Försöker hitta en ny identitet.

[Tranan]

Det är för jävligt att en ska känna sig begränsad så ❤

Det är bättre än vad jag hade innan.

 

[EmmaBovary]

du har så rätt, men man måste ändå redogöra dessa för vården.

Jo, men att redogöra för vården känns lite som en annan femma!

 

[Tranan]

Jo, men att redogöra för vården känns lite som en annan femma!

Ja visst så är det. egentligen är det inte så farligt. Jag blev bara överraskad när jag fick frågan.

 

[Sel]

Just sådana där frågor om "hur känner man sig manlig" är helt begriplig väldigt svåra att sätta fingret på. Det är känslor helt enkelt, och till stor del integrerade med samhällets könsroller skulle jag tro.
En tänker inte särskilt mycket på sina skor så länge de är bekväma och passar rätt, men när de börjar skava är det ju förbaskat obekvämt och det är svårt (nästan omöjligt) att fungera utan att tänka på det. För den som har rätt inpassade skor är det bara så. Ingenting att reflektera över förutom när man får en sten i skon och då är det bara att tömma ut den, medan lösningen för någon annan måste bli att köpa helt andra skor.
Kanske en märklig metafor... men så föreställer jag mig (mycket förenklat) att det kan beskrivas när man inte känner sig bekväm i den könsroll man representerar. Eller läggning för all del.

 

[Mabuse]

Varför väljer du på senare tid bort ett mer queer förhållningssätt, trots att det gjorde dig friare? Känner du numer ett större behov av att anpassa dig efter andra människor och deras syn på kön?

Min fördom kring att bli äldre har alltid varit lite tvärtom, att med tiden ska man bry sig mindre och mindre om vad andra tycker. Men jag har också insett allteftersom att en del av min tidigare frihet kom sig av att jag visste så lite om hur jag inte passade in, och i takt med att den insikten om att vara "annorlunda" har infunnit sig har jag ibland på sätt och vis blivit mer angelägen om att passa in (fast ärligt talat försöker jag nog inte så hårt som jag hade kunnat om jag hade brytt mig mer). Tvärtom jämfört med det förväntade. Men nu är det väl på gränsen till off topic, för jag pratar knappt ens om könsroller längre, och jag vill inte kapa tråden heller.

Jag väljer inte bort det. Det är ju just i forum som den här tråden jag upplever att det finns en nyfunnen förväntan på att det ska vara etiketter. Jag har liksom aldrig tänkt på vad andra tycker, men helt plötsligt blir det oerhört viktigt, man får inte fråga något och måste förhålla sig till andras idéer om könsroller och allt vad det är.

Det som inte tidigare har varit en issue blir helt plötsligt det. Det borde vara superproblematiskt, och man borde må dåligt.

 

[TeamLundVer]

på jobbet inte alls, fritiden beror på. men hon får mer och mer utrymme. känner mig ganska begränsad av olika orsaker.
Ja det är väldigt slitande. Jag är glad att jag får sömnpiller annars skulle jag inte få sova alls.

Jag hoppas att du så småningom kan känna dig fri att vara dig själv både på jobbet och hemma men skulle det fungera att, nu i mellantiden, börja med mer könsneutrala kläder i de sammanhang där du inte kan vara Jessica än? Tänker att könsneutrala kläder kanske inte får dig att må lika dåligt som manligt kodade kläder? Och kanske är det sedan lättare att byta ut ett plagg här och där mot mer feminina utan att det känns som att steget blir så stort?

Vet att kläder inte är allt men det var en tanke som slog mig iaf.

 

[Sel]

Jag väljer inte bort det. Det är ju just i forum som den här tråden jag upplever att det finns en nyfunnen förväntan på att det ska vara etiketter. Jag har liksom aldrig tänkt på vad andra tycker, men helt plötsligt blir det oerhört viktigt, man får inte fråga något och måste förhålla sig till andras idéer om könsroller och allt vad det är.

Det som inte tidigare har varit en issue blir helt plötsligt det. Det borde vara superproblematiskt, och man borde må dåligt.

