Frustration och ilska

[Zab]

Hur hanterar ni frustration eller ilska när ni handskas med hästar?
Kom inte och säg att ni aldrig blivit förbannad på en häst för det tror jag inte på. Är ni såna änglar får ni hålla er från tråden, jag har dåligt samvete för mitt humör så det räcker.

Jag blir arg aldeldes för lätt nu för tiden. Misstänker att det beror på nån rädsla någonstans; jag hade mycket mer tålamod innan jag trillade av och krossade handleden. Blev ju även rädd efter det och har kämpat en del med min rädsla. Nu känner jag inte av den direkt längre, men ilskan finns kvar. I början kom tålamodet tillbaka i takt med att rädslan försvann, men det är inte helt återställt.

Hur gör ni när ni ilsknar till för att saker inte går som det ska? För att inte ta ut det över hästen?

Jag försöker ju tänka att det inte är hans fel, det vet jag ju. Men det är precis som om kroppen inte lyssnar på huvudet utan blir aggresiv iaf. Försöker sluta så fort jag kan när jag blir arg, och släppa ut hästen igen. Samtidigt vill jag ju inte lämna honom med känslan av att matte är förbannad, utan vill ju vara glad när jag släpper honom. *suck*

Lite tips på hur tusan jag ska kontrollera mig är välkommet, men inga spydigheter.
Det är ju inte som om jag tappar humöret varenda dag, men det händer ändå lite för ofta. Och det beror nästan alltid på att jag själv inte klarar av det jag tycker att jag borde klara. (exempel på specifik situation finns under gnägg, ingenting fungerar-skriva av mig tråd, om någon blir jätte intresserad)

Berätta gärna om er själva och situationer där ni kanske behandlat hästen lite orättvist. Om ni vågar hänga ut er här då..

 

[Ella_99]

Sv: Frustration och ilska

Detta är mitt största problem!
Förr blev jag väldigt lätt frustrerad och arg, vilket ledde till hårdhänt hantering.

Och jag blir det fortfarande ibland. Inte pga av hästen utan pga mig själv, att jag känner mig kass. Men då brukar jag oftast bara släppa Ella (om vi är hemma) eller eventuellt lämna över henne till någon annan och gå bort 20 meter, sätta mig med ryggen mot henne och fundera
Det funkar faktiskt! Man stressar inte upp hästen, inga missförstånd sker och kommunikationen går inte bakåt. Så fort jag känner mig det minsta pressad eller frustrerad försöker jag att bara släppa hästen och gå därifrån. Det är det enda som fungerar för mig. Dock händer det ibland att jag känner mig så pressad eller frustrerad att jag kräver för mycket av henne, istället för att bara vila och rensa hjärnan en stund. Och då kan jag inte tänka, vilket resulterar i en hel hög med missförstånd, och jag blir ännu mer frustrerad
Men min hantering blir inte hårdare, det har jag iaf lyckats sluta med

Men det man kan tänka är väl: "Det är aldrig hästens fel. Den gör en inte illa med flit, för att jävlas, utan om den gör det med mening så är det av ranghöga själ/rädsla/nervositet och där kommer man återigen till den punkt att det är ditt fel eftersom du då inte har varit tillräckligt tydlig, tillräckligt dominant eller tillräckligt mjuk"

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Jag har lite svårt att bara släppa hästen (både psykiskt och för att han inte ska bli rädd för nåt och rusa iväg med utrustning och bli skadad eller nåt), men det är väl vad jag försöker göra också.. :S

 

[skuggi]

Sv: Frustration och ilska

Senast igår betedde jag mig väldigt orättvist mot min valack och var riktigt förbannad på honom
Och jag skäms

Förr var jag värre, men fortfarande kan det hända tyvärr.
Jag tycker att det har blivit bättre när jag har fått mer självkännedom. Typ att jag inte rider och jag "inte känner för det". För om jag gör det så känner han direkt att det är något, och så börjar han krångla.
Jag har också börjat med att göra lite PNH-games innan vi rider, så att vi har diskuterat ledarskapet under trevliga former, så slipper vi bråka om det uppsuttet.
Jag har också lärt mig lite tricks för att komma förbi några av hans grejer som brukar göra mig förbannad. Som tex att han inte egentligen vill bli fångad i hagen. Han är en mogen medelålders valack, och när han fjantar som en unghäst och inte ska komma med in kan jag bli väldigt frustrerad. Nu "fångar" jag honom aldrig. Jag ställer mig i hagen och låtsas att jag hittat något vansinnigt intressant, eller så står jag och pratar engagerat med maken i hagen. Då dröjer det bara någon minut innan valacken kommer och vill vara med.

