*förtvivlad*

[Sablar22]

Vad hände med vår mysiga lilla kille?

Lilleman har inte skött sig så bra den senaste tiden,
fröken ringde hem igår nämligen.
Varje dag förra veckan + denna så frågade jag om han hade några läxor när han kom hem, "Nej, inga läxor!"
Jag trodde ju på honom.. naivt kanske :smirk:
Grejen är den att han har haft flera läxor, men struntat i att ta hem dom! Han har varit otrevlig mot fröken...suttit och drömt sig bort på lektionerna och naturligtvis halkat efter.

Sen i måndags har han haft lekförbud med kompisarna efter skolan, då han inte kom hem förrens kl 18. Skolan slutade 13:50
Vi visste vart han höll hus men väntade ut honom..
Han tyckte att vi var väldigt stränga som gav honom lekförbud, men det sura humöret gick över efter en dag.

Visst har han det förbannat jobbigt med allt runt boendeutredning och mamma, men han kan inte skylla allt på det.
Nu innan han gick på skolan så fick jag honom att lova några enkla saker..
*Inte vara spydig och oförskämd mot fröken
*Göra som han blir tillsagd
*Följa med i undervisningen
Det blev ett jäkla liv.. "Det är inte så lätt att göra allt det där när man är van att göra på ett annat sätt"
"Det här är ett skitår, jag kommer inte överleva det här året, ojämna år är otursår"
Men sen lovade han att han skulle vara snäll idag!

Jag blir lite rädd om jag ska vara ärlig, sånna häftiga reaktioner på 3 enkla regler som han ska följa i skolan!
Är det nu alla reaktioner kommer efter boendeutredningen och mammas vistelse på psyk?
Är det någon "ålder/fas" han kommit in i?
Har vi skämt bort honom?
Blir han vansinnig för att han blivit påkommen med lögner?
Är det dåligt samvete hos honom som gör att han blir så arg
och självdestruktiv?

Nu känner jag mig väldigt liten och okunnig här, så alla funderingar är väldigt uppskattade!

 

[Snuffsan]

Sv: *förtvivlad*

Jag tror att det är reaktioner på allt som hänt. Håll fast vid reglerna men gör ingen jätteaffär av det hela så tror jag att det lägger sig igen.

 

[Nidorina]

Sv: *förtvivlad*

Det kan säkert vara en reaktion. Han har säkert mycket mer funderingar än vad han tar upp med er (barn har ju det).
Våran äldste var fullständigt hopplös när hans farföräldrar skilde sig men när man försökte fråga så var det ju INTE pga det.
Han kom försent till skolan, var uppkäftig mot fröken osv och när han till sist fick en konsekvens (fick inte gå på 4H-aktivitet den veckan, då hade han kommit försent varje dag i tre veckor trots tjat) så blev han jätteledsen och grät en hel kväll.
Mitt råd,,,tja, det är svårt. Massor av kramar och positiv uppmärksamhet, men ändå tycker jag ni gör rätt om han får någon slags konsekvens om han exvis struntar i läxor. Han har det säkert jobbigt, men tyvärr så kan man ju inte som förälder/extraförälder helt uppväga exvis svagheter hos den andra föräldern.
Och visst kan det väl vara åldern också, men någonstans måste man ju ändå följa vissa regler. Jag tycker ni verkar vara på rätt spår med honom.

 

[Luff]

Sv: *förtvivlad*

Först - jättebra kämpat.
Sen - jo det är nog en reaktion på allt som är trassligt.
Hans beteende, ilska o självdestruktion är nog en spegling på hans förtvivlan och frustration.

Och då gav ni honom regler att följa..
Det tror jag var JÄTTEBRA - tänk va skönt för honom att veta vad som gäller mitt i allt strul. Att han protesterar är väl självklart - ett sundhetstecken skulle jag nog vilja säga.

Varje gång ni tar tag i saken bevisar ni för honom att ni anser honom vara värd allt stök och genom att tala om för honom hur han ska bete sig i vardagslivet så slipper han ångesten i det momentet. Han har väl fullt upp i sitt hjärta ändå.

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Du anar inte hur skönt det är att läsa att någon tror att man är på rätt spår!
Vi är grymt noga med att tala om för honom när han gjort något bra..
exempelvis då han badat och inte lyckats blöta ner hela badrummet,
byggt en fin snökoja osv.
Men samtidigt är vi noga med att tala om varför man inte gör si och så, och vilka konsekvenser det kan få.

