Diabolical_Kitten
Trådstartare
Sv: Frågor om hälta! SNABBA SVAR TACK!
Har dina hästar gjort som du sagt alltid? Man måste först säga till hästen vad den ska göra, gör den något annat än då visar man vad som händer när den inte gör dsom man säger. I detta fall motionerar jag min häst mer så förstår han att om han säger emot mig genom att bocka, skena, fjanta sig osv får han göra övningar längre/jobbigare tills han slutar med beteendet.
Min häst brukade förr göra så att han VÄGRADE stå still vid bänken när jag skulle hoppa upp. Han bockade, stegrade (detta var i sin trotsperiod, innan dess var han görsnäll vid uppsittning) gjorde vad som helst för att slippa stå vid bänken. (nej det var inget fel på utrustning och han hade inte ont nånstans, då ville han inte ens att man tittade på honom eller rörde honom överhuvudtaget) Så då gjorde jag så att jag gav han flera chanser att rätta sig själv, han sprang förbi bänken, jag ställde honom vid den, när jag hade ställt mig på bänken började han vrida och vända på sig och så fortsatte det. Sen efter att han gjort det 3 ggr longerade jag honom men han fick stå still vid bänken. Bänken började till slut betyda vila = bra, alltså associerade hästen bänken med nånting bra. (det tog ju inte bara ett tillfälle, fick ju underhålla detta varje gång jag red, och jag gjorde även så att jag efter en galopp lät han pusta ut vid bänken och gjorde det i några månader framåt) Då förstod han att jag 1, inte gör honom illa genom att ställa honom vid bänken, 2, bänken är nånting bra.
Sedan var nästan problem själva uppsittningen. Många ggr skenade han iväg i värsta rodeo och bockade så mkt han orkade. Dock satt jag kvar, och när han hade bockat klart drev jag på honom. Till slut märkte han att det inte lönade sig att bocka, jag stannade minsann kvar varje gång och han fick bara jobba mer om han uppförde sig så. Och varje gång han stod still fick han massor med berömm. Och jag har int haft några problem sen dess med uppsittning/stå vid bänk.
Han får inte som han vill abra för han gör det besvärligt för mig. Jag skrev att han blir mer harmonisk när han känner att nåt är på gång, t.ex. att jag får börja sätta igång honom med lite trav eller nånting. Jag skrev inte att jag låter honom trava för att få honom lugn om han ska sättas igång efter hälta t.ex.
Jag låter inte min häst göra som han vill bara för att han mår dåligt av att vila så länge. Han får inte skrapa med hoven, hugga efter mig, tramsa runt för det. Han blir tillrättavisad varje gång.
Jag försvarar inte hans beteende, men jag förstår varför han gör det. Men det betyder INTE att jag låter honom flyga i luften för det.
Jag märker att han faktiskt lyder mig, när han flyger i luften med medryttaren men är lugn som en filbunke med mig. Han flög i luften efter 3 veckor och 6 dagar i konvalescenthagen och det krävdes en tillrättavisning (alltså, jag backade honom, longerade och bad honom stanna på kommando etc tills han lyssnade) och inte mer. Nästa dag var han väl på sin vakt. Jag behöver ibland bara titta på honom så vet han att han har tagit ett steg för mkt och då backar han självmant, det gör han däremot inte med andra, t.ex. medryttaren. För hon har inte gått igenom alla övningar med honom och han förstår inte hennes språk och vice versa.
Min häst vet om att jag är envis, och jag ger mig inte vad han än gör. För jag är inte rädd för att ta konflikter. En gång stod jag i 3 timmar vid den jävla bänken som jag berättat om tidigare i inlägget. För det tog 3 timmar innan han stod still och jag kunde hoppa upp. En gång bockade han i 45 min oavbrutet i paddocken, men jag satt kvar hela tiden (tur att jag hade min förra sadel då med djupt säte
) och sen började jag ridpasset som jag ville. Och avslutade det när jag tyckte vi hade kommit nånstans.
För Nasse (min häst) ÄR envis, men jag är ännu mer envis. Och det har han fått lära sig den hårda vägen...
Jag vet vad du menar, och det är så jag gör. Vill hästen galoppera ska den skritta, vill hästen skritta ska den trava/galoppera osv. Bara för att hästen vill galoppera betyder ju inte att man jobbar den i galopp, då bryter jag av till trav och jobbar den i trav istället eller bryter av till skritt, för man kan inte på alla hästar bara stanna den och sen börja om. Jag gjorde det i början, och då lärde sig min häst att om den skenade iväg kunde han bryta av och vila en liten stund. Att stanna ser min häst som ett tecken på rädsla (även om man gör det på¨ett aggressivt sätt) från min sida, men om han skenar iväg och jag driver på honom några språng utöver de han vill galoppera självmant och SEN bryter av till skritt eller trav (den gångarten jag var i före han skenade iväg) och sen fortasätter med övningen förstår han att han inte för göra så. För vi kommer fortfarande hålla på med den övningen.
