Fosterrörelser och oro

[gulakatten]

Men ellerhur? Min har varit mer lugn som en filbunke hela tiden

Förvisso varit in för minskade fosterrörelser en gång, men det var i v.36 och då hade jag inte känt henne alls på rätt lång tid. Men allt var fint då med

Hoppas du kan slappna av lite mer snart!

Men det är jättebra för mig att höra, så tack för att du delade med dig . Jag ska försöka lägga det här åt sidan nu mentalt, jag kan ju inte påverka det ändå. Förhoppningsvis är allt ok när jag går till BM i v25 när hon ska lyssna på hjärtljuden .

Jag har aldrig fått information om att fosterrörelser ska kännas regelbundet före v. 25. Första barnet kände jag regelbundet från ca 15+något veckor, till en början med kanske tre dagars intervall och sen efter rul minst en gång om dagen men absolut inte flera gånger om dagen.

Men det var först från v. 25 jag blev informerad om rörelser och att hålla koll.

Men visst blir man orolig, först för att man inte känner någon när "alla andra" verkar känns rörelser så tidigt att de knappt hade sista mensen färdigt... och sen oroa man sig för att man börjat känna men inte regelbundet.

Jag tycker också att det är väldigt tidigt att ta upp detta med rörelserna nu, i v20. Så det är skönt att höra att andra blivit uppmanade att hålla koll först från v24-25 eller så .

Precis så! På familjeliv verkar de känna allt, inklusive när ägget faktiskt befruktas .

 

[Kilauea]

Var också väldigt orolig, både med storebror och lillasyster. Har historia med MA, MF och slutligen lyckades vi få storebror med IVF.
Ingen av ungarna har känts hela dagarna, de sover ju en stor del där inne i magen.
Först från v.24 skulle jag känna regelbundet varje dag sa min bm till mig, trots att jag känt tidigare. Innan dess har bebis så mycket plats.
Mina har aldrig haft rörelser speciella tider, men vanligtvis kom det på kvällen när jag la mig. Om jag varit aktiv på dagen hade de oftare en lugnare dag dagen efter. Så det var väl regelbundet på så vis.

 

[PathOfClovers]

Åh nej, läs inte sånt! Jag undviker exakt allt, läser bara på 1177 typ. Gjorde misstaget att gå in på Familjeliv och OMG alltså. Läste där innan RUL och det gjorde mig typ sjuk av oro. Om det är nåt jag inte litar på för övrigt så är det min magkänsla, jag är ju beredd på katastrof hela tiden liksom . Men jag förstår precis hur du känner, jag vill också bara att allt ska flyta på, att jag ska få föda mitt barn, att det ska gå bra.

Jag har lätt att hamna i en spiral där jag vill göra ultraljud hela tiden. Funderar nu på att boka ett om två veckor men samtidigt så vet jag ju att jag inte blir lugnad särskilt länge av dem. Såg henne ju senast i tisdags och då såg allt fint ut, ändå började jag oroa mig igen i fredags. Jag kan ju inte gå på ultraljud varje vecka liksom…


Ja .


Skönt att höra ändå! Tycker aaaalla man läser om skriver om hur aktiva deras bebisar är, hur de gjorde avancerade simhopp under alla ultraljud och hur de sparkar hela dagarna .

Jag är inne på Familjeliv varje dag tyvärr
Haha usch ja de där katastroftankarna! Jag fick ett tidigt VUL i v. 8 den här gången efter hur det blev förra gången. Jag var så inställd på att det hade skitit sig igen så innan hon ens började kolla så babblade jag om att jag önskade skrapning direkt och inga tabletter. Hon fick stoppa mig och ba "Nu börjar vi med att kolla hur det ser ut därinne först!"

Har skrivit om exakt det härinne också, att tänk om man kunde göra UL varje vecka. Men då skrev någon att hon hade gjort det men att det hjälpte ändå inte..

