Föräldraförening på skolan

[Badger]

Nä. Det finns massor av jobb på ett företag som inte går ut på att sälja. Till och med om det är en väldigt säljintensiv verksamhet, t ex detaljhandeln. Men visst, om man vill att barnen ska bli säljare, så är det förstås bra om de får lära sig sälja från tidig ålder. Och om man vill att de ska snickare, så kan de lära sig snickra, osv.

Det verkar väldigt enkelspårigt att utgå från att alla barn borde uppmuntras att bli säljare.

För övrigt, även om vi köper premissen att barn borde lära sig hur man driver företag, så vill jag hävda att en grundläggande förståelse för resursanvändning, arbetsdelning och effektivitet är lika viktigt som att kunna sälja. Dvs att inte lägga tio timmar på att dra in pengar man hade kunnat få in en på halvtimme om man gjort det på ett annat sätt. Att inte göra allt själv, utan fundera på vad man ska fokusera på, och vad man ska leja ut till andra. Osv. Att utgå från att företagande=försäljning är en grov och missvisande förenkling.

Jo, i lärdomarna borde ingå att läraren påpekar att bullarna bakas på mammas bekostnad innan de säljs utanför affären (Det minst dumma sätt att tjäna klasskassa på jag genomfört.) och att om man ska lära sig någonting på kuppen mer än att mamma betalar och saker hamnar i skåpen gratis så bör man betala tillbaka föräldrarna för mjölet och sockret. Det gjorde inte vi, men efter ett tag kom vi på hur dumt det var själva.

Men elevdemokratin (helt ärligt har jag ingen aning om vad elevrådet gjorde) och just pengasamlandet kan lära in en del hälsosam cynism dock.

 

[Snurrfian]

Man kan faktiskt fortfarande protestera mot ishallen om man betraktar den som onödig och att pengarna borde gå till att ge de fattiga barnen köttbullar på skollunchen istället. Det är också demokrati.

Men klassföräldrar som genomför klassresa för små barn är mer av oligarki och mest energi vinner

Som jag har skrivit tidigare så har även jag problem med klassresor osv men jag svarade på hur jag förklarar för mina barn att ibland får man helt enkelt göra saker man själv inte tycker är så vidare kul för att andra har stor nytta av det och uppskattar det. Jag var inte ute att diskutera sakfrågan ishall eller inte utan försökte göra ett begripligt exempel men det gick tydligen inte hem.

 

[Amha]

Nej man brukade jobba på ett företag eller dyl med att sortera papper. Jag tex sorterade in avhandlingar och uppsatser i limband Ingen jättedålig grej men jobbigt för de föräldrar som inte kunde ge barnet ett jobb som ville betala. De fick gå med bössa på stan hela dagen. Det var ngt slags välgörenhet till U-länder tror jag.

Jag känner inte alls igen det där. Vi hade bössor i klassrummen där man prickades av på en lista när man hade lämnat pengar. Eventuellt stod även summan också. Jag minns inte riktigt. Jag började skolan -96.

 

[Hyacinth]

Jag känner inte alls igen det där. Vi hade bössor i klassrummen där man prickades av på en lista när man hade lämnat pengar. Eventuellt stod även summan också. Jag minns inte riktigt. Jag började skolan -96.

Det där känner jag igen.
Vi skulle lämna 200kr i månaden till klassresa.
Glömde man skulle man ta med gången efter.
Så sanslöst jobbigt. Jag glömde ofta, sen fick jag be mamma och pappa om 800kr eller nåt och även om de försökte märktes det att det var en tung utgift.
Hade jag riktig tur sammanföll det med ridskoleavgiften, då hade jag två saker att oroa mig för.
Sen åkte vi till Orsa, sov i små stugor en vecka med folk jag ogillade, lärde mig hata kanoter och somliga i klassen och att jag aldrig mer tänkte utsätta mig för dylikt.