Efter att vi hade diskuterat allt igårkväll så hade han svårt att sova och ville att jag skulle ligga hos honom en stund, vilket jag också gjorde!
Då passade jag på att tala om för honom att det spelar ingen roll hur arga eller ledsna vi är pga det han gjort så slutar vi inte älska honom för det.. att det är en sån kärlek som inte kan bli mindre eller ta slut.
2 minuter senare snusade han mot kudden och sov

 

[break_a_leg]

Sv: *förtvivlad*

Det är antagligen en reaktion på allt runt omkring honom. Sedan så kanske det är så att han ibland tvivlar på er kärlek till honom (även fast ni gör allt för hans bästa!) och att det är jobbigt med mamman på psyk. Barn gör ju ofta "dumma saker" för att DE VILL FÅ reaktioner från de som bryr sig.

Kämpa på, jag tror inte att detta kommer att vara något bestående beteende. Det är svårt för barn att börja i ny klass i en annan skola, många barn tror att om de "visar upp sig" i klassrummet så är det lättare att ta en plats i gemenskapen utan problem.

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Jo, jag tycker faktiskt inte det var så svåra eller hårda regler att följa. Jag skrev en lapp till fröken och bad henne återge hur han skött sig under dagen, jag hoppas och håller tummarna för att han sköter sig. Han fick också i uppdrag att ta med sig matte och svenska böckerna hem för att jobba ikapp under helgen.

Varje gång ni tar tag i saken bevisar ni för honom att ni anser honom vara värd allt stök och genom att tala om för honom hur han ska bete sig i vardagslivet så slipper han ångesten i det momentet

Jag hoppas att han ser det så, och inte som att vi försöker vara dumma mot honom!

Jag kan inte låta bli att skylla lite av hans beteende på hans farmor
Men hon har från det att han var bebis och även idag.. skämt bort honom. Han får göra som han vill hos henne, hon passar upp på honom hela tiden, han behöver aldrig plocka undan en pinal efter sig.
Får hela tiden höra hur otroligt speciell han är (även när hennes andra barnbarn hör, och som kommer väldigt mkt i skymundan ) han får allt han pekar på, bestämmer själv när han ska lägga sig osv.
Jag har märkt dom tendenserna hos honom förut, att han tror att han är så rackarns speciell och bra att han inte behöver göra som andra barn.. att deras regler inte gäller för honom.
För det har faktiskt farmor sagt, säger han!
Visst är det ljuvligt att ge barn all positiv feedback man kan,
men det får inte gå över styr!
Och när farmor ratar sin egen son över sitt barnbarn då tycker jag att något är lite galet.
Imorse sa han att han ville åka till henne.. klart som tusan att han vill. Där kommer han få sympatier utan gränser och bli ännu mera bortklemad :smirk:

Jag tror inte att det är lämpligt att han åker dit i helgen.. det kan han göra nästa helg istället.
Nu har han fått veta att han gjort fel..men även hur han ska rätta till det, och det är det han ska få göra i helgen genom att jobba ikapp med läxorna.
Han vet också att bara han gör det han ska, så blir det som vanligt igen..dvs han kan leka med sina kompisar efter skolan.
Grejen är att han tycker att det räcker med att han VET hur man rättar till "felet" ..han tycker inte att han ska måsta göra det också!

Nu har jag bergis svarat snurrigt och hoppigt, men det är så det ser ut i huvudet just nu

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Jo en reaktion på något måste det vara..det blir jag mer och mer övertygad om.
Det är så förbaskat synd att skolkuratorn är sjukskriven på obestämd tid, för han går hos henne 1g/v annars.
Undrar just om man kan boka en tid hos psykologen/kuratorn nere på Hälsocentralen istället? - någon som vet?
Kan bli lite bökigt att få in honom till BUP under veckorna
annars hade det varit (är väl eg fortfarande) ett alternativ.

I övrigt har det gått över all förväntan med ny klass och nya kompisar. Vi och han har tyckt att det har fungerat jättebra, han har även tyckt om sin fröken otroligt mycket...
Men det är ju så, dom man älskar och som man vet älskar en tillbaka ..det är dom man vågar bli arg på!

 

[break_a_leg]

Sv: *förtvivlad*

Men om skolkuratorn är sjukskriven borde ni kunna få någon annan att prata med, du kan ju alltid prata med klassläraren eller rektorn.

Den enda nackdelen med att gå till vanliga vårdcentralen är väl att de är mer inriktade på äldre människor (tror jag iaf).

