föräldrasamarbete efter skilsmässan

[hljomalind]

Behöver skriva av mig lite och kanske få lite inputs.
Bakgrund: relativt odramatisk separation för ett halvår sen efter ömsesidigt beslut. Exet flyttade till provisorisk bostad i närheten, och vi har pga udda arbetstider låtit sonen bo växelvis 1-3 dagar i taget, efter rörigt men hanterbart schema. Vi har samarbetat jättebra. Jag har stått på vår lägenhet och haft mest intresse att bo kvar, exet har pga skulder och anmärkningar haft svårt få lgh men fick en till sist som ligger i en annan by 3 mil bort. Jag har väl sett det som självklart att vårt 4åriga barn ska gå kvar på förskolan här i byn, men att jag är öppen för att flytta närmare exets by så småningom, när jag hittar nåt, för att det inte ska bli så mycket körningar. Vårt pussel kommer ju att bli mycket krångligare nu.

Nu har exet börjat gå hårt på mig med att han tycker barnet ska byta förskola redan efter sommaren, att ta ett snabbt beslut om det nu. "Jag pallar inte köra en omväg på två mil till jobbet för att du ska ha det enklare". Som argument har han att han har fler tidiga lämningar, men jag har fler hämtningar och ännu krångligare resväg till hans by, eftersom jag åker kollektivt, och ligger avigt till från mitt jobb. jag lämnar däremot hos exet kvällstid en hel del när han jobbar kväll och jag ska jobba tidigt, innan dagis öppnat. Så nog kommer jag få åka en del till hans by ändå.
Nu har jag väl mest ångest över att jag så gärna VILL att vi ska hålla sams men är rädd att jag bara kommer anpassa mig alltför mycket efter honom och själv få ett helvete medan han får det glidigt. Sen har vi ett väldigt trassligt tidspussel och det är ett annat problem. Men jag stortrivs på jobbet trots tiderna, och han med på sitt, och skulle inte vara lätt att byta ens om vi ville, har inga kvalifikationer för nåt jobb med kontorstider.

Jag kan ju tycka att det BORDE inte vara min huvudvärk att hans tidigare strul gjort att han inte kunde få nån lgh närmare där vi redan bor, och att han då bara "tar med sig" barnet dit han flyttar så att jag får åka en massa känns inte helt ok, men visst har han en poäng i att han har fler dagislämningar och att de tidiga morgnarna är tuffa. Men för barnet som just börjat bonda mer med barnen på dagis (han har varit lite "sen" socialt) är det ju inte heller en enkel omställning.
Blä, har gått för bra med allt hittills, nu känns det skitjobbigt.

 

[trazel]

Förstår jag rätt att han kör bil på sina tidiga morgonar? Hur tänker ni att det ska fungera för dig att lämna om du måste åka 3 mil kollektivt först? Hämta och lämna? Jag tycker det känns rimligt att den som har tillgång till bil, och dessutom är den som flyttat på sig, är den.som får åka längst. Allra helst när det innebär att barnet är van vid miljö, kompisar och personal på nuvarande förskola.

 

[hljomalind]

Jag har också bil (även om den sjunger på sista versen) men pendlar med tåg 35 min. in till storstan. Jobbar mitt i centrum, och vill inte köra in dit. Så om jag skulle lämna innan jobb skulle jag nog köra de tre milen till dagis, sen köra till närmaste station och fortsätta till jobbet med tåg. Vid hämtning kan det nog funka med buss+tåg. Sen har vi det fina scenariot när jag har jobbat morgonpass och har "sovtid" efteråt, då ska jag först åka hem, sen när jag vilat åka iväg och hämta...
Jag får nog dra upp lite såna här scenarion för exet så han förstår att jag också skulle få besvärliga omvägar och mycket längre pendlingstid totalt sett.

 

[Amk]

Det låter ju onekligen superkrångligt och väldigt tidsödande med så långa avstånd. Kan knte exet ta över kontraktet du står på, och så hittar du en ny lägenhet i området där du bor nu?

 

[WBanna]

Kan knte exet ta över kontraktet du står på, och så hittar du en ny lägenhet i området där du bor nu?

Exet har ju betalningsanmärkningar o dyl, det är ju det som är problemet...

