Förskola vs dagis

[pannkaka]

Jag försöket komma ihåg att säga förskola, men tyvärr säger jag dagis ibland ändå.

 

[pajaztar]

Jag säger förskola. Trots att begreppet ger mig ångest på grund av mina personliga associationer till ordet “skola”.

 

[Voeux]

Så lågstadielärare får inte heller kallas "fröken"?

Jag kan ju tycka ”lärare” när man pratar om och förnamn när man pratar med. ”Fröken” gör ju inte heller yrket så lockande för män. Eller ska de säga ”magistern” då? Det känns lite ålderdomligt det hela. Sen vet jag att min lärarvän blir kallad fröken precis hela tiden av sina elever men själv skulle jag undvika det.

 

[animalasia]

Varför är det problematiskt?

Lagkrav kanske det inte är men något sorts krav är det ju iaf? Förskolorna här får iaf nedslag i kommunens årliga "inspektioner" om de inte uppfyller kravet på förskollärarkompetens på varje avdelning. Men det kanske är kommunen som har det kravet då?

Jag tycker att det är problematiskt då det är skillnad i utbildning och ansvar, varför inte göra det tydligt för alla?


Kommunen strävar säkert mot att ha en förskollärare per avdelning men det är inget krav. Ju fler förskollärare desto bättre enligt mig, men det finns förskolor (med flera avdelning) där det endast finns en förskollärare på hela förskolan.

 

[corzette]

Ni pratar så gott om era förskolor...

Nej jag har inga egna barn, syrran har SEX stycken, tro mej jag har fått höra det mesta om hur det fungerar, eller ja rättare sagt INTE fungerar på DAGIS som i förvaring av barn.
Och då pratar vi inte om "på landet förskolor" utan gränskommuner till Stockholm.

Min syster valde till slut att SJÄLV utbilda sej till förskollelärare men där hon jobbar finns INTE det tänk ni målar upp, med kemi och biologi "experiment", det handlar helt sonika om att förvara barn och inte göra bort sej för mycket.
Och då menar jag inte min syster utan hennes kollegor. Hon har flertalet varit sjukskriven för utbrändhet då det är en rent utsagt usel arbetsledning.

Om ni andra har guld å gröna skogar förskolor där de lär barnen en massa saker good for you.
Men hur kan ni säga att man "lär" 2 åringar saker ? Sånt som inte lärs någon annanstanns menar jag ?
Eller är det helt sonika så att ni har dåligt samvete för att ni har barn på dagis och måste ge er själva "en klapp på axeln" med "de lär sej såååååå mkt på dagis" att det är därför ni inte förstår vad jag menar ?
Det enda jag får när jag är i närheten av barn är huvudvärk. Pga såååå många olika anledningar.
Men det är min erfarenhet. Oavsett vad ni säger kommer ju inte få mej att ändra mej utifrån att jag aldrig sett en "förskola" med det ni "utlovar" ...

 

[Roheryn]

Jag har inte haft någon som helst kontakt med förskolevärlden de senaste femton åren, men då sa jag dagis vilket kändes som det vedertagna då. Om jag idag pratar om när min dotter gick på dagis så säger jag just dagis eftersom det var så vi kallade det då, men säger nog förskola om jag refererar till någon sådan verksamhet nu.

 

[Tilly_85]

Jag säger konstant fel när jag är hemma i Sverige. Säger dagis och blir rättad, oftast av föräldrarna jag pratar med. Menar absolut inget med det och förstår varför förskola är ett bättre ordval.

Jag har barn på förskolan själv men vi säger ju barnehage här, så dagis sitter liksom fast sen gammalt och jag får inte höra förskola nått särskilt. Mitt eget dagis jag gick på som liten var väldigt fint och jag upplevde det som att det var mycket fokus på pedagogik, lärande och lek då jag gick där. Det i sig kanske också hjälper på att jag glömmer mig. Jag har aldrig sett dagis som bara förvaring utan att det var en plats med kompetent personal som gjorde sitt bästa för oss barn, jag älskade verkligen mitt dagis.

