Frågor ang. seperation med barn

[chrysler]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Jag har inga direkta tips förutom att jag bara vill säga att trygga barn inte alls mår dåligt av att sova borta från mamma.

Min 11 mån son har redan sovit själv hos både mormor/morfar, farfar & "fd plast farmor"(ja vi har många farföräldrar i våran familj ).
Han är snarare så social att han verkar tycka det är extra trevligt att få resa bort på äventyr.
Naturligtvis ska barnet vara hos ngn denna känner, men din son känner ju sin pappa.

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

För det mesta har små barn mest kontakt med sin mamma eftersom det är där maten finns och OFTAST mest närkontakt. Mat betyder att överleva och barnets instinkt är att överleva. Mamman är då barnets överlevnad. Det finns naturligtvis undantag där pappan är viktigast för barnet och då är det deras relation som inte ska brytas med nätter utan den VIKTIGASTE personen för det lilla barnet. Barn behöver trygghet, trygghet och åter trygghet när de är små för att bli hela som vuxna. Att lämnas bort till en person som den träffar någon/några timmar per dag tycker inte jag är någon bra lösning. Då är det bättre att vänta tills barnet är tre år och FÖRSTÅR att mamma finns där fast hon inte är helt i närheten hela tiden. Pappan kan ju hålla kontakt med sitt barn varje dag utan att ha det för sig själv i flera nätter. Det verkar ju som skiljsmässan inte innehåller en massa gräl.

 

[chrysler]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Men att bara vänja barnet vid mamman gör ju i slutänden att den blir mer otrygg, då är det bara mamman som gäller & barnet kan inte känns sig tryggt med andra vuxna.
man bör inte lämna bort barnet till såna det inte träffar ofta men barnets pappa tillhör ju familjen.

Om jag nu tänker lite på mamman oxå så måste jag ju skriva att det måste vara otroligt hårt att vara med sitt barn oavbrutet i 3 år, alla älskar sina barn men de flesta behöver även paus för att ha egen tid.

Jag kollade på barnkuratorn igår på tv där ett barn inte gillade barnvakter & där sa kuratorn att då får mamman vara med barnet hela tiden & tänka långsiktigt så de kan arbeta in mer människor i barnets närhet, barnet var inte tryggt.
Men när barnet är tryggt mår det inte dåligt av kontakt med andra vuxna, & definitivt inte sin egen förälder.

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

en 16 månader gammal kille är trygg med sin pappa så fungerat det säkert jättebra. Herregud, det finns ju många som lämnat bort sina barn till barnvakter vid den åldern, då måste det ju vara bättre med pappan! Det känns en aningens gammaldags att det är okej för pappan och vara borta men inte mamman.

En 16 månaders gammal kille eller tjej har fortfarande inte förstått att om man går hemifrån kommer man tillbaka igen. När man är 16 månader (fram till 3 år) så har man stort behov av att alltid få uppmärksamhet och tillgång till mamma (eller den som är viktigast, kan vara pappa oxå) när man behöver det.
Visst är det många som lämnar sina bar tidigt till barnvakter och till andra för att själva åka på semester eller ha en rolig kväll ute men för barnet är det inte bra. Tyvärr så får man ju inte lära sig barnets behov på mödravården eller BVC. Man måste ha läst om barnets utveckling på högskole nivå för att förstå det traumat som man faktiskt utsätter barnen för. Vissa barn klarar det ganska bra men långtifrån alla även om man tror att stora killen på 16 månader är sååååå duktig och klarar minsann att vara utan sin mamma. Gammeldax eller inte, barns mentala utveckling går inte att ändra på.

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Skönt att det känns ok för dig

Så här gjorde vi:
Flyttade isär december- 06 då var Wille 11 månader.
Har gemensam vårdnad, men Wille är skriven hos mig.
Pappan har honom ca 3 timmar varje dag samt varannan helg.
Pappan betalar ett litet underhåll uträknat efter hur vi har det, inga myndigheter inblandade, vi kom överrens om lämlig summa.

Allt har funkat jätte bra o Wille är en trygg liten självständig och oftast glad kille som i veckan fick massa beröm på dagis för ovanstående.

Har aldrig varit problem att lämna bort honom till någon alls, därmed inte sagt att ja lämnar honom till vem som helst när som helst.
Så här lever vi o Wille trivs med det

 

[escodobe]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

En 16 månaders gammal kille eller tjej har fortfarande inte förstått att om man går hemifrån kommer man tillbaka igen. När man är 16 månader (fram till 3 år) så har man stort behov av att alltid få uppmärksamhet och tillgång till mamma (eller den som är viktigast, kan vara pappa oxå) när man behöver det.
Visst är det många som lämnar sina bar tidigt till barnvakter och till andra för att själva åka på semester eller ha en rolig kväll ute men för barnet är det inte bra. Tyvärr så får man ju inte lära sig barnets behov på mödravården eller BVC. Man måste ha läst om barnets utveckling på högskole nivå för att förstå det traumat som man faktiskt utsätter barnen för. Vissa barn klarar det ganska bra men långtifrån alla även om man tror att stora killen på 16 månader är sååååå duktig och klarar minsann att vara utan sin mamma. Gammeldax eller inte, barns mentala utveckling går inte att ändra på.

