Fransk och tysk skola - handen?!

[psychogrrl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Skillnaden är väl att har man handen öppen kan man göra en förhållning med fingrarna (bakåt då), utan att spänna sig i axlarna. Har man handen sluten och ska göra en förhållning måste man på något sätt ta hela handen eller armen bakåt och då spänner man sina axlar.

Det är helt enkelt två olika sätt att jobba på. Den ena håller du axlar (avslappnade), armar och handled i samma position hela tiden och rör fingrarna. På det andra sättet håller du fingrar i samma position och rör handled, armbåge eller axlar.

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Jag förstår hur du menar och hur just du "icke använder" din hand. Men de flesta ryttare använder handen vid tex en förhållning. Frågeställningen i tråden var ju skillnader i hur ryttare använder handen.

Pschogrrl: Det var inte till mig antar jag.

 

[psychogrrl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

jodå, svar på: "Ja just det. och när man kramar i handen så går tygeln bakåt."

men även mer allmänt svar.

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Skillnaderna med de olika sätten att använda handen har jag klart för mig. Om jag kramar tygeln eller rör på fingrarna vid en förhållning så är rörelsen ändå bakåt. Jag använder mig av båda sätten, det boeror på situation och häst. Oavsett om jag kramar eller rör fingrarna så ska inte rörelsen gå upp i axeln. om en kramning ska fungera måste ryttaren rida med en fjädrande handled. Rör man på fingrarna så stannar visserligen rörelsen där, men jag anser att man alltid måste rida med en fjädrande handled för att inte få spänningar. Blir handleden stum blir så armbågen stum, det går vidare till axlar, rygg osv.

 

[psychogrrl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Jo, jag håller helt klart med dig. Men tänker man att man har en helt sluten hand så blir det oundvikligen så att en förhållning gör att handleden viker sig eller det sker en rörelse i armbåge eller axel (vilket lätt gör att dessa delar blir spända eller stumma). Är handen öppen kan dessa delar vara fjädrande, men behöver ej påverkas med en rörelse av förhållningen.

Vad som funkar är väl beroende av vad hästen trivs med.

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Ja, man får känna sig för. Oftast rider jag med en halvöppen hand. Det känns bäst. Den blir liksom så av sig själv. Under min tävligsttid fick jag ibland påpekat att jag inte slöt handen ordentligt om tygeln, men nu när jag rider akademiskt har ingen sagt någonting om det.

 

[Johlin]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Jag rider klassisk dressyr (franska skolan) och rider med öppen hand. När jag gör förhållningar så gör jag en halvhalt med den primära handen (cirkel - framåt-nedåt-uppåt-och tillbaka).

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

framåt-nedåt-uppåt-tillbaka. Vart är cirkeln? Om du gör en cirkel blir en del av cirkeln tygeln mot dig.(bakåt) annars blir det ingen cirkel. Förklara gärna mer för jag förstår inte vart själva förhållningen blir. Uppåt?? Eftergift först och sen uppåt med handen. Jag hittar ingen logik. Hjälp mig!

 

[Johlin]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Förlåt om det blev lite otydligt.... Det här är lite svårt att förklara, men i den "vanliga" ridningen (tyska skolan) så driver man in hästen i halvhalten, använder skänklar och händer samtidigt. I klassisk ridning försöker man komma bort från all "kompensationsridning", med alla hjälper samtidigt, så man använder bara EN hjälp i taget, så långt det går, och man använder nästan bara tygelhjälper. Men som sagt, aldrig dra i hästens mun.
Så när jag ska göra en halvhalt (i klassisk ridning) så använder jag EN tygel, den primära (aktiva, oftast den inre handen). Och så gör jag en liten cirkel ner-fram-upp-och tillbaka. Men man får aldrig föra handen bakom utgånsläget. När man gjort en halvhalt ska hästen svara med att höja nacken, därefter sakta in, och därefter stanna. Man brukar säga så här: En halvhalt = höja nacken, en halvhalt till = sakta in, en halvhalt till = stanna och en halvhalt till = backa. men det kan man ju förstås inte kräva av hästen i början.

Hör av dig om du inte förstår

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Jag rider AR själv och använder också filosofin "en hjälp i taget" på det viset förstår jag. Men jag förstår inte vitsen med cirkeln som du beskriver. Har hört någon beskriva en cirkel i dessa sammanhang förut med den ryttaren gjorde cirkeln åt andra hållet. Alltså bakåt nedåt framåt uppåt till utgångsläget. Det du beskrev innebär att du först ger en eftergift: handen framåt, sen tar handen tillbaka: förhållningen. Det blir helt fel ordning för mig. Vore det inte bättre att göra tvärtom? Så att eftergiften kommer sist? Förstår hästen när eftergiften kommer först? Jag är säkert lite trög nu men jag förstår faktiskt inte, (men jag försöker. )
Jag tar i och för sig inte halvhalt av samma orsak som du. Jag vill att hästen ska samla sig mera när jag tar en halvhalt. Sätta sig/bära lite mera baktill.

