hade ju lyxen att inte bara KUNNA utan också VILJA ha två hundar, och Utter kan få vara den han vill, och jag & Viktor kan träna. Nu SKULLE såklart också Viktor kunnat visa sig vara en 'ointresserad gårdshund' (nu tror jag inte Utter VAR så som ung, det förstördes efter vägen), men den risken tar man ju alltid.

Jag skulle faktiskt i ditt fall fundera på att omplacera. Hur länge har du kvar av studierna?

Att ha ett djur (det är samma lika med hästar, been there..) som man ÄLSKAR men som man vill mer än det vill/kan, blir aldrig bra i långa loppet. Hur väl man än försöker dölja det finns där alltid en frustration, ett men.. Och hunden påverkas..

 

[Rune]

Sv: Frustration

Jag vet percis vad du menar. Jag sökte en aktiv hund att jobba med. Lotten föll på en rottis. En underbar hund. Men det visade sig att hon var den lataste hund jag någonsin har träffat. Hon ville verkligen inte jobba. Bara sova och slappa.

 

[Priscilla]

Sv: Frustration

Var i Älvsborg bor du?

Du kanske kan få låna henne och träna/tävla med när hon växt till sig, om du inte bor för långt från Borås alltså?

Ja bor i Skövde, så det kanske är lite väl långt.
Men annars hade det ju varit skitskoj, tack för erbjudandet!!

 

[squarepants]

Sv: Frustration

Ja, du kära vän. Du vet ju hur jag känner.

Jag håller med Alexandra_W, att ha ett djur som begränsar dig i vad du vill göra är INTE kul. Jag har upplevt det både med hästar och med Jazzi. Hon är jätterolig att träna med, men det går till en viss gräns. Och det är ju på sätt och vis samma sak med Zipper nu. Han begränsar inte mig på samma sätt, jag kan ju göra allt med honom och han är ju grymt abitiös, meeeeeen en blandras. Hejdå bruks, hejdå allt matte tycker är skitroligt. Och jag känner ju som dig där, att jag inte kan tävla vissa grenar är Zippers enda begränsning. Och jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna omplacera honom. Ska jag ha en hund till ska det vara för att jag kan ha två, eller för att det har gått 15 år till så Zipper är död.

Jag tycker du ska utvärdera dig livssituation. Kolla igenom ekonomin noga, prata med hundpassare och liknande. (Jag är ju frivillig när jag kan, som du vet ) Att ha två hundar i din lägenhet är det minsta problemet, anser jag.

Så vad du behöver göra är att kolla ditt liv + två hundar. Hur skulle det se ut? Fokucera inte på att du måste omplacera Goliat, utan fokucera istället på hur du skulle kunna lösa det med honom. Som du säger, han är perfekt för ditt liv i allt utom hans begränsningar inom träning.

Omplaceringar finns det gott om. Du kan säkert hitta ett tiotal olika goldens hos uppfödare som är helt perfekta.

Jag stöttar dig i vad du än väljer, vet du
(Särskilt om du skaffar en gullig liten valp! )

 

[Priscilla]

Sv: Frustration

Jag skulle faktiskt i ditt fall fundera på att omplacera. Hur länge har du kvar av studierna?

Att ha ett djur (det är samma lika med hästar, been there..) som man ÄLSKAR men som man vill mer än det vill/kan, blir aldrig bra i långa loppet. Hur väl man än försöker dölja det finns där alltid en frustration, ett men.. Och hunden påverkas..

Ja, det är klart att tanken har slagit mej både en och två gånger. Samtidigt är det, varje gång jag ens vågar mej på att nosa på tanken, som att hjärtat snörps åt i bröstet och slits ut. Han betyder så otroligt mycket för mej och är en så charmig hund. Han har åstadkommit en del på utställningsfronten och vi har kämpat oss igenom rädslor, reservation, allt det där.

Ändå kvarstår följande faktum.
Hunden jag letar efter ska
1. Vara social - Goliat gillar inte människor
2. Vara förig - Goliat tränar när han känner för det
3. Gilla att jobba- Goliat gillar att röra på sej, men inte att samarbeta... Spår och promenader är skitkul tycker han, lydnad är inte lika kul
4. Jag har insett att det är brukset jag vill syssla med, det är det jag tycker är roligast. Goliat passar jättebra till agility, freestyle, rallylydnad... Men inte till lydnad, och det är det jag vill syssla med.
5. Jag vill ha en kelig hund- Goliat har blivit keligare på senare tid, men är egentligen ingen myshund som vill gosa i soffan.
6. Hans viltintresse är helt klart ett oönskat drag som jag inser att jag helst hade sluppit

Han passar helt enkelt inte in i min mall av den ideala hunden... Men usch, jag orkar inte tänka på att omplacera.