 

[lil-sis]

Det där känner jag igen.
Vi skulle lämna 200kr i månaden till klassresa.
Glömde man skulle man ta med gången efter.
Så sanslöst jobbigt. Jag glömde ofta, sen fick jag be mamma och pappa om 800kr eller nåt och även om de försökte märktes det att det var en tung utgift.
Hade jag riktig tur sammanföll det med ridskoleavgiften, då hade jag två saker att oroa mig för.
Sen åkte vi till Orsa, sov i små stugor en vecka med folk jag ogillade, lärde mig hata kanoter och somliga i klassen och att jag aldrig mer tänkte utsätta mig för dylikt.

Hon svarade på ett inlägg om Operation Dagsverke

 

[Badger]

Som jag har skrivit tidigare så har även jag problem med klassresor osv men jag svarade på hur jag förklarar för mina barn att ibland får man helt enkelt göra saker man själv inte tycker är så vidare kul för att andra har stor nytta av det och uppskattar det. Jag var inte ute att diskutera sakfrågan ishall eller inte utan försökte göra ett begripligt exempel men det gick tydligen inte hem.

Jodå, men det är väl självklart bara. Vad ska man annars säga?

Självklart gjorde man allt jobb utan gnäll och jobbet var ju ändå bättre än målet. Likaså kommer A att få vara stoisk, ser det som berömvärt och självklar livsläxa att klara av att jobba med någonting man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå (och en komplett usel lärdom om föräldrarna vägrar tvinga barnet hjälpa till -jag är väl gammalmoralisk snarare än anarkistisk). Men jag tycker inte att just de argumenten räcker för att tala för klassresor.

Att leva med orättvisa och klara av att svälja det rakt av är också nyttigt att få uppleva, men jag tänker att ofta kan sådana situationer uppstå av sig själva och förhoppningsvis för alla barn. Man behöver inte egentligen iscensätta det genom att köpa in 100 julkärvar och köra hem sina barn med dem i bil medan många andras barn får släpa dem i 30 minuter genom tung snö (det väger ganska mycket för en 14 åring).

Det är såklart nyttigt att veta att man ska vara så himla väldigt glad åt faster som räddar en gång på gång när andra barn inte har henne. Att man sedan får sitta i grupp med kusinerna och skrapa hennes hög med bingolotter varje lördag man är där är väl värt. Hon köpte dem i bulk av sina söner som tränade fotboll och alltid hoppas man väl att lite pengar ska komma tillbaka.

Så kort sagt, självklart skulle jag dykt upp med ett ansträngt leende och rensat skolans rabatter om de bad om det och självklart skulle jag berätta för A att det är bra och härdande att göra. Självklart skulle jag bråka, kämpa, tvinga honom att sälja sina polkagrisar (kanske svårt min man är lätt anarkistisk) och möjligen kanske låta honom ljuga så han slapp följa med sedan, men sannolikt inte (jag skulle säga hurtigt, det blir säkert jättekul). Men jag tycker fortfarande det är en usel idé och att min mamma tex överlevde utmärkt utan att min mormor målade fotbollsmål på hennes skolgård. En stimulerande skolgård för mig har träd och ytor ( jätteglad över vår skolgård) inte målad asfalt och fotbollsmål. Men folk tycker ju olika.

 

[Hyacinth]

Hon svarade på ett inlägg om Operation Dagsverke

Men komma här och påpeka detaljer

 

[Mabuse]

Jodå, men det är väl självklart bara. Vad ska man annars säga?

Självklart gjorde man allt jobb utan gnäll och jobbet var ju ändå bättre än målet. Likaså kommer A att få vara stoisk, ser det som berömvärt och självklar livsläxa att klara av att jobba med någonting man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå (och en komplett usel lärdom om föräldrarna vägrar tvinga barnet hjälpa till -jag är väl gammalmoralisk snarare än anarkistisk). Men jag tycker inte att just de argumenten räcker för att tala för klassresor.