Då borde barn under tre år aldrig gå på dagis, och mamman får aldrig vara längre bort än inom synhåll? Och ett barn kan inte knyta an till två personer?

 

[chrysler]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Konstigt, då kanske mitt barn är onormalt eftersom han inte mår dåligt av att vara ifrån mej
Synd att du inte känner att du fått lära dig ngt m barn via mvc & bvc, men det finns böcker att köpa, jag är bokmal & har massor av böcker om barn.

Hade det stått att barn mår dåligt av att alltid vara ifrån mamman så hade jag inte lämnat bort min son, men det är ganska känt att barn som är just otrygga inte gillar främmanden eller att vara ifrån föräldrarna.
Barn har ju även perioder där de inte gillar främlingar alls, men just det har vi inte märkt på våran son, han blir väldigt glad när han får möta nya människor.

Varför inte bara inse att barn är olika & att ditt barn kanske inte mår bra av att träffa andra människor men att andra barn inte är likadana.
Samma som att vissa vuxna är osociala & andra inte.
Måste fortfarande tillägga att mor & farföräldrar tillhör familjen & inte är främlingar.
I såna fall hade ju pappaledigheten varit äldigt skadligt för alla barn, men då hade väl folk reagerat?

 

[cirkus]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

För övrigt tror jag inte ett dugg att studier ensidigt säger att det är traumatiskt för barnet att vara ifrån sin "primära" vårdare.

Det är olika för olika individer, vissa barn har inga problem och andra har problem att lämnas. Vissa kan känna tryggheten som du beskriver ensidigt kommer från mamman, med flera personer än bara mamman. Oavsett om mamman står för maten eller inte.

Och varför skall nätter vara så problematiskt ? Barnen SOVER ju på natten.

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nej tvärtom, ju mer mamman är med sitt barn desto tryggare blir det som större barn och vuxen. Som mamma får man ta några timmar då och då för att vara med sig själv. Barnet ska ju förståss vara med pappan oxå! Han får absolut inte uteslutas men hans tid som viktigaste person kommer senare.
Jag håller med om att det är jobbigt för en mamma att inte lämna sitt barn en enda natt på tre år och det är ju inte så många som väntar så länge heller. Barnets behov av pappan kommer dock mer och mer efter tre år och då kan man åka bort och förklara för barnet att man kommer tillbaka igen. Är barnet då väl grundat i sin trygghet som treåring så kommer det att fungera både med barnvakter och andra trygga vuxna.
Om mamman mår dåligt av att vara med sitt barn så måste naturligtvis hennes behov oxå gälla och det är en helt annan sak i så fall men jag tog det som att den här mamman var ganska "normal" och inte hade några egna psykiska problem.

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Men mamman är väl inte bortrest bara för att pappan är pappaledig??

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nej den allmänna informationen är ju sådan och det är lättast att leva enligt den tron.

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nej tvärtom, ju mer mamman är med sitt barn desto tryggare blir det som större barn och vuxen. Som mamma får man ta några timmar då och då för att vara med sig själv. Barnet ska ju förståss vara med pappan oxå! Han får absolut inte uteslutas men hans tid som viktigaste person kommer senare.
Jag håller med om att det är jobbigt för en mamma att inte lämna sitt barn en enda natt på tre år och det är ju inte så många som väntar så länge heller. Barnets behov av pappan kommer dock mer och mer efter tre år och då kan man åka bort och förklara för barnet att man kommer tillbaka igen. Är barnet då väl grundat i sin trygghet som treåring så kommer det att fungera både med barnvakter och andra trygga vuxna.
Om mamman mår dåligt av att vara med sitt barn så måste naturligtvis hennes behov oxå gälla och det är en helt annan sak i så fall men jag tog det som att den här mamman var ganska "normal" och inte hade några egna psykiska problem.

Hm, menar gäller det alla eller kan man kanske se på ett barn hur det mår, om det är tryggt?
Om allt funkar, kan man gissa att det faktiskt är så att barnet mår fint utan mamma ett par nätter, vara på dagis, hos pappa, hos farmor/mormor osv?

 

[chrysler]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Du har inte tänkt på att normala människor kan utveckla psykiska problem(utbrändhet, stress) om de har för stora krav på sig?

Nej mamman är inte bortrest, men mamman är på jobbet, det är få som kan vara lediga & föräldralediga samtidigt bara för att mamman måste vara hemma när pappan är föräldraledig.

Nej alla är inte med sina barn oavbrutet i 3 år men det är ju dessa du nu försöker skuldbelägga så de ska må ännu sämre.