Läste ganska nyligen en artikel om det med yrken och titlar. I Norge hette sjuksköterska fram till nyligen helsesøster, nu heter det dock sykepleier. Studier har gjorts på namnbytet och man kom fram till att fler män sökt sig till yrket efter ändringen. Jag tror språk hänger ihop med utvecklingen och hur folk uppfattar saker så förskola och förskolelärare tycker jag känns riktigt och tidsenligt att använda. Men jag glömmer mig ändå

 

[Soapbubble]

Det är såklart att det är så att det kan finnas massor med dåliga förskolor som inte lever upp till de krav som finns på dem.

Fast jag tycker ändå det är en väldigt märklig reaktion att börja kalla verksamheten för något annat, förlegat, namn och personalen för andra titlar pga att man inte är nöjd med verksamheten.

Det finns ju liksom säkerligen mängder med dåliga skolor och lärare också. Men jag har aldrig hört talas om någon som vägrar kalla det skola och lärare eftersom verksamheten enligt ens egna uppfattning är för dålig.

Jag tycker mig höra argumentet att förskolan minsann inte är en förvaringsplats och ska därför ska den inte kallas dagis. Om platsen där man lämnar sina barn är i bästa fall en trygg förvaring då är det ingen förskola då är det ett dagis och ska kallas det,

Jag har haft mina barn på en underbar förskola och ett urkasst dagis.

 

[Hedinn]

Det är väl ändå liiiite skillnad om att använda ett inaktuellt namn på en verksamhet med rasistiska tillmälen?

En annan jämförelse då:
En person i din närhet byter namn. Det var inget fel på namnet hen hade innan, och du respekterade personen lika mycket då. Men hen har juridiskt bytt tilltalsnamn och önskar att bli kallad det nya namnet. Fortsätter du ändå kalla den för det gamla, för att du alltid gjort det och inte ser något fel med det namnet, eller anpassar du dig och börjar använda hens nya namn istället?

Det är liksom inte så svårt att anpassa språket, och finns såna önskemål finns det antagligen en anledning till det också. Bara för att du aldrig sett ned på förskole- eller dagispersonal betyder det inte att det är nåt de aldrig får utstå. Det finns nog mängder med människor som tror att de bara utför ”barnpassning” som vilken grannunge som helst hade kunnat göra om det inte vore för skolplikten.

 

[Soapbubble]

Jag tycker att det är problematiskt då det är skillnad i utbildning och ansvar, varför inte göra det tydligt för alla?


Kommunen strävar säkert mot att ha en förskollärare per avdelning men det är inget krav. Ju fler förskollärare desto bättre enligt mig, men det finns förskolor (med flera avdelning) där det endast finns en förskollärare på hela förskolan.

Min erfarenhet är att det inte räcker med utbildad personal.

Jag har haft mina barn i två olika barnomsorgsverksamheter. På det ena stället hade de två utbildade förskollärare och en barnskötare och verksamheten var värdelös. På det andra stället hade de en lågstadielärare, två barnskötare och en kokerska i verksamheten och det var en fröjd att lämna barnen där.

 

[skogaliten]

Många av er blir lite ohistoriska här.

Till en början så är upprinnelsen till existensen av dagens förskola, behovet av barnpassning för arbetande föräldrar, och en oerhört viktig företeelse, för att skapa ett (rimligt) jämställt arbetsliv, där kvinnor inte skulle vara tvingande att inta rollen som en en person i beroendeställning till en man.

Under sent 1960-tal - tidigt 1970 så pågick en strid med feministiska förtecken, för att samhället skulle skapa fungerande förskolor åt alla. Googla på stridsropet "ropen skalla, daghem åt alla", det demonstrerades livligt, det debatterades om det var ens lämpligt att "lämna bort barnen", och de som ville se till att kvinnor hölls borta från arbetsmarknaden och offentligheten, hade mycket att anföra om hur förstörda barn skulle bli om mammor jobbade och barnen fanns på daghem/förskola/barnträdgård/lekis istället för i hemmet.

Ur det ovan skissade perspektivet, så är fortfarande all barnomsorg, som ingår i det offentligt finansierade systemet "förvaring" av barn, medan deras föräldrar befinner sig på sitt lönearbete, men med en ökande kunskap om hur man integrerar pedagogiskt arbete, så har det pedagogiska innehållet ökat över tid.

Under årens gång, så har alltså denna "förvaring" utvecklats mer och mer, till att innebära ett alltmer gediget genomtänkt pedagogiskt innehåll, anpassat till barns ålder och förutsättningar.