Att leva med orättvisa och klara av att svälja det rakt av är också nyttigt att få uppleva, men jag tänker att ofta kan sådana situationer uppstå av sig själva och förhoppningsvis för alla barn. Man behöver inte egentligen iscensätta det genom att köpa in 100 julkärvar och köra hem sina barn med dem i bil medan många andras barn får släpa dem i 30 minuter genom tung snö (det väger ganska mycket för en 14 åring).

Det är såklart nyttigt att veta att man ska vara så himla väldigt glad åt faster som räddar en gång på gång när andra barn inte har henne. Att man sedan får sitta i grupp med kusinerna och skrapa hennes hög med bingolotter varje lördag man är där är väl värt. Hon köpte dem i bulk av sina söner som tränade fotboll och alltid hoppas man väl att lite pengar ska komma tillbaka.

Så kort sagt, självklart skulle jag dykt upp med ett ansträngt leende och rensat skolans rabatter om de bad om det och självklart skulle jag berätta för A att det är bra och härdande att göra. Självklart skulle jag bråka, kämpa, tvinga honom att sälja sina polkagrisar (kanske svårt min man är lätt rebellisk). Men jag tycker fortfarande det är en usel idé och att min mamma tex överlevde utmärkt utan att min mormor målade fotbollsmål på hennes skolgård. En stimulerande skolgård för mig har träd och ytor ( jätteglad över vår skolgård) inte målad asfalt och fotbollsmål. Men folk tycker ju olika.

Är du ironisk, eller varför är det nyttigt och berömvärt att jobba med något man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå? Det låter mest som en lektion i foglighet jag inte alls är säker på är nyttig.

 

[Badger]

Är du ironisk, eller varför är det nyttigt och berömvärt att jobba med något man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå? Det låter mest som en lektion i foglighet jag inte alls är säker på är nyttig.

Det är en kombination av ironi med ett korn av sanning och en hel del ilska och förtvivlan över klassföräldrar i min ungdom.

Jo jag tycker nog att det är härdande helt enkelt, till skillnad från en övning i att smita undan från det.
Men jag är ju samtidigt väldigt tydlig med att jag inte tycker att man ska skapa dessa situationer alls. Någonting kan vara väldigt berömvärt och härdande utan att man tycker att det är bra att situationen ens uppstår.

Dvs inte en lektion i foglighet utan en lektion i att vara uppoffrande för någon annan. Kompletterat med cynism.

Förstår du? Dvs Jag tycker verkligen inte att man ska göra sådant här, skapa dessa situationer. Men jag beundrar de barn som klarar av att genomföra det och jag önskar att jag kunde äta mer kakor eller någonsin ville ha någonting de sålde utanför min dörr så jag kunde "rädda" dem lite. Jag önskar att jag kunde introducera min son för fotboll utan att känna den överhängande skräcken över att ägna nästkommande tio år hängandes utanför en fotbollsplan med semestrarna på hemska Gothia cup, när jag kunde hängt och släppt in på en dressyrbana.

(Nämnde jag gången vi blev jagade i kulvertarna under en universitetsbyggnad av en professor som inte ville att vi skulle sätta upp kondomreklam mot AIDS förresten )

 

[Snurrfian]

Jodå, men det är väl självklart bara. Vad ska man annars säga?

Självklart gjorde man allt jobb utan gnäll och jobbet var ju ändå bättre än målet. Likaså kommer A att få vara stoisk, ser det som berömvärt och självklar livsläxa att klara av att jobba med någonting man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå (och en komplett usel lärdom om föräldrarna vägrar tvinga barnet hjälpa till -jag är väl gammalmoralisk snarare än anarkistisk). Men jag tycker inte att just de argumenten räcker för att tala för klassresor.

Att leva med orättvisa och klara av att svälja det rakt av är också nyttigt att få uppleva, men jag tänker att ofta kan sådana situationer uppstå av sig själva och förhoppningsvis för alla barn. Man behöver inte egentligen iscensätta det genom att köpa in 100 julkärvar och köra hem sina barn med dem i bil medan många andras barn får släpa dem i 30 minuter genom tung snö (det väger ganska mycket för en 14 åring).