 

[cirkus]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Har du någon källa på dessa studier ?

Jag tycker det är rappakalja att inte se till varje individ.

Jag tror att en primärvårdare som inte någonsin släpper iväg sitt barn tvärtom signalerar att utan mig är det otryggt.

Jag tycker att man ganska tydligt kan se om ett barn är tryggt eller inte. Och min erfarenhet är att det är dels individuellt, dels handlar det om att INTE binda barnet för hårt till en person.

 

[cirkus]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Så bara mammor med psykiska problem lämnar sina barn före treårs ålder ?

Jisses.

 

[Tora]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nej tvärtom, ju mer mamman är med sitt barn desto tryggare blir det som större barn och vuxen. Som mamma får man ta några timmar då och då för att vara med sig själv. Barnet ska ju förståss vara med pappan oxå! Han får absolut inte uteslutas men hans tid som viktigaste person kommer senare.
Jag håller med om att det är jobbigt för en mamma att inte lämna sitt barn en enda natt på tre år och det är ju inte så många som väntar så länge heller. Barnets behov av pappan kommer dock mer och mer efter tre år och då kan man åka bort och förklara för barnet att man kommer tillbaka igen. Är barnet då väl grundat i sin trygghet som treåring så kommer det att fungera både med barnvakter och andra trygga vuxna.
Om mamman mår dåligt av att vara med sitt barn så måste naturligtvis hennes behov oxå gälla och det är en helt annan sak i så fall men jag tog det som att den här mamman var ganska "normal" och inte hade några egna psykiska problem.

Det där känner jag igen. Är det inte några forskningsrapporter som är bara något år gamla? Har för mig att en av forskarna har det skrivits om i tidningen och hon har fått en massa kritik för sina påståenden. Bla att forskningen inte var oberoende utan ganska så vinklad.

Sen har det kommit en drös med forskningsrapporter som motvikt mot påståendet att barnen är helt beroende av sin mamma fram till 3 år. Dvs att barn som inte har en tät kontakt sen födsel med sin pappa blir otrygga.

När det är så olika resultat i olika studier så får man nog helt enkelt välja att tro på det som fungerar bäst för en.

Mvh

Tora

 

[ako]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Eh!? En stilla undran: Lever du på 1800-talet? I så fall kan jag upplysa om att i år skriver vi 2008, och väldigt många barn umgås lika mycket med båda sina föräldrar. I så fall bör kännas lika illa att bli lämnad av pappa hos mamma som tvärt om.

En annan sak vore ju om det var ett barn som var så litet att det ammades fortfarande - då skulle det kanske bli svårt att ställa om till enbart flaskmat varannan helg, men inte många 16 mån- bebisar ammas ju.

 

[Madick]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Inte så många 16 månaders som ammas? Det tycker då jag att det finns i min bekantskapskrets iaf. Dock inte så mycket att det blir ett problem att barnet är borta över helgen, det äter ju annat också.

 

[ako]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

helammades, menade jag .

 

[Björk]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

För det mesta har små barn mest kontakt med sin mamma eftersom det är där maten finns och OFTAST mest närkontakt. Mat betyder att överleva och barnets instinkt är att överleva. Mamman är då barnets överlevnad. Det finns naturligtvis undantag där pappan är viktigast för barnet och då är det deras relation som inte ska brytas med nätter utan den VIKTIGASTE personen för det lilla barnet. Barn behöver trygghet, trygghet och åter trygghet när de är små för att bli hela som vuxna. Att lämnas bort till en person som den träffar någon/några timmar per dag tycker inte jag är någon bra lösning. Då är det bättre att vänta tills barnet är tre år och FÖRSTÅR att mamma finns där fast hon inte är helt i närheten hela tiden. Pappan kan ju hålla kontakt med sitt barn varje dag utan att ha det för sig själv i flera nätter. Det verkar ju som skiljsmässan inte innehåller en massa gräl.

Men ursäkta? Barnet i tråden är 16 månader och har bott med både sin mamma och pappa hela sitt 16månaders långa liv. NU ska föräldrarna separera.
För det första gissar jag att barnet i en sådan ålder inte får sin enda näring från mammas bröst, ganska troligt är att barnet inte ammas alls längre. För det andra så har ju pappan varit nära sitt barn hela barnets liv hittills. Och nu ska han plötsligt då anses vara (enligt dig) någon slags "sekundärförälder" som barnet inte kommer att känna sig trygg hos?

Nej, jag blir riktigt förbaskad över det du skriver! Du talar i princip om att pappor inte är lika viktiga föräldrar som mammor. Och indirekt så kan man tolka dig som att tex sådana som jag och min sambo som delar på föräldraledigheten utsätter vårt barn för något olämpligt trauma nu när jag ska börja jobba igen (sonen är 7 månader och nu är det pappas tur att vara hemma). Hur vore det med lite uppdateringar och att komma in i samma årtusende som vi andra lever i?