isafore

Trådstartare
Varning för långt och rörigt inlägg

Tänk er en 18årig kille, går sista terminen på gymnasiet. Placerad i fosterhem. Alltid skötsam. Kommer hem innan 22 på vardagar, är trevlig mot vuxna och barn i alla situationer. En mycket lugn kille som varken röker, dricker eller tar droger. Sköter skolan, är i tid o skolkar aldrig, har betyg i alla ämnen.

Anledningen till varför killen är placerad i fosterhem vet jag tyvärr ej. Om jag uppfattat det rätt så finns biologiska modern vid liv. Fadern vet jag ej. Pojken träffar sina morföräldrar med jämna mellanrum. Bor ca 5 mil ifrån dem, tar tåget dit och dom bjuder på middag osv. Om han träffar sin mor vet jag ej.

Pojken trivs ej längre i fosterhemmet där han bott nästan hela livet, vet dock ej hur länge. Det är mycket skumma grejer som fosterfamiljen retar sig på.

Att han inte kommer hem och äter efter skolan innan han åker iväg till flickvännen utan åker direkt efter skolan. Kommer hem kl 21.
Att han köper en bil för knappt 20% av sina sparpengar. Och sen lagar bilen för några tusenlappar när den går sönder.
Att han sover hos flickvännen. Att han är trött när han kommer hem dagen därpå för det inte blev mycket sömn natten innan. Att han därför går o lägger sig efter middagen, 18.00.
Osv :confused:

Är det jag som har slappa regler hemma eller ? Efter skolan gör jag vad jag vill, bara jag är hemma senast kl 22. Mina föräldrar skulle bli överlyckliga om jag köpte en bil så dom slapp skjutsa mig. Att jag lagar bilen för mina pengar skulle dom se som en självklarhet om den gick sönder. Att jag sover borta är inga problem oavsett om det är kompis eller pojkvän. Även vardagar är OK så länge jag sköter skolan ändå. Sover jag inte på nätterna är upp till mig. Sover gör jag när jag vill så länge jag inte missköter plikter och åtaganden.

Det är bara lite av grejerna. Nu anser fosterfamiljen att jag är dåligt umgänge för pojken ?! :confused: Jag sköter skolan, jag har ansvar för 3 hundar med allt vad det innebär, jag har ansvar för andras hästar där ägarna litar på mig och jag har inte gjort dom besvikna, jag röker inte, dricker/festar sällan, knarkar inte, jag har en trevlig ton mot medmänniskor. Jag bor i min biologiska familj och har bra kontakt med alla familjemedlemmar.

Anledningen till varför jag är dåligt umgänge har dock inte framkommit riktigt :grin: Kom dock på tal under ett samtal där fosterfamiljen anser att pojken slösar för mycket pengar (o andra sidan så är det oftast jag som bjuder när vi umgås..). Nu kräver fosterfamiljen kontoutdrag av pojken för att se vad han gjort av med för pengar :eek:

Pojken vill flytta. Vad finns det för alternativ? Antar att soc inte omplacerar honom eftersom han går ut gymnasiet om några månader bara? Kan han på något sätt få något bidrag till egen lägenhet? Typ de pengarna som fosterhemmet får för att ta hand om honom nu?
Vem är försörjningspliktig tills pojken gått ur skolan i detta läge? Biologiska modern? Fosterhemmet? Soc? I en biologisk familj har ju föräldrarna försörjningsplikt till barnet gått ur skolan.

Förlåt för långt och VÄLDIGT rörigt inlägg. Var bara tvungen att skriva av mig.. Ni är även välkomna att PMa länkar där man kan läsa mer.
 
Sv: Fosterhem

Han är 18 år, han är myndig.
Han kan flytta därifrån när han vill.
Soc borde vara skyldiga att hjälpa honom som de kan hjälpa alla andra myndiga människor.
 
Sv: Fosterhem

Men med tanke på att han går i skolan än? Jag tex som bor hemma, jag kan ju inte flytta o få hjälp av soc pga att mina föräldrar är försörjningspliktiga tills jag gått ur skolan, alt. fyllt 20. Vad gäller när man bor i fosterhem då?
 
Sv: Fosterhem

Han har ju en socialsekreterare på socialen som har hand om placeringen så det bästa måste ju vara att prata med denne till att börja med. Dels så kan ju hen prata med fosterföräldrarna och dels så vet ju hen också vilka andra alternativ som står till buds.
Det jag iallafall vet är att han kan inte få de pengarna som fosterfamiljen får för att de tar hand om honom och om hans biologiska mamma lever så betalar hon underhåll för honom. Mamman är underhållsskyldig som alla andra föräldrar även om han bor i fosterhem. Han har rätt att få underhållet om han har fyllt arton men i gengäld så kan fosterföräldrarna kräva att han betalar motsvarande i mat och dylikt.
I värsta fall, om han känner att han inte kan bo kvar så får han skaffa sig ett jobb och klara sig på studiebidraget, underhållet och den lön ett extrajobb kan ge. Har han sparpengar så får han kan leva av dem tills de tar slut. Man kan inte få socialbidrag om man har sparade pengar utan då måste man leva upp dem först. Det ska till mycket innan socialen betalar en lägenhet för någon som går i gymnasiet men det kanske kan anses som att hans fall är speciellt så det är ändå värt att fråga.
 