Målen för arbetet har också blivit tydligare, t.ex. att jämna ut skillnader i förutsättningar mellan barn, att integrera olika grupper, och att identifiera och stötta barn med olika former av särskilda behov.

Men fortfarande, hur man än vrider och vänder på det, så är förskolan för de allra flesta föräldrar, den plats som möjliggör lönearbete för samtliga föräldrar.

Det finns en viss nytta med att vara försiktig med semantiken, och faktiskt acceptera att den viktiga pedagogiska verksamheten på förskolor, är en konsekvens av behovet av barnpassning/barnförvaring, och inte det omvända.

Om vi inte passar oss noga, så finns det en risk att vissa grupper i samhället försöker montera ner både den pedagogiska inriktningen, och barnpassningen, och återföra situationen till den som var före mitten av 1970-talet, när många kvinnor tvingades vara hemmafruar i brist på barnpassning, hade sina barn hos mormor/farmor under arbetsdagen, tvingandes till att pussla ihop sina scheman, med grannfruar, eller, för ett fåtal, hade tillgång till fantastiska genomtänkta barnträdgårdar/daghem med pedagogisk verksamhet.

Slutsats:
Barnen (förutom "förskoleklass"), är inte i för förskolan för att lära, de befinner sig på förskolan eftersom deras föräldrar arbetar. Det är väldigt bra att förskolan har välutbildad personal, som kan utforma en god pedagogisk verksamhet som ser till att barnen får en god möjlighet till utveckling och lärande enligt barnens förutsättningar, men barnen är inte där för att lära.

 

[Angel]

En annan jämförelse då:
En person i din närhet byter namn. Det var inget fel på namnet hen hade innan, och du respekterade personen lika mycket då. Men hen har juridiskt bytt tilltalsnamn och önskar att bli kallad det nya namnet. Fortsätter du ändå kalla den för det gamla, för att du alltid gjort det och inte ser något fel med det namnet, eller anpassar du dig och börjar använda hens nya namn istället?

Det är liksom inte så svårt att anpassa språket, och finns såna önskemål finns det antagligen en anledning till det också. Bara för att du aldrig sett ned på förskole- eller dagispersonal betyder det inte att det är nåt de aldrig får utstå. Det finns nog mängder med människor som tror att de bara utför ”barnpassning” som vilken grannunge som helst hade kunnat göra om det inte vore för skolplikten.

Om en person jag aldrig pratar med och nästintill aldrig om har bytt namn så kommer antagligen fortsätta kalla personen för det gamla namnet eftersom det var det den hette när jag pratade med den senast. Speciellt om inte många i bekantskapskretsen heller pratar med eller om denna person speciellt ofta. I det fallet skulle det bli "du vet X, eller det är väl Y nu"...

De två människor jag personligen känner som har bytt namn är i sin gamla bekantskapskrets ofta kallade sitt gamla namn men tex på jobbet och i nya bekantskapskretsar för det nya.

 

[MiniLi]

Om en person jag aldrig pratar med och nästintill aldrig om har bytt namn så kommer antagligen fortsätta kalla personen för det gamla namnet eftersom det var det den hette när jag pratade med den senast. Speciellt om inte många i bekantskapskretsen heller pratar med eller om denna person speciellt ofta. I det fallet skulle det bli "du vet X, eller det är väl Y nu"...

De två människor jag personligen känner som har bytt namn är i sin gamla bekantskapskrets ofta kallade sitt gamla namn men tex på jobbet och i nya bekantskapskretsar för det nya.

Men skulle du inte anstränga dig för att säga det nya namnet?
Jag fattar att man inte kommer ihåg, men man fortsätter ju inte säga det gamla namnet bara för att?

 

[Angel]

Men skulle du inte anstränga dig för att säga det nya namnet?
Jag fattar att man inte kommer ihåg, men man fortsätter ju inte säga det gamla namnet bara för att?

