psychogrrl
Trådstartare
Vi fortsätter med handdiskussion, men nu med fokus på likheter och skillnader mellan den tyska och franska skolan, vilka jag upplever ganska skilda.
I den tyska skolan (som ju är mest spridd i Sverige) vill man ha en sluten hand med en rörlig handled som kan tas inåt/bakåt/uppåt vid förhållningar.
I den franska skolan vill man istället ha en öppen hand, där kontakten sitter mellan pekfinger och tumme och tygeln sedan löper öppet genom de andra fingrarna. Handen får ALDRIG gå bakåt, förhållningar tas genom att handen sluts.
Jag har efter dagens träning, med en mycket tålmodig tränare som inte gav sig innan jag förstod (hästen däremot var inte lika tålmodig ), blivit lite förvirrad.
Bland annat Egon von Neindorff (tysk), och några elever som varit hos honom, vill ju ha en sluten mjuk hand, men där handen går med i hästens huvud-hals-rörelser. Handen ska anpassa sig efter hästen.
Tränaren idag (fransk, som är skolad av bland annat Nuno Oliveira och har läst många av de gamla skrifterna) vill ha en helt stilla, öppen hand. Handen ska INTE gå med i hästens huvud-hals-rörelser. Han menar att går handen med och ryttaren på så vis anpassar sig efter hästen så jobbar inte hästen. Den får heller inget förtroende för handen, eftersom den inte vet VAR handen är. När ryttaren har en stilla (fixed), öppen, mjuk hand så söker sig hästen dit till en jämn kontakt. Vet den var handen är så vet den hur den ska förhålla sig till den just då. Halsrörelserna tas ut i de övre lederna i nacken och då hålls också huvudet stilla. Då jobbar hästen.
Jag är lite halvt förvirrad. Å ena sidan så ser jag det fina/bra i att följa hästens rörelser, att inte störa. Men å andra sidan så gick det så mycket bättre (iofs mest trav och galopp) när jag fick till den kontakt han ville ha. Jag har ju också märkt det vid andra tillfällen att sätter jag en ram, sätter jag mig där jag vill att han ska gå, så blir det mycket bättre än om jag "går med i" det han gör (jag följer hans rörelser, men sitter så som jag vill ha honom, och då anpassar han sig till det och går där).
Hur tänker ni kring det här?
I den tyska skolan (som ju är mest spridd i Sverige) vill man ha en sluten hand med en rörlig handled som kan tas inåt/bakåt/uppåt vid förhållningar.
I den franska skolan vill man istället ha en öppen hand, där kontakten sitter mellan pekfinger och tumme och tygeln sedan löper öppet genom de andra fingrarna. Handen får ALDRIG gå bakåt, förhållningar tas genom att handen sluts.
Jag har efter dagens träning, med en mycket tålmodig tränare som inte gav sig innan jag förstod (hästen däremot var inte lika tålmodig ), blivit lite förvirrad.
Bland annat Egon von Neindorff (tysk), och några elever som varit hos honom, vill ju ha en sluten mjuk hand, men där handen går med i hästens huvud-hals-rörelser. Handen ska anpassa sig efter hästen.
Tränaren idag (fransk, som är skolad av bland annat Nuno Oliveira och har läst många av de gamla skrifterna) vill ha en helt stilla, öppen hand. Handen ska INTE gå med i hästens huvud-hals-rörelser. Han menar att går handen med och ryttaren på så vis anpassar sig efter hästen så jobbar inte hästen. Den får heller inget förtroende för handen, eftersom den inte vet VAR handen är. När ryttaren har en stilla (fixed), öppen, mjuk hand så söker sig hästen dit till en jämn kontakt. Vet den var handen är så vet den hur den ska förhålla sig till den just då. Halsrörelserna tas ut i de övre lederna i nacken och då hålls också huvudet stilla. Då jobbar hästen.
Jag är lite halvt förvirrad. Å ena sidan så ser jag det fina/bra i att följa hästens rörelser, att inte störa. Men å andra sidan så gick det så mycket bättre (iofs mest trav och galopp) när jag fick till den kontakt han ville ha. Jag har ju också märkt det vid andra tillfällen att sätter jag en ram, sätter jag mig där jag vill att han ska gå, så blir det mycket bättre än om jag "går med i" det han gör (jag följer hans rörelser, men sitter så som jag vill ha honom, och då anpassar han sig till det och går där).
Hur tänker ni kring det här?