Ditt inlägg får mig att tänka på en dressyrdomare jag bisatt med (tror att jag redan var klar eller om det var strax efter). Hon godkände och gav beröm till ALLT som var svårare än det som stod i programmet även om det inte var det som efterfrågats. Jag är ju aningens fyrkantig så jag fick typ lite panik. Det var volter som var små (den föll mot innerskänkeln..), för mycket samling i traven (mer passageliknande, inte arbetstrav som det skulle vara), det var ökad trav, där det skulle vara mellantrav osv.Det är kanske ok att det är så tråkigt att se som när målarfärg torkar
Mindre pengar i det också, så mindre incitament till att hum vinna på Helgstrandsvis. Det har ju visat sig att dressyren som man trodde var okorrumperbar typ har nära värre möjligheter än hoppningen till allt möjligt skumt.
(Ehum sedan gillade jag inte Totilas så jag är partisk. Som en stor spindel, bara ben överallt , elakt av mig att tycka och säkert dålig smak med.)
Btw, kan du svara mig när hästarna slutade trava och började passagea (eller vad de gör för elände) hela varvet runt på dressyren jag missade övergången helt och hållet genom att inte se dressyr på flera år. Och sedan läsa om rollkur och spana in för 10+ eller ngt år sedan. Jag får skämmas som övergav dressyren som tittare. Men jag upprepar mig i att hela grejen och spänningen var när de gick över från trav, till passage, till ökningar, till osv. (tycker jag frågat i flera trådar men inte riktigt fått svar. Kanske missat.) I fälttävlan var dressyren vacker i några år till. Men jag tror minsann det börjat där med. (sorry, jag inser att det här låter dumt och att självklart är det objektivt vackrare detta med glödande kol osv.)
Inte konstigt att vissa tycker att vi domare är lite konstiga. För mig är det viktigt att, så gott jag kan, bedöma programmet: rörelsernas exakthet i förhållande till TR och utbildningsskalan, samlingsgrad osv så som programmet är beskrivet. För att det ska vara möjligt för de ryttare som visar sin häst på rätt sätt för klassen, att få bra poäng.