Antagligen inte eftersom det då skulle behövas en lång harang om vem man menar vilket med stor sannolikhet innehåller det gamla namnet eftersom få människor ständigt går runt och tänker på att någon har bytt namn om man pratar om dem kanske en gång om året...
Men jämförelsen med människor haltar lite och jag tycker nog att det är mer jämförbart att referera till "dagiset" för att det alltid haft det namnet på samma sätt som att Globen med stor sannolikhet kommer fortsätta vara Globen och inte någonting annat i vardagligt tal. Alla förstår vad man menar, oavsett vilket namn som används, men det är en vanesak och pratar man inte om det ofta så tänker man sig helt enkelt inte för.

 

[inverterad]

Många av er blir lite ohistoriska här.

Till en början så är upprinnelsen till existensen av dagens förskola, behovet av barnpassning för arbetande föräldrar, och en oerhört viktig företeelse, för att skapa ett (rimligt) jämställt arbetsliv, där kvinnor inte skulle vara tvingande att inta rollen som en en person i beroendeställning till en man.

Under sent 1960-tal - tidigt 1970 så pågick en strid med feministiska förtecken, för att samhället skulle skapa fungerande förskolor åt alla. Googla på stridsropet "ropen skalla, daghem åt alla", det demonstrerades livligt, det debatterades om det var ens lämpligt att "lämna bort barnen", och de som ville se till att kvinnor hölls borta från arbetsmarknaden och offentligheten, hade mycket att anföra om hur förstörda barn skulle bli om mammor jobbade och barnen fanns på daghem/förskola/barnträdgård/lekis istället för i hemmet.

Ur det ovan skissade perspektivet, så är fortfarande all barnomsorg, som ingår i det offentligt finansierade systemet "förvaring" av barn, medan deras föräldrar befinner sig på sitt lönearbete, men med en ökande kunskap om hur man integrerar pedagogiskt arbete, så har det pedagogiska innehållet ökat över tid.

Under årens gång, så har alltså denna "förvaring" utvecklats mer och mer, till att innebära ett alltmer gediget genomtänkt pedagogiskt innehåll, anpassat till barns ålder och förutsättningar.

Målen för arbetet har också blivit tydligare, t.ex. att jämna ut skillnader i förutsättningar mellan barn, att integrera olika grupper, och att identifiera och stötta barn med olika former av särskilda behov.

Men fortfarande, hur man än vrider och vänder på det, så är förskolan för de allra flesta föräldrar, den plats som möjliggör lönearbete för samtliga föräldrar.

Det finns en viss nytta med att vara försiktig med semantiken, och faktiskt acceptera att den viktiga pedagogiska verksamheten på förskolor, är en konsekvens av behovet av barnpassning/barnförvaring, och inte det omvända.

Om vi inte passar oss noga, så finns det en risk att vissa grupper i samhället försöker montera ner både den pedagogiska inriktningen, och barnpassningen, och återföra situationen till den som var före mitten av 1970-talet, när många kvinnor tvingades vara hemmafruar i brist på barnpassning, hade sina barn hos mormor/farmor under arbetsdagen, tvingandes till att pussla ihop sina scheman, med grannfruar, eller, för ett fåtal, hade tillgång till fantastiska genomtänkta barnträdgårdar/daghem med pedagogisk verksamhet.

Slutsats:
Barnen (förutom "förskoleklass"), är inte i för förskolan för att lära, de befinner sig på förskolan eftersom deras föräldrar arbetar. Det är väldigt bra att förskolan har välutbildad personal, som kan utforma en god pedagogisk verksamhet som ser till att barnen får en god möjlighet till utveckling och lärande enligt barnens förutsättningar, men barnen är inte där för att lära.

Du får nog hjälpa mig förstå varför det är "ohistoriskt" att använda en yrkestitel som motsvarar den utbildning en person har och hur det skulle kunna leda till en nedmontering av förskolan som institution. Jag har full koll på den del av historien du beskriver och den har ju också flera i tråden redan varit inne på.

