Många av er blir lite ohistoriska här.
Till en början så är upprinnelsen till existensen av dagens förskola, behovet av barnpassning för arbetande föräldrar, och en oerhört viktig företeelse, för att skapa ett (rimligt) jämställt arbetsliv, där kvinnor inte skulle vara tvingande att inta rollen som en en person i beroendeställning till en man.
Under sent 1960-tal - tidigt 1970 så pågick en strid med feministiska förtecken, för att samhället skulle skapa fungerande förskolor åt alla. Googla på stridsropet "ropen skalla, daghem åt alla", det demonstrerades livligt, det debatterades om det var ens lämpligt att "lämna bort barnen", och de som ville se till att kvinnor hölls borta från arbetsmarknaden och offentligheten, hade mycket att anföra om hur förstörda barn skulle bli om mammor jobbade och barnen fanns på daghem/förskola/barnträdgård/lekis istället för i hemmet.
Ur det ovan skissade perspektivet, så är fortfarande all barnomsorg, som ingår i det offentligt finansierade systemet "förvaring" av barn, medan deras föräldrar befinner sig på sitt lönearbete, men med en ökande kunskap om hur man integrerar pedagogiskt arbete, så har det pedagogiska innehållet ökat över tid.
Under årens gång, så har alltså denna "förvaring" utvecklats mer och mer, till att innebära ett alltmer gediget genomtänkt pedagogiskt innehåll, anpassat till barns ålder och förutsättningar.
Målen för arbetet har också blivit tydligare, t.ex. att jämna ut skillnader i förutsättningar mellan barn, att integrera olika grupper, och att identifiera och stötta barn med olika former av särskilda behov.
Men fortfarande, hur man än vrider och vänder på det, så är förskolan för de allra flesta föräldrar, den plats som möjliggör lönearbete för samtliga föräldrar.
Det finns en viss nytta med att vara försiktig med semantiken, och faktiskt acceptera att den viktiga pedagogiska verksamheten på förskolor, är en konsekvens av behovet av barnpassning/barnförvaring, och inte det omvända.
Om vi inte passar oss noga, så finns det en risk att vissa grupper i samhället försöker montera ner både den pedagogiska inriktningen, och barnpassningen, och återföra situationen till den som var före mitten av 1970-talet, när många kvinnor tvingades vara hemmafruar i brist på barnpassning, hade sina barn hos mormor/farmor under arbetsdagen, tvingandes till att pussla ihop sina scheman, med grannfruar, eller, för ett fåtal, hade tillgång till fantastiska genomtänkta barnträdgårdar/daghem med pedagogisk verksamhet.
Slutsats:
Barnen (förutom "förskoleklass"), är inte i för förskolan för att lära, de befinner sig på förskolan eftersom deras föräldrar arbetar. Det är väldigt bra att förskolan har välutbildad personal, som kan utforma en god pedagogisk verksamhet som ser till att barnen får en god möjlighet till utveckling och lärande enligt barnens förutsättningar, men barnen är inte där för att lära.