Frågor om ert första barn!

[gabriel jesus]

Sv: Frågor om ert första barn!

har har du en som just hade kopt ny hast, som plussade 3 veckor senare,
jag hade inga planer pa att skaffa barn...
jag var 30 ar min sambo 22,
vi hade varit tillsammans 6 manader ,han blev over lycklig,jag blev glad....
jag hade inga planer pa att skaffa barn men rackan nar gabbi kom ut...
da blev jag lek mamma hela dagen....
min gabriel jesus (pappa ar spansk vi bor har) fyller nu 16 manader.....
har i spanien skaffar man barn sent ofta 35-40 ar aldern..
sa min kille var helt klart den yngsta pappan `pa forlossningen..
jag maste ocksa fa skryta lite med att min sambo ar nog varldens basta pappa...

 

[Magini]

Sv: Frågor om ert första barn!

Hur gammal var du och din partner när du blev gravid första gången (om du nu har fått fler barn)?
Jag var 25 och sambon 27

Var det planerat?
Ja, vi bestämde oss för att börja försöka i dec men antog att jag inte skulle bli gravid förrän till sommaren kanske (har ju hört att sånt tar ju sån tid och att PCO går i släkten) men 13 jan plussade jag. Så allt gick aningens fortare än planerat..

Om det var planerat, hur långt innan tog ni beslutet att det var dags att börja försöka?
Vem var det som först tog upp "frågan"? Vilken reaktion fick den som tog upp frågan?
Vi började prata om barn på sensommaren/hösten. Men sambon kände sig inte redo, ville vänta tills han var 30. Men så en dag så gjorde han en kovändning och sa att han ville ha barn.. Så vi började försöka direkt när båda var med på det.

 

[Russin8]

Sv: Frågor om ert första barn!

Jag var 21 när jag fick första, pappan va 22. Hon var planerad. Tror att det var jag som tog upp frågan. Barn nr.2 föddes när jag var 25 och han 26. Var oxå planerat. Ganska kul historia faktiskt. Så ursäkta lite tråd kap

Min bästa kompis fick barn med planerat snitt, jag och hennes karl va och hälsade på. I hissen ner till fiket säger jag till honom: Jag vill oxå ha en bebis. Då svarar han: Bara hem och jobba på det då!
Nio månader senare föds min son. Det skillde på 1dag

Barn nr. 3 var jag 30 när han föddes, nya mannen va 36. Han va oxå planerad.

MVH Russin8

 

[MiniLi]

Sv: Frågor om ert första barn!

Delvis KL

Ni som var relativt unga när ni fick barn, tycker ni att det har varit positivt eller negativt?
Kände ni att ni "hade livet ordnat" med boende, bra jobb, ekonomi osv?

 

[jerseyko]

Sv: Frågor om ert första barn!

Bara positivt Ångrar nästan att vi inte skaffade barn ännu tidigare!

Vi hade "allt" förutom att vi hyrde hus, men huset fanns de plats för barn. Köpte hus när sonen var 10 månader gammal, då hade vi letat hus i säkert 4-5 år.
Vi hade båda fast anställnig, fast jag varslades när sonen var 8 månader

Jag blev inte "av med" hästen när jag var hemma med sonen och hon kostade mig massa pengar så min föräldrapenning gick åt henne!

Nu ser det annorlunda ut, vi har köpt eget hus och bor billigare, hästen är utlånad till en kompis. Planen är att överleva helt på makens lön (Den har ökat med över 30kr/timmen sen sonen föddes!!) så jag kan vara hemma länge. Jag är arbetslös igen efter 6 mån provanställning men ska börja plugga sen när det är dags.


Jag vet inte vad vi gjorde av alla pengar innan vi fick barn För nu klarar vi oss på mycket mycket mindre fast vi gör mer saker Har kanske med det där att man måste planera lite extra när man har smått och man måste äta ordentligt lagad mat frukost, lunch och middag

 

[nybakad__]

Sv: Frågor om ert första barn!

Delvis KL

Ni som var relativt unga när ni fick barn, tycker ni att det har varit positivt eller negativt?
Kände ni att ni "hade livet ordnat" med boende, bra jobb, ekonomi osv?

Hrm... Jag och sambon är som sagt 23 när vi får vårt första barn.
Vet inte om det är så jätteungt egentligen.