 

[Voeux]

Åh nej, läs inte sånt! Jag undviker exakt allt, läser bara på 1177 typ. Gjorde misstaget att gå in på Familjeliv och OMG alltså. Läste där innan RUL och det gjorde mig typ sjuk av oro.

Jag läser nästan ingenting alls om andras berättelser, på sin höjd här på Buke men inte jättemycket här heller Min barnmorska har inte sagt ett ord om fosterrörelser, är i v. 24 nu. Jag har inte ens tänkt tanken på hur ofta jag ska känna det.

Min bedömning är att det finns oändligt med information om graviditeten och oändligt med saker man kan oroa sig för, tusentals berättelser om det ena och det andra. Man kan aldrig lära sig allt och det finns alltid personer som drabbats av det värsta och mest oväntade. Jag tror jag har landat i att lyssna på min barnmorska, äta varierat och röra på mig. Resten får liksom lösa sig självt, och skulle något hända så är det utom min makt att påverka. Jag vet att oro inte behöver vara rationell och kommer den så kommer den, det är svårt att styra. Men jag tror att det kan vara bra att försöka landa i att vi inte kan kontrollera allt, och att allas graviditeter ser olika ut, och känns olika. Det är oftast ett hälsosamt barn där inne efter v. 20.

Jag sa till min barnmorska på senaste mötet att jag vet om att man inte har ett barn, fören man har ett barn. Hon svarade att även om det är så, så är det extremt ovanligt att saker sker såhär sent i graviditeten. Det tänker jag på ibland. Sen den dagen när barnet är här så kommer det vara nya saker att oroa sig för. Det är väl föräldraskapet i ett nötskal? Oavsett om barnet är 1 månad, 1 år eller 28 år

(Men jag är också väldigt medveten om att det är enkelt för mig att säga, som hade lätt att bli med barn och har haft en hälsosam graviditet än så länge. Vi är väldigt olika och jag har verkligen respekt för andras oro.)

 

[gulakatten]

Var också väldigt orolig, både med storebror och lillasyster. Har historia med MA, MF och slutligen lyckades vi få storebror med IVF.
Ingen av ungarna har känts hela dagarna, de sover ju en stor del där inne i magen.
Först från v.24 skulle jag känna regelbundet varje dag sa min bm till mig, trots att jag känt tidigare. Innan dess har bebis så mycket plats.
Mina har aldrig haft rörelser speciella tider, men vanligtvis kom det på kvällen när jag la mig. Om jag varit aktiv på dagen hade de oftare en lugnare dag dagen efter. Så det var väl regelbundet på så vis.

Stort tack för att du delade med dig . Det är väldigt värdefullt för mig och SÅ uppskattat.

 

[gulakatten]

Jag är inne på Familjeliv varje dag tyvärr

Nej men sluta med det! Det kommer inte leda till något gott och du göder bara ångesten. Jag fattar att det är svårt (alltså verkligen!) men du måste försöka skydda dig själv.

Har skrivit om exakt det härinne också, att tänk om man kunde göra UL varje vecka. Men då skrev någon att hon hade gjort det men att det hjälpte ändå inte..

Nej, jag kan tänka mig det! Och jag tror verkligen att för mig skulle det bara göda min ångest, tre dagar efter skulle jag vara orolig igen. Därför bokar jag inte privata UL (utöver tidigt ultraljud i v10) utan försöker att lära mig att hantera oron istället. Svårt dock såklart!

 

[Imogen]

Ja, jag tycker också att det är ett lite märkligt uttalande. Hittills har jag haft bra förtroende för henne men detta känns lite off. Min man trodde att hon kanske blandat ihop vilken vecka jag är i men hon sa uttryckligen att jag ska ringa gynakuten före v23 eller vad det var och jag känner bara att vad ska gynakuten göra?

Ja exakt. Åker man till gynakuten för minskade foserrörselser i v 20 så kan de ju inget göra förutom att konstatera om fostret fortfarande lever eller inte. Det är ju såklart inget man ska förringa men jag menar de kan ju inte påverka eller göra något om det ex visade sig att hjärtslagen var för låga.

