Föräldrar till barn som rider

[miumiu]

Kul tråd!

Jag har två barn (snart 9 och snart 6 år gamla) som båda rider på ridskola och ska börja sin tredje termin nu på söndag.

Numera rider dom utan ledare i ridhuset i både skritt och trav samt över bommar och pyttehinder. På ridskolan har dom mestadels gotlandsruss som passar framförallt stora killen perfekt i storlek. Lillasyster är tämligen kort i rocken, även för sin ålder, och är ju dessutom en ganska ung ryttare så hon har lite svårare att hålla igång hästarna själv men det går framåt. Jag är fashinerad över hur mycket de lärt sig på bara två terminer, mina barn är dessutom generellt ganska försiktiga i andra sammanhang men kring hästarna är båda två väldigt trygga, framförallt på hästryggen.

Ridskolan vi hittat är väldigt bra med snälla och trygga hästar, stort fokus på säkerhet och en tydlig utbildningsplan. Jag kunde inte vara mer nöjd och barnen tycker det är superkul.

Har skummat tråden snabbt och sett att det finns fler killar i tråden. Såvitt jag vet har min stora kille ännu inte fått några negativa kommentarer kring sin ridning men jag är lite nervös kring att det ska komma framöver. Jag vill verkligen att han ska känna att han har samma rätt att rida och ha hästintresse oavsett kön och vad andra tycker. I barnens grupp fanns tidigare en till kille men han har slutat så numera är det bara tjejer utöver min son. Funderar på att höra efter med ridskolan om det finns underlag för en mer renodlad grupp för killar då jag tror att det är bra att se att det finns fler killar med liknande intresse.

Min son har stundtals tyckt att det är lite jobbigt att vara ensam kille. Inte för att han har nånting emot att umgås med tjejer, han har många tjejkompisar och så, men just att skilja sig från mängden tror jag känns lite jobbigt. Vi har värvat en av hans bästa vänner (kille) till "hästligan" och han hänger ibland med oss i stallet vilket jag tror har hjälpt en hel del.

Sonen frågar ibland varför det är så få killar som rider och hänger i stallet och jag har ju liksom inga bra svar på det. Har dock en känsla av att en del föräldrar med pojkar liksom automatiskt väljer bort fritidsaktiviteter som är "tjejkodade", kanske utan att reflektera över det själva egentligen. Och då blir det aldrig att det presenteras som ett alternativ.

 

[Elisha]

Kul att tråden är aktiv igen!

Sist jag skrev sep -21 var det mest min då 6 åriga dotter som red vår B-ponny.

Nu är barnen alltså 6 resp 7 år, ponnyn som vi haft sedan han var 2 år är 7 år i år och numera är det mest min yngre 6 åring som rider på sist jag skrev red hon nästan inte alls. Hon har utvecklats massor sedan i somras och har höga ambitioner med ridningen, vill tävla i åt (var på en pay and jump i november och fick mersmak) och vill bli ryttare på heltid som vuxen nåja.

Vi kollar på en till ponny. Lutar åt en c-ponny av nättare modell.

Min äldre 7 åring är mest ute efter lugna kravlösa turer i skogen, så hon gör mest det.

 

[WBanna]

en del föräldrar med pojkar liksom automatiskt väljer bort fritidsaktiviteter som är "tjejkodade", kanske utan att reflektera över det själva egentligen. Och då blir det aldrig att det presenteras som ett alternativ.

Så tror jag också att det är, plus att det nog kan kännas väldigt "exotiskt" och lite läskigt med hästar för många föräldrar som inte har någon hästvana. Sonen har en egen ponny och flera av hans icke hästvana killkompisar har följt med till stallet och provat att rida. Allihop har tyckt att det var jättekul och den senaste sa att "nu ska jag nog börja på ridning". En av grabbarna från fotbollslaget (som kommer från en riktig fotbollsfamilj) stannade t o m kvar med mig inne i stallet och pysslade själv med ponnyn en halvtimme medan jag grejade med annat och sonen hade gått och satt sig i bilen. Om alla fick möjligheten att prova så skulle det helt säkert vara hundratals procent fler killar som red.

 

[hjärter_dam]

Så tror jag också att det är, plus att det nog kan kännas väldigt "exotiskt" och lite läskigt med hästar för många föräldrar som inte har någon hästvana. Sonen har en egen ponny och flera av hans icke hästvana killkompisar har följt med till stallet och provat att rida. Allihop har tyckt att det var jättekul och den senaste sa att "nu ska jag nog börja på ridning". En av grabbarna från fotbollslaget (som kommer från en riktig fotbollsfamilj) stannade t o m kvar med mig inne i stallet och pysslade själv med ponnyn en halvtimme medan jag grejade med annat och sonen hade gått och satt sig i bilen. Om alla fick möjligheten att prova så skulle det helt säkert vara hundratals procent fler killar som red.

Tror precis som du att många fler hade fastnat om de testade. Sen är ju många "killkodade" sporter betydligt mer tillgängliga och billigare att utföra så det krävs ju ett ganska stort engagemang från föräldrarna (oftast mamman i fallet ridning är min erfarenhet).

 

[Andromedae]

Skolskjutsen inväntade sitt barn för hemleverans idag.

 

[machafuko]

Min son har stundtals tyckt att det är lite jobbigt att vara ensam kille. Inte för att han har nånting emot att umgås med tjejer, han har många tjejkompisar och så, men just att skilja sig från mängden tror jag känns lite jobbigt. Vi har värvat en av hans bästa vänner (kille) till "hästligan" och han hänger ibland med oss i stallet vilket jag tror har hjälpt en hel del.

Sonen frågar ibland varför det är så få killar som rider och hänger i stallet och jag har ju liksom inga bra svar på det. Har dock en känsla av att en del föräldrar med pojkar liksom automatiskt väljer bort fritidsaktiviteter som är "tjejkodade", kanske utan att reflektera över det själva egentligen. Och då blir det aldrig att det presenteras som ett alternativ.

Jag har tänkt på det här lite på senaste, så lite halvt trådlån kanske, men såhär…

Obs, läs med lite(!) glimten i ögat, men ändå en fundering. Jag har själv inga barn, men har tänkt på det där med att få eventuellt framtida barn att sporta. Jag kan liksom inte komma ifrån att jag själv är en sportnörd (ridningen är alltid nr 1, men älskar andra sporter också). Jag tror tyvärr att jg skulle bli en såndär elitistisk sportförälder

Därför har det också slagit mig den här mycket underliga tankegången. Jag själv är 179 lång, och har dejtat ett gäng längre män under åren. Säg att jag träffar en framtida kärlek som är typ 190-2,05 (däromkring har ett gäng legat hehe). Så får vi barn, det blir en pojke. Så vill man, som den elitistiska förälder man är, att barnet ska satsa på en sport - då känns det lite märkligt att ta ridsporten.
Jag kommer ju kanske föda en jätte, så han kommer ju väga en hel del för de flesta hästar

Mer rimligt då att satsa på kanske basket, handboll eller tennis. ()

 

[lytesout95]

Vi har precis köpt en 16-årig b-ponny till vår 6-åriga dotter. Hon rider på ridskola sedan 1,5 år tillbaka och galopperar om hon får en ponny som lyssnar på henne trots att hon knappt når nedanför sadelkåporna.

Det är 2 pojkar av 9 ridande i hennes grupp och åldrarna är mellan 6 och 13 år.

Vår ridklubb har numera bara c-ponnyer och uppåt och de är för stora i mina ögon till så små ryttare.
Förhoppningsvis kan vi ta med vår ponny lite längre fram (vi har köpt honom från en ridskola så han kan sitt jobb).

 

[miumiu]

Jag har tänkt på det här lite på senaste, så lite halvt trådlån kanske, men såhär…

Obs, läs med lite(!) glimten i ögat, men ändå en fundering. Jag har själv inga barn, men har tänkt på det där med att få eventuellt framtida barn att sporta. Jag kan liksom inte komma ifrån att jag själv är en sportnörd (ridningen är alltid nr 1, men älskar andra sporter också). Jag tror tyvärr att jg skulle bli en såndär elitistisk sportförälder

Därför har det också slagit mig den här mycket underliga tankegången. Jag själv är 179 lång, och har dejtat ett gäng längre män under åren. Säg att jag träffar en framtida kärlek som är typ 190-2,05 (däromkring har ett gäng legat hehe). Så får vi barn, det blir en pojke. Så vill man, som den elitistiska förälder man är, att barnet ska satsa på en sport - då känns det lite märkligt att ta ridsporten.
Jag kommer ju kanske föda en jätte, så han kommer ju väga en hel del för de flesta hästar

Mer rimligt då att satsa på kanske basket, handboll eller tennis. ()

Äsch, finns gott om hästar som tar 190 cm+(Peder är väl däromkring?) Och på ridskolor brukar det bli don efter person så det finns nånting som passar alla. Sonen red ju shettis på bilden jag postade men på samma ridläger var en jämngammal kille som var ett huvud längre, han red maxad D-ponny och det gick utmärkt

 

[Ninnurur]

Jag har tänkt på det här lite på senaste, så lite halvt trådlån kanske, men såhär…

Obs, läs med lite(!) glimten i ögat, men ändå en fundering. Jag har själv inga barn, men har tänkt på det där med att få eventuellt framtida barn att sporta. Jag kan liksom inte komma ifrån att jag själv är en sportnörd (ridningen är alltid nr 1, men älskar andra sporter också). Jag tror tyvärr att jg skulle bli en såndär elitistisk sportförälder

Därför har det också slagit mig den här mycket underliga tankegången. Jag själv är 179 lång, och har dejtat ett gäng längre män under åren. Säg att jag träffar en framtida kärlek som är typ 190-2,05 (däromkring har ett gäng legat hehe). Så får vi barn, det blir en pojke. Så vill man, som den elitistiska förälder man är, att barnet ska satsa på en sport - då känns det lite märkligt att ta ridsporten.
Jag kommer ju kanske föda en jätte, så han kommer ju väga en hel del för de flesta hästar

Mer rimligt då att satsa på kanske basket, handboll eller tennis. ()

Genetik kan inte förutspås. Min syster har två barn. Båda föräldrarna är 180 cm långa. En barnet är 170 cm och andra 196 cm.

 

[machafuko]

Genetik kan inte förutspås. Min syster har två barn. Båda föräldrarna är 180 cm långa. En barnet är 170 cm och andra 196 cm.

Alla i min släkt är långa.

 

[Ninnurur]

Alla i min släkt är långa.

Vi med. Jag är kortast på 179. Eller ja, jag var det innan syskonbarmet stannade på 170.

 

[machafuko]

Äsch, finns gott om hästar som tar 190 cm+(Peder är väl däromkring?) Och på ridskolor brukar det bli don efter person så det finns nånting som passar alla. Sonen red ju shettis på bilden jag postade men på samma ridläger var en jämngammal kille som var ett huvud längre, han red maxad D-ponny och det gick utmärkt

Joo, tänkte också på Peder först. Innan jag för några månader sedan började googla runt och inser att han ofta väger precis runt, eller under, 80 kg. Det är ju ganska lite för sin längd. Nu är jag själv verkligen liten för min längd, så inte för att vara den. Men förutsättningarna om man blir en bit över 190 är ju inte lika lovande i sporten, som om man tex håller på med handboll och det är en klar fördel

 

[machafuko]

Vi med. Jag är kortast på 179. Eller ja, jag var det innan syskonbarmet stannade på 170.

Testade ni dra ut den??

 

[Ninnurur]

Testade ni dra ut den??

Haha, nä, hen får vara så. En kortis min dotter är snart ikapp och hon är bara 11. Ligger dock nästan 1 dm efter min kurva så vi får se hur lång hon blir.

 

[Sofie.S]

Vi har precis köpt en 16-årig b-ponny till vår 6-åriga dotter. Hon rider på ridskola sedan 1,5 år tillbaka och galopperar om hon får en ponny som lyssnar på henne trots att hon knappt når nedanför sadelkåporna.

Det är 2 pojkar av 9 ridande i hennes grupp och åldrarna är mellan 6 och 13 år.

