Frivilligt barnlös/fri

[kryddelydd]

Nej, en sterilisering går inte att ångra!

Jo.
Fast det är ingen garanti att det lyckas att få ledningarna rena igen.

 

[Migo]

Jo.
Fast det är ingen garanti att det lyckas att få ledningarna rena igen.

Om du pratar med sjukvården om detta är de väldigt, väldigt, noga med att trycka på att det INTE är något man ska räkna med går att fixa igen när det väl är gjort. De lägger typ 2 timmars samtalstid på att förklara detta, på 55 olika sätt.

 

[kryddelydd]

Om du pratar med sjukvården om detta är de väldigt, väldigt, noga med att trycka på att det INTE är något man ska räkna med går att fixa igen när det väl är gjort. De lägger typ 2 timmars samtalstid på att förklara detta, på 55 olika sätt.

Precis.
Det finns ingen garanti att det går att fixa igen.
Och syftet med sterilisering är ju att det ska vara permanent.
Nej, man gör inte rutinmässigt försök till att återställa äggledarna, men det görs.
Och det var ditt tvärsäkra "det går inte" som jag invände mot.
Därmed försökte jag inte antyda att det var enkelt eller vanligt.

 

[Migo]

Precis.
Det finns ingen garanti att det går att fixa igen.
Och syftet med sterilisering är ju att det ska vara permanent.
Nej, man gör inte rutinmässigt försök till att återställa äggledarna, men det görs.
Och det var ditt tvärsäkra "det går inte" som jag invände mot.
Därmed försökte jag inte antyda att det var enkelt eller vanligt.

Jag tyckte att du lyfte fram det som en del att väga in i beslutet om sterilisering vs kastration, att steriliseringen går att göra ogjord. Vilket verkligen inte stämmer!

 

[kryddelydd]

Jag tyckte att du lyfte fram det som en del att väga in i beslutet om sterilisering vs kastration, att steriliseringen går att göra ogjord. Vilket verkligen inte stämmer!

Hur kunde du få det till det???

Jag besvarade ditt inlägg om att "en sterilisering går inte att ångra".

Inte i en diskussion om beslut.

 

[Magiana]

Jag har heller inga barn och har aldrig velat ha. Bara tanken på att genomgå en graviditet och förlossning ger mig lite panik för att inte tala om det som kommer sen. Nu är jag 43 år och kroppen har väl inte direkt visat några tecken på att avsluta fertiliteten, men hur som helst tycker jag att jag är för gammal. Och hur som helst har jag ändå aldrig träffat något pappamaterial. Alla har varit klara med fortplantningen.

 

[Marita73]

Jag har aldrig haft någon längtan efter barn. Höll dock frågan öppen fram till jag var runt 25, man vet ju aldrig och sådär. Jag har en syster som är tre år äldre än mig, själv fyller jag 44 i höst och hon har fått mycket tjat om att skaffa barn, speciellt från släkten. Jag är det svarta fåret som vill bo på landet och ha en massa djur så mig är det ingen som har tjatat på

När jag träffar mina vänner som har barn blir jag bara än mer övertygad om att jag har valt rätt. Jag blir också lite förvånad över hur avundsjuka de flesta som har barn blir på mitt liv. Eller nä, inte förvånad alls egentligen eftersom jag anser att livet nog tar slut för egen del så fort det kommer barn.

 

[tott]

Nej, en sterilisering går inte att ångra!

Jo det gör det - om man fått clips på äggledarna så går de att ta bort. ...men man betalar själv...

 

[lil-sis]

Jo det gör det - om man fått clips på äggledarna så går de att ta bort. ...men man betalar själv...

Och vill man verkligen ha barn kan man ju betala för en ivf eftersom alla nödvändiga delar är kvar.

 

[starcraft]

Jag är snart 30 och har inga barn eller någon direkt önskan om barn. Men jag är fortfarande öppen för möjligheten sas. Men det beror på om jag träffar någon vettig och om det blir några barn. Tycker inte direkt om barn och någon längtan finns inte. Jag har varit ganska säker på detta sen jag var barn, så jag är tämligen övertygad att blir det inga barn så kommer jag inte ångra mig senare i livet.

 

[Nixehen]

Jag skulle definitivt inte ha några barn, gillar inte barn. Dom luktar och låter och skriker och kan - oftast - inte uppföra sig.
Sen fyllde jag 28-29 någonting och vände helt.
Nu är jag 31 och gravid i v 22, lever med en fantastisk man och min bonusson på 5år varannan vecka. Jag tycker fortfarande att de flesta barn är outhärdliga, låter, skriker och inte kan uppföra sig. Men har insett att det handlar om dåliga föräldrar och inte om barnen i sig.
Ser mycket fram emot att bli mamma och hyser inga tvivel om att jag kommer älska mitt barn gränslöst även fast jag inte gillar barn generellt. Mina barn och andras ungar liksom..

 

[TinyWiny]

Bra skrivet inlägg och jag kan inte låta bli...

hört talas om livmodertransplantationer?
Finns, görs. I Sverige.