Sv: Fosterhem

Jag ska börja med att säga att jag inte kan nåt om fosterföräldrar.

Kanske det lättaste är för honom att försöka stå ut till studenten? Är ju inte så långt kvar.

Tänkte mest svara ang. regler hemma. Jag fick väl i den åldern göra vad jag ville, men mina föräldrar ville att jag skulle äta iaf vissa middagar hemma (och höra av mig om vart jag var/när jag kom hem etc såklart). Jag sov hos pojkvännen även (vissa) vardagar men det tog ett tag och jag tror inte att de var helt glada över det till en början. Jag vet andra som inte fått sova hos sin respektive öht, kan dock hända att de var nåt år yngre.
Mina föräldrar har haft en del åsikter om när jag går och lägger mig, att jag varit trött osv. Likaså att jag haft för mycket att göra (det senare "klagar" iof min mamma fortfarande på ibland, jag är 25 och flyttade hemifrån för 7 år sen :cool: ).

Det jag vill komma till är nog bara att det inte låter som nåt helt ovanligt, olika föräldrar har olika regler helt enkelt.
Nu pratar vi alltså enbart biologiska föräldrar när det gäller mina erfarenheter. Bil hade de nog inte haft nåt emot att jag skaffade om jag haft råd (och körkort). Mina pengar, mitt val och bil är väl ett rätt klokt sådant.
 
Sv: Fosterhem

Har han sparat kapital så kommer han inte få socialbidrag.

Om han är n sån skötsam, vettig och nuftig kille som du beskriver så tänker jag att han själv kan föra en öppen dialog med sin/sina representanter från soc.
Det finns knäppa fosterfamiljer/föräldrar sen kanske det finns mycket som du inte ser, vet, eller får ta del av.
Du vet inte om hans mamma lever eller anledningen till att han är placerad. Han kanske har dig som bollplank att klaga på men om du hade hela historien kanske du skulle se saker i ett annat ljus.

Du verkar bo hemma, och ha haft en trygg och bra uppväxt och är duktig på att ta ansvar.
Man placeras inte i familjehem utan anledning.
 
Sv: Fosterhem

Han ska kontakta ansvarig socialsekreterare och diskutera sin situation med denne.
 
Sv: Fosterhem

Som jag förstår det har vi killens egen version här, återgiven av en jämnårig tjej. Båda i en ålder då det närmast hör till att vara lite kritisk mot vuxenvärlden, distansera sig från den och att ifrågasätta den osv.

För min del behöver det med andra ord inte vara särskilt alarmerande, förutom att det kan vara tex psykologiskt möjligt för killen att ifrågasätta sin fosterfamilj mer, just därför att det är en fosterfamilj. Det kan vara så att han tänker att alla (normala) familjekontroverser har att göra med att han är just fosterbarn. Eller inte, förstås.

Självklart bör och ska killen prata med soc om han har invändningar mot sin placering, och även med tanke på sin framtid eftersom han är myndig och snart går ut gymnasiet, men av det skrivna skulle jag som privatperson inte bli särskilt oroad, faktiskt.
 
Sv: Fosterhem

Jättetråkigt att du blivit klassad som dåligt umgänge, låter ju inte som om du är nån värsting precis.

Om killen har bott i den här familjen länge så är de säkert måna om honom, på sitt eget sätt. Det han kan göra är ju att prata med sina fosterföräldrar, försöka förklara att han inte är nåt litet barn längre och behöver mer utrymme att ta eget ansvar för att så småningom kunna flytta hemifrån.

Sedan är det dags att börja söka sommarjobb, om han vill fortsätta plugga så brukar 15 april vara sista dagen för ansökan. Spännande och jobbigt att komma ut som "vuxen" plötsligt, men med framförhållning och planering behöver det inte bli så blodigt. Vad det låter så har han fötterna på jorden så han reder säkert ut det.

Nån snabb lösning via soc är nog inget att hoppas på, även om de vill hjälpa till kan det ändå ta fram till sommaren innan de har några alternativ. Visst tråkigt med strikta regler, men det är inte direkt misshandel.
 
Sv: Fosterhem

Jag blir inte heller det minsta orolig, men om en placerad ungdom inte är överens med familjehemmet är det med ansvarig socialsekreterare man ska prata.
 
