Den här tråden får mig att undra om föräldrar är totalt ovilliga att lägga några timmar/termin på något som gynnar deras barn? Men det följer väl hur resten av samhället fungerar, det är alltid någon annan som ska göra...
Ovilliga?

alla här tänker sig att föräldrar är kompetenta manliga händiga män och husmoderliga kvinnor som bor par om par i radhus eller lägenhet. Det enda problem någon kan ha med sina föräldrar är ev fattigdom eller fylleri. Man kan faktiskt ha en pappa som jobbar dygnet runt närapå och är hemma så lite att man knappt ens märker när han flyttar ut och en mamma som är doktorand och totalt ohändig. Dvs totalt oförmögen att baka bullar (vårt gemensamma försök sålde aldrig på loppisen, jag var 8 och vi skrattade istället för grät till slut), sy ärtpåsar (jag är nog en av de få som faktiskt sett en trampsymaskin in action), köra ismaskin det skulle blivit katastrof

hon var händig som en karikatyr av en professor i en film. Och miljömedveten så självklart hade vi inte bil heller (eller video, eller skulle haft boxer).
(Men alla väggar i en rejäl lägenhet täckta av böcker, Tvärsnitt, Kvinnovetenskaplig tidskrift och Forskning och framsteg drösande in genom brevlådan och fullservice för alla läxor och museer varje helg.)
Mina vänner i klassens mammor var professor och bohem, inga pappor. De friska, ärtiga, radhusboende hemmafruliknande äpppelkindade klassmammorna var förlamande. Härskande på alla klassresor och drivandes projekt för sina barns fromma (och trodde de, andras).
Den får mig också att undra varför flera av er missunnar era barn att göra en utflykt med klassen? OM det finns problem med grupperingar och/eller mobbning i klasserna så ja, det ÄR problem. Men ska ALLA avstå från skolresor bara för att några inte kan sköta sig? Har verkligen alla klasser så stora problem som de ni hävdar här, så att man borde avstå från allt vad skolresor heter, överallt i alla skolor i hela landet??
Nej jag skrev ganska tydligt att jag tyckte att klassresor kunde göras som teambuildinginsats av proffs eller med dedikerat inlärningssyfte möjligen.
Att samla ihop pengar till ett gemensamt mål kan också skapa gemenskap. OM bara inte föräldrarna tar över skutan, utan faktiskt låter barnen genomföra det!
Men det gjorde faktiskt aldrig det eftersom klassföräldrarna beställde julkärvarna och sedan fick man släpa hem tio av dem (klassföräldrarna körde hem sina barns antar jag) i en sopsäck bakom sig. Varpå ursnälla faster sålde rubbet i sitt radhusområde. Jag håller med om att det är härdande och bygger erfarenhet absolut. (Det finns tex ett maxantal polkagrisstänger man kan äta och de är inte så himla goda eller lättsålda.)
Haha jag får en känsla av sådana här trådar att bara jag minns eller att jag drabbades av ovanligt aktiva klassföräldrar. Vi har varit på klassresa i första klass, i tredje klass, i fjärde klass i sjätte klass, förutom fågelskådrutflykterna på cykel, på högstadiet säkert två gånger, på gymnasiet en gång och en gång som jag lyckades undvika genom nässelfeber då. Jag har sålt bullar utanför affärer (bästa och roligaste), strumpor, ordnat discon, sålt polkagrisar, julkärvar definitivt värst för de är så tunga och annat som jag inte ens minns.
Jag kan spola en isbana (gissar jag, är händig nog att försöka räkna ut hur) och baka bullar som tur är, men vill gärna skydda mitt skrutt från alltför hurtiga klassföräldrar. Och vill inte bli en, var alltid rädd för dem
Jag tycker att om man vill engagera sig som förälder kan man förhöra läxor

och dämpa sporthetsen.
Men jo, jag skulle absolut spola en isbana om det hängde på det, för is är kul för barnen på riktigt.
Och om barn som glömt frukt. Det är visst möjligt att ha så förvirrade föräldrar att de glömmer frukt varteviga dag. Det är inte bara fattiga föräldrar som kan drabba barn utan även välbeställda men stressade och ej könsrollsmaxade.