Försöker hitta en ny identitet.

[Tranan]

 

[Tranan]

Sitter och bara njuter av livet,
Fått nya vänner,
Gamla vänner som bara accepterar vem jag är nu.
Fan jag är lycklig!

 

[Inte_Ung]

Leker med nagelack, ser inte bra ut men jag har kul!

Det är en fördel att vara ambidextrös när man skall måla naglarna.
Under den tid då jag dansade som mest hade jag alltid långa, knallröda naglar.

 

[Kilauea]

Sitter och bara njuter av livet,
Fått nya vänner,
Gamla vänner som bara accepterar vem jag är nu.
Fan jag är lycklig!

Det är så det ska vara .

 

[Tranan]

Snart är helgen slut,
Det käns inte bra, får ändra på situationen så snart jag orkar.

 

[Blyger]

Snygg naglar, @Tranan ! Jag målar mina ofta men aldrig gett mig på två färger

 

[Tranan]

Snygg naglar, @Tranan ! Jag målar mina ofta men aldrig gett mig på två färger

De blev lite kladdiga och ojämna. Men jag bli nog bättre med tiden.

 

[SaraXX]

De blev lite kladdiga och ojämna. Men jag bli nog bättre med tiden.

Ja det har ju inget med kvinna att göra dessvärre, isf hade jag varit mycket bättre på nagellack

 

[Tranan]

Ja det har ju inget med kvinna att göra dessvärre, isf hade jag varit mycket bättre på nagellack

Nej det är sannt

 

[Sleepan]

Visa bifogad fil 114255

Häftiga ju!
Ett tips är att börja någon millimeter från nagelbandet. Blir oftast snyggast och mindre kladdigt! Nagellack är skitkul, och svårt! Har fler än jag vill erkänna hemma...

 

[SaraXX]

Nej det är sannt

Det är intressant faktiskt, för som en person som är född som kvinna och känner mig som det kan jag ju gå osminkad, inte ha varit hos frisören på flera år, inte fixade naglar osv osv. Det gör jag hela tiden. Men finns det manöverutrymmet för någon som s.a.s. har "blivit" kvinna senare i livet? De som syns i media är ju iaf otroligt fixade, och det känns tråkigt om mallen för att passa in som kvinna blir så oerhört snäv för den som fötts i en pojkkropp. Men så kanske det inte är?

Hoppas att ingen tog illa upp av min fundering.

 

[Tranan]

Det är intressant faktiskt, för som en person som är född som kvinna och känner mig som det kan jag ju gå osminkad, inte ha varit hos frisören på flera år, inte fixade naglar osv osv. Det gör jag hela tiden. Men finns det manöverutrymmet för någon som s.a.s. har "blivit" kvinna senare i livet? De som syns i media är ju iaf otroligt fixade, och det känns tråkigt om mallen för att passa in som kvinna blir så oerhört snäv för den som fötts i en pojkkropp. Men så kanske det inte är?

Hoppas att ingen tog illa upp av min fundering.

Nej absolut inte. Har haft liknande funderingar. Just nu har jag bara en otroligt jobbig dissonans bara mellan allt. Det är inte lätt att fokusera på jobbet eller något

 

[Mabuse]

Ja det har ju inget med kvinna att göra dessvärre, isf hade jag varit mycket bättre på nagellack

Nä, det har nog väldigt lite med kön att göra. Övning och fingerfärdighet, skulle jag säga.

Det är intressant faktiskt, för som en person som är född som kvinna och känner mig som det kan jag ju gå osminkad, inte ha varit hos frisören på flera år, inte fixade naglar osv osv. Det gör jag hela tiden. Men finns det manöverutrymmet för någon som s.a.s. har "blivit" kvinna senare i livet? De som syns i media är ju iaf otroligt fixade, och det känns tråkigt om mallen för att passa in som kvinna blir så oerhört snäv för den som fötts i en pojkkropp. Men så kanske det inte är?

Hoppas att ingen tog illa upp av min fundering.

Jag har tänkt att man kanske har längtat efter de där uttrycken som är kvinnligt könsmärkta? Att det är för att man själv vill, alltså.

Plus, att om man vill att det ska vara glasklart för omgivningen vilket kön man har, så kanke man lite till mans kan få ta till många könsmärkta uttryck. Även bland cis-människor, så kan man ju vara mer eller mindre androgyn i sin stil. En del män går i skägg och kombatkläder, andra har typ jeans och tröja.

 

[parellikusken]

De blev lite kladdiga och ojämna. Men jag bli nog bättre med tiden.

Min pappa började med långa naglar och nagellack för några år sedan och hade det alltid på sig nu. Första året sog det taffligt ut, men med tiden så såg det bättre och bättre ut. Nu ser det ut som om vilken erfaren som helst har målat dom.
Han är betydligt bättre än mig på det.

