Föreställningar om att ha barn innan ni fick egna

[supersonic]

Jag har beställt ett till likadant för nästa unge nä men skulle vi få ett till som är tvärtom så fixar vi det med. Kommer dock jämföra med ettan jämt haha.

Klart man fixar det! Men jag (vi) var så inställda på att "barn är så här" efter ettan och blev förvånade (och blir fortfarande eftersom vi jämför - ännu en sak man inte skulle göra ) när tvåan var så totalt annorlunda redan från första stund.

 

[Rhinos]

Jaa faktiskt för jag tyckte mest man hörde "skit". Sen visst vi har fått sova hela nätter sen start (och får fortfarande det såhär 2+ år senare) så klart att vi inte varit trötta alls. Sen bajsade vår dotter en gång varannan vecka första året så det var bekvämt haha. Aldrig nerbajsade kläder osv. Det var helt normalt enligt BVC ska jag väl tillägga.

+ @supersonic vi har också varit förskonade från bajs- och kräkolyckor och därför slarvat med att ha ombyten med. Det har dock straffat sig eftersom de där olyckorna faktiskt har hänt de gånger som vi inte haft särskilt mycket ombyten med oss.

Senaste (och enda) gången det hänt hittills med lilla sonen var när vi var på BVC-kontroll och han bajsade så att både bodyn och bärselen blev smutsiga. Tog av bodyn och upptäckte att jag inte hade ombyte med, så jag fick klä på honom en buff och ha honom i selen under en tröja på mig. Som tur är har vi BVC tvärs över gatan, så det gjorde inte så mycket, men det är typiskt att det ska hända just då :P

 

[Okeydokey]

Åh, detta med maten alltså... "Barn gör inte som du säger, de gör som du gör". Och jag och maken älskar att äta mycket grönt, laga mat från grunden och prova nya saker. Sonen? Not so much. Äter två olika sorters grönsaker - som måste vara kalla, inte vidröra någon annan mat och gärna vara skurna på ett visst sätt. Och han är nästan 12 år gammal, så vi har haft tid på oss att försöka övertyga honom...

Annars har det varit många positiva överraskningar. Eftersom vi hade turen att få ett barn som sovit som en dröm sedan sin första vecka i livet har vi aldrig känt oss trötta, vilket vi förväntade oss. Det är också överlag roligare att vara förälder än jag trott. Men så har vi oron... "Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer", sånt ville jag inte riktigt tro på. Men oh my, oron ändrar verkligen karaktär med åren. Har han kompisar? Trivs han i skolan? Spelar han för mycket datorspel? Kommer han göra kloka val? Kommer han hitta sin väg i livet?

 

[supersonic]

+ @supersonic vi har också varit förskonade från bajs- och kräkolyckor och därför slarvat med att ha ombyten med. Det har dock straffat sig eftersom de där olyckorna faktiskt har hänt de gånger som vi inte haft särskilt mycket ombyten med oss.

Senaste (och enda) gången det hänt hittills med lilla sonen var när vi var på BVC-kontroll och han bajsade så att både bodyn och bärselen blev smutsiga. Tog av bodyn och upptäckte att jag inte hade ombyte med, så jag fick klä på honom en buff och ha honom i selen under en tröja på mig. Som tur är har vi BVC tvärs över gatan, så det gjorde inte så mycket, men det är typiskt att det ska hända just då :P

Känner så väl igen mig eftersom det tog lång tid innan vi insåg att vi måste ha ombyten till sonen så vi har stått på väldiga olika (och mindre lämpliga) ställen utan ombyten Att gå runt med bebisbajs på sig för att man glömt ombyte är sådär...

 

[Ray]

Åh, detta med maten alltså... "Barn gör inte som du säger, de gör som du gör". Och jag och maken älskar att äta mycket grönt, laga mat från grunden och prova nya saker. Sonen? Not so much. Äter två olika sorters grönsaker - som måste vara kalla, inte vidröra någon annan mat och gärna vara skurna på ett visst sätt. Och han är nästan 12 år gammal, så vi har haft tid på oss att försöka övertyga honom...

Annars har det varit många positiva överraskningar. Eftersom vi hade turen att få ett barn som sovit som en dröm sedan sin första vecka i livet har vi aldrig känt oss trötta, vilket vi förväntade oss. Det är också överlag roligare att vara förälder än jag trott. Men så har vi oron... "Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer", sånt ville jag inte riktigt tro på. Men oh my, oron ändrar verkligen karaktär med åren. Har han kompisar? Trivs han i skolan? Spelar han för mycket datorspel? Kommer han göra kloka val? Kommer han hitta sin väg i livet?

Åh igenkänning igen...

 

[clusia]

"Mitt barn kommet aldrig få titta på iPad eller mobil"
Verkligheten: I bilen är alla medel tillåtna

 

[Retro]

Klart man fixar det! Men jag (vi) var så inställda på att "barn är så här" efter ettan och blev förvånade (och blir fortfarande eftersom vi jämför - ännu en sak man inte skulle göra ) när tvåan var så totalt annorlunda redan från första stund.