Det läser jag verkligen inte någonstans. Det här är ju en tråd som handlar just om någons resa och därmed pratas det om tillhörighet och att hitta hem i sin kropp och sitt liv, det har ingenting med ett tvång om etiketter att göra.

 

[Inte_Ung]

Ingenting. Jag förstår inte vad orden betyder, vad det är för känsla man har när man känner sig manlig eller kvinnlig.

Som liten var jag alltid pojke i mina lekar. Jag tänkte aldrig ens på att det skulle vara något speciellt, det var bara självklart att jag kunde vara det. Och sen hade jag killkläder en period som tonåring, och sen andra perioder tjejkläder. Ibland tog folk fel på kön och tyckte det var hemskt pinsamt, men jag fattade aldrig varför de tyckte det var pinsamt. Det spelar ingen roll för mig vilket kön folk tror att jag har. Jag tror det kan hänga ihop med min oförmåga att förstå vad det är att känna sig kvinnlig och manlig.

Om det är till någon tröst för dig så fungerar jag precis likadant.
Jag begriper inte heller hur det skall kännas när man känner sig manlig eller kvinnlig eller varför det skulle vara viktigt.

 

[Inte_Ung]

så du känner att du är en NB kanske? (du behöver inte svara.)

Jag tror att världen inte är så binär som den ser ut.
Utan att det är många som anpassar sig i vardagen.
Så det finns nog mycket mer förståelse att få ute i världen än vad du vågar tro.

 

[Inte_Ung]

Ibland känner man sig så ensam, det är då de negativa tankarna kommer

Du är inte så ensam.
Och kommer nog inte att bli så ifrågasatt som du är rädd för.
Andreas är en vän till familjen.
Hans karriär tog fart när han slutade låtsas att vara något annat.
https://andreashellkvist.com/

Se honom spela orgel i högklackat.
https://andreashellkvist.com/news/hi-heel-sneakers-in-high-heels/

 

[Inte_Ung]

Ibland känner man sig så ensam, det är då de negativa tankarna kommer

Staffan är en känd Uppsalaprofil som drivit ett antal populära restauranger.
https://www.hemhyra.se/nyheter/han-har-bott-41-ar-studentkorridor/

 

[Inte_Ung]

Just sådana där frågor om "hur känner man sig manlig" är helt begriplig väldigt svåra att sätta fingret på. Det är känslor helt enkelt, och till stor del integrerade med samhällets könsroller skulle jag tro.
En tänker inte särskilt mycket på sina skor så länge de är bekväma och passar rätt, men när de börjar skava är det ju förbaskat obekvämt och det är svårt (nästan omöjligt) att fungera utan att tänka på det. För den som har rätt inpassade skor är det bara så. Ingenting att reflektera över förutom när man får en sten i skon och då är det bara att tömma ut den, medan lösningen för någon annan måste bli att köpa helt andra skor.
Kanske en märklig metafor... men så föreställer jag mig (mycket förenklat) att det kan beskrivas när man inte känner sig bekväm i den könsroll man representerar. Eller läggning för all del.

Det är skillnad på att ha ett behov av att känna sig kvinnlig eller manlig och lägga energi på det och att inte känna något alls.
För mig så finns det bekväma kläder, obekväma kläder, fina kläder, fula kläder och praktiska kläder.
Jag uttrycker inget alls.

Jag har gått på Gasque i mörk kostym och sommarhet fest (+29°) i tunn klänning.
Jag trivs bäst i uniform, arbetskläder eller ridkläder.
Oftast går jag klädd i jeans, flanellskjorta och jympadojjor eller boots.
Mitt smink som jag använde när jag gick ut och dansade har gått ut i datum för mycket länge sedan.

 

[cirkus]

@Tranan har eller vill du ha nån som du kan ta rygg på? Nån som gjort sin resa som du kan prata med om det som ligger framför dig?

 

[Tranan]

@Tranan har eller vill du ha nån som du kan ta rygg på? Nån som gjort sin resa som du kan prata med om det som ligger framför dig?