Det jag gjorde igår var att jag ville skynda ut på en liten mysig tur innan vi skulle få gäster. Hoppade såklart över de inledande lekarna, hästen har jag dessutom inte lekt med på ett par veckor, så ledarskapet var väl helt bortglömt. Red i grimma, precis som jag gjort utan problem när vi lekt mycket mer och kontinuerligt.
Alltså stressade jag ut på en häst full av extra vårenergi, i grimma och utan ett uns av respekt för mig
Det gick inte bra, han såg en majbrasa på långt håll som han blev överdrivet (enligt mig) rädd för, och efter lite tålmodigt krånglande blev han vild och skulle bara DRA. Då blev jag förbannad... Och så hade jag en ponnyballong i änden på repet hela vägen hem...

Vet inte om jag har så mycket råd åt dig förutom att man alltid ska "set it up for success".
Se till att allt är perfekt när man ska håla på med något, och känns det inte perfekt, då får man göra annat för att lösa det. Så snart man beslutat sig för att strunta i saken man tänkt göra tycker jag att de brukar sluta konstra.

Jag tror att både Hempfling och Ceasar hundprataren har sagt något liknande "du får inte alltid den häst/hund du vill ha, dock alltid den du förtjänar"
Vi har fått dem för att växa i oss själva, det är väl bara att tacka och börja lära sig

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Skönt att få höra att man inte är ensam om att göra bort sig. :3
Det värsta är att det alltid är mitt eget fel..hästen gör ju egentligen rätt men jag kan inte riktigt.. ledarskap och så är utrett, det brister i huvudsak på mina ridkunskaper och kroppskontroll. ><

 

[Tires]

Sv: Frustration och ilska

Jag har nog aldrig tagit ut min ilska på djuren. Faktiskt.

Däremot har jag ilsket rytit i, till och med använt spöet 1 gång för att markera vad det faktiskt är som gäller. Men då har jag en häst som testar in i det oändliga och till slut tar även mitt tålamod slut. Men, detta är verkligen sista utvägen och jag får dåligt samvete även om jag egentligen inte har behandlat hästen orättvist. Hans dominanta benflyttande gör ju att jag riskerar att bli trampad.

Ibland har man ju ändå sånna dagar då man är extra känslig för om saker och ting går fel. Speciellt i ridningen då det ofta är småsaker som ger stora skillnader. Men, jag tänker som så att hästen (eller vad det nu är för djur) påverkas i allra högsta grad av vad JAG är i för sinnesstämmning och när jag märker att hästen är dum, så går jag direkt till mig själv och känner efter om jag är frustrerad över något annat (det kan vara något som inte ens har med hästen att göra) och säger "skärp dig" till mig själv. Då fokuserar jag mer på ridningen och hästen och hästen går som en klocka (nåja! men bättre iaf) resten av passet.

Sen gäller det att aldrig glömma bort att djur är djur. De tänker inte som oss människor och har egentligen inte någon egen bestämmanderätt. Det kan oxå göra att ens tålamod ökar och att man lättare kan lägga band på sig själv. Man måste vara en god ledare för att få bra resultat, så att säga!

 

[Ella_99]

Sv: Frustration och ilska

Okej, nä det kan ju va lite svårt och jag kan ju inte heller göra det. Men vänd dig bort från hästen och rensa tankarna, innan du gör någonting (jättesvårt, jag vet men det funkar när man väl kan göra det och strunta i problemet). Dock lite svårt om man rider, då får man agera lungt och sansat och rensa tankarna under tiden.

En annan sak man kan göra om något inte går som man vill är att tvinga sig själv att le. Alltså i värsta fall dra upp mungiporna Eller att sätta typ en penna mellan tänderna, för det har samma effekt typ. Då är det nästan omöjligt att fortsätta vara sur (tycker jag iaf)

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

hehe..ska fölrsöka le nästa gån...borde kanske bremsa mig själv och få lite endorfiner.. x)

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Det är ju inte så att jag står och slår på honom. >_> Jag blir bara agressiv i rörelserna och tar i mer än jag egentligen behöver.
Eller, bara och bara, det är illa nog..

 

[Monsterkyss]

Sv: Frustration och ilska

Ojojoj, jag tillhör nog också denna förbannade skara Händer ibland när man hoppar en häst som bara vägrar gång på gång, då smäller jag till hästen med spöet och ryter. Eller om pållen vägrar lyssna när jag rider dressyr, om han bara går och maskar och gör allt slarvigt på sitt eget sätt. Då borde ju jag som ryttare rida mer aktivt för att få honom att göra som jag vill, men istället blir det nog oftast så att jag blir så trött på att han inte lyssnar, så jag smäller till honom med spöet.

