Fråga till singlar

[Saffransbulle]

Hur ofta tänker du på att du är singel?

Själv tänker jag ganska ofta på att jag är singel (troligtvis för att jag inte vill vara det) vilket jag stör mig på, hade hellre inte tänkt på det alls.

 

[Monstermom]

När jag ser relationsproblemstrådar här tänker jag nog på det. Annars är det nog... När jag verkligen, verkligen hade behövt hundvakt.

Annars aldrig, skulle jag tro. Men så önskar jag som regel inte att något hade varit annorlunda heller.

 

[iNHALE]

Jag tänker på det en del. Är singel sedan ganska nyligen men kan inte låta bli att känna saknad över den där närheten och kärleken som man har ihop med sin partner. Ibland känns det rätt skönt att vara singel, men ibland har jag dagar där jag verkligen skriker efter den där närheten och bara vill ha någon som håller om en, pussar en på pannan och gungar en lite lagom kärleksfullt.

 

[Sleepy]

Hur ofta tänker du på att du är singel?

Inte alls. Jag definierar mig inte så.

 

[TheRedLightning]

Oj, jag har inte alls tänkt på det nu på sistone faktiskt. När jag var nyligen singel tänkte jag på det ofta och grät lite över saknaden att ha någon, men nu när jag kommit över det. Kan ibland sakna det där man har när man är ihop, samtidigt som det är en frihet att vara själv.

 

[starcraft]

Nu är jag inte singel just nu, men när jag separerade från min ex sambo tänkte jag inte på det alls (var singel ca 1 1/2 år) mer än möjligen att det var så himla skönt att vara singel och göra vad jag ville och när jag ville.

När jag senast var singel tänkte jag nog mer på det för jag saknade någon att mysa i soffan med på fredagskvällar när man inte vill gå ut och när man var typ femte hjulet och det märks så tydligt att man inte har någon. Annars inte.

 

[Return_to_the_moon]

Jag är singel sedan en vecka bara. Det var inget jag egentligen ville och det är tufft. Jag saknar mitt ex och tänker på hen. Trots saknaden och att jag sörjer att den relationen är slut så vet jag innerst inne att det snart kommer kännas skönt att vara singel. Jag har nämligen inte varit singel än i mitt vuxna liv. Jag tror att det kommer kännas som en frihet. Att mitt välmående inte delvis är beroende av någon annan.

Samtidigt känner jag att normen att vara två är otroligt stark. Jag har bekanta som redan (jag är nyss dumpad) säger " du kommer hitta någon bättre", " fundera på x, hen kan du bli ihop med, det är en bra person...". Vissa fattar inte att det är relationen med den personen jag sörjer, inte att jag är själv nu. Måste man sträva efter att ha "någon"?

 

[Fan of Bill]

Hur ofta tänker du på att du är singel?

Själv tänker jag ganska ofta på att jag är singel (troligtvis för att jag inte vill vara det) vilket jag stör mig på, hade hellre inte tänkt på det alls.

Inte ofta alls

Självvalt singel, love it

Jag älskar känslan av att komma och gå som jag vill, göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Ingen att ta hänsyn till och ingen att störa sig på för att mina rutiner är tvungna att jämka sig med annans Faktiskt så är det viktigare för mig, än att ha närhet till någon annan. Jag är klar med den biten och känner aldrig någon saknad eller längtan efter det.

 

[Monifa]

Nu är jag inte singel längre men jag var det ganska länge.
Då funderade jag på det i perioder mycket. Det gick lite i vågor mellan att trivas som singel och att vantrivas som singel. Jag kan även nu i relation sakna att få göra vad jag vill utan att ta hänsyn till någon annan men det är nog det enda och det kan jag klara mig utan

Men i det stora hela trivdes jag ganska bra som singel. Det jobbiga med att vara singel var att folk liksom tog för givet att så fort det fanns en annan singel i rummet så skulle man absolut ta kontakt och se om det var någon man kunde leva livet med typ. Bara för att man är singel behöver man inte söka efter en partner ständigt

 

[Killaloe]

Annars är det nog... När jag verkligen, verkligen hade behövt hundvakt.

Har jag sagt att jag älskar dig?!

 

[ptr]

Ofta. Så är det bara.

 

[fryckan]

Inte så ofta.. Nu när jag var på semester med ett par kompisar blev det lite tröttsamt emellanåt när de pratade om sina partners så ofta.
Vissa gånger har jag mer problem med att vara singel, ex om jag vill göra något men inte vill vara själv. I vissa situationer tycker jag det är fördel med att vara två men oftast klarar jag mig bra ändå

 

[Habina]

Jag tänker på det när jag hamnar i situationer där det är bra eller dåligt med en respektive.