Hmm alltså jag vet inte om jag känner svagt? Eller vad som räknas som svagt? Under dagarna kan jag bitvis känna fladder och några buffar. På kvällarna främst buffar. Men jag känner henne verkligen inte hela dagarna (men det tror jag inte att jag ”ska” göra nu heller, såhär tidigt?),

Om du under dagarna känner fladder och några buffar och på kvällarna känner buffar i plural så skulle jag påstå att du känner mycket fosterrörelser! Jag tror att jag i motsvarande vecka kände max en gång om dagen. Och oroa dig inte för att du inte känner barnet "hela dagarna". Jag är som sagt i v 32 och känner verkligen inte barnet hela dagarna. (Däremot ska man ju reagera om det är så att man brukar känna barnet hela tiden och sedan inte gör det längre)

 

[gulakatten]

Jag läser nästan ingenting alls om andras berättelser, på sin höjd här på Buke men inte jättemycket här heller

Det gjorde inte jag heller min första graviditet och fick sedan missfall och har sedan dess haft en helt annan oro. Jag blev gravid på första försöket då och var superchill, i dag är läget annorlunda helt enkelt.

Sen den dagen när barnet är här så kommer det vara nya saker att oroa sig för. Det är väl föräldraskapet i ett nötskal? Oavsett om barnet är 1 månad, 1 år eller 28 år

Ja, fast det känns för mig som en väldigt mycket senare fråga och det är ingenting jag i dag ens tänker på. Jag har fått genomgå ett missfall där vattnet gick och jag fick värkar. Det var fruktansvärt. Min största förhoppning och önskan är att få föda ett friskt barn som lever. Att man oroar sig för barn är jag helt med på, men min oro över graviditeten är helt frikopplad från ”vanlig” oro som föräldrar har. Det är två helt olika saker liksom.

Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i, jag var ju själv inte det minsta orolig innan det första missfallet. Men sorg och trauma gör något med en, hjärnan vill skydda en och man försöker göra så gott man bara kan.

 

[gulakatten]

Tack @Imogen för lugnande och sansade ord. Jag har tagit till mig av alla fina inlägg här och har bestämt mig för att inte hålla koll nu alls utan bara låta det vara. Uppskatta buffarna när de kommer och i övrigt mentalt lägga det åt sidan. Sen tänker jag att jag kanske gör annorlunda när vi nått de veckor där man ska ringa förlossningen om det är nåt. Men så länge alternativet är gynakuten så känner jag för min del att jag inte vill fokusera så mycket på det här.

KL
Som sagt, tack alla! Jag hoppas min tråd kan lugna andra som söker på ”fosterrörelser” så att fler får ta del av så många bra och sansade inlägg.

 

[Voeux]

Det gjorde inte jag heller min första graviditet och fick sedan missfall och har sedan dess haft en helt annan oro. Jag blev gravid på första försöket då och var superchill, i dag är läget annorlunda helt enkelt.


Ja, fast det känns för mig som en väldigt mycket senare fråga och det är ingenting jag i dag ens tänker på. Jag har fått genomgå ett missfall där vattnet gick och jag fick värkar. Det var fruktansvärt. Min största förhoppning och önskan är att få föda ett friskt barn som lever. Att man oroar sig för barn är jag helt med på, men min oro över graviditeten är helt frikopplad från ”vanlig” oro som föräldrar har. Det är två helt olika saker liksom.

Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i, jag var ju själv inte det minsta orolig innan det första missfallet. Men sorg och trauma gör något med en, hjärnan vill skydda en och man försöker göra så gott man bara kan.

Precis. Vilket jag också har full förståelse för.

 

[PathOfClovers]

Nej men sluta med det! Det kommer inte leda till något gott och du göder bara ångesten. Jag fattar att det är svårt (alltså verkligen!) men du måste försöka skydda dig själv.