 

[inverterad]

Verkligen. Jag arbetar som bekant i en mansdominerad bransch där kvinnor historiskt sett har kokat kaffe, varit receptionister eller assistenter. Första dagen på jobbet här fick jag frågan om jag var min manliga kollegas nya assistent, jag fick svara att jag har samma tjänst som sagda kollega. Jag blev också inbjuden till möten där de skulle diskutera problemen med fikaservicen i huset. Jag fick svara att jag inte arbetar något med denna. Första halvåret kunde jag knappt röra mig i köksområdet utan att någon frågade när det skulle fyllas på med nya kaffebönor, eller vart bullarna stod. Det var inte superkul, när man är anställd för att arbeta som affärsutvecklare som jag var då. Det är ju inte så att någon menar något illa, de är bara vana vid att kvinnor har vissa tjänster så de gör misstag i sina antaganden. Men precis som med att kalla det dagis och dagisfröken så ansvarar man för att uppdatera sin kunskap om saker och ting. "Jag har alltid sagt, "Det har alltid hetat" osv. är hemskt dåliga argument. En gång i tiden var kvinnor bara kaffeflickor på arbeten också men det är ju liksom bra att vi gått vidare från det.

Asså, detta är bara så jäkla sjukt. Att sådana arbetsplatser fortfarande existerar? Mind. blown.

 

[inverterad]

Ni pratar så gott om era förskolor...

Nej jag har inga egna barn, syrran har SEX stycken, tro mej jag har fått höra det mesta om hur det fungerar, eller ja rättare sagt INTE fungerar på DAGIS som i förvaring av barn.
Och då pratar vi inte om "på landet förskolor" utan gränskommuner till Stockholm.

Min syster valde till slut att SJÄLV utbilda sej till förskollelärare men där hon jobbar finns INTE det tänk ni målar upp, med kemi och biologi "experiment", det handlar helt sonika om att förvara barn och inte göra bort sej för mycket.
Och då menar jag inte min syster utan hennes kollegor. Hon har flertalet varit sjukskriven för utbrändhet då det är en rent utsagt usel arbetsledning.

Om ni andra har guld å gröna skogar förskolor där de lär barnen en massa saker good for you.
Men hur kan ni säga att man "lär" 2 åringar saker ? Sånt som inte lärs någon annanstanns menar jag ?
Eller är det helt sonika så att ni har dåligt samvete för att ni har barn på dagis och måste ge er själva "en klapp på axeln" med "de lär sej såååååå mkt på dagis" att det är därför ni inte förstår vad jag menar ?
Det enda jag får när jag är i närheten av barn är huvudvärk. Pga såååå många olika anledningar.
Men det är min erfarenhet. Oavsett vad ni säger kommer ju inte få mej att ändra mej utifrån att jag aldrig sett en "förskola" med det ni "utlovar" ...

Att det finns dåliga förskolor och dåliga förskollärare är det väl ingen som förnekat? Det finns dock också bra förskolor och bra förskollärare, precis som det finns dåliga och bra läkare, ingenjörer, banktjänstemän, tullare och receptionister. Hur det faktumet hänger ihop med att vägra att kalla en person för sin korrekta yrkestitel som motsvarar personens utbildning, det förstår jag inte.

 

[Voeux]

Ni pratar så gott om era förskolor...

Nej jag har inga egna barn, syrran har SEX stycken, tro mej jag har fått höra det mesta om hur det fungerar, eller ja rättare sagt INTE fungerar på DAGIS som i förvaring av barn.
Och då pratar vi inte om "på landet förskolor" utan gränskommuner till Stockholm.

Min syster valde till slut att SJÄLV utbilda sej till förskollelärare men där hon jobbar finns INTE det tänk ni målar upp, med kemi och biologi "experiment", det handlar helt sonika om att förvara barn och inte göra bort sej för mycket.
Och då menar jag inte min syster utan hennes kollegor. Hon har flertalet varit sjukskriven för utbrändhet då det är en rent utsagt usel arbetsledning.

Om ni andra har guld å gröna skogar förskolor där de lär barnen en massa saker good for you.
Men hur kan ni säga att man "lär" 2 åringar saker ? Sånt som inte lärs någon annanstanns menar jag ?
Eller är det helt sonika så att ni har dåligt samvete för att ni har barn på dagis och måste ge er själva "en klapp på axeln" med "de lär sej såååååå mkt på dagis" att det är därför ni inte förstår vad jag menar ?
Det enda jag får när jag är i närheten av barn är huvudvärk. Pga såååå många olika anledningar.
Men det är min erfarenhet. Oavsett vad ni säger kommer ju inte få mej att ändra mej utifrån att jag aldrig sett en "förskola" med det ni "utlovar" ...