Men vi bor i en bostadsrätt, dock bara en 2:a, just nu. Letar dock hur, men det vet man ju aldrig när man hittar. Just nu letar vi som galningar.
Båda har jobb, men båda vill plugga vidare. Jag började plugga och läste ett år innan jag nu i augusti hoppade av utbildningen. Nu blir det till att jobba tills bebisen kikar ut, sen mammaledig och sen förhoppningsvis blir det plugg för min del igen.

Sambon jobbar gärna ett tag till innan han sätter sig vid skolbänken igen, tack och lov. Funkar nog inte, rent ekonomiskt, att bägge studerar och att ha en liten knodd också.

Har ju två hästar med, dessa vet jag inte riktigt hur det blir med för tillfället. Vill verkligen ha dem kvar och förmodligen kommer bebisen titta ut i maj/juni någon gång, då får bägge hästarna gå på bete hela sommaren faktiskt, känns rimligt att sedan sätta igång dem till hösten igen.

Vi hade gärna haft barn tidigare också, men samtidigt måste man ha någon ekonomisk grund att stå på, det hade vi inte då.

 

[Nisse]

Sv: Frågor om ert första barn!

Jag var 21 år och min sambo 30.
Det var helt oplanerat då jag åt p-piller.
Funderade ett tag över abort, men valde att behålla bebisen.
Fanns egentligen ingen anledning att göra abort, mer än min egen rädsla.
Både jag och sambon har jobb och utbildning, hus, bilar och stöttande föräldrar.
Ångrar inte ett dugg att jag valde bort aborten.
Nu har vi en underbar dotter på 2½ vecka .

 

[nella84]

Sv: Frågor om ert första barn!

Hej!
Vi fick vårt första barn för tre månader sen, jag är 25 år och sambon 28 år.
Vi har varit tillsammans i 5,5 år.

Vi började prata om att skaffa barn förra hösten och blev gravid direkt Sambon var lite nervös först men eftersom jag blev gravid så snabbt så slapp han fundera på det så länge och blev glad när vi fick reda på det.

Nu kretsar hela våra liv kring denna lilla tös och vi känner att det inte kunde bli bättre!

 

[MiniLi]

Sv: Frågor om ert första barn!

Det är så svårt att avgöra vad som är "ungt" när det gäller att skaffa barn..
Jag blir 22 om några veckor, min sambo blir 22 i januari. Allså ungefär som ni är.
Personligen så känner jag mig mentalt redo, är ganska mogen och vuxen av mig.
Jag tror däremot inte att sambon känner sig mogen.. Det kan jag tänka mig även har med hans mammas värderingar att göra. Tror inte att hon skulle anse att vi är gamla nog..

Jag vet inte ritkigt vad som är med mig men jag är väldigt bebis-sugen just nu. Försökte lirka fram en liten diskussion igår men det gick inte så bra..
Hur sjutton ska man föra fram frågan på ett lämpligt sätt?
Vill inte ge honom panik..

Ekonomiskt sätt så står vi väldigt stadigt trots att jag studerar och bara tar bidraget. Vi klarar oss utan problem på hans lön + mitt extrajobb varannan helg..
Bor i hus, inga problem med utrymme.
Har bil..

 

[Sol]

Sv: Frågor om ert första barn!

Hur gammal var du och din partner när du blev gravid första gången (om du nu har fått fler barn)? Jag var 25 och han 28.
Var det planerat? Ja.
Om det var planerat, hur långt innan tog ni beslutet att det var dags att börja försöka? Vi började försöka så fort vi hade bestämt oss.
Vem var det som först tog upp "frågan"? Vilken reaktion fick den som tog upp frågan? Jag tog upp det och han blev lite nervös tror jag. Fast samtidigt glad. Det tog ett tags funderande innan han kom fram till ungefär när det kunde passa bra att skaffa barn.

 

[nybakad__]

Sv: Frågor om ert första barn!

Det är så svårt att avgöra vad som är "ungt" när det gäller att skaffa barn..
Jag blir 22 om några veckor, min sambo blir 22 i januari. Allså ungefär som ni är.
Personligen så känner jag mig mentalt redo, är ganska mogen och vuxen av mig.
Jag tror däremot inte att sambon känner sig mogen.. Det kan jag tänka mig även har med hans mammas värderingar att göra. Tror inte att hon skulle anse att vi är gamla nog..