Nej, jag kan tänka mig det! Och jag tror verkligen att för mig skulle det bara göda min ångest, tre dagar efter skulle jag vara orolig igen. Därför bokar jag inte privata UL (utöver tidigt ultraljud i v10) utan försöker att lära mig att hantera oron istället. Svårt dock såklart!

Du har ju såklart helt rätt i det! Ska försöka trappa ner det lite..kan ju åtminstone börja med att inte aktivt söka upp hemska historier..

Exakt så, man kortar nog bara ner tiden som lugnet sitter i. Har också bestämt mig att inte göra några egna UL, får se om jag klarar att hålla i det.

 

[Ava22]

Jag hade missfall i bagaget och barnet var inte lätt-tillverkat, oron ibland var ju helt förlamande. Men jag köpte mig en doppler och när jag kände mig orolig så tog jag fram den, lyssnade några sekunder på hjärtljuden och sen släppte oron ett tag. Dopplern hjälpte mig jättemycket!
Nu i efterhand så sabbande den jekla oron mycket av graviditeten, men det är ju inte lätt att bara släppa den.

 

[Kilauea]

Jag hade missfall i bagaget och barnet var inte lätt-tillverkat, oron ibland var ju helt förlamande. Men jag köpte mig en doppler och när jag kände mig orolig så tog jag fram den, lyssnade några sekunder på hjärtljuden och sen släppte oron ett tag. Dopplern hjälpte mig jättemycket!
Nu i efterhand så sabbande den jekla oron mycket av graviditeten, men det är ju inte lätt att bara släppa den.

Hade också doppler och gjorde som du. Med storebror fungerade det utmärkt, med lillasyster gjorde det oron värre i början då hon ibland lyckades gömma sig = övertygad om MA igen.

 

[Imogen]

Hade också doppler och gjorde som du. Med storebror fungerade det utmärkt, med lillasyster gjorde det oron värre i början då hon ibland lyckades gömma sig = övertygad om MA igen.

Ja risken är ju att sådana bara gör en mer orolig. Sist jag var hos barnmorskan och hon skulle lyssna på hjärtljuden så var det halvt omöjligt att hitta dem. Hon höll på i säkert 5-10 minuter innan hon lyckades och då är hon ändå professionell och hade utrustning där efter och jag var i v 32. Nu blev jag inte orolig alls ändå eftersom vi båda kände barnet röra på sig flera gånger medan hon letade hjärtljud, men tidigare i graviditet är ju inte sånt säkert. Så risken finns ju också att det gör saken värre.

 

[gulakatten]

Jag hade missfall i bagaget och barnet var inte lätt-tillverkat, oron ibland var ju helt förlamande. Men jag köpte mig en doppler och när jag kände mig orolig så tog jag fram den, lyssnade några sekunder på hjärtljuden och sen släppte oron ett tag. Dopplern hjälpte mig jättemycket!
Nu i efterhand så sabbande den jekla oron mycket av graviditeten, men det är ju inte lätt att bara släppa den.

Jag beklagar verkligen ditt missfall och att du varit så orolig. Jag förstår att lösningen med en doppler hemma kan hjälpa vissa med oron men för mig är det inte ett alternativ. Jag vill lära mig att hantera oron, inte ge efter den. Menar absolut inte att låta dömande, jag fattar verkligen hur förlamande ens oro kan vara. Men skulle jag köpa en doppler skulle jag sitta med den JÄMT. Och skulle analysera och oroa mig ändå. Plus att jag ju inte är kunnig, hur kan jag veta om nåt är fel eller om det kan vara helt normalt att jag inte hör nåt. Så för min del är det inte vägen fram.

KL
Igår hade jag en lugn dag hemma med hemmajobb som jag skötte främst från soffan. Då kände jag henne buffa och ha sig många gånger under dagen. Idag har jag haft en rätt hektisk dag och varit på kontoret och då har jag känt fladder i bilen på väg till jobbet och så nu ev lite fladder när jag ligger på soffan. Det är svårt att inte oroa sig över hur olika det kan vara varje dag men jag försöker att tänka att det är okej.