Man kan alltid ha nytta med flera

 

[Regnbågen]

Jag hoppas att du så småningom kan känna dig fri att vara dig själv både på jobbet och hemma men skulle det fungera att, nu i mellantiden, börja med mer könsneutrala kläder i de sammanhang där du inte kan vara Jessica än? Tänker att könsneutrala kläder kanske inte får dig att må lika dåligt som manligt kodade kläder? Och kanske är det sedan lättare att byta ut ett plagg här och där mot mer feminina utan att det känns som att steget blir så stort?

Vet att kläder inte är allt men det var en tanke som slog mig iaf.

Det är lite så jag har gjort. Jag är född som "kille", men aldrig känt att jag passat in i några normer direkt så har alltid varit lite svävande och sökande i min identitet.

Jag levde ett liv som kille på jobbet och med de flesta vänner, men hemma klädde jag upp mig som den jag ville vara. Det var en jobbig tid att inte kunna få vara den man ville vara. Jag hittade en vän genom en datingsida som blev den första jag visade upp mig för i tjejkläder, vilket kändes som ett stort steg. Vi åkte till andra städer och shoppade ihop bland annat. Hon kom också med idéer om att börja lite smått och gå ut i något plagg, blanda lite, kanske ha underkläder under mina killkläder och så vidare. Och att våga ha trosor under mina vanliga kläder var ett stort steg, men bara en sån liten grej gjorde så stor skillnad på ens mående.

Tyvärr försvann min vän från mitt liv efter ett tag och nu sitter jag här själv igen. Men jag funderar på att kanske boka Airbnb-boende i någon stad, och åka iväg och bara vara den jag är, shoppa och gå ut i de kläderna jag trivs med där jag inte känner någon.

 

[Tranan]

Det är lite så jag har gjort. Jag är född som "kille", men aldrig känt att jag passat in i några normer direkt så har alltid varit lite svävande och sökande i min identitet.

Jag levde ett liv som kille på jobbet och med de flesta vänner, men hemma klädde jag upp mig som den jag ville vara. Det var en jobbig tid att inte kunna få vara den man ville vara. Jag hittade en vän genom en datingsida som blev den första jag visade upp mig för i tjejkläder, vilket kändes som ett stort steg. Vi åkte till andra städer och shoppade ihop bland annat. Hon kom också med idéer om att börja lite smått och gå ut i något plagg, blanda lite, kanske ha underkläder under mina killkläder och så vidare. Och att våga ha trosor under mina vanliga kläder var ett stort steg, men bara en sån liten grej gjorde så stor skillnad på ens mående.

Tyvärr försvann min vän från mitt liv efter ett tag och nu sitter jag här själv igen. Men jag funderar på att kanske boka Airbnb-boende i någon stad, och åka iväg och bara vara den jag är, shoppa och gå ut i de kläderna jag trivs med där jag inte känner någon.

Den känslan känner jag så väl igen!

 

[Tranan]

Jag hoppas du verkligen kan hitta en plats där du trivs med dig själv och hur du presenterar dig. @Regnbågen

 

[Tranan]

Leker med nagelack, ser inte bra ut men jag har kul!

 

[Tuvstarr]

Leker med nagelack, ser inte bra ut men jag har kul!

Nagellack är så förbannat svårt Jag har i varje fall aldrig riktigt lärt mig få till det ordentligt, trots ett helt liv som kvinna. Och trots att jag är händig och inte har något problem med att glasera en tårta eller lacka om en dörr.

En del av problemet kan vara att jag inte har tålamod att vänta tilräckligt länge på att det torkar, och rusar iväg för tidigt och börjar baka tårta eller renovera dörr, när jag borde sitta still och vänta

 

[Tranan]

Nagellack är så förbannat svårt Jag har i varje fall aldrig riktigt lärt mig få till det ordentligt, trots ett helt liv som kvinna. Och trots att jag är händig och inte har något problem med att glasera en tårta eller lacka om en dörr.

En del av problemet kan vara att jag inte har tålamod att vänta tilräckligt länge på att det torkar, och rusar iväg för tidigt och börjar baka tårta eller renovera dörr, när jag borde sitta still och vänta

Det är svårare än vad jag trodde och penslarna suger!