Hästen får ju inte som den vill abra för att jag jobbar den. Bara för att hästen vill göra av med energi betyder inte att hästen vill gå i en samlad form, förmodligen vill han bara springa i den snabbaste galoppen han kan. Det är stor skillnad då...
Som jag har sagt tidigare: Jag skulle aldrig låta min häst skena iväg i full galopp om han ska sättas igång efter en hälta. Jag känner min hsät såpass väl att jag känner när han vill sätta av. Oftast tar han stora kliv med bakbenen och sen 2 sek senare sätter han av. Jag vet då att jag ska säga "NEJ!" så argt jag kan och lägga en volt/göra en övning. Skulle han ändå lyckas dra iväg tar man bara ett ledande tygeltag ut till knät, lägger tyngdpunkten i främre delen av sadeln och så stannar han. Skulle han lyckas bocka eller stegra gör man samma sak. Sen backar man honom så mkt man kan, och sen sätter man igång i skritt igen och så fort man känner att det spritter i benen backar man eller gör en övning som gör att han inte har tid eller hinner tänka ut nåt att göra.
När min häst taktar är det lite annorlunda, för då knäpper han av i nacken lägger ofta huvudet på sned så det blir svårt att få kontakt med honom. Men det enda man kan göra då är att vara lugnande själv, att man inte blir arg, och att släppa efter på tyglarna och göra de övningar man kan/får av vet. För även om det inte är bra att den taktar när hästen bara får skritta, kan man inte bara skita i att rida. För om man inte får hästen att lugna ner sig vet den det till nästa gång.
Jag har övat på att stå still med grimskaftet hängandes i ridhuset där man är "skyddad" från bilar osv och där det inte gör nåt om han blir rädd. Och då står han still. Han går inte iväg och gör annat. (ävenom jag vänder ryggen till, dock har vi inte befäst det här med att om jag går iväg men har sagt till honom att stå still att han inte får följa med. Han tror avrje gång jag går ska han gå med.)
När hästen är vanlig står han still. Håller inte på och tramsar.
När hästen hade stått i en konvalescenthage i 2-3 veckor började han bli jobbig och stod och flyttade sig, skrapade med frambenen osv. Men då tillrättavisar jag tills han slutar.
Har dina hästar gjort som du sagt alltid? Man måste först säga till hästen vad den ska göra, gör den något annat än då visar man vad som händer när den inte gör dsom man säger. I detta fall motionerar jag min häst mer så förstår han att om han säger emot mig genom att bocka, skena, fjanta sig osv får han göra övningar längre/jobbigare tills han slutar med beteendet.
Min häst brukade förr göra så att han VÄGRADE stå still vid bänken när jag skulle hoppa upp. Han bockade, stegrade (detta var i sin trotsperiod, innan dess var han görsnäll vid uppsittning) gjorde vad som helst för att slippa stå vid bänken. (nej det var inget fel på utrustning och han hade inte ont nånstans, då ville han inte ens att man tittade på honom eller rörde honom överhuvudtaget) Så då gjorde jag så att jag gav han flera chanser att rätta sig själv, han sprang förbi bänken, jag ställde honom vid den, när jag hade ställt mig på bänken började han vrida och vända på sig och så fortsatte det. Sen efter att han gjort det 3 ggr longerade jag honom men han fick stå still vid bänken. Bänken började till slut betyda vila = bra, alltså associerade hästen bänken med nånting bra. (det tog ju inte bara ett tillfälle, fick ju underhålla detta varje gång jag red, och jag gjorde även så att jag efter en galopp lät han pusta ut vid bänken och gjorde det i några månader framåt) Då förstod han att jag 1, inte gör honom illa genom att ställa honom vid bänken, 2, bänken är nånting bra.
Sedan var nästan problem själva uppsittningen. Många ggr skenade han iväg i värsta rodeo och bockade så mkt han orkade. Dock satt jag kvar, och när han hade bockat klart drev jag på honom. Till slut märkte han att det inte lönade sig att bocka, jag stannade minsann kvar varje gång och han fick bara jobba mer om han uppförde sig så. Och varje gång han stod still fick han massor med berömm. Och jag har int haft några problem sen dess med uppsittning/stå vid bänk.
Han får inte som han vill abra för han gör det besvärligt för mig. Jag skrev att han blir mer harmonisk när han känner att nåt är på gång, t.ex. att jag får börja sätta igång honom med lite trav eller nånting. Jag skrev inte att jag låter honom trava för att få honom lugn om han ska sättas igång efter hälta t.ex.