Jag har två år kvar på min utbildning. Jag har en grym dagmatte som ställer upp i alla väder och som kommer att finnas kvar under hela min studieperiod.
Det enda alternativet jag ser är väl att leta efter en omplaceringstik (helt en golden eller någon annan retriever) och ha kvar Goliat, men att hans dagmatte mer har honom som sin så att jag kan lägga tid och energi på min nya hund.
Hm. Det maler och maler i huvet.

 

[Alexandra_W]

Sv: Frustration

Det var mitt 'nästa' förslag, iofs ffa om du hade kort tid av studierna, att kanske dina föräldrar/någon annan i släkaten/bekantskapskretsen vill ha PRECIS en sån hund som Goliat. Förutom viltintresset låter det ju som en tämligen okomplicerad och självgående hund som borde trivas i diverse olika 'familjer'?

Då finns han ju ändå kvar 'för dig', men han kan få vara den han vill, och du kan skaffa en hund som förhoppningsvis är mer den hund du vill ha.

För jag är - tyvärr - övertygad av att han känner av det du beskriver. Han känner absolut hur mycket du älskar honom med, och jag menar INTE att han far illa eller så. Men märkt både på häst och hund att det blir skillnad i hur de är när de 'slipper' det där som det eg mest är matte som vill, och får vara - och bli uppskattade för! som de vill. Och då blir matte gladare och en popsitiv cirkel.

Dock hänger ju det där HELT på att du har råd att hålla två hundar om du ska behålla ägarskapet (t ex ditt alt att låta dagmatte ha honom mer som sin) eller att du så att säga lånar ut honom p samma sätt som man har hästar hos fodervärd (hundfodervärd är ju en annan grej). Dvs du äger, men de har hand om och står för alla/de flesta kostnaderna, så länge alla är nöjda, gärna på livstid (annars kan ju avtalet sägas upp)

Eller då drömscenariot, kunna ha två rakt av, men det antar jag du redan kikat på utefter vad du skriver i första inlägget. Men efter studierna etc kanske allt ser annorlunda ut, och någon i din närhet kanske vill ha honom som sin tills dess så att säga?

(Du har min fulla förståelse för att du INTE kan tänka dig omplacera. Jag skulle aldrig klara det, jag blir töntigt fäst vid mina djur och lyckas mosa in en till häst/hund för att göra alla nöjda, och sen faller de ifrån pga naturlig avgång så att säga. Men jag visste ju inte hur du var, och kände därför att jag ville/borde ta upp det med omplacering)

 

[escodobe]

Sv: Frustration

Omplacering är inte något jag själv kan tänka mig egentligen, men goliat verkar ju vara en riktigt trevlig hund som skulle kunna passa många personer så då kanske det kan vara ett alternativ? Dagmatten kanske vill ha honom? Om du nu inte kan ha två hundar?

 

[escodobe]

Sv: Frustration

Jag har faktiskt också tänkt lite på en omplacering, kanske under sista året på min utbildning. Men som det är nu så bor jag i en 27,5 kvadrat stor liten kub till lägenhet. Jag ser inte vart denna hund skulle kunna tänkas få plats? Under sängen kanske?

Jag har en rottweiler och en tibbe på 25kvm. Det enda som är besvärligare än när jag hade två stora på 130kvm är att det kräver mer städning.

 

[vallhund]

Sv: Frustration

Jag har haft 2 BCs i en etta på 41 kvm, utan problem.

 

[Alexandra_W]

Sv: Frustration

Ang lägenhetsstorlek, så min moster passar mina ibland, dels när jag hade två greys, och när jag hade en grey + en riesen. Dvs stora hundar. Nu vet jag inte exakt hur stor (liten) hennes skokartong är, men mindre än mitt sovrum. Och antagligen ungefär som din. Det är en liiiiten etta med kokvrå som man måste gå in i och backa ut..

Inga som helst problem sålänge hundarna var välrastade och hade fått använda hjärnkontoret lite. Då låg de ju mest och snarkade inne, gick några lovar och kollade in balkongdörren och 'köket', kom lite och ville bli kliade etc.