Och i början när jag var ute och red och han låtsades bli rädd, så jag druttade av, eller när jag ramlade av för att han faktiskt blev skrämd av något, så blev jag också väldigt arg på honom. Ryckte i tyglarna, kunde till och med smälla till honom med spöet. Men det tror jag var för att jag blev rädd. Dock har jag lärt mig hantera min rädsla nu Och ilskan. För jag insåg att hästen varken blev lugnare eller lydigare av att jag är arg.

Blev faktiskt väldigt stolt över mig själv nu i veckan. Han var helt omöjlig, vägrade gå ifrån stallet vilket håll jag än red. Så efter några skenturer tillbaka till stallet satt jag av och ledda honom bort från stallet. Och sen gick vi fram och tillbaka vid stället där han var som mest rädd (en nygrävd grop som han inte sett förr). Då var jag väldigt arg på honom, men visade det inte. Pratade lugnande med honom, gick lugnt och lät honom ta tid på sig. Så kastade jag en blick ner på mina händer och såg att dom skakade rejält. Inte bara darrade lite smått, utan dom skakade verkligen! Först då insåg jag faktiskt hur arg jag var på honom för att han varit så omöjlig. Blev väldigt stolt och nöjd när jag insåg att jag trots min ilska kunde ta det lugnt med honom!

Men jag tror nog att det bästa man kan göra när man blir så arg att man mest bara har lust att skicka hästen tillbaka dit där den kom ifrån, så ska man bara andas lugnt och stoppa undan ilskan - den kan man ta hand om sen när det är dags att mocka! Sen får man väl helt enkelt försöka tänka på hästens goda sidor. Som när jag ramlat av ser pållen alltid extremt skamsen ut, med slokande öron och ledsna ögon!

 

[sthu]

Sv: Frustration och ilska

Ett påklistrat leende gör underverk! Det är skitsvårt, man riktigt känner hur det rycker i mungiporna och hur hur pannan vill rynka ihop sig av ilska. Men när man stått och fånsmilat ett tag blir man faktiskt mycket gladare, man inser väl hur löjlig man ser ut!
Ju jobbigare häst, ju större fånleende.

Om hästen är ouppmärksam när man grejar från marken brukar det fungera att, som Hempfling skriver i "Dansa med hästar", uppföra världens apdans. Det ger en smått chockerande effekt på hästen, som antagligen undrar vad f*n det där var bra för.
När jag PNHar och hästen inte vill gå framåt har jag börjat slå mig själv med repet på en axel eller ett ben, istället för att driva med repet mot hästen. Fungerar också bra. Det gör lite ont, och jag har fått ett par blåmärken, men då anstränger man sig att vara lite tydligare och lägga mer energi bakom det man gör.

När jag är ute och rider och hästen bara vill ut i skogen eller greja med något annat brukar det fungera att bara tjura ihop. Sätter mig med armarna i kors och muttrar "jamen gör det då om det är så förbannat kul!", han brukar svara på ungefär samma sätt Kan ju tillägga att jag alltid rider själv (ingen som vill följa med) och sitter och pratar med hästen nästan hela tiden så han har lärt sig skilja på olika tonfall.

Och om man känner att det bara är för mycket just nu, ta närmsta vägen hem och skit i hästen ett par timmar. Strunta i det där de lärde ut på ridskolorna att man inte ska sluta förrän man fått som man ville eller när det går som bäst. Man ska sluta när man känner att man har fått nog (eller ännu hellre, är nöjd).

 

[lillsyrran]

Sv: Frustration och ilska

Jag har varit där för många år sen. All frustration gick ut över hästen. Jag skärpte mig eftersom jag skämdes jävligt mycket över det jag var.

Som tack fick jag och hästen en fantastisk relation, där hon följde mig vart som helst, när som helst. Träns var överflödigt. Hon hälsade (gnäggade) alltid när hon såg mig.

Nu för tiden blir jag mkt sällan arg, händer det så beror det på att hästen (inte samma son ovan) trots upprepade tillsägningar inte lyssnat. Och då räcker det med att ryta i åt henne så förstår hon.

Har tyvärr inga direkta råd. Möjligen kan du fundera över hur du skulle reagera om du såg någon som är som du? Jag har också lärt mig att om humöret är i botten så rider/jobbar man inte hästen över huvud taget den dagen.

Lycka till!

 

[lil-sis]

Sv: Frustration och ilska

I min ungdom så skrek jag en del. Hade ganska kort tålamod då.

