Det är enormt mycket fokus på just förlossningen. Som att allt är klart bara barnet är fött. Det är ju den lilla biten. Sen börjar ju jobbet...
Ha ha ha! Visst är det så
@Pontevecchio du har redan fått det redovisat av många hur det kan gå till men en till skadar väl inte
Av fyra förlossningar har tre varit normala. Ett utav dom tre normala var ett kejsarsnitt.
Då fick jag upp bebisen direkt på bröstet efter förlossningen (även alltså efter kejsarsnittet). Väga, mäta och liknande kan allt vänta lite.
För mig finns inget bättre ögonblick än just den där stunden när man får upp den nya lilla människan på bröstet för första gången
Knappt att jag vill släppa iväg bebisen för vägning och liknande. Dock har alltid personalen varit urgulliga och gjort allt så nära mig som möjligt och så att jag kunnat se vad som händer.
Vid fjärde förlossningen var det en del dramatik. Jag slutade inte blöda och var ganska så borta till och från. Bebisen hade svalt en del fostervatten och var också lite påverkad. Men med hjälp av min man och personalen så kunde jag snart ha mitt lilla knyte på mig.
De första dygnen brukar de flesta barnen sova mycket. Vissa sover helst vid tutten (gärna med bröstvårtan i munnen
). Ibland har man dock tur och får en bebis som faktiskt kan tänka sig att snusa i plastbaljan.
Inom 24 h skall barnet helst kissa, bajsa och äta. Bajset brukar vara kolsvart och kletigt! Dessutom nästan helt omöjligt att få bort
(liknar fölungarnas första bajs).
Om allt har gått som det skall så brukar de första dygnen som skrivits tidigare mest bestå av att sova.
Jag har alltid stannat kvar på BB i minst 48h så att läkarundersökningen sker där.
Tycker det är skönt att inte behöva göra annat än att ligga och gosa med bebis. De första dygnen är det bara jag och mitt barn i våran egna lilla bubbla där vi lär känna varandra
. Verkligheten kan vänta en liten stund.
Jag brukar ta med några böcker, godis, och nu när alla rummen är enkelrum med tv, så några tv-serier/filmer på pinneminne.
Vid första barnet så brukar personalen fråga om dom skall visa hur man byter blöja och kläder. Visar även hur man skall hålla barnet. Hjälper till vid amning och ser till att få den att fungera (om man nu vill amma alltså, annars så visar dom hur man gör med flaskor och ersättning)
Och efter det så smyger sig vardagen på.
Skulle det nu vara så att man märker att man inte mår bra (fysiskt och/eller psykiskt) så är det viktigt att man säger till. Det finns hjälp att få.
Efter någon/några dagar brukar det vara dags för första BVCtillfället. Här där jag bor har alltid BVC ringt upp 1-2 dagar efter man kommit hem för att bestämma en tid.
Har varit med om både att jag kommit till dom och dom kommit hem till mig.