Några bekanta sa det att "Första barnet var ju så lätt att ha att göra med, inga problem att ha med ut på restaurang bara han hade något att pyssla med. Vi trodde naturligtvis det berodde på att vi var så fantastiskt goda föräldrar. Sen fick vi barn nummer två ..."
Jag är bara oerhört tacksam att de fick barn nummer två innan vi lärde känna dem, och de lärde känna vårt barn

 

[supersonic]

Några bekanta sa det att "Första barnet var ju så lätt att ha att göra med, inga problem att ha med ut på restaurang bara han hade något att pyssla med. Vi trodde naturligtvis det berodde på att vi var så fantastiskt goda föräldrar. Sen fick vi barn nummer två ..."
Jag är bara oerhört tacksam att de fick barn nummer två innan vi lärde känna dem, och de lärde känna vårt barn

Det kunde ju varit vi!

 

[Retro]

Det kunde ju varit vi!

Jag är glad att ni fick två barn

Jag trodde nog också väldigt länge att "barn blir vad man gör dem till" i hög grad men jag hade, lyckligtvis, börjat tvivla på det redan innan jag fick barn så jag kan inte komma på några såna där riktiga chocker.
Eller OK, jag förväntade mig inte att mina bröst skulle kunna spruta mjölk flera meter men det är det enda jag kommer på så här på rak arm.

Sen har det varit mycket som varit sjukt jobbigt, kanske jobbigare än jag förutspått, och jag har tänkt "varför, vad har jag gett mig in på?" men jag är ändå inte överaskad.

 

[supersonic]

Sen har det varit mycket som varit sjukt jobbigt, kanske jobbigare än jag förutspått, och jag har tänkt "varför, vad har jag gett mig in på?" men jag är ändå inte överaskad.

Citatet ovan håller jag verkligen med om. En annan grej jag blev lite överraskad över är att jag kan tröttna på mina barn (jag vet att det låter hemskt). Det kan ha att göra med att jag är introvert och kräver lite space för att kunna funka och sociala grejer kräver mycket energi av mig. Så väldigt intensiva dagar med barnen gör tiden i stallet så värdefull för att ladda mina batterier och orka vara mamma. Det var jag väl inte riktigt beredd på.

 

[Ray]

En sa k som slagit mig nu när barnet är äldre är hur mycket man bryr sig. Hur personligt man tar allt som har med ens barn att göra.
Jag vet att jag många gånger tycker föräldrar är helt konstigt känsliga när det gäller sina barn... Brukar tänka att de måste släppa taget för guds skull...
Nu börjar jag förstå att det är inte bara så att barn är mer komplicerade än djur. Förhållandet barn-förälder är mycket mer komplicerat oxå...

 

[Okeydokey]

En sa k som slagit mig nu när barnet är äldre är hur mycket man bryr sig. Hur personligt man tar allt som har med ens barn att göra.
Jag vet att jag många gånger tycker föräldrar är helt konstigt känsliga när det gäller sina barn... Brukar tänka att de måste släppa taget för guds skull...
Nu börjar jag förstå att det är inte bara så att barn är mer komplicerade än djur. Förhållandet barn-förälder är mycket mer komplicerat oxå...

Igenkänningsfaktor hög på detta. Jösses, minns bara när sonen ramlade med sin cykel på asfalten och skrapade upp armar och ben. Han stod och grät i duschen när vi skulle få bort små gruspartiklar och smuts ur de många och stora skrapsåren och jag grät banne mig nästan jag med. Det skär till och med i själen nu när jag skriver det, flera år senare och då pratar vi alltså inte fasansfulla saker som barncancer eller neurologiska sjukdomar, utan skrubbsår! Och när han en gång som åttaåring blev knuffad ner i ett dike av ett par äldre barn som ville visa sig tuffa. Jag har nog inte riktigt kommit över det än och då har jag aldrig sett mig själv som en blödig person... Att bli förälder har gjort mig starkare och skörare på samma gång, ingen tvekan om den saken.

 

[Fille]

Jag förväntade mig det värsta hela tiden under graviditeten, att jag kommer få missfall, att förlossningen kommer bli skit, att barnet får kolik, att jag inte kunde amma osv osv. Mkt ”negativa” tankar. Inget missfall, hyffsad förlossning, ut kom en glad unge son typ aldrig är ledsen, som är med överallt och charmar tanter, brösten sprutade mjölk och ammar ännu, Cornelis är 10 månader. För mig har det nog mest varit positiva grejer som dykt upp, även om det såklart är jobbigt stundtals med sömnbristen (ammade varannan timma till novembet men han vaknar fortfarande några ggr per natt) och att sambon och jag ibland tycker olika om saker.

