Förllossningsdepression hos män

[bekymradöversaker]

Har någon erfarenhet av det?

Jag har en familj i min närhet som fått barn. Det är första barnet. Mamman har haft väldigt lätt för hur hon ska hantera barnet. Pappan har en diagnos som gör att han har lite svårt med en del sociala saker och är känslig för intryck. Han är dock normalt en otroligt glad, omtänksam och hjärtlig person. Han är väldigt omhändertagande och ställer upp för alla villigt jämt. Han har sett fram emot det planerade barnet och älskat(!!!) familjens hundar. Han ville ha fler. Men frun såg till att det inte blev fler innan barnet kom.

Pappan hade lite svårt att veta vad bebisen ville om den grät etc. I början kändes det dock som att han hade mer vilja att göra ngt med barnet.
Nu börjar vi oroa oss för om han drabbats av någon "förlossningsdepression". Han jobbar över mkt(har aldrig skett förr), har börjat festa lite väl mkt, sover dåligt, är leds på hundarna och framför allt känns han helt bortkopplad gentemot barnet. Han känns väldigt ointresserad.
Här om dagen fick han frågan "Men är du inte intresserad av barnet?" och svarar på allvar "Inte lika intresserad som av ny teknik."
Mamman tar ju fullt ansvar för barnets väl och ve. Men vi märker ju att hon har det tufft.

Vad kan man göra för att hjälpa?
Vi ska försöka prata med mannen och fråga hur han mår. Men han brukar inte prata om sånt och vi tror ju han känner skam kring det här med.
Vi bor tyvärr för långt bort för att kunna avlasta etc.
Var söker man vård? Vilken typ av vård finns?

Någon som vill dela med sig av egna erfarenheter?

Hemligt nick då jag inte vill hänga ut någon. Så om någon vet vem jag är kan ni gärna behålla det för er själva.

 

[Heulwen]

Om han har en diagnos som t.ex. Asperger kanske han har någon etablerad kontakt i vården han kan vända sig till och prata om det. Annars kanske mamman kan rådfråga deras BVC? Oavsett diagnos eller ej tror jag ingen blir hjälpt av att tassa omkring på tå utan mamman får nog se till att kräva av honom att delta i ett BVC-besök och ta upp frågan. De borde veta var man kan vända sig, vissa tror jag t o m har samtalskontakter på plats. Hoppas det ordnar sig för allas skull!

 

[Eli]

Min man fick vad vi trodde var en förlossningsdepression. När sonen var runt 6 månader tog jag kontakt med en kurator på vår Familjecentral för att vår relation inte fungerade. I de samtalen kom mycket fram som han inte känt att han kunnat prata med mig om. Det är väl det enda tips man kan ge, att ta kontakt med vården för att få samtal antingen enskilt eller som par.