När jag läser om din "svärmor" så börjar iaf jag undra lite...Hur är den människan funtad? Det är farligt att sätta barn på piedestal, det blir lätt att man tror att man är ofelbar och kan göra hur man vill. Kan din sambo prata med sin mamma om hur hon beter sig?

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Nope, han har försökt prata med sin mor om detta.. och om att dom måste prata med OSS och inte lilleman innan dom bestämmer något som dom ska hitta på..
Det går tydligen inte alls..för imorse berättade lilleman att han och farmor pratat om att han skulle dit i helgen.
Jag påpekade att vi inte hört något om det..och lilleman sa då
"Det är för att farmor inte vill prata med er, hon skulle maila pappa istället" :smirk:

Sånt gör ju också illa lilleman, han vill ju att alla ska vara vänner!
Vi är dessutom inga tjuriga jäklar som inte ens kan prata i telefon som vanligt folk, det är bara att lyfta luren och ringa oss.
Det är ju knappast så att vi slänger luren i örat på henne bara för att hon har ställt sig på "den andra sidan" gällande boendeutredningen.

 

[norrland65]

Sv: *förtvivlad*

Jag tycker att det låter som om ni har lite jobbigt till mans i den här situationen. Alla parter är inblandade. Ni, farmor, mamman, pojken - ingen av er är objektiv, ni har alla er egen tolkning av situationen. Klart att Lilleman reagerar på det. Det är ett sundhetstecken, tycker jag.

Jag tror inte att det är skadligt att farmor "klemar bort" honom. Tvärtom tror jag att barn mår bra av att vara sådär villkorslöst älskad av mormor eller farmor. Att få vara där och bara vara. Vara uppe sent, äta mycket godis osv, lite regler... Jag tror att barn är kloka nog att förstå skillnaden mellan att vara hos mormor/farmor och få förmånen att bli uppassad osv och att vara hemma hos föräldrarna i vardagen. Naturligtvis är det föräldrarnas sak att sätta gränser osv.

Som du själv skrev i ett inlägg så är det ett gott tecken att han visar sina känslor gentemot er, för (som du skrev) den man är trygg med vågar man visa ilska mot. Och ni får nog räkna med att han visar mycket känslor, både ilska, frustration och mycket annat. Men det är bra att det kommer ut. Det är ett barns sätt att hantera situationen. Det är värre med barn som vänder sin frustration inåt, mot sig själv.

Att han inte "skött sig" i skolan tror jag inte att ni ska ta så hårt på. Även det är förmodligen en reaktion. Låt honom reagera, och stötta honom så mycket ni kan, så tror jag att det kommer att lösa sig av sig själv i skolan.

Din uppgift som pappans nya sambo (visst har du den relationen till LIlleman?) är att finnas där, men inte ta en framträdande roll. Det är mamman och pappan som ska komma överens och hitta lösningar. Det är mamman och pappan som är föräldrar. Oavsett om mamman förnärvarande mår dåligt och ligger på psyket. Du ska finnas där, i bakgrunden, som en positiv vuxen. Och du måste acceptera att Lilleman kommer i första hand för pappan och att du får komma i andra hand ibland (men nu tror jag inte att det är något problem för er, tar upp det mer generellt... Mycket utifrån att jag tror att många barn kan känna sig undanskuffade av mamma eller pappas nya sambo. Det är nog mer smärtsamt än vad många vuxna förstår. Tror jag! )

Men försök stå ut och stå stark i denna jobbiga situation - så ska du nog se att det blir bättre så småningom...

Norrland

 

[Inte_Ung]

Sv: *förtvivlad*

Min son hade en gigantisk 9-årskris.
Alla var dumma i huvudet och han hatade alla och alla hatade honom och han ville helst vara död.
I den vevan rev han nästan hela skolan.

Men vi pratade och kramades och hans pappa gjorde hans läxor tillsammans med honom, och så löste det sig bara.
Ta och hjälp honom med läxorna unde en period, tills att han mår litet gladare.
Gör läxgörandet till en mysig stund tillsammans.
Det lättar också upp att få hjälp att komma ikapp.
Ångesten bekämpas bra på det viset.

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Vet ni vad?
Igår kom han hem och visade upp loggboken, fröken hade skrivit i den
"WOW vilken kapacitet det finns i den här killen, vi har haft en väldigt bra dag"
Lilleman berättade stolt att han räknat hela fyra sidor i matteboken och att han följt med under varenda lektion. Han var lite förbryllad för dagen hade gått så fort

Jag blev tossigt glad och visade det också..väldigt tydligt!
Han blev lite generad men också jättestolt över att ha gjort något bra. Resten av dagen igår och kvällen så sken han som en sol, räknade tom lite mera matte.. det ni
Han reagerade inte ens när hans mamma ringde och avbokade deras dag (dom skulle ha varit tillsammans idag).
Nu kommer vi åka in till stan iaf, utifall hon ändrar sig så är vi på plats direkt. Annars tar det ju ca 1h att åka in!

