Till att börja med måste jag säga att jag har haft tre väldigt lätta förlossningar. Men just tvåan var värst, faktiskt.
Med första fattade jag inte att det var allvar förrän det nästan var för sent, var 10 cm öppen när de undersökte mig när vi kom in (hade kanske varit inne en halvtimme då?) och vi var på förlossningen i två timmar innan han föddes. Ingen smärtlindring, jag ville iofs ha, men det klassiska "nja, vi hinner nog inte" och "det värsta är redan över" gjorde att jag i min enfald tyckte att det var ok.
Med andra åkte vi in för tidigt. Så många hade hetsat om att vi absolut måste åka in i tid, så det gjorde vi. Var inne vid 21 på kvällen med lätta värkar, 1-2 cm öppen. De ville skicka hem oss eftersom förlossningen inte hade startat. Promenerade, väntade osv och vid 01 var det ingen skillnad men jag lades in pga av att första gått så snabbt och det var förskräckligt oväder (=inte så bra att köra). Skickade tillbaka till förlossingen strax efter 03, 7-8 cm öppen "nej, nu har vi ingen tid att ge eda..." och dottern föddes strax innan 05 (var innen 1h20min). Fick visserligen smärtstillande dropp med det hjälpte inte. Allt blev stressat, ingen trodde på att jag skulle föda barn och sedan var det för sent (hade till och med fyllt i eda-papprena första vändan på förlossningen och sagt att jag ville ha det).
Trean gick ännu snabbare och jag hade lite is i magen så var öppen 8-9 cm när vi kom in och var jättebestämd med att jag ville ha eda. Även min man pratade med barnmorskan om det i enrum och när de försökte med "vi hinner nog inte..." så sa jag bara att det gjorde vi nog inte om vi väntade längre, så det var bäst att vi började NU och tack och lov tog de mig på allvar. Det var min allra bästa förlossning. Helt smärtfri från det att edan lades, barnet var piggt och alert hela tiden (de andra två var jättetrötta efter de snabba förlossningarna). Vi var inne knappt tre timmar på förlossningen innan han föddes, och jag åkte hem utan att passera BB (de andra två låg på neo).
Med första fattade jag inte att det var allvar förrän det nästan var för sent, var 10 cm öppen när de undersökte mig när vi kom in (hade kanske varit inne en halvtimme då?) och vi var på förlossningen i två timmar innan han föddes. Ingen smärtlindring, jag ville iofs ha, men det klassiska "nja, vi hinner nog inte" och "det värsta är redan över" gjorde att jag i min enfald tyckte att det var ok.
Med andra åkte vi in för tidigt. Så många hade hetsat om att vi absolut måste åka in i tid, så det gjorde vi. Var inne vid 21 på kvällen med lätta värkar, 1-2 cm öppen. De ville skicka hem oss eftersom förlossningen inte hade startat. Promenerade, väntade osv och vid 01 var det ingen skillnad men jag lades in pga av att första gått så snabbt och det var förskräckligt oväder (=inte så bra att köra). Skickade tillbaka till förlossingen strax efter 03, 7-8 cm öppen "nej, nu har vi ingen tid att ge eda..." och dottern föddes strax innan 05 (var innen 1h20min). Fick visserligen smärtstillande dropp med det hjälpte inte. Allt blev stressat, ingen trodde på att jag skulle föda barn och sedan var det för sent (hade till och med fyllt i eda-papprena första vändan på förlossningen och sagt att jag ville ha det).
Trean gick ännu snabbare och jag hade lite is i magen så var öppen 8-9 cm när vi kom in och var jättebestämd med att jag ville ha eda. Även min man pratade med barnmorskan om det i enrum och när de försökte med "vi hinner nog inte..." så sa jag bara att det gjorde vi nog inte om vi väntade längre, så det var bäst att vi började NU och tack och lov tog de mig på allvar. Det var min allra bästa förlossning. Helt smärtfri från det att edan lades, barnet var piggt och alert hela tiden (de andra två var jättetrötta efter de snabba förlossningarna). Vi var inne knappt tre timmar på förlossningen innan han föddes, och jag åkte hem utan att passera BB (de andra två låg på neo).