Så det tycker jag inte alls du behöver oroa dig för. JAG skulle inte ha problem att ha mina två riesen i en liten etta. De ska iaf inte stöka runt inomhus, och får inte det nu heller fast vi bor i stor hus. Utan inomhus ska man vara lugn, och det kräver inte mer yta än att de kan sträcka lite på benen, ligga samtidigt utsträckta på sidan och inte behöva äta i knäet på varandra.

 

[Lady_A]

Sv: Frustration

Har inga direkta tips eller råd, vill bara säga att jag känner igen mig så himla mycket i din situation. För drygt tre år sedan skaffade jag en omplacering och han är en underbar hund som funkar kanon i vardagen. Lättsam, stabil, glad och älskas av alla. Hade tänkt träna lydnad och viltspår men hade dock häst och krävande studier så när väl vardagslydnaden satt blev det inte rikigt av. För ett år sedan sålde jag hästen och tänkte att NU, nu skulle jag verkligen satsa på lydnaden.

Upptäcker att hunden tycker det är jättejobbigt, blir frustrerad, jättelåg och har ca 2 minuters koncentrationsförmåga en BRA dag. På ett drygt halvår har vi lyckats med fotposition hyfsat korrekt, och det är nog så långt vi kommer...
Jag har ju lyxen att ha ett framtidsjobb (är klar i januari) där jag kommer tjäna bra med pengar och lätt kunna ha hunden med så jag kan skaffa en till. Har tyvärr en ledig höst med massa valptid nu men inga pengar förrän nästa vår... Dum timing.

Det jag nojjar över är att även om knasvovve inte vill träna så kanske han känner sig åtsidosatt om jag skaffar ny stjärna?

 

[Alexandra_W]

Sv: Frustration

Det jag nojjar över är att även om knasvovve inte vill träna så kanske han känner sig åtsidosatt om jag skaffar ny stjärna?

Jag kan bara gå på hur det blev här. Men JA Utter fick plötsligt ett stort intresse för att vara med och 'träna' när jag tränade Viktor (ffa inomhusträning). Eller, det var knappast träningen, utan vara i fokus och få godis

Jag utnyttjade det redan från början i att lära den lilla att även ligga och vänta på sin tur, och så får Utter också 'träna' genom att jag kör lite 'flamsträning' en stund, med fjolligt mycket beröm och godis. Nåt enkelt, och lätt och utan finlirskrav. Utter körde jag mycket sitt - ligg - sitt med fokus på fart. Lycklig hund fick kasta sig ner så tassarna flög, och få beröm och godis. (Dock föll jag för frestelsen där att prova börja slipa, skrev tom ett inlägg om det att jag funderade på om man skulle bara för att sikta på en LK1 med Utter med. Jag la ner dock, för såfort jag var där och skulle börja peta mer och flamsa mindre kom zombien). Efter en liten stund bytte jag hund, är ju lätt i början när det är korta sejourer med den unga/valpen.

Utter tycktes vara helt nöjd med detta. Dessutom när jag tränade exvis ligg, ligg kvar osv med lillfjant (inomhus) så fick Utter ligga i korgen, och med jämna mellanrum kastade jag godis till honom med - han låg ju ner *s*

Nu när lillknatten tränar lite mer seriöst och lite mer utomhus får Utter ibland agera störning genom att tramsa runt vid platsliggningen (den är fortf inne dock), jag lägger dem båda i bredd, VÄL medveten om att Utter ganska snart kommer börja tramsa, rulla runt, veva med tassarna och ha sig och troligen sen resa sig. Men bra träning för den lilla.

Utomhus när vi tränar t ex fotgående jag och lillen, får Utter söka en näve utkastat godis en bit därifrån, eller faktiskt helt sonika tramsa fot bredvid, eller fnatta runt som han vill. Det är brutalt mycket störning för den lilla ibland Men nyttigt, gå fint (inte petat överdrivet mkt i fotpositionen än) kan han ju utmärkt när det bara är han och jag, så nyttigt träna med liite störning (läs: Utter) med, det blir ju bara värre sen

Vill jag inte ha störning får Utter nåt gott och stanna inne. Visst slår han på ledsna ögonen, men lite får man stå ut med. (Ibland är jag vek och ger honom nåt gott som 'tröst', för HONOM är det nog skitsamma dock, men för matte..( Och jag är noga med att ta ut Utter själv och köra får 'lekträning' med med jämna mellanrum. Och att ge hundarna dels gemensam keltid, och separat egentid med matte, när den icke utvalda får finna sig vid att sjasas bort.