Rackarns vad skönt det känns att han fixade det hela.. nu gäller det bara att peppa honom till att fortsätta i samma anda

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Hjälp med läxorna får han alltid.
Vi sitter vid köksbordet och finns till hands om han behöver fråga ngt etc.

Kikar vi på tv alla 3 så vill han gärna att vi sitter nära honom på varsin sida och gärna med en filt utbredd över oss.
Både han och vi är nog ganska kramiga av oss, så jag tror inte att den fysiska biten är bortglömd heller.

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Visst är jag färgad, men inte så hemskt mkt tror jag.
Men däremot sitter det hårt i honom sedan han bodde hos henne.
Jag håller annars med dig om att det är toppen att ha en sån farmor.. men är det inte lite knasigt ändå att tom han reagerar på att han blir favoriserad över sin kusin?

Håller även med om att jag inte är hans mamma!
Det har aldrig varit min mening att försöka ta över den rollen,
det går ju inte. Han har redan en mamma, och det kan vara nog så jobbigt att ha två föräldrar..man behöver inte 3.
Nåja, jag har nyss dragit det här i utredningen..orkar inte igen
Men att han själv väljer att bo här tar jag som ett kvitto på att
vi har en hyffsad relation iaf, hade det inte fungerat mellan lilleman och mig så hade det heller inte fungerat mellan hans pappa och mig.

 

[Inte_Ung]

Sv: *förtvivlad*

och det kan vara nog så jobbigt att ha två föräldrar..man behöver inte 3.

Min dotter anser att hon har 3 föräldrar och ser det som en trygghet och tillgång.

Det blir liksom inte fullt, utan är som med barn, man kan ha många.
Största problemet bland barn idag är väl annars att de har för få föräldrar.

 

[Inte_Ung]

Sv: *förtvivlad*

Då så tror jag att allt bara reder ut sig av sig själv.
Alla barn oavsett familjesituation har dåliga dagar och perioder där saker inte fungerar så bra.

 

[Welsh]

Sv: *förtvivlad*

Han har redan en mamma, och det kan vara nog så jobbigt att ha två föräldrar..man behöver inte 3.
Nåja, jag har nyss dragit det här i utredningen..orkar inte igen


Lite så här är det i min ena brors familj. Hans fd fru är alkolist och har väldigt dålig kontakt med sina 2 barn. Sonen som bor hos min bror hade nog inte klarat sig genom skolan om det inte vorde för brorsans nya sambo. Hon är den som stött och blött med läxor och annat. Visst finns pappan där men det är ändå med nya sambon som pojken har fått en neutralare trygghet. Flickan bor hos sin moster och för hennes del funkar det bra. Båda barnen har även sin farmor som skämmer bort barnen och tar med dem på resor, vilket har gjort att mina barn blivit avundsjuka och känner sig lite utanför, enligt min bror och sambo så är detta bra för barnen då de kan komma till farmor som bara älskar och pysslar om dem i korta perioder då de behöver släppa på allt annat.
Lite svamligt skrivit.
Försök prata med farmor och få fram att det är bra att hon bryr sig om sitt barnbarn. Med lite positivitet så kanske ni kan komma fram till en fristad för pojken som ni kan vara delaktiga i utan att vara där (genom att föra en dialog med farmodern)

 

[Jillybean]

Sv: *förtvivlad*

Undrar hur jag hade matt idag om jag haft er som foraldrar...Sakerligen MYCKET battre

Jag tycker ni gor helt ratt: satt regler, var konsekventa bade med dem och det positiva forstarkandet. Jag tror hans upptradande ar en kombination av allt du namnde; alder, allt som hant runtikring osv Jag ar ocksa helt overtygad om att ni far tillbaks er goa pojke!

Annars kan vi byta, jag har en trumpen, finnig tween-tjej som ni kan roa er att forsoka fa ratsida pa

 

[Sablar22]

Sv: *förtvivlad*

Men hon lyssnar ju inte
Dessutom vill hon inte ens prata med oss via telefon utan mailar hellre. Mina mail svarar hon dessutom inte ens på.
Men nog vore det bra om det kunde fungera så...