 

[Kilauea]

Hallå, förstör inte mina illusioner nu

 

[et_flickan]

Skulle minsann ha tid att laga egen mat till barnet. Burkmat var skit då enligt mig. Idag är det guds gåva till föräldern en stressig dag.

Ingen skärmtid förutom när jag lagade middag. Jo tjena. Ibland blir det paddan medans vi äter, för att hon ska äta.

Sen blev allting så oerhört mycket värre än vad jag ens kunde föreställa mig. Fick en fruktansvärd förlossningsdepression och ptsd. Jag minns knappt de första tre månderna, minns bara en ledsen tid.

Barnet är snart 13 månader.

 

[Kattennizze]

Jag tänkte att det skulle bli som med häst och hund, enkla regler så blir nog det här bra....vad är problemet? Jo tjena.

 

[KattenKorven]

Jag skulle minsann inte ge burkmat, det var onödigt när man "bara" kunde göra storkok med ekologisk hemgjord puré....joråsåatte... Ungen åt typ endast burkar mellan 6-10 månaders ålder.

Jag skulle absolut inte tillåta någon som helst skärmtid innan två års ålder...sen satt jag där med ett barn som vägrade käka frukost om jag inte visade fågelvideos på mobilen samtidigt. Nu är hon 20 månader och "Kazoops!" på Netflix räddar mig typ dagligen när jag behöver hålla henne lugn och förhållandevis stilla.

Jag skulle heller aldrig muta i affärer, tappa humöret i onödan eller göra en massa andra helt normala mänskliga saker.

Och visstfan, hon skulle inte få äta mat från snabbmatskedjor innan hon var stor nog att kunna gå dit och köpa den själv för egna pengar, typ... Senast idag frågade jag desperat min trötta, superhungriga, panikgnälliga unge "vill du ha kycklingnuggets?" och räddade därmed hela famijen från totalt sammanbrott när vi befann oss inne på en knökfull galleria vid middagstid.

Sen trodde jag även att alla bebisar sov i vagn, men min plutt hatade vagnen fram till tre månaders ålder och somnade i den först när hon var runt ett halvår. Plötsligt var jag en morsa som bar i sjal och samsov. Sån som jag absolut inte någonsin skulle bli.

 

[Luff]

Mina barn hatade att ligga på en filt med ett käckt babygym. Verkligen hatade.
Men fastspända i en babysitter på köksbordet var ok tack o lov.
Och dom kröp inte. Eftersom dom hatade golvet så var dom ju aldrig där och lärde sig aldrig krypa. När dom väl kunde sitta gick dom direkt till klättring utan att kunna gå. Dom la sig ner, ålade fram till närmsta vägg, stol eller bänk och reste sig.
Dom hade en gåstol ett tag men det var aldrig roligt.
Så jag bar och bar och bar.
Jag hade sett framför mig en liten glad bebis på köksgolvet inringad av kuddar o filtar som så småningom kröp iväg för att utforska nedersta kökslådan och krypa efter katten. Inte ett rasande argt barn som vrålade ut sin ilska över att få ligga på ett golv.

 

[Lazy Lady]

När vi väntade vår änglatös fick vi höra alla hemskheter om föräldraskap man kan tänkas få höra. -När ni får barn kommer ni inte hinna med ditten och datten, det kommer bli stökigt och ni kan glömma allt vad komma i tid heter och ni kommer inte få sova. Blöjsprängningar med ryggbajs och allt vad det va. Alltså en inte helt glamorös bild av föräldraskapet öht.
Nu när vi äntligen har vår lille kille i familjen så får jag får väl säga att precis allt har blivit tvärtom!
Sammy är 9mån nu och vi har fått världens gladaste bebis Vi har farit kors och tvärs över Sverige, husvagnssemestrat, fjällvandrat, vi åker på jaktprov och hundträningar och nu totalrenoverar vi kök och största delen av nedervåningen och Sammy är med på allt utan större bekymmer.

Mesta tiden går dock åt till att njuta av vardagen och gosa i massor!
Livet blev så mycket bättre med bebis än utan

 

[Teilani]

Jag trodde på fullt allvar att barnet skulle sova middag i vagnen och att jag då skulle kunna rida i en paddock medan vagnen stod utanför. Barnet kunde tänka sig att sova i vagnen, men bara om den var i rörelse...

Att bli buren i sjal var det värsta som fanns, bara sele dög och helst skulle han vara vänd framåt så han såg allting. Men när han var riktigt liten kunde jag bära honom i selen innanför overallen medan jag fodrade djuren. Han somnade som en stock så fort jag startade sexhjulingen.

Sen trodde jag att vi skulle kunna mysa tillsammans, sitta och gosa i soffan och titta på en film tex. Men mitt barn sitter inte still, aldrig, han klättrar, hoppar, kasar, snurrar och vrider sig. Brukar jämföra honom med en iller på speed. Vilket också har gjort att det är svårt att sitta ner och äta en middag tillsammans. Det är lugnast på den typ av restaurang som har en lek- och klätterhörna