Men va? Nu blev det väldigt snurrigt här. Pedagogik handlar om att gynna lärande, och det gör man på olika sätt, inte enbart att lära ut. Även om man såklart också kan lära små barn saker och det vill jag tro att just pedagoger vet väldigt mycket om.

Om man har dåligt samvete över att man har sitt barn på FÖRSKOLA så bör man antingen byta förskola, eller göra en självreflektion kring varför man har dåligt samvete (det är ju mig veterligen en ganska vanlig känsla som förälder, helt utan grund ofta). Jag vet ganska lite om förskolor, men de tre föräldrar som jag umgås nära med är mycket nöjda och ibland även imponerade av förskolans arbete. Jag tror att den lille som är i min mage kommer att lära sig massvis på sin framtida förskola. Mer än vad jag skulle klara av att erbjuda som förälder, hemma.

 

[nyponros]

Ni pratar så gott om era förskolor...

Nej jag har inga egna barn, syrran har SEX stycken, tro mej jag har fått höra det mesta om hur det fungerar, eller ja rättare sagt INTE fungerar på DAGIS som i förvaring av barn.
Och då pratar vi inte om "på landet förskolor" utan gränskommuner till Stockholm.

Min syster valde till slut att SJÄLV utbilda sej till förskollelärare men där hon jobbar finns INTE det tänk ni målar upp, med kemi och biologi "experiment", det handlar helt sonika om att förvara barn och inte göra bort sej för mycket.
Och då menar jag inte min syster utan hennes kollegor. Hon har flertalet varit sjukskriven för utbrändhet då det är en rent utsagt usel arbetsledning.

Om ni andra har guld å gröna skogar förskolor där de lär barnen en massa saker good for you.
Men hur kan ni säga att man "lär" 2 åringar saker ? Sånt som inte lärs någon annanstanns menar jag ?
Eller är det helt sonika så att ni har dåligt samvete för att ni har barn på dagis och måste ge er själva "en klapp på axeln" med "de lär sej såååååå mkt på dagis" att det är därför ni inte förstår vad jag menar ?
Det enda jag får när jag är i närheten av barn är huvudvärk. Pga såååå många olika anledningar.
Men det är min erfarenhet. Oavsett vad ni säger kommer ju inte få mej att ändra mej utifrån att jag aldrig sett en "förskola" med det ni "utlovar" ...

Men oj!
Vad tråkigt att din syster har så dåliga erfarenheter. Och att din bild är så negativ. För mig är det solklart att barn i allmänhet lär sig MASSOR på förskolan som är svårare/tar längre tid att lära sig i hemmiljö. Speciellt om man inte har en massa syskon. Det kräver dessutom närvaro av vuxna som leder på rätt sätt och med rätt kunskap. Kommunikation, språkutveckling (med hjälp av bildstöd till exempel), turtagning, samspel för att nämna bara litegrann. Min erfarenhet är inte alls att det framförallt handlar om att släppa barnen fria på en stora yta och låta dem leka fritt utan kontroll. Det kan säkert vara en utvecklande del, självständig lek med eller bredvid andra barn, men barnens aktiviteter är också ofta uppstyrda för att vara pedagogiska och lärande. Pyssel och upplevelser som stimulerar, och det är inte alls självklart att alla barn får möjlighet att göra det hemma.

Jag bor i Västergötland och har exempel från flertalet förskolor i min kommun och grannkommunen där jag är uppvuxen. Här finns också utmaningar och resursproblem men i grunden fokus på utvecklande och givande, trygga pedagogiska miljöer för barnen som går där.

Sen vet jag inte på vilket sätt det tillför diskussionen att du enbart får huvudvärk i närheten av barn? Skulle det styrka dina argument?

 

[Voeux]

Asså, detta är bara så jäkla sjukt. Att sådana arbetsplatser fortfarande existerar? Mind. blown.

Jag vet! Innan dess har jag arbetat på i kvinnodominerade arbetsplatser och har ofta fått frågan hur det har gått att "arbeta med bara kvinnor". Väldigt bra, har mitt svar varit, och tyckt att frågan varit väldigt konstig. Att bli mansplainad och skickad på att hämta kaffe trodde jag var en gammal myt, så kan det väl inte vara längre på andra arbetsplatser? Tills jag började här. Så ja, de finns fortfarande Ändå är det ingen som frågar hur det går att "arbeta med så mycket män".