L
Lite_orolig
Läs detta, men försök att inte dömma mig för hårt!
Jag bor ihop med en underbara man och vi har så smått börjat prata om just smått. För tio år sedan förlorade min sambo sin dåvarande sambo som var gravid med deras barn. Detta var givetvis en oerhörd tragedi för honom, men han har bearbetat det och vi har pratat en del om det. Jag känner att de gånger vi pratat om det så är det för min skull, jag som har frågor, framförallt nu när vi går i barntankar så för det mina tankar till hans erfarenheter. Ibland struntar jag i att fråga honom för det känns jobbigt för mig att påminna honom. Kanske en dum känsla.... Mitt dilemma är mina känslor som dyker upp i samband med att vi pratar eller att jag tänker på det. Jag kan nämligen känna avundsjuka på att han har upplevt vissa saker tidigare. Vi pratade tex om ultraljud och jag frågade om de hade varit på ultraljud, vilket de hade och genast dyker det upp tankar som att "då är det inte så unikt, den dagen vi är på vårt ultraljud". Många tankar bottnar nog i att det inte känns unikt. Ungefär som när vi förlovade oss. Han har varit förlovad två gånger tidigare, så då kom samma känsla, att det inte var något nytt och unikt för honom. Har svårt för att ta upp detta, framförallt känslorna kring en eventuell graviditet, med honom. Vet ju att det är mina tankar och känslor som är "fel"!?? Har någon annan upplevt det samma. Att er nuvarande har barn sedan innan och det är helt nytt för dig men inte för honom/henne?? Skulle behöva någon att prata med detta om. Det är jobbigt när jag vill prata men inte känner att jag vill älta det med honom och jag har lovat att inte berätta för någon annan så jag står helt ensam.
Jag bor ihop med en underbara man och vi har så smått börjat prata om just smått. För tio år sedan förlorade min sambo sin dåvarande sambo som var gravid med deras barn. Detta var givetvis en oerhörd tragedi för honom, men han har bearbetat det och vi har pratat en del om det. Jag känner att de gånger vi pratat om det så är det för min skull, jag som har frågor, framförallt nu när vi går i barntankar så för det mina tankar till hans erfarenheter. Ibland struntar jag i att fråga honom för det känns jobbigt för mig att påminna honom. Kanske en dum känsla.... Mitt dilemma är mina känslor som dyker upp i samband med att vi pratar eller att jag tänker på det. Jag kan nämligen känna avundsjuka på att han har upplevt vissa saker tidigare. Vi pratade tex om ultraljud och jag frågade om de hade varit på ultraljud, vilket de hade och genast dyker det upp tankar som att "då är det inte så unikt, den dagen vi är på vårt ultraljud". Många tankar bottnar nog i att det inte känns unikt. Ungefär som när vi förlovade oss. Han har varit förlovad två gånger tidigare, så då kom samma känsla, att det inte var något nytt och unikt för honom. Har svårt för att ta upp detta, framförallt känslorna kring en eventuell graviditet, med honom. Vet ju att det är mina tankar och känslor som är "fel"!?? Har någon annan upplevt det samma. Att er nuvarande har barn sedan innan och det är helt nytt för dig men inte för honom/henne?? Skulle behöva någon att prata med detta om. Det är jobbigt när jag vill prata men inte känner att jag vill älta det med honom och jag har lovat att inte berätta för någon annan så jag står helt ensam.