Vår ridklubb har numera bara c-ponnyer och uppåt och de är för stora i mina ögon till så små ryttare.
Förhoppningsvis kan vi ta med vår ponny lite längre fram (vi har köpt honom från en ridskola så han kan sitt jobb).

Visa bifogad fil 110308

Vår ridskola har också bara c-ponny och uppåt och det blir stort för vår dotter också. Hon når inte heller nedanför sadelkåporna och får ofta rida d-ponny.
Det är klart att hon utvecklas på ridskolan men jag upplever att hon skulle bli mer trygg i sin ridning på mindre ponny, så kan absolut relatera till det du skriver.

 

[Ninnurur]

Vi har tvärt om problem, ridskolan har flest b-ponnys. Sen 5 c och 4 d

 

[miumiu]

Vi har nyligen flyttat vår ponny till en ny lösdrift vilket har varit ett rejält uppsving för oss alla. För hästen innebär det fri tillgång, större och bättre hage, fler kompisar och dessutom en som är jämngammal. För sonen innebär det massvis med andra barn i stallet och allmänt en mer ”barnanpassad” stallmiljö. Och för mig innebär det sinnesfrid. Har mått konstant sämre och sämre sen vi tvingades flytta till det förra stället och kommit till insikt med att jag aldrig skulle bli bekväm med det järnvägsspår som vi var tvungna att korsa till och från betet. Det, i kombination med en himla massa annat krångel med mat och fodringsrutiner, regler som ändrades och allmänt kaosig atmosfär gjorde att jag aldrig riktigt trivdes. Nu har jag inte ens skrivit hälften men eftersom jag inte är direkt anonym här så lämnar jag resten till er livliga fantasi. Väldigt skönt att vi kommit därifrån känner vi nog alla 3.

 

[Krummi]

Jag har tänkt på det här lite på senaste, så lite halvt trådlån kanske, men såhär…

Obs, läs med lite(!) glimten i ögat, men ändå en fundering. Jag har själv inga barn, men har tänkt på det där med att få eventuellt framtida barn att sporta. Jag kan liksom inte komma ifrån att jag själv är en sportnörd (ridningen är alltid nr 1, men älskar andra sporter också). Jag tror tyvärr att jg skulle bli en såndär elitistisk sportförälder

Därför har det också slagit mig den här mycket underliga tankegången. Jag själv är 179 lång, och har dejtat ett gäng längre män under åren. Säg att jag träffar en framtida kärlek som är typ 190-2,05 (däromkring har ett gäng legat hehe). Så får vi barn, det blir en pojke. Så vill man, som den elitistiska förälder man är, att barnet ska satsa på en sport - då känns det lite märkligt att ta ridsporten.
Jag kommer ju kanske föda en jätte, så han kommer ju väga en hel del för de flesta hästar

Mer rimligt då att satsa på kanske basket, handboll eller tennis. ()

Jag har en 17-åring som är 192 och rider. Han är väldigt smal och har långa armar och ben och väger bara 65 kg. Eftersom vi bor på Island är det islandshästar som gäller och det fungerar utmärkt, så med tillgång till större raser kan jag inte se att storlek blir något problem. Hästen han rider oftast är över medel i storlek, men dock bara 145 cm. Han växte ur stigläderna i somras och red utan stigbyglar ett par månader innan jag fick tag i längre. Han är numera väldigt trött på att alla frågar om han spelar basket för han aldrig varit det minsta intresserad av bollsporter. Ridning, fjällvandring och bågskytte hans stora intressen.

 

[Sofie.S]

Jag blir så lycklig!
Min 6åring började rida i september (1 gång i veckan) och idag longerade jag henne i trav, på en ponny med stort steg. Jag har sprungit bredvid förut men idag tog jag ut dem på stora mittvolten.
Medryttarponnyn är en 27 årig welsh som är väldigt pigg (vilket är härligt att se!) så vi tränar på att trava ”mot vägg”. Det blir en naturlig broms
La ut travbommar som hon travade självständigt över - man blir ju löjligt stolt som mamma!

 

[Blyger]

@Sofie.S vet exakt hur du känner men med ett barn jag lärde rida på min ponny. Som första gången de galopperade, och sen när kunde galopper själva. Vilken grej