H
humlanotrocadero
Finns väl inga föräldrar som inte säger hur otroligt mycket de känner för sitt första barn, det är livsomvandlande förändrar ALLT och är helt enkelt helt otroligt vad de ser annurlunda på saker o ting sen de fått sin unge..
Men andra barnet då? Har aldrig i mitt liv hört någon som har varit lika glad för sitt andra barn som för sitt första?? Ännu värre med tredje eller fjärde ungen, då säger ju ofta föräldrarna att "nää det blir inget babysim vi är INTE ALLS lika seriösa med sånt nu med tredje"
Får mig att inte ta dessa föräldrar på allvar antingen så skakar väl varenda unge om världen eller så gör väl ingen det?
Jag förstår att med andra och tredje så kan man en del och lever kanske redan "barnliv" men sällan VÄLDIGT sällan hör man folk prata lika rosenrött om just andra eller tredje...
Jag förstår att alla kommer att svara att "jo det va kul även med tvåan och trean" men jag undrar vad händer med alla FANTASTISKA känslor som bara verkar flöda med ettan??
Men andra barnet då? Har aldrig i mitt liv hört någon som har varit lika glad för sitt andra barn som för sitt första?? Ännu värre med tredje eller fjärde ungen, då säger ju ofta föräldrarna att "nää det blir inget babysim vi är INTE ALLS lika seriösa med sånt nu med tredje"
Får mig att inte ta dessa föräldrar på allvar antingen så skakar väl varenda unge om världen eller så gör väl ingen det?
Jag förstår att med andra och tredje så kan man en del och lever kanske redan "barnliv" men sällan VÄLDIGT sällan hör man folk prata lika rosenrött om just andra eller tredje...
Jag förstår att alla kommer att svara att "jo det va kul även med tvåan och trean" men jag undrar vad händer med alla FANTASTISKA känslor som bara verkar flöda med ettan??