Jag vet inte ritkigt vad som är med mig men jag är väldigt bebis-sugen just nu. Försökte lirka fram en liten diskussion igår men det gick inte så bra..
Hur sjutton ska man föra fram frågan på ett lämpligt sätt?
Vill inte ge honom panik..

Ekonomiskt sätt så står vi väldigt stadigt trots att jag studerar och bara tar bidraget. Vi klarar oss utan problem på hans lön + mitt extrajobb varannan helg..
Bor i hus, inga problem med utrymme.
Har bil..

Tycker också det är svårt det där med ålder, egentligen är det väl bara en siffra!
För något halvår sedan var jag också så sanslöst bebis-sugen och hängde här på Förälder dagligen och kikade runt. Men nä, sen la jag det på hyllan (trots att sambo så gärna ville och har velat flera år!). Vi kände väl oss mogna rent mentalt för en liten, ekonomiskt hade vi också klarat det. Jag är mest orolig över vad mina föräldrar ska säga. Mina är nog lite som din sambos mamma. De blir säkert glada (efter de smält den första chocken) när vi berättar att jag nu faktiskt är gravid. Men först kommer väl alla praktiska frågor; har ni tänkt igenom detta? är ni redo för detta? Och alla andra tusen frågor som de kommer ställa..
Sambons föräldrar kommer börja gråta av lycka! Men de hade de gjort i princip om vi var bostadslösa, fattiga och 15 år också för den delen - de är så barnbarns-sugna så det är inte klokt, på gott och ont. . .

 

[Copcorn]

Sv: Frågor om ert första barn!

KL
Jag har precis blivit gravid, vi är 26 och 28 kommer vara ett år äldre nästan när barnet kommer om allt går väl. Det är planerat men tog sig snabbare än jag hade trott. Vi är fortfarnade i glad chock tror jag

Vi har det väl hyfsat ordnat med jobb och så, men skulle behöva större boende och annan bil. Det första kikar vi redan på, bil kan ju vänta ett tag till.

Det var jag som förde det på tal från början, jag har haft vågor med barnlängtan de senaste åren, men det är först nu vi verkligen kände oss redo. Jag tror att både mina och sambons föräldrar kommer bli överlyckliga. Främst vet jag några små som länge tjatat om kusiner som kommer bli så glada.

 

[nybakad__]

Sv: Frågor om ert första barn!

Kl

Ni som nu är gravida, när valde ni att berätta för era föräldrar och sambons föräldrar?
Hur berättade ni det?

 

[jerseyko]

Sv: Frågor om ert första barn!

Kl

Ni som nu är gravida, när valde ni att berätta för era föräldrar och sambons föräldrar?
Hur berättade ni det?

Barn 1:
Svärmor: Samma dag jag plussa då maken fick panik och åkte dit
Mamma & pappa: Var nog i 6-7e veckan, det var final i melodifestivalen tror jag, åkte och hälsa på dem själv. Pappa fick migrän, jag svettades som en gris och skakade. Trodde mamma skulle kasta ut mig! Till sist frågade jag henne hur många vi var som satt i soffan, hon tänkte länge innan hon svarade 2. Då flina jag sådär bara gravida kan och så förstod hon och blev typ som en liten 12 årig hästtjej som fått favorithästen på ridlägret.
Sen kom min pappa upp, jag gick och hämtade godispåsen och frågad eom morfar ville ha godis?
Nej sa han...Sen titta han på mig, sa morfar? Och man såg hur all färg försvann, som på tecknad film
I 2 veckor sa han "Hoppas jag lär den åka skidor innan jag blir 50 år" sen fick jag ett sms där han ba dom ursäkt för sin reaktion
Svärfar, syskon: Tror det var i v.13-14. Mina syskon sa bara "F*n va cooolt"

Bebis nr.2
Mamma och pappa: Ringde dem precis efter jag testat mig, papap svarade, men jag fråga efter mamma
Tvingade även maken att ringa svärmor.

Sen visste "alla" som ser mig via internet, typ bdb, buke, facebook, blogg osv.