Tex när jag har vänner som har relationsproblem, då kan jag tänka att jag har det förbaskat skönt.

Eller när någon gör något roligt med sin respektive, något som är svårt att göra ensam, då kan jag tänka att det skulle vara skoj att ha någon.

Men ofta njuter jag bara av det liv jag har.

 

[LadyCovergirl]

Jag tänker på det framförallt när jag jobbar så länge att dagis hinner stänga. Och när jag måste laga mat. Eller dammsuga. Eller rensa ogräs.
Sen tänker jag på det när jag flirtar med folk och känner en frihet i att jag kan göra vad jag vill. Dessutom tänker jag på det när jag reser bort utan att kolla med någon om det passar, när jag äter chips med dip utan att dela med mig, när jag äter vad jag vill när jag vill och när jag är borta på en hästtävling i tio timmar på veckans enda lediga dag

 

[MattiZ]

Jag tänker just nu väldigt ofta på det pga att det bara är 2v sedan jag blev lämnad. Det är sjukt jobbigt och det har verkligen vänt mitt liv upp och ner, som en rörig jävla pannkaka av alla slags känslor. Jag går från att älska honom, till att känna viss ilska till att känna att det är bäst såhär. Äter dåligt, sover dåligt och mår piss till och från. Saknaden är enorm.

Innan jag träffade mitt ex var jag singel i ca 2år, hela 1.a året var det fantastiskt, få vara sig själv alltid. Komma och gå som man vill utan att bry sig om någon annan, men 2.a året började jag ändå längta efter att ha någon där, sova med, mysa med, dela den tråkiga vardagen med helt enkelt. Jag trivs nog bäst i förhållande även om jag klarar mig själv också

 

[Red_Chili]

När jag ser relationsproblemstrådar här tänker jag nog på det. Annars är det nog... När jag verkligen, verkligen hade behövt hundvakt.

Annars aldrig, skulle jag tro. Men så önskar jag som regel inte att något hade varit annorlunda heller.

Instämmer!
Med ett tillägg: när folk i omgivningen pratar om partners, när det dyker upp reklam för dejtingsidor på radio/tv och liknande saker som faktiskt finns där ute, utanför buke.

 

[Praeterea]

När taxichauffören frågar om jag är gift och jag är lite för dålig på att ljuga för att svara ja.

När jag gör något som jag gärna vill dela med mig av till någon, men ingen av mina vänner känns som det naturliga valet att dela det med och jag inser att en partner är den jag skulle vilja dela det med.

När jag ska försöka smörja in ryggen med solkräm.

 

[Maoam]

Nu är jag ju van att vara singel och har varit det nästan hela mitt liv, mer än jag varit i ett förhållande. Och trivs utmärkt ,med det, det är liksom mer normalt att vara singel för mig än att jag skulle ha ett förhållande. Hade jag varit i ett förhållande hade jag nog tänkt på det hela tiden då det hade varit väldigt ovant och jag skulle nog känna mig fast och och att jag behövde anpassa mig hela tiden. Så nej jag tänker inte särskilt mkt på att jag är singel mer än när jag hör andra prata om sina förhållanden och då tänker jag "fan vad skönt att slippa det".

 

[tanten]

Tänker på det varje dag.
Jag är singel sedan nästan 10 år tillbaka - det fattas 11 dagar.
Jag fungerar uselt som ensam och saknar att ha någon att tala med och att sova med. Saknar att kunna tanka närhet och hud. Samt känslan av att vara omtyckt.
Efter tio år är jag rätt övertygad om att jag kommer att leva såhär resten av livet och det är ingen rolig tanke. Men jag har vant mig.

 

[lilstar]

Jag tänker också på att jag är singel nästan varje dag. Det stör mig jättemycket eftersom det hela tiden handlar om att jag (enligt samhället) inte borde vara singel, hur det kommer kännas när jag har varit singel i tio år, hur alla som lever i par har det. Allt detta trots att jag är ganska nöjd med hur jag har det idag och förstår att singellivet liksom parlivet har sina för- och nackdelar. De enda problemen med singellivet som jag egentligen stöter på är att planera sin semester (har ingen lust att tillbringa tre veckor helt själv) och att det ibland är svårt att passa in i ett parnormativt samhälle. Men de kompisar som inte tycker det är viktigt att inkludera singlar i gemenskapen kan ha sina parmiddagar och så kan jag faktiskt slippa ha dem i mitt liv.