 

[Kilauea]

Jag beklagar verkligen ditt missfall och att du varit så orolig. Jag förstår att lösningen med en doppler hemma kan hjälpa vissa med oron men för mig är det inte ett alternativ. Jag vill lära mig att hantera oron, inte ge efter den. Menar absolut inte att låta dömande, jag fattar verkligen hur förlamande ens oro kan vara. Men skulle jag köpa en doppler skulle jag sitta med den JÄMT. Och skulle analysera och oroa mig ändå. Plus att jag ju inte är kunnig, hur kan jag veta om nåt är fel eller om det kan vara helt normalt att jag inte hör nåt. Så för min del är det inte vägen fram.

KL
Igår hade jag en lugn dag hemma med hemmajobb som jag skötte främst från soffan. Då kände jag henne buffa och ha sig många gånger under dagen. Idag har jag haft en rätt hektisk dag och varit på kontoret och då har jag känt fladder i bilen på väg till jobbet och så nu ev lite fladder när jag ligger på soffan. Det är svårt att inte oroa sig över hur olika det kan vara varje dag men jag försöker att tänka att det är okej.

Med bägge mina har jag upplevt (och läst att det är vanligt) att när man far runt så sover de mycket. Så det låter i mina öron helt normalt att du igår hemma kände en del och idag med jobb känt lite på väg dit och hem mest.

 

[gulakatten]

Med bägge mina har jag upplevt (och läst att det är vanligt) att när man far runt så sover de mycket. Så det låter i mina öron helt normalt att du igår hemma kände en del och idag med jobb känt lite på väg dit och hem mest.

Jätteskönt att höra! Häromdagen kände jag ju henne mycket mindre och sen igår var det mycket så det går ju helt klart upp och ner. Ska försöka att inte omedvetet ”logga” i huvudet.

Tack för att du tog dig tid att svara . Jag uppskattar det.

 

[Kilauea]

Jätteskönt att höra! Häromdagen kände jag ju henne mycket mindre och sen igår var det mycket så det går ju helt klart upp och ner. Ska försöka att inte omedvetet ”logga” i huvudet.

Tack för att du tog dig tid att svara . Jag uppskattar det.

Jag har ju själv upplevt den där oron . Tyvärr vågade jag inte njuta riktigt med nån av barnen, nåt jag sörjer nu. Vill ju minnas graviditeterna med glädje, men min kropp och knopp var tydligen inte gjorda för att vara gravid.

Lillasyster hade ofta en lugn dag om jag varit riktigt aktiv dagen innan. Varje gång tänkte jag "om hon inte kommer igång mer innan xx så ringer jag för koll". Men hon kom alltid igång.

 

[gulakatten]

@hemlig Ja, jag kan förstå att det kan bli en sorg att man aldrig riktigt vågat glädjas åt graviditeten. För mig känns det som att jag missat halva eftersom jag innan v20 helt och hållet förträngde att jag var gravid typ. Så nu i v21 känns det som jag är i vecka 1 .

Men, trots oron är jag väldigt lycklig och tacksam över att vara gravid. Jag tillåter mig själv att ta in det, varje gång jag känner en rörelse, varje gång min man pratar om bebisen. Förhoppningsvis slappnar jag av lite mer för varje vecka som går. Jag hoppas det.

 

[Voeux]

En tanke, går det inte att lyssna på hjärtljuden själv hemma? Tänker att ett stetoskop inte borde vara så väldigt svårt att få tag på, eller krävs det mer avancerad utrustning än så? Jag vet att min vän berättade att hennes man kunde höra lite om han la huvudet mot magen och det var helt tyst runtom. Om man nu kunde lyssna på bebisens hjärtljud när man vill, så kanske det skulle lindra oron lite?