 

[hljomalind]

Det låter ju onekligen superkrångligt och väldigt tidsödande med så långa avstånd. Kan knte exet ta över kontraktet du står på, och så hittar du en ny lägenhet i området där du bor nu?

Det finns knappt andra lägenheter där vi bor nu. En plan vi hade om han inte skulle hitta nåt var att han skulle ta över min, och jag flytta till en annan ort 7 km bort där jag skulle kunna få nåt. Var dock en lite bakvänd lösning eftersom jag ville bo kvar, och han kände sig färdig här. Men nu kan jag ju tänka att det kanske varit bättre ändå.

 

[hljomalind]

Exet har ju betalningsanmärkningar o dyl, det är ju det som är problemet...

Jo, han har ju sökt många bostäder som ligger i grannorten, men det har varit helt kört. Det var ganska otroligt att han faktiskt fick den lgh han ska flytta till nu, tack vare mindre stelbent hyresvärd, så vi var ju glada över det, och avståndsproblemet kändes sekundärt.
Han hade nog kunnat ta över min lgh trots skulder, finns nån lag som styr det, men som sagt, ingen av oss var så pepp på det alternativet. Jag har inte heller lätt att hitta nåt lämpligt, svårt med bostad allmänt häromkring.

 

[WBanna]

Jo, han har ju sökt många bostäder som ligger i grannorten, men det har varit helt kört. Det var ganska otroligt att han faktiskt fick den lgh han ska flytta till nu, tack vare mindre stelbent hyresvärd, så vi var ju glada över det, och avståndsproblemet kändes sekundärt.
Han hade nog kunnat ta över min lgh trots skulder, finns nån lag som styr det, men som sagt, ingen av oss var så pepp på det alternativet. Jag har inte heller lätt att hitta nåt lämpligt, svårt med bostad allmänt häromkring.

Nej, det finns ingen lag som tvingar en hyresvärd att hyra ut till någon som inte går igenom en kreditupplysning.

 

[hljomalind]

Nej, det finns ingen lag som tvingar en hyresvärd att hyra ut till någon som inte går igenom en kreditupplysning.

Jorå, har man varit gifta och gör bodelning och barn finns med i bilden kan bostaden gå till den med störst behov oavsett vad hyresvärden säger. Har kollat upp det. Men nu är det inte aktuellt oavsett.

 

[WBanna]

Jorå, har man varit gifta och gör bodelning och barn finns med i bilden kan bostaden gå till den med störst behov oavsett vad hyresvärden säger. Har kollat upp det. Men nu är det inte aktuellt oavsett.

Nja, det stämmer inte riktigt. Jag jobbar med uthyrning av lägenheter.

 

[hljomalind]

Nja, det stämmer inte riktigt. Jag jobbar med uthyrning av lägenheter.

Kan ju ha blivit felinformerad men det var den info jag fick av hyresgästföreningen när jag mailade om vår situation. Och har även googlat juridiksidor. Men blir lite OT nu, vi lämnar det.

 

[hljomalind]

Idag följde jag med och kikade på exets nya bostad och en förskola i närheten. Allt väldigt gulligt och trevligt. Men inte lika gullig och trevlig stämning i bilen.... Jag malande om att vi måste gå genom våra alternativ och hur vi kan underlätta för varandra, han pendlande mellan bittert "okej du vinner! Du har ju redan bestämt dig!" Och "Hur kan det INTE bli bättre för alla om han byter förskola?". Precis innan vi sa hejdå så framkom det dock en grej som jag inte riktigt hajat, nämligen att han är beredd att ha barnet ganska mycket mer än mig om han byter förskola. Och det är ju en sak då som skulle underlätta för mig förstås, och det skulle även kännas okej för min del med en annan fördelning. men då kommer dåliga samvetet in (säkert en könsrollsfråga), är det ok att vilja spendera mindre tid med sitt barn än den andra föräldern? Känns redan konstigt ibland att jag inte saknar honom mer än jag gör när han är hos pappan. Men när vi väl är tillsammans har vi det ju jättebra.
Och så den allra största frågan här, bad blir bäst för sonen? Slippa en del av åkandet och ha det mer stabilt, ställt mot att slippa ryckas upp ur dagisgruppen och trygg miljö.

 

[SaraXX]

Hur blir det långsiktigt? Är det troligt nu att han får gå färdigt förskolan där och var ska han gå i skolan?

 

[lillsmurfagirl]

tänk långsiktigt. Vilken typ av relation vill du ha med ditt barn? Vet inte om detta skulle innebära du bara får varannan helg, då blir du knske mer lekmamma. Behöver inte bli så men kan bli. Är tanken du sen ska flytta närmare ändå så är det kanske lugnare för ert barn bo mer hos pappan. Eller kan du ha ert barn mer om han stannar kvar i förskolan hos dig? Att byta förskola tror jag inte är nåt problem. Fundera hur du vill ha det på lång sikt. Ju äldre han blir desto längre perioder vill han bo på ett ställena kanske.

Sen är det absolut inget fel att han bor mer hos pappan. Vad är bäst för ert barn?mår han bra av att det är lite hattigt? Är det ni föräldrar som tycker det är jobbigt? Man måste hitta nån väg som funkar

 

[lillsmurfagirl]

Idag följde jag med och kikade på exets nya bostad och en förskola i närheten. Allt väldigt gulligt och trevligt. Men inte lika gullig och trevlig stämning i bilen.... Jag malande om att vi måste gå genom våra alternativ och hur vi kan underlätta för varandra, han pendlande mellan bittert "okej du vinner! Du har ju redan bestämt dig!" Och "Hur kan det INTE bli bättre för alla om han byter förskola?". Precis innan vi sa hejdå så framkom det dock en grej som jag inte riktigt hajat, nämligen att han är beredd att ha barnet ganska mycket mer än mig om han byter förskola. Och det är ju en sak då som skulle underlätta för mig förstås, och det skulle även kännas okej för min del med en annan fördelning. men då kommer dåliga samvetet in (säkert en könsrollsfråga), är det ok att vilja spendera mindre tid med sitt barn än den andra föräldern? Känns redan konstigt ibland att jag inte saknar honom mer än jag gör när han är hos pappan. Men när vi väl är tillsammans har vi det ju jättebra.
Och så den allra största frågan här, bad blir bäst för sonen? Slippa en del av åkandet och ha det mer stabilt, ställt mot att slippa ryckas upp ur dagisgruppen och trygg miljö.

Tänker att det är inte fel inte sakna. Är pappan en bra pappa? Litar du på honom?Då gillar du ju mer läget och lever i nuet. Ditt barn är inte hos en barnvakt utan hos sin pappa

 

[hljomalind]

Hur blir det långsiktigt? Är det troligt nu att han får gå färdigt förskolan där och var ska han gå i skolan?

Det är svårt att tänka långsiktigt i detta lite osäkra läge tycker jag, men jag skulle tro att om far och son trivs i den nya byn kommer jag nog att röra mig ditåt också, och det blir där han börjar skolan. Men det är med kluvna känslor för mig förstås, jag trivs ju där jag bor och har många bekanta här, även om varken jag eller sonen har fått nåt starkt nätverk av kompisar ännu. Det skulle självklart kunna bli bra på ett nytt ställe med, men alla uppbrott är ju tuffa, och det är lite svårt att tänka helt nyktert på vad som blir bäst.

 

[hljomalind]

tänk långsiktigt. Vilken typ av relation vill du ha med ditt barn? Vet inte om detta skulle innebära du bara får varannan helg, då blir du knske mer lekmamma. Behöver inte bli så men kan bli. Är tanken du sen ska flytta närmare ändå så är det kanske lugnare för ert barn bo mer hos pappan. Eller kan du ha ert barn mer om han stannar kvar i förskolan hos dig? Att byta förskola tror jag inte är nåt problem. Fundera hur du vill ha det på lång sikt. Ju äldre han blir desto längre perioder vill han bo på ett ställena kanske.

Sen är det absolut inget fel att han bor mer hos pappan. Vad är bäst för ert barn?mår han bra av att det är lite hattigt? Är det ni föräldrar som tycker det är jobbigt? Man måste hitta nån väg som funkar

Tack för svar. Jag skulle fortfarande, om han skulle byta förskola, utöver varannan helg ha honom 1-2 vardagar i veckan. Jag har alltid en helt ledig vardag per vecka, och när pappan jobbar kväll blir han ju också hos mig. Så det är ingen jättedramatisk förändring. Nu när han kan vara ledig från förskolan på mina lediga dagar är det ju också enklare än det blir när han börjar skolan och ska gå varje dag.
För honom har det funkat med det hattiga, vi hade så även innan separationen att vi jobbade om varann och han var oftast med ena föräldern. Det har funkat helt ok för oss med när vi bott så nära varann. Men nu när vi skulle lägga månadsschemat som det ska se ut efter exets flytt blev det väldigt mycket jobbigare och flängigare förstås.
Ju mer jag tänker på det desto mer lutar jag åt att, förutsatt att sonen får bo mer hos pappan, så har exet kanske rätt i att det blir enklare att han byter förskola, eftersom exet är den av oss som har minst galna arbetstider, och oftare möjlighet att både hämta och lämna.

