Fast en djup depression är en djup depression oavsett, att ha en ev kronisk trötthet orsakar inte per automatik en depression. Och du vet som sagt fortfarande inte vad tröttheten beror på, hur mycket som är psykiskt och hur mycket som faktiskt är fysiskt. Underskatta som sagt inte hur mycket man kan påverka kroppen psykiskt.
Det är så det känns. Att jag måste skärpa mig och strunta i tröttheten för att ta del i terapi som inte ens finns. Jag säger gång på gång att jag inte har energi till att tjata på psykiatrin, och som det är nu så hade jag ändå inte kunnat ta till mig av någon terapi för jag är alldeles för trött för att orka göra mer än att försöka överleva dag för dag. Så om de mot all förmodan helt plötsligt har kunnat trolla fram terapi så är det bättre att ge den till någon som kan få hjälpa av den för det kan inte jag som jag mår nu. Jag har också sagt gång på gång att depressionen jag har nu är pga tröttheten, men det är som att jag blir idiotförklarad och klappad på huvudet om att jag har fel och att jag är deprimerad helt utan anledningMen nej, ingen har väl sagt överhuvudtaget att du ska skärpa dig eller något liknande?
Vad jag ser är bara försök till pepp för att du ska orka tjata på psykiatrin igen om att få hjälp, så du inte behöver ha det såhär.
Inte vad jag vet, men jag har inte kollat.
Lider med dig. Jag hoppas du får svar snarast och att det kan leda till hjälp. För jag förstår om du varken orkar eller vill kämpa, samtidigt kan du ju inte fortsätta ha det som du har det.
Men nej, det är ingen som idiotförklarar dig pga att tröttheten gör depressionen, som du trots allt haft innan tröttheten, värre och svårare för dig. Du skriver som om om bara tröttheten försvann så skulle depressionen gå och jobba med till den grad att den försvinner men det är inte så det fungerar. Du mådde inte bra innan tröttheten heller.
Och det är ingen som ens skulle kräva att du har kraft och energi att tjata på psykiatrin, det är därför jag skriver hela tiden att ta hjälp av någon som kan hjälpa dig med att förklara för psykiatrin vad problemen är och vad som behöver göras.
Det har jag inte egentligen. Varje gång jag åter igen måste förklara något och ändå blir ”missuppfattad” tar extremt mycket energi
Jag hoppas verkligen det också. Och att det är något som går att behandla. Om det inte går utan detta är såhär mitt liv kommer att se ut resten av livet så kommer nog inte resten av livet att bli särskilt långtLider med dig. Jag hoppas du får svar snarast och att det kan leda till hjälp. För jag förstår om du varken orkar eller vill kämpa, samtidigt kan du ju inte fortsätta ha det som du har det.
Du är inte missuppfattad..vad jag sett här iallafall. Jag ser vad du skriver och förstår att du kan känna som du gör men jag håller bara inte riktigt med om allting, jag ser lösningar och förändringar som kan göras men som du av förståeliga skäl inte kan eller vill ta till dig.
När jag skriver att du lägger energi på fel saker menar jag inte ångesten, jag menar den aktiva handlingen att sätta sig och skriva nedsättande saker om dig själv. Ångesten är ju som den är, den energin tas ju men man behöver inte addera med nedsättande ord om sig själv. Det är vad jag menar.
Okej. Som det är nu så tar det dock mindre energi att bara hålla med om allt som är dåligt med mig än att försöka tänka annorlunda och att säga/skrika/skriva det tar mindre energi än att gå emot tvånget att göra det. Det är en av de större sakerna jag behöver terapi för, men som sagt så finns i varken energi för terapi eller tillgång till terapi just nu