Sv: Fosterhem

Delvis KL

Tack för alla era svar! När jag har pratat med honom har jag sagt till honom att han förmodligen får stå ut tills han tagit studenten. Först då kan soc hjälpa till. Dock går han en yrkeslinje och har till 95% säkerhet jobb efter skolan så förmodligen och förhoppningsvis behöver han inte hjälp från soc då :)

Anledningen till tråden var ju mest för att kolla OM det finns något annat alternativ, men det verkar det ju inte göra.. Det är ju inte just reglerna som han stör sig på, utan allt tjaffs som blir. Dom bråkar ju i stortsätt hela tiden. När han försöker tala om för dom att han är 18 år och inte behöver barnvakt 24/7 så hotar dom med att kasta ur honom.. Han ska minsann passa sig får han höra. Vad skulle hända om dom skulle kasta ut honom?

Mamman finns i livet samt en 3 år äldre syster. Jag har aldrig hört talas om systern förut, men systern och mamman verkar ha bra(?) kontakt med varandra. Vet ej om systern är helsyster eller om dom endast har samma moder. Ännu inte ett ord om.någon pappa. Pojken pratar aldrig om sin biologiska familj, när han blir tvungen är det VÄLDIGT motvilligt och kort.

Jag är rätt erfaren om såna här situationer i biologiska familjer men när pojken kommer o vill ha hjälp har jag inga svar eftersom jag inte vet hur det funkar när man bor i fosterfamilj. Tycker det är intressant o lär mig gärna.

Blir väldigt störd över att jag ses som dåligt sällskap..
 
Sv: Fosterhem

Måste bara fråga, varför tror du jag har en kritisk syn till vuxna? Visst, många ungdomar kanske har det, men i min ålder (19) har väl de flesta kommit över det? Jag har inga som helst problem med vuxna människor, snarare tvärtom. Jag har fått mycket stöd och hjälp av vuxna människor som jag är nöjd med och värdesätter högt. Däremot är jag väldigt kritisk till ungdomar.

Jag har hört deras tjaffs o jag tycker inte att det är normalt. Ingen jag känner i min ålder har samma regler. Eller egentligen finns det inga direkta regler, utan det handlar mest om vad fosterföräldrarna stör sig på för dagen. Värst är det när han umgått med mig, då hittar dom minsta lilla att tjaffsa för. Umgås han med någon annan är det inte alls lika strängt.

Men klart man vänder taggarna utåt när man får höra att man är dåligt sällskap..
 
Sv: Fosterhem

Men soc hjälper ju redan nu genom att han får bo i familjehem:confused:
Han ska ha en ansvarig socialsekreterare redan och det är med denna han ska ta upp sina problem.

Är alltså socialsekreterare själv men jobbar inte med familjehem för tillfället.
 
Sv: Fosterhem

Det finns andra alternativ.
Han skall kontakta sin socialsekreterare.

Jag flyttade hemifrån sista året på gymnasiet då jag var 18.
Min ekonomi bestod av underhåll från min pappa och div. bidrag.
Det fungerade utmärkt.
Orsaken var att min mamma inte kan lämna människor i fred när de behöver göra annat, typ plugga.
Hennes tillkortakommande som människa var tillräckliga för att ge mig de extra bidrag som jag behövde.
Skolans kurator träffade henne och gjorde den bedömningen utifrån det mötet.

Så även om man bor med biologiska föräldrar så finns det andra lösningar.
 
Sv: Fosterhem

Tack för alla era svar! När jag har pratat med honom har jag sagt till honom att han förmodligen får stå ut tills han tagit studenten. Först då kan soc hjälpa till.

Det stämmer ju inte. Han kan vända sig till soc när han vill. Vad som blir resultatet av det mötet, kan ingen veta på förhand.

Måste bara fråga, varför tror du jag har en kritisk syn till vuxna? Visst, många ungdomar kanske har det, men i min ålder (19) har väl de flesta kommit över det?

Det varierar nog.

Men klart man vänder taggarna utåt när man får höra att man är dåligt sällskap..

Naturligtvis.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok När jag varit ute och snurrat i världen något år, och insett att min plats inte fanns därute heller så bestämde jag mig för att fördriva...
Svar
0
· Visningar
1 423
Senast: miumiu
·
Övr. Barn Den senaste tiden har jag tänkt en hel del på min barndom, bland annat pga några diskussioner jag haft med min mamma. Jag kommer inte...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
12 387
Senast: Bri
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
25 792
Senast: alazzi
·
  • Låst
Relationer Hej kära buke. Jag har så ledsen och förkrossad att jag behöver skriva av mig och ha någon som lyssnar. För åtta år sedan träffa jag...
Svar
8
· Visningar
2 052
Senast: NotlikeI
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp