Jag tänker mer att vek - har lätt att skapa minnesbilder, hård - har svårt att skapa minnesbilder. I kombination med will to please är båda typerna av hund träningsbara, men det är vanligare att en vek hund har mer will to please eftersom det för mig hänger ihop med att hunden vill göra rätt och vara till lags.
Som du beskriver att du tolkar förarvek
@Bulldoozer tänker jag mer handlar om hundens förmåga att hantera press och om den är ängslig, än att den är vek
en ”grey” hund helt enkelt.
Förarvek är för mig inget negativt, jag vill ha en förarvek hund som är påverkningsbar. Jakthundar är svårtränade om de har liten förarvekhet, eftersom jaktlusten snabbt tar över.
Min Floyd är t ex en ”grey” hund, lite åt det ängsliga hållet och påverkas mycket av om jag är t ex nervös. Jag har medvetet successivt lagt mera och mera press på honom i träningen, vilket har gjort honom mera ”black” och tåligare för t ex mycket upprepande i träningen, många signaler på rad, att en tillsägning inte är farlig utan bara innebär att det blev fel och att vi gör om, osv.
Louie är en mer ”black” hund, som kör på och inte påverkas av nervositet eller en dålig dag hos mig. Han behöver också lära sig att hantera press precis som F, men från en annan lägstanivå så att säga.
Båda hundarna har stor will to please.
Mina wachtelhundar är båda förarveka, men utan särskilt stor will to please
de har lätt för att skapa minnesbilder och vet vad som är fel, men de skiter i det för att de vill göra det ändå. Ögontjänare
Så tänker jag, men det finns nog lika många tolkningar av orden som det finns förare.