 

[Migo]

Det är intressant faktiskt, för som en person som är född som kvinna och känner mig som det kan jag ju gå osminkad, inte ha varit hos frisören på flera år, inte fixade naglar osv osv. Det gör jag hela tiden. Men finns det manöverutrymmet för någon som s.a.s. har "blivit" kvinna senare i livet? De som syns i media är ju iaf otroligt fixade, och det känns tråkigt om mallen för att passa in som kvinna blir så oerhört snäv för den som fötts i en pojkkropp. Men så kanske det inte är?

Hoppas att ingen tog illa upp av min fundering.

Till stor del handlar det om confirmation bias: vi lägger märke till det som bekräftar våra fördomar. Massor av väldigt "neutrala" transpersoner seglar förbi, men vi ser de som sticker ut och tänker alltså att transpersoner tenderar att sticka ut.

Sen finns det också en viss motivation i att tydligt "göra kön", signalera utåt med väldigt könande uttryck, för att slippa felkönas. Om en kastas in i total dysfori av att felkönas och vet med sig att en kan vara svårläst för omgivningen, så kan det "hjälpa" att ha tydligt könskodad stil.

Eller för all del, att en i massor av år verkligen längtat efter att få våga prova och känna på könsuttryck som varit tabu och nu äntligen vågar testa.

 

[EmmaBovary]

Till stor del handlar det om confirmation bias: vi lägger märke till det som bekräftar våra fördomar. Massor av väldigt "neutrala" transpersoner seglar förbi, men vi ser de som sticker ut och tänker alltså att transpersoner tenderar att sticka ut.

Sen finns det också en viss motivation i att tydligt "göra kön", signalera utåt med väldigt könande uttryck, för att slippa felkönas. Om en kastas in i total dysfori av att felkönas och vet med sig att en kan vara svårläst för omgivningen, så kan det "hjälpa" att ha tydligt könskodad stil.

Eller för all del, att en i massor av år verkligen längtat efter att få våga prova och känna på könsuttryck som varit tabu och nu äntligen vågar testa.

Sedan är väl överlag folk som syns i medier kanske lite extra fixade just då, tänker jag.

 

[Inte_Ung]

Massor av väldigt "neutrala" transpersoner seglar förbi, men vi ser de som sticker ut och tänker alltså att transpersoner tenderar att sticka ut.

I många år så uppfattades jag som man här på på Bukefalos.
Och på jobbet var jag en av "grabbarna".
Allting syns inte alls så tydligt men finns där ändå.

Jag är en kameleont.

 

[Ainon]

Jag har inte träffat (vad jag vet) så många transkvinnor men de tre jag vet jag träffat har till det yttre varit väldigt neutrala utseendemässigt och inte så väldigt stereotypiskt hyperfemininierade (säger man så?) som de som ofta syns i media är

Det är intressant faktiskt, för som en person som är född som kvinna och känner mig som det kan jag ju gå osminkad, inte ha varit hos frisören på flera år, inte fixade naglar osv osv. Det gör jag hela tiden. Men finns det manöverutrymmet för någon som s.a.s. har "blivit" kvinna senare i livet? De som syns i media är ju iaf otroligt fixade, och det känns tråkigt om mallen för att passa in som kvinna blir så oerhört snäv för den som fötts i en pojkkropp. Men så kanske det inte är?

Hoppas att ingen tog illa upp av min fundering.

 

[SaraXX]

Jag har inte träffat (vad jag vet) så många transkvinnor men de tre jag vet jag träffat har till det yttre varit väldigt neutrala utseendemässigt och inte så väldigt stereotypiskt hyperfemininierade (säger man så?) som de som ofta syns i media är

Ja det är klart, det fattar jag nu när ni påpekar det. Det är ju jag som lever lite väl mycket i min bubbla
Tack!

 

[Youma]

Jag väljer inte bort det. Det är ju just i forum som den här tråden jag upplever att det finns en nyfunnen förväntan på att det ska vara etiketter. Jag har liksom aldrig tänkt på vad andra tycker, men helt plötsligt blir det oerhört viktigt, man får inte fråga något och måste förhålla sig till andras idéer om könsroller och allt vad det är.

Det som inte tidigare har varit en issue blir helt plötsligt det. Det borde vara superproblematiskt, och man borde må dåligt.

Jag känner i hög grad som du. Har egentligen aldrig haft något eget behov att sätta en etikett på mig själv. Är inte missnöjd med de könsorgan jag har blivit född med, men hade de varit av det andra slaget så hade det varit samma grej. Hade jag fått frågan om jag vill byta så kanske, ibland? Om man kunde byta som man byter kläder eller skor? Jag liksom bara är, för det mesta. Känner inget behov av att inta en könsroll eller identitet, men känner inte heller att det skaver någonstans, förutom när jag blir ombedd eller tvingad i ett fack. Ex.vis när en vän bytte och benämde mig som CIS, då kände mig kränkt. Känner knappast att jag passar in i den normativa könsrollen, men inte heller i den uppsjö av beskrivningar som finns. Kan man inte bara få vara?