Det är såklart nyttigt att veta att man ska vara så himla väldigt glad åt faster som räddar en gång på gång när andra barn inte har henne. Att man sedan får sitta i grupp med kusinerna och skrapa hennes hög med bingolotter varje lördag man är där är väl värt. Hon köpte dem i bulk av sina söner som tränade fotboll och alltid hoppas man väl att lite pengar ska komma tillbaka.

Så kort sagt, självklart skulle jag dykt upp med ett ansträngt leende och rensat skolans rabatter om de bad om det och självklart skulle jag berätta för A att det är bra och härdande att göra. Men jag tycker fortfarande det är en usel idé och att min mamma tex överlevde utmärkt utan att min mormor målade fotbollsmål på hennes skolgård. En stimulerande skolgård för mig har träd och ytor ( jätteglad över vår skolgård) inte målad asfalt och fotbollsmål. Men folk tycker ju olika.

Det känns som du vill dra det hela till sin spets, självklart är det idiotiskt med 100 julkärvar osv

Samhället och kommunen är vi som bor, lever och verkar i det, jag blir rätt trött på andan att "någon annan borde göra det här" och sedan se ner på de som faktiskt på sitt sätt försöker få till en förbättring eller förändring. Okej det kanske inte var exakt så som man själv hade tyckt var bäst men någon gör faktiskt något.

Att lämna en dålig skola gör ingen nytta för mer än det egna barnet, det leder inte till någon förändring på sikt och man lämnar en stor grupp barn som inte har någon som orkar, kan, vill slås för dem. Nu kastar jag till viss del sten i glashus i och med att jag har valt att flytta mina barn till en privat skola, men det var snarare för att jag anser att den undervisningsmetoden är den lämpligaste för mina barn. När barnen gick på komunal skola så stred jag mig ibland tokig för att barnen inte skulle behöva komma till skolan en timme innan skolan började med skolbussen och sedan inte ens få komma in utan skulle vara ute oavsett väder. Kommunen försökte få tyst på mig genom att ändra bussturen så att mina barn hämtades senare och lät andra barn stå en timme på skolan och blev rätt sura när jag fortsatte att strida för även de barnen. Men efter ett par år så har bussturena förändrats så att barnen som längst behöver vänta 20 min på skolan och de är självklart välkomna in.
Det har varit flera såna här grejer och det är kanske för att jag gång på gång har tagit de här striderna för en stor grupp barn som jag blir otroligt trött på föräldrar som tycker att det är det värsta som någonsin har drabbat dem att de kanske får lov att sälja korv en gång på barnens 13 åriga skolgång och kanske får lov att spola is på en skridskobana en gång om året trots att deras barn inte gillar skridskor. Visst det kan finnas en poäng att det är ett problem, men med tanke på hur det ser ut i skolan idag så är det problemet så oändligt litet att jag mest blir matt över att det är det problem man ser.

 

[Petruska]

Jodå, men det är väl självklart bara. Vad ska man annars säga?

Självklart gjorde man allt jobb utan gnäll och jobbet var ju ändå bättre än målet. Likaså kommer A att få vara stoisk, ser det som berömvärt och självklar livsläxa att klara av att jobba med någonting man tycker är tråkigt för ett mål man inte vill uppnå (och en komplett usel lärdom om föräldrarna vägrar tvinga barnet hjälpa till -jag är väl gammalmoralisk snarare än anarkistisk). Men jag tycker inte att just de argumenten räcker för att tala för klassresor.

Att leva med orättvisa och klara av att svälja det rakt av är också nyttigt att få uppleva, men jag tänker att ofta kan sådana situationer uppstå av sig själva och förhoppningsvis för alla barn. Man behöver inte egentligen iscensätta det genom att köpa in 100 julkärvar och köra hem sina barn med dem i bil medan många andras barn får släpa dem i 30 minuter genom tung snö (det väger ganska mycket för en 14 åring).

Det är såklart nyttigt att veta att man ska vara så himla väldigt glad åt faster som räddar en gång på gång när andra barn inte har henne. Att man sedan får sitta i grupp med kusinerna och skrapa hennes hög med bingolotter varje lördag man är där är väl värt. Hon köpte dem i bulk av sina söner som tränade fotboll och alltid hoppas man väl att lite pengar ska komma tillbaka.

Så kort sagt, självklart skulle jag dykt upp med ett ansträngt leende och rensat skolans rabatter om de bad om det och självklart skulle jag berätta för A att det är bra och härdande att göra. Men jag tycker fortfarande det är en usel idé och att min mamma tex överlevde utmärkt utan att min mormor målade fotbollsmål på hennes skolgård. En stimulerande skolgård för mig har träd och ytor ( jätteglad över vår skolgård) inte målad asfalt och fotbollsmål. Men folk tycker ju olika.

Fotbollsmål på skolgården gör ju att mina små guerillaaktiga odlingar i hörnen riskerar att skadas! En klar försämring, således.

Vet du, jag tycker du är så himla bra och självklar i att manövrera mellan hur du å ena sidan skulle hantera situationer på ett rimligt konstruktivt socialt sätt, å andra sidan resonerar om hur de bättre alternativen skulle se ut.

Ett bättre alternativ kan vara att strunta i att ha någon föräldraförening, tex. Särskilt en som man tvångsansluts till.

 

[Badger]

Det känns som du vill dra det hela till sin spets, självklart är det idiotiskt med 100 julkärvar osv

Jo jag bara önskar att det hade varit att dra saker till sin spets istället för ett minne, vad jag grät över de där julkärvarna. Alla mina exempel (från kondomreklam i kulvertar till sportsockar) är tagna från vad jag gjorde för att tjäna pengar för klassresor i skolan. Ja jag släpade dem i tung snö i 30 minuter, 100 st var förstås fördelade på klassen. Klassföräldrarna hade såklart bil till skillnad från mamma. Fick väl lämna cykeln kvar vid skolan också och gå dit morgonen därpå till råga på allt.

Men jo, som sett i en annan tråd så ändrade vi på sonens förskolas pedagogik (skamvrå) istället för att flytta. Det var klart värt. Just nu slåss vi i rätten mot deras antagningssystem fastän det är försent.

 

[Badger]

Fotbollsmål på skolgården gör ju att mina små guerillaaktiga odlingar i hörnen riskerar att skadas! En klar försämring, således.

Vet du, jag tycker du är så himla bra och självklar i att manövrera mellan hur du å ena sidan skulle hantera situationer på ett rimligt konstruktivt socialt sätt, å andra sidan resonerar om hur de bättre alternativen skulle se ut.

Ett bättre alternativ kan vara att strunta i att ha någon föräldraförening, tex. Särskilt en som man tvångsansluts till.

Jaa och inga klassföräldrar heller. (Men föräldrar såklart till skolans styrelsemöten som påverkansgrupp)

(mmm guerillaodlingar mamma och jag hade några förlöpare på hyreshusets gård.)

 

[Mabuse]

Det är en kombination av ironi med ett korn av sanning och en hel del ilska och förtvivlan över klassföräldrar i min ungdom.

Jo jag tycker nog att det är härdande helt enkelt, till skillnad från en övning i att smita undan från det.
Men jag är ju samtidigt väldigt tydlig med att jag inte tycker att man ska skapa dessa situationer alls. Någonting kan vara väldigt berömvärt och härdande utan att man tycker att det är bra att situationen ens uppstår.

Dvs inte en lektion i foglighet utan en lektion i att vara uppoffrande för någon annan. Kompletterat med cynism.

Förstår du? Dvs Jag tycker verkligen inte att man ska göra sådant här, skapa dessa situationer. Men jag beundrar de barn som klarar av att genomföra det och jag önskar att jag kunde äta mer kakor eller någonsin ville ha någonting de sålde utanför min dörr så jag kunde "rädda" dem lite. Jag önskar att jag kunde introducera min son för fotboll utan att känna den överhängande skräcken över att ägna nästkommande tio år hängandes utanför en fotbollsplan med semestrarna på hemska Gothia cup, när jag kunde hängt och släppt in på en dressyrbana.

