Frågan om barn?

[MCP]

då jag inte vill slösa min tid på någon som inte är på väg åt samma håll som jag är. Då pratar vi om det och han säger att han är rädd, och att han inte har fått någon bra bild av barn sedan ett tidigare förhållande där han blev "styvfar". Men jag har försökt förklara att det inte är samma sak när det gäller ens eget barn. Han säger också att det känns så långt bort, med tanke på att vi inte ens bor ihop och att han har svårt att föreställa sig.

Men alltså jag är snart 30 år, han är ett par år äldre än 30. Det han känner nu kring barn är väl så han kommer känna? han är ju en vuxen man, vad ska ändras på 2 år?

Kan jag kräva ett Ja eller Nej av en annan person när jag är 1% osäker själv?
Kan jag kräva ett svar när vi inte ens bor ihop?

Jag känner mest att jag inte vill köpa en bostadsrätt med en kille som jag inte får ett svar av om han vill ha barn?, men känner samtidigt att *jag kan ju inte kräva ett svar, vi bor ju inte ens ihop än..*
Det är liksom för tidigt, men ändå väl i tiden med tanke på att jag är runt 30.

Sorry för lång text, behöver lite input här.

Jag personligen skulle tycka det var hemskt att vara i ett förhållande där den andra kände att den "slösar bort sin tid" om man inte kan ge rätt svar, speciellt om själv inte är helt säker heller. Vad skulle hända om det sedan visade sig att ni kanske inte kan få barn?
Han har ju dessutom inte sagt nej heller, snarare bara att han är rädd. Vem vet, kanske han också har tvivel och tankar om er relation vilket gör det svårt för honom att ge några konkreta svar.
Jag förstår inte riktigt problemet med varför ni inte skulle kunna prova flytta ilag utan ett säkert svar.

 

[kryddelydd]

Behöver lite råd från er..

Jag och min särbo har varit tillsammans i ca 4 år.
De senaste 2 åren har ju samtal om att flytta ihop kommit på tal. Vi kan prata om mycket, men när det gäller viktiga bitar som barn, framtid osv så är det ALLTID jag som får ta upp detta på tal. Och när jag väl gör det så pratar vi ju om det, men jag får aldrig något definitivt svar utan vi resonerar kring saken bara.



Jag är inte 100% säker på att jag vill bli mamma, men jag är 99 % säker på att jag vill bli mamma.
Jag har tagit upp den här frågan med killen (eftersom han själv aldrig skulle göra det) för att se hur han står i frågan då jag inte vill slösa min tid på någon som inte är på väg åt samma håll som jag är. Då pratar vi om det och han säger att han är rädd, och att han inte har fått någon bra bild av barn sedan ett tidigare förhållande där han blev "styvfar".

Klippt i trådstarten...

Det verkar på din tråd som om det är viktigt för dig att få svaret att din partner vill ha barn.
Det verkar också som om du då och då tar upp frågan, och får lite undvikande svar. Det tydligaste du har fått är att han är rädd och har en dålig bild av barn.
I mina öron låter det som om det väger mot nej från hans sida.

Du verkar vara angelägen om att "bestämma och planera" en framtid, han verkar leva mer här och nu.

Jag tror inte att du kan KRÄVA ett ja eller ett nej.
Man kan ju aldrig lämna några garantier.
Att partnern tycker en sak idag och kanske något annat om ett par månader, vore inte så konstigt.

Vore det inte vettigt att flytta ihop, se hur ni fungerar i att leva tillsammans och låta eventuellt beslut om barn komma så småningom?

 

[Mabuse]

Hur låter idén om att ta en dag i taget och leva i nuet?

Jag tror det beror lite på hur man är funtad. Är man sån att det finns saker i livet man vill ha eller uppnå, så lär man ju också kanske behöva lägga två strån i kors för att det ska bli så. Alltså jobba lite mer långsiktigt än att ta varje dag som den kommer utan en tanke på morgondagen. Och tvärtom, vill man inte planera så mycket utan ta det som det kommer, så tror jag det skulle vara ganska outhärdligt att leva med nån som vill tänka mer långsiktigt, och vill veta vilka ambitioner och planer man har.

När det gäller vad man kan kräva i barnfrågan, och vilka svar (eller brist på svar) man kan stå ut med, så måste det ju rimligen bero på en själv. För egen del skulle jag ha svårt att stå ut med en vuxen som efter flera års relation fortfarande inte vet om han tycker vi ska bo ihop, och än mindre vill fundera på barnfrågan. Men det är förstås mycket individuellt hur mycket man behöver veta om framtidsplaner för att kunna trivas ihop.