Ja det har jag och jag ser det som en helt underbar och fantastisk möjlighet för de som av någon anledning inte har någon från början eller för de som pga olyckliga omständigheter har tvingats ta bort sin men jag tror inte att det i dagsläget är ett alternativ om man själv har valt att göra en hysterektomi utan bakomliggande medicinska orsaker.

 

[TinyWiny]

Nej, en sterilisering går inte att ångra!

Jo det går. Det går att göra IVF även som steriliserad.

 

[TinyWiny]

Det finns även ett implantat som förs in i äggledaren som gör att den växer ihop. Såna har jag, väldigt smidigt.

Håller helt med! Så otroligt smidigt att slippa göra en laparoskopi. Jag har också essure

 

[Migo]

Jag skulle definitivt inte ha några barn, gillar inte barn. Dom luktar och låter och skriker och kan - oftast - inte uppföra sig.
Sen fyllde jag 28-29 någonting och vände helt.
Nu är jag 31 och gravid i v 22, lever med en fantastisk man och min bonusson på 5år varannan vecka. Jag tycker fortfarande att de flesta barn är outhärdliga, låter, skriker och inte kan uppföra sig. Men har insett att det handlar om dåliga föräldrar och inte om barnen i sig.
Ser mycket fram emot att bli mamma och hyser inga tvivel om att jag kommer älska mitt barn gränslöst även fast jag inte gillar barn generellt. Mina barn och andras ungar liksom..

Och detta är väldigt viktigt att ta upp i en tråd om frivillig barnlöshet därför att...?

 

[Tassetass]

Jag hade inte varit ledsen om jag inte fått barn. Helt ärligt!
Men jag vill inte ha mina barn ogjorda för det.

Ungefär samma här. Jag var länge inställd på att inte skaffa barn alls men frågan ställdes på sin spets när jag träffade min make och jag kände att fördelarna övervägde nackdelarna. Jag tycker att min dotter är skitfestlig och nu när jag har henne vill jag inte vara utan henne, men hade jag aldrig fått barn och därmed aldrig träffat henne hade jag inte lidit så värst av det. Har inte heller det minsta sug efter fler.

 

[cirkus]

Och detta är väldigt viktigt att ta upp i en tråd om frivillig barnlöshet därför att...?

jag kan tycka att det inte är helt malplacerat att berätta om sin uppleveles oavsett hur den är. Varfär är det mer okej att fullkomligt spy hat över hela barngrejen än att säga att "jag tillhör dom som ångrade mig" alla uppleveleser räknas i den här diskussionen, varför ska bara vissa räknas?

 

[MiniLi]

jag kan tycka att det inte är helt malplacerat att berätta om sin uppleveles oavsett hur den är. Varfär är det mer okej att fullkomligt spy hat över hela barngrejen än att säga att "jag tillhör dom som ångrade mig" alla uppleveleser räknas i den här diskussionen, varför ska bara vissa räknas?

Fast de som väljer att avstå barn får ju höra både det ena och det andra i stort sett hela tiden. Det blir väl ganska frustrerande och rätt så invaliderande när det ska tas upp även i detta sammanhang som faktiskt inte är en "hur ska jag göra?"-tråd..
Jag tror att de flesta förstår att människor kan ångra sig, man behöver ju inte få det påpekat hela tiden liksom..

 

[MiniLi]

Jag fyller 30 i år och har hittills ingen längtan efter barn, men jag har inte heller bestämt mig för att avstå. Skrev en tråd för några månader sen (typ?) om mina egna funderingar just i detta.
Jag har landat i att jag chillar i frågan i några år till men att jag någon gång innan 35 ska ha fattat något slags beslut i frågan. Tänker att det kan vara bra att här kring 30-35 fundera över hur viktigt barn eller ej är, just eftersom jag för tillfället står ganska neutralt i frågan.

Ang det här med frågor och kommentarer så tycker jag också att det är tydligt hur många människor förväntar sig att alla ska skaffa barn. För flera år sen fick jag frågor då och då utifrån att jag var i en långvarig relation. Jag och nuvarande sambo har fått frågan flera gånger, och då har vi inte ens varit tillsammans i ett år än..
Fick en fråga senast igår när jag berättade för en bekant att vi ska köpa lägenhet. Då är det som att folk antar att vi också planerar barn?

 

[cirkus]

Fast de som väljer att avstå barn får ju höra både det ena och det andra i stort sett hela tiden. Det blir väl ganska frustrerande och rätt så invaliderande när det ska tas upp även i detta sammanhang som faktiskt inte är en "hur ska jag göra?"-tråd..
Jag tror att de flesta förstår att människor kan ångra sig, man behöver ju inte få det påpekat hela tiden liksom..

Jag tycker ju inte det. Men det är jag. Såklart att folk fattar att man kan ångra sig, men det är ju ingen som säger (i den här tråden)- åhh du måste skaffa barn för du kan ångra dig eller du kommmer att ångra dig. Det är ett par som uttryckt hur de känt vid olika tidpunkter och som jag i allafall tycker är precis det som TS efterfrågar. Eller hur tolkar du dessa frågor? att hon bara vill ha en sorts svar?

Men nu har det slagit mig; tänk om jag ångrar mig? Hur vet jag det? Men jag kan ju inte skaffa barn för att jag kanske ångrar mig.

Har du varit i en liknande sits? Hur visste du?