Idag så blir jag VÄLDIGT sällan arg in i själen, kan låta arg men är inte alls så arg som det verkar (och det märker ju hästarna )

När Neffi och jag var yngre så kunde jag bli fly förbannad på ridbanan och lärde mig då att skritta ut 20min och sen börja om, då var den mesta ilskan borta och vi hade fått en paus.

Idag så utmanar jag heller inte om det inte är "rätt" dag.

 

[Tia]

Sv: Frustration och ilska

Vill börja med att säga att det är jätteskönt med människor som vågar erkänna sina brister. Finns på tok för få av er här inne.

Själv har jag en god dos tålamod men när det väl kommer till en viss gräns så går svordomarna på högvarv kan jag lova. Men jag försöker låta det stanna där och tänker att "jag är bra mycket envisare än dig hästfan så nu är det bara så att vi upprepar detta om och om och om och om igen tills JAG anser att det är nog"
Men självklart gör jag inte sådär om det är p.g.a. rädsla från hästen som den trilskas för då försöker jag jobba mer med psyket på hästen, men om det är så att hästen bara hingstar eller beter sig väldigt illa för att den kan så är det ofta så att momenten görs tills hästen är less på att bråka.

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

delvis KL

Egentligen blir jag bara arg när jag själv inte kan. Just nu är en svår period, för jag har ingen grund att gå tillbaka till. Jag vet inte när jag gör rätt så jag vet inte om det är befogat att säga till på skarpen när han inte lyssnar (sån't tycker jag inte är fel, vet de vad de ska göra så ska de iaf försöka) eller om jag själv gör fel.
Ska ha ännu en lektion snart, och få de häringa halterna rätt. Vet jag bara att jag gör rätt och att det bara hänger poå att vara envis så...
Han gör alltid rät från marken så då slipper jag bli arg, det är när jag känner att jag inte har nån koll eller vet hur jag ska hantera situationen. Så jag satsar på att lära mig mer, antar jag..och fram tills dess får jag göra mitt bästa och hästen får tåla lite humörsvägningar, trots att det är orättvist. Som tur nog är verkar det gå bra... eller det är kanske dåligt för hade jag skrämt honom hade jag tvingat mig att lugna mig på ett sätt jag inte kan när ingen säger stopp. Blergh. Svag.

 

[marer]

Sv: Frustration och ilska

Jag tappar ganska lätt humöret och blir irriterad, i alla situationer både med häst och utan. Jag har lärt mig vilket typ av hästar jag funkar med, och det är inte den typen som testar om och om igen. Dessa funkar inte med mitt temperament, jag får helt enkelt ha hästar med väldigt milt temperament och som är känsliga. Om jag har det så blir jag inte arg.

Min förra häst var en ranghög häst, som gärna skulle testa en varje arbetspass. Vårt största problem vara att han utöver dessa andra tendenser även var ganska spänd i vissa situationer, och hoppade omkring och gjorde som han själv ville. Detta är ju absolut inte en situation där det hjälper att bli irriterad på hästen, snarare tvärtom. Men om jag kände att jag var på väg att bli lite irriterad över att hästen inte lyssnade på mig för fem öre så hjälpte det att sjunga eller vissla medan jag red. Det går inte att vara irriterad eller arg när man sjunger eller visslar.

Blev jag alltför irriterad så hoppade jag av och arbetade hästen från marken istället. Funkade inte det så ställde jag in hästen i stallet och gick hem .

Nu rekomenderar jag inte dig att byta häst, men det var vad jag gjorde. Jag tog mig en rejäl funderare och kom fram till att vi helt enkelt inte passade tillsammans, vi var kanske för lika i humöret.

 

[Grålly]

Sv: Frustration och ilska

Jag blir väldigt lätt frustrerad och irriterad, men mitt tålamod är väldigt mycket större med hästar än med människor. Visst blir jag arg ibland, men då försöker jag ta några djupa andetag och bara släppa alla negativa tankar, klistrar på ett leende och det hjälper faktiskt.

Känner jag att jag inte vill/orkar ta några diskussioner så gör jag inte saker jag vet kan leda till konflikt, utan jag försöker kompromissa så gott det går. Jag rider aldrig när jag är arg eller jättetrött, det blir oftast bara pannkaka.

Jag hatar att ha dåligt samvete, jag kan ha dåligt samvete för en och samma grej i flera veckor, och skäms fruktansvärt när jag tänker på det, trots att jag inte gjort någonting som inte var befogat.