Svärfar vet jag inte. Bryr mig inte om honom för han är en j*vla skit.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Frågor om ert första barn!

*raderat* 10

 

[Freyja_bus]

Sv: Frågor om ert första barn!

Hur gammal var du och din partner när du blev gravid första gången (om du nu har fått fler barn)?
Jag fyllde 24 år två veckor efter My föddes, och min man fyllde 30 år ett halvår senare.

Var det planerat?
Japp =)

Om det var planerat, hur långt innan tog ni beslutet att det var dags att börja försöka?
Svårt att säga. Vi har alltid sagt att vi vill ha barn, men vi bestämde att jag skulle bli färdig med min utbildning först. Så när april närmade sig (jag blev färdig i jan) sa vi att vi kunde börja försöka. My föddes 27 jan (beräknad till 19/1).


Vem var det som först tog upp "frågan"? Vilken reaktion fick den som tog upp frågan?
Vi har som sagt pratat om det gemensamt flera gånger, men det var nog jag som tog upp det inför produktionsstart. Min man var helt med på det, så det var bara positiva reaktioner =)


//Julia

 

[Freyja_bus]

Sv: Frågor om ert första barn!

Kl

Ni som nu är gravida, när valde ni att berätta för era föräldrar och sambons föräldrar?
Hur berättade ni det?

Till mamma och pappa skickade jag ett mail med ett foto på testet ungefär 10 min efter att vi fått ett positivt resultat (kl 05:30 på morgonen)

Min mans föräldrar fick veta det samma kväll när vi var hemma hos dem och umgicks efter att hans mormor begravts. Hade det inte varit för att det var min mans mormors begravning och hans mammas födelsedag samma dag så hade vi berättat på morgonen, men vi ville inte ta uppmärksamhet från begravningen. Samtidigt tyckte vi att det var en bra dag att berätta på (ett liv togs ifrån oss men ett nytt skapades). Jag har för mig att min man sa något i stil med "vad tycker ni om att bli farmor och farfar?.

//Julia

 

[Copcorn]

Sv: Frågor om ert första barn!

Vi berättade för mina föräldrar igår, vi frågade om de skulle orka bli mormor och morfar igen? (Mina syskon har barn i skolåldern) Först blev det tyst, sen hördes ett illvrål och sen "ÄR DET SANT?" Det var blivande mormor som var överlycklig alltså. Hon har tidigare frågat min sambo om han vet hur man gör barn... Svärmor berättar vi väl för ganska snart också och mina närmsta kompisar. Resten får vänta tills det är mer safe, är bara i v5 än så länge.

 

[Comfort]

Sv: Frågor om ert första barn!

Vi berättade i v 16 för sambons föräldrar och v 17 för pappa (skilde tre dagar).

Ena syrran fick veta nån vecka tidigare, eftersom jag red hennes hästar för att hon inte ville eftrsom hon var gravid med.

Anledningen till att vi väntade var att jag var rädd att pappa inte skulle bli direkt överlycklig. Sambons föräldrar är bra vän med honom och har svårt för detta med hemligheter så därför fick de också vänta.
Min oro att berätta för pappa var helt obefogad, hen blev jätteglad och grattade, nu ringer han varje dag "vafan gör ni hemma fortfarande?!"

Svärmor har nog fortfarande inte riktigt fattat hur nära det är (BF i måndags..) för när vi träffas säger hon fortfarande att "nej men titta nu börjar det verkligen bli en kula!"

Haha, kooonstigt!

 

[Oregano]

Sv: Frågor om ert första barn!

Jag är 32 och min sambo 37 och vi hade varit tillsammans i drygt 3,5 år när jag tog upp frågan. Naturligtvis hade vi pratat om barn även innan, men absolut inte när utan bara "att, nångång". Reaktionen blev egentligen ingen alls, utan han tyckte också att det kunde vara dags. Det här var ungefär i september förra året och vi bestämde oss för att vänta med produktionen till våren, så barnet skulle födas på "rätt" sida om nyår. Men efter ett par månader tyckte jag bara att det var jobbigt att gå och vänta och använda skydd (min spiral var uttagen sen en tid tillbaka) när vi ändå bestämt oss, så i november -08 körde vi på. I april -10 ska barnet födas, så den ursprungliga planen höll ändå!