Jag har svårt att tro att Utter ska känna sig åsidosatt eller liknande sen heller när det blir mer träning osv med den lilla, Utter kommer ju fortfarande få allt det där han vill ha och fick innan. Dvs flamsa runt, lekträning, röja på skogspromenader, kela med matte - plus en kul kompis som är lika busig som han. Tvivlar starkt på att han kommer vara avundsjuk på annat än att det är Viktor som är med matte just där och då (och det är ju lika om jag åker till vet med den ena, himla taskigt tycker den som är hemma. Inte för vet är kul, men vara med matte). Men det kommer man ju aldrig ifrån om man inte ska ha dem ihop och göra saker med båda hela, hela tiden. Och så har jag aldrig haft det, ens när jag hade två som inte var så pigg (underdrift) på att träna, men väl på att vara med.

 

[Lady_A]

Sv: Frustration

Du har rätt, mycket kloka ord.

Det är nog mest jag själv som är blödig, kanske framförallt för att han inte hade någon matte alls sina första tre år och är extremt knuten till mig. Kanske för att hästen var min ögonsten och han "kom lite i andra hand" så detta året är enda året han fått ta all mattes plats och kärlek. Samtidigt så älskar han att ha hundkompis och den period då jag inte hade hundägande lägenhetskompisar var han inte alls lika tillfreds så han vill nog ha en kompis han oxo... *övertalar mig själv*

Ang liten lägenhet så är det inget större problem bara man lär dem tidigt att inne är man lugn ute röjjer man. Vi bor två pers och 22kg spaniel på 35 kvadrat nu och jag skulle inte backa för att ha en till vovve på samma yta...

 

[Priscilla]

Sv: Frustration

Dock hänger ju det där HELT på att du har råd att hålla två hundar om du ska behålla ägarskapet (t ex ditt alt att låta dagmatte ha honom mer som sin) eller att du så att säga lånar ut honom p samma sätt som man har hästar hos fodervärd (hundfodervärd är ju en annan grej). Dvs du äger, men de har hand om och står för alla/de flesta kostnaderna, så länge alla är nöjda, gärna på livstid (annars kan ju avtalet sägas upp)

Eller då drömscenariot, kunna ha två rakt av, men det antar jag du redan kikat på utefter vad du skriver i första inlägget. Men efter studierna etc kanske allt ser annorlunda ut, och någon i din närhet kanske vill ha honom som sin tills dess så att säga?

Ja, som det är nu går min budget precis ihop. Jag sparar några hundralappar i månaden och har en buffert om något oförutsett skulle inträffa så man behövde veterinärvård, men annars är en students ekonomiska tillgångar åtstramade. Jag bor ändå relativt billigt och äter mest bönor för att hålla nere kostnaderna- jag går hellre en lydnadskurs än att äta en fläskkotlett

För min del hade jag kunnat ha en till hund i den här lägenheten, det vet jag ju. Det är väl mest tiden jag är orolig för. Med ett extrajobb hade jag kunnat fixa den ekonomiska biten. Speciellt om jag hade kunnat omplacera Goliat till någon jag känner under den sista delen av min studietid. Det handlar som sagt om prioriteringar.

I framtiden kommer jag förmodligen att bo på någon gård där jag kan ha hundgård och då vill jag ändå gärna ha två hundar för att dom ska kunna ha sällskap av varann.

Usch, jag vet inte. Det vrider sej i magen bara man tänker på att han skulle försvinna. Men man är ju rätt självisk också, han är som ni säger okomplicerad och hade egentligen trivts vart som helst som aktiv sällskapshund.
Jag får låta tanken sjunka in under sommaren och hålla ögonen öppna på omplaceringar i närheten. Titta skadar ju aldrig.
Vad tror ni hade passat in på följande kriterier?

*måttligt viltintresse
*arbetslust
*tydlig av/påknapp
*social
*ingen vakt
*inte för stor och inte för liten (schäfer är för stort, sheltie är för litet)
*stabilt temperament
*ska användas till spår, upplet, lydnad på högre nivåer (kan även tänka mej apportering)

 

[Lady_A]

Sv: Frustration

En engelsk springer såklart!
Det kommer bli min nästa hund!!
Finns en hel del vettiga kennlar med fina fina dp-hundar. (sen finns det många som har rena "sällskapsspaniels" men dom får man hålla sig borta från!!)