Det du har sagt är att du inte kan gå bakom henne utan att hon sparkas. BARA det är för mig helt oacceptabelt och ngt som måste lösas NU, innan det ställer till än mer problem.
Jag anser också hästar ska få tid, men man måste också inse att det finns saker där det inte kan få ta tid. Så jag skulle utan tvekan lägga ALL hästtid jag kan uppbringa till att träna, träna och träna att få ta på henne överallt, gå bakom etc.
Att kunna gå bakom hästen, tempa och få ta på den överallt är A och O, fungerar inte det då har man väldigt stora problem.
De måste inte gilla att man 'tafsar' dem på juvret t ex - men de måste acceptera.
Och att tycka 'vi jobbar på det, det löser sig nog på sikt' är enligt mig att endera spela rysk roulette med hästens välmående, eller med de arma stackare som ska försöka undersöka/behandla hästen om den skadar sig.
Och, jag slår inte mina hästar 'generellt', men det finns ETT läge där jag utan minsta lilla tvekan klappar i, och gör det så ordentligt att de aktar sig NOGA för att prova den strategin igen. Det är om/när de hotar/attackerar. Den gränsen får helt enkelt aldrig överskridas. Piska med svansen, gör fula miner, önska mig dit peppar växer och tänk ondsinta tankar - fine. Men inte hota och absolut inte slå.
Mitt förra sto kunde vara gräslig i boxen när hon var understimulerad. Fick hon så högg honf ram, knuffades på mitten och kickade bak. Jättecharmigt, verkligen. Jag sa åt henne, på skarpen och med stora bokstäver. Hon höll sig på mattan efter det, såg ut som en elak huggkobra, men mycket noga med var hon riktade det.
Min mamma, som är betydligt osäkrare, hon ignorerade först beteendet. Jippie tyckte hästen och trappade upp. När mamma inom samma minus blivit huggen i armen och sparkad på låret av hästen så blev honf örståeligt nog rädd. Och hästen blev etter värre.
Så, att köra manjana, manjana och undvika problemet på sådana hästar bäddar - enligt mig - för helt urspårade lägen.
Och en häst som sparkar allt och alla som går bakom den, den skulel av mig få en synnerligen begränsad tid att bättra sig, med massiv träning givetvis, men jag skulle ha en deadline, och om/när den passerats utan förbättring så skulle hästen helt ärligt få en enkelbiljett till Trapalanda. Man KAN INTE ha hästar som är farliga, och tycka 'ja men jag vet ju hur man undviker att trycka på knapparna'. När ett barn gått bakom hästen och fått ansiktet insparkat, då kan man inte säga till mamman att 'ja vi jobbar på det, det blir nog bättre snart'