Sen finns det väl en rent egoistisk oro över att han ska vilja bo mindre och mindre hos mig, och att vi ska tappa vår relation... Men vi har båda varit väldigt närvarande föräldrar, jobbat deltid båda två, och han har aldrig behövt gå mer än 20h på förskolan. Det borde väl lagt grund för starka band som inte försvinner bara för att man ses lite mindre. Och flyttar jag närmare sen så förenklar det också allt.
Lite jobbigt dock att det känns som nåt slags vägskäl här, att jag nog kommer känna mig tvungen att inom nåt år flytta från den här byn som jag gillar mer och mer (Har bott här i 6 år). Och att det blir en anpassning till mitt ex och hans behov, som jag inte vet om jag skulle behöva göra egentligen.

 

[hljomalind]

Tänker att det är inte fel inte sakna. Är pappan en bra pappa? Litar du på honom?Då gillar du ju mer läget och lever i nuet. Ditt barn är inte hos en barnvakt utan hos sin pappa

Det har du förstås helt rätt i, och han är en fantastisk förälder! Just nu måste jag nog erkänna att han har mer fokus och energi för sonen än jag har, och sonen är också ganska pappig nu (efter lång mammig period tidigare). Det är väl om rollerna skulle kastas om som det skulle kunna bli besvärligt, om pappan blir slutkörd/känner sig låst, eller t.ex. börjar träffa nån och behöver mer barnfri tid och då förväntar sig att det är min tur att ha sonen mest, trots att det blir krångligare... Det scenariot får vi nog prata igenom också innan vi fattar nåt beslut.

 

[Fibusen]

Jag kan ju se till mig själv, mina föräldrar skiljdes när jag visserligen var 9 år gammal, och varken jag eller min bror har bott hos våran pappa en dag sen dess, men inte är barn relation till honom dålig för det. Han kom ofta och hälsade på och tog ut oss på saker, bjöd på pizza osv, och vi pratade ofta i telefon. Nu när jag själv är vuxen så har vi fortfarande samma relation. Och självklart älskar jag min pappa lika mycket som jag alltid gjort.

Han flyttade ut i skogen till en liten sommarstuga när dom separerade, precis som han ville bo, lite enskilt, nära sjön och skogen in på knuten. Han provade en period att bo i stan i lägenhet just för att vi skulle ha honom nära, men vi bodde inte där iallafall, och pappa blev bara olycklig att bo så. Vi har haft fri vilja att välja helt själva vart vi vill vara och när. Skulle jag vilja bo hos pappa så hade jag självklart fått det. När jag ville dit över dagen så har dom kört dit mig.

Dom var bägge överens om att den som vi barn skulle bo hos mest, skulle få behålla huset, och det blev då mamma.

Nu är ju din son mindre och kanske har lite svårt att fatta sånna beslut än, men jag tror att ju mindre hattande desto bättre för barnet, och som sagt, jag tror inte att din och hans relation kommer bli dålig bara för att han är mer hos pappan. Ni kommer ju fortfarande ses i veckorna och det finns ju telefon/Skype osv. Om du dessutom har mycket runt dig nu så är det kanske dessutom bättre att han är mer hos pappan som har mer tid för tillfället. Löser ni detta så här nu en period så är det ju fortfarande inget som blir ristat i sten!

Lycka till med allt!

 

[lil-sis]

Nu tycker inte jag 3 mil är så mycket egentligen men är det ”åt fel håll” kan det ju bli mycket.

@hljomalind kan du landa i möjligheten att flytta närmare exets boende skulle jag nog börja ställa in mig på det och så låta barnet vara mer hos pappan en period. Har du varannan helg och 2 vardagar varje vecka träffas ni ju ändå hyfsat ofta?