Jag låter inte min häst göra som han vill bara för att han mår dåligt av att vila så länge. Han får inte skrapa med hoven, hugga efter mig, tramsa runt för det. Han blir tillrättavisad varje gång.
Jag försvarar inte hans beteende, men jag förstår varför han gör det. Men det betyder INTE att jag låter honom flyga i luften för det.
Jag märker att han faktiskt lyder mig, när han flyger i luften med medryttaren men är lugn som en filbunke med mig. Han flög i luften efter 3 veckor och 6 dagar i konvalescenthagen och det krävdes en tillrättavisning (alltså, jag backade honom, longerade och bad honom stanna på kommando etc tills han lyssnade) och inte mer. Nästa dag var han väl på sin vakt. Jag behöver ibland bara titta på honom så vet han att han har tagit ett steg för mkt och då backar han självmant, det gör han däremot inte med andra, t.ex. medryttaren. För hon har inte gått igenom alla övningar med honom och han förstår inte hennes språk och vice versa.
Min häst vet om att jag är envis, och jag ger mig inte vad han än gör. För jag är inte rädd för att ta konflikter. En gång stod jag i 3 timmar vid den jävla bänken som jag berättat om tidigare i inlägget. För det tog 3 timmar innan han stod still och jag kunde hoppa upp. En gång bockade han i 45 min oavbrutet i paddocken, men jag satt kvar hela tiden (tur att jag hade min förra sadel då med djupt säte
) och sen började jag ridpasset som jag ville. Och avslutade det när jag tyckte vi hade kommit nånstans. För Nasse (min häst) ÄR envis, men jag är ännu mer envis. Och det har han fått lära sig den hårda vägen...
Jag vet vad du menar, och det är så jag gör. Vill hästen galoppera ska den skritta, vill hästen skritta ska den trava/galoppera osv. Bara för att hästen vill galoppera betyder ju inte att man jobbar den i galopp, då bryter jag av till trav och jobbar den i trav istället eller bryter av till skritt, för man kan inte på alla hästar bara stanna den och sen börja om. Jag gjorde det i början, och då lärde sig min häst att om den skenade iväg kunde han bryta av och vila en liten stund. Att stanna ser min häst som ett tecken på rädsla (även om man gör det på¨ett aggressivt sätt) från min sida, men om han skenar iväg och jag driver på honom några språng utöver de han vill galoppera självmant och SEN bryter av till skritt eller trav (den gångarten jag var i före han skenade iväg) och sen fortasätter med övningen förstår han att han inte för göra så. För vi kommer fortfarande hålla på med den övningen.
Hästen får ju inte som den vill abra för att jag jobbar den. Bara för att hästen vill göra av med energi betyder inte att hästen vill gå i en samlad form, förmodligen vill han bara springa i den snabbaste galoppen han kan. Det är stor skillnad då...
Som jag har sagt tidigare: Jag skulle aldrig låta min häst skena iväg i full galopp om han ska sättas igång efter en hälta. Jag känner min hsät såpass väl att jag känner när han vill sätta av. Oftast tar han stora kliv med bakbenen och sen 2 sek senare sätter han av. Jag vet då att jag ska säga "NEJ!" så argt jag kan och lägga en volt/göra en övning. Skulle han ändå lyckas dra iväg tar man bara ett ledande tygeltag ut till knät, lägger tyngdpunkten i främre delen av sadeln och så stannar han. Skulle han lyckas bocka eller stegra gör man samma sak. Sen backar man honom så mkt man kan, och sen sätter man igång i skritt igen och så fort man känner att det spritter i benen backar man eller gör en övning som gör att han inte har tid eller hinner tänka ut nåt att göra.
När min häst taktar är det lite annorlunda, för då knäpper han av i nacken lägger ofta huvudet på sned så det blir svårt att få kontakt med honom. Men det enda man kan göra då är att vara lugnande själv, att man inte blir arg, och att släppa efter på tyglarna och göra de övningar man kan/får av vet. För även om det inte är bra att den taktar när hästen bara får skritta, kan man inte bara skita i att rida. För om man inte får hästen att lugna ner sig vet den det till nästa gång.
Jag har övat på att stå still med grimskaftet hängandes i ridhuset där man är "skyddad" från bilar osv och där det inte gör nåt om han blir rädd. Och då står han still. Han går inte iväg och gör annat. (ävenom jag vänder ryggen till, dock har vi inte befäst det här med att om jag går iväg men har sagt till honom att stå still att han inte får följa med. Han tror avrje gång jag går ska han gå med.)
När hästen är vanlig står han still. Håller inte på och tramsar.
När hästen hade stått i en konvalescenthage i 2-3 veckor började han bli jobbig och stod och flyttade sig, skrapade med frambenen osv. Men då tillrättavisar jag tills han slutar.