Jag har själv en häst som är extremt dominant i huvudet och som jag får jobba väldigt, väldigt mycket med då hon testar om och om och om igen, och ibland känner jag att jag börjar koka över. Då försöker jag andas ordentligt, och tänka på hur glad jag blir när jag får det resultatet jag vill på det sättet jag vill. Jag hatar att gå hem ifrån hästarna och känna mig onöjd över mig själv, då blir hela veckan förstörd.

 

[jinx]

Sv: Frustration och ilska

Zab, jag tycker du är jättetuff som tar upp det och står för det. Det är första steget till att kunna göra något åt saken.
Jag kan tappa tålamodet och jag kämpar verkligen med det. Det är så tabubelagt med ilska. Rädda ryttare, all respekt för deras bekymmer, men de har stödgrupper och dem är det lite synd om. Det kan vara jobbigt att bli obefogat arg också. Jag använde nog knepet som nån här skrev om. Hur skulle jag reagera om jag såg nån så arg som jag.
Men det bästa knepet är ändå att programmera om sig, tror jag. Jag ger mig ut på ridtur enbart med målsättningen att klara en tur utan att bli arg.
Eller vara med hästarna i stallet en hel kväll och sköta och rykta och greja utan att bli arg. Alltså bara med det målet. Varje gång jag lyckas så känns det naturligtvis jättebra. Så programmerade jag om mig till att hinna stoppa frustrationen innan svordomar och fotstamp kom ut! Nu är det inte alls så illa som det har varit.
Vart bor du förresten? Vilken del av landet, typ?

 

[lilstar]

Sv: Frustration och ilska

Om jag tycker att hästen faktiskt har gjort något fel kan jag ryta till rejält, dock inte så tacksamt när det är barn i närheten.

Om det är mitt fel svär jag tyst för mig själv och om jag rider försöker jag vända ilskan till beslutsamhet att jag måste anstränga mig ännu mer, övning ger färdighet och man kan lära sig att vända ilskan till något gott.
Om jag gör fel när jag inte rider blir jag asförbannad på mig själv men försöker skratta åt det för att kväva ilskan.

Det är viktigt vilken inställning man har till hästen. I mig ligger det väldigt djupt rotat att i och med att människan satt djur i fångenskap har vi också en skyldighet att behandla dem på bästa sätt och att alltid sätta deras väl framför oss själva.

 

[sweet_knorven]

Sv: Frustration och ilska

Jag har haft väldiga problem med det här och gjort saker som jag bara vill glömma. För mig har det varit dels prestationsångest, jag kommer särskillt ihåg en gång när jag red och en annan duktig ryttare kom in och när jag tänkte på hur dåligt min häst gick så blev jag frustrerad och arg och ja... Den ridturen var nog inte så trevlig för henne (hästen).

De gånger som jag inte planerat passen innan hade en förut en tendens till att bli de dåliga passen. Det viktiga i planeringen är att sätta upp mål, inte krav, och för min del har jag behövt ha väldigt lätta mål. Det man ska börja med är då ett mål som man säkert vet att man klarar av. Om man t.ex. hade tänkt öva på galoppfattningar så vet man kanske att man kommer få galopp men det kvittar hur, det kan vara ur världens travartrav, med händer och ben flaxande men det blir ändå galopp. Som mål två ska man ha ett mål som man vet att man kan nå om man kämpar lite, här har jag tagit ett mål som jag vet att jag klarar av utan att kämpa, just för att det ska kännas lätt och för att jag inte ska få någon anledning till att få prestationsångest som blir till frustration för att jag inte vet hur jag ska lösa situationen. Som tredje mål ska man ha om allt gick jättebra, galoppfattning där jag sitter rakt, stilla och fattar med bara höften, hästen rullar lugnt över i en härlig, luftig galopp. Det sista målet har jag ofta skippat.

Det som är viktigt är även att ändra sina tankar om hur det ska gå när man rider. Jag tror att nästan all frustration kommer från prestationsångest och att man sätter krav på sig själv. Så, var snäll mot dig själv och ha som mål att klara av att rida lätt. Man kan också tänka att hästen är en unghäst som precis blivit inriden och då måste man berömma mycket när hästen å gör enastående galoppfattningar för en treåring osv. Dessutom måste man ha bra tålamod eftersom att ung hästar inte alltid förstår vad man vill och då måste man förklara det på ett lugnt och trevligt sätt.

Numera blir jag sällan arg, om jag blir det så "stannar det kvar" i huvudet och jag gör ingenting mot hästen. Men visst händer det att jag får "återfall" så att jag tar till handgripligheter mot hästen men det är ändå inte på långa vägar lika farligt och hemskt som det var förut.

Ursäkta om det blev väldigt rörigt men jag hoppas att du förstår vad jag vill ha fram, det är bara att fråga om det är något du inte förstår.