 

[true_blue]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Den variant på klassisk ridning som Johlin beskriver är EN variant. Andra fransmän beskriver halvhalten annorlunda. De är lika klassiska -eller ännu mer klassiska.
DeCarpentry beskriver halvhalten som att lyfta en sten från ett trappsteg till nästa utan att tappa det eller bullra med det. Inte som en cirkel.
Det jag inte riktigt håller med om i cirkelresonemanget är att handen går bakåt. Onödigt om man är i hästens takt och bara möter den.

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Om det ska kunna bli en cirkel så måste handen gå åt alla håll. Bakåt, nedåt, framåt och uppåt. annars blir det ju inte en cirkel. Om man inte gör cirkeln åt sidan förstås. ex höger, nedåt, vänster och uppåt.

 

[via]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Cirkeln går uppåt-bakåt-nedåt -framåt.
Handen styrs av ryttarens överliv, och du åstadkommer detta genom att höja bröstkorgen (ta ett djupt andetag) och släppa ner den igen.
Om hästen är på hjälperna, kommer den i uppåtfasen att följa med: Höja framdelen och sänka bakdelen.
"Bakåt" i detta fallet innebär inte att öka kontakten i hästens mun, utan att bibehålla kontakten.
Nedåt-framåt är eftergiften såklart.
Ett annat sätt att förklara det på, som dock inte tydliggör handens roll i det hela, är att säga åt ryttaren att dra ett djupt andetag, eller att ta tuttarna mot himlen, eller hur man nu vill uttycka sig.

 

[true_blue]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Jag tror att den springande punkten i detta - liksom i mycket annat - är om hästen är "på hjälperna".

Den ryttare som sas inte har lyckats få hästen på hjälperna utför bara mekaniskt cirkelrörelsen - och hästen hamnar mer och mer på bogarna alltmedan cirkeln blir större...

 

[bigganl]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Den cirkeln är jag helt med på. Det blir rätt för mig när eftergiften inte kommer först. Det var cirkeln beskriven åt andra hållet jag inte kunde förså.

 

[Rumpnissen]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Alltså, jag kanske inte förstått diskutionen. Men jag kan verkligen inte förstå fördelen med att rida med öppen hand.

Stängd hand menar inte att man kramar tygeln konstant eller att man är spänd. Våra fingrar är ju så smidiga och starka att de kan sluta kring tygeln utan att spänna någon del av armen eller axeln.

Jag vill att handen skall vara sluten kring tygeln precis som talesättet säger - att man ska hålla i tygeln som om man håller i en fågel. De rörelser som fortplantar sig i hästens kropp (rygg) fortplantar sig ju dels ut i hästen huvud men också till oss, ända igenom våra kroppar ut i händerna. Då är det harmoniskt. Min hand sits och hand går hela tiden fram lika mycket som hästens huvud. I de bästa av världar i alla fall.

Förklara hur ni tänker, jag hänger inte med!

 

[Lusidor]

Sv: Fransk och tysk skola - handen?!

Håller med Rumpnissen. Men förstår också öppen hand diskussionen. Rider nog själv med en ganska stilla men något öppen hand.
Min pålle vill helst lägga iväg med stoora pendelrörelser. (utnyttjar stora eftergifter med att smyga iväg ur arbete)
Känner han att jag stramar upp och inte bara åker (följer) med i pendlingen måste han ju bromsa sig och anpassa rörelserna efter min rörelse.
Så jag styr honom in i arbete genom att inte följa hans fria rörelse. I stället för att ta mekaniska tygeltag ger han sig själv tygeltag genom att jag inte följer. Varje överdriven huvudrörelse som jag inte följer ger ju ett tryck i munnen och förhoppningsvis räcker det för att börja forma honom.

Handen o kroppen blir inte statisk och stel men talar om för honom hur jag har tänkt att han ska forma sig i fråga om takt och fart. Då han samlar sig bra upplever jag att vi blir stilla och mjuka båda två.

Tar nog mest tygeltag med fingrarna och förstärker då han väljer att inte svara med att röra handleden.
Hästen är ganska (mycket) hård och vill gärna hänga på bettet. (travare som kan koppla bort sin mun i stor mån) så jag vill absolut inte ge honom något att hänga i.

Men viktigast är ju att komma åt kroppen bakifrån. Fast utan att ta där fram skulle vi nog inte komma in på rätt spår alls. Det känns som om förhållningen är vårt aber. Tar han inte den är det jobbigt för dagen. Bakbenen vill bara skyffla på och går inte att inverka på. Då får jag känna mig burdus och göra hemska fula tag i tyglarna för att återföra bakkroppen till det vi håller på med. Huga...