(Nämnde jag gången vi blev jagade i kulvertarna under en universitetsbyggnad av en professor som inte ville att vi skulle sätta upp kondomreklam mot AIDS förresten )

Då förstår jag bättre hur du menar! Men jag beundrar nog inte fogligheten på samma sätt. Möjligen att man kan vara lite avundsjuk på dem som utan problem hoppar in i fållan och fogar sig efter vad andra tycker de borde göra, när man själv får stora problem att göra samma sak. För att de verkar ha det enklare. Men vi har alla vårt ok att bära, tänker jag, och skulle det dyka upp någon totalitär regim någon gång så är det kanske bra att vi har lite tjurskallar bland oss.

 

[Mabuse]

Det finns andra ideella föreningar i Stocksunds område. De som betalar är rätt uppenbart de med noll intresse av att delta i sina barns aktiviteter.

Jamen då så, då är det väl bra att de kan ha en förening som passar deras behov? Så kan de som gillar att jobba ideellt vara med i andra föreningar?

 

[skogaliten]

Här är vad ts skrev i ursprungsinlägget:
"5, en em framöver skulle en fixarkväll anordnas på skolgården där föräldrarna förväntades närvara och städa, måla asfalt, kratta löv och laga fotbollsnät."

Det kan man tycka att skolan ska fixa men det görs uppenbarligen inte. Att gå på politikerna skulle jag säga är smått dödfött och oavsett, till ett politiskt beslut är taget, ska sakerna vara trasiga och skolgården full av löv?

Du har alltså ingen som helst tilltro till demokrati?

Om tjänstemännen i kommunen struntar i vad du säger, så är det lämpligt att närma sig de valda politikerna.

Det brukar fungera, men det händer sällan något till "nästa vecka", utan brukar ta lite längre tid.

 

[Badger]

Då förstår jag bättre hur du menar! Men jag beundrar nog inte fogligheten på samma sätt. Möjligen att man kan vara lite avundsjuk på dem som utan problem hoppar in i fållan och fogar sig efter vad andra tycker de borde göra, när man själv får stora problem att göra samma sak. För att de verkar ha det enklare. Men vi har alla vårt ok att bära, tänker jag, och skulle det dyka upp någon totalitär regim någon gång så är det kanske bra att vi har lite tjurskallar bland oss.

Mjo absolut, min man är som sagt anarkistisk, vi kompletterar nog varandra bra där. Jag kämpar på tills någon trampar på fel tå, gärna någon annans, sedan tar jag bettet mellan tänderna. När det gäller en totalitär regim eller skamvrå eller usla skolbussar har du mig rakt bakom dig.

 

[Snurrfian]

Jo jag bara önskar att det hade varit att dra saker till sin spets istället för ett minne, vad jag grät över de där julkärvarna. Alla mina exempel (från kondomreklam i kulvertar till sportsockar) är tagna från vad jag gjorde för att tjäna pengar för klassresor i skolan. Ja jag släpade dem i tung snö i 30 minuter, 100 st var förstås fördelade på klassen. Klassföräldrarna hade såklart bil till skillnad från mamma. Fick väl lämna cykeln kvar vid skolan också och gå dit morgonen därpå till råga på allt.

Jo jag förstår att du har upplevt det, men jag förstår inte hur du kan jämföra det med att sälja varmkorv 1 gång? Jag har också upplevt mer eller mindre idiotiska påtvingade saker att sälja, allt från chokladbollar till julkransar som vi skulle tillverka själva ett visst antal. Det var en stor anledning till att jag redan första terminen i åk 7 deklarerade att jag inte tänkte åka på någon skolresa, alltså behövde jag inte sälja något. Även en stor anledning till att jag har stridit för att motverka såna dumheter i mina barns klasser, precis som idiotin att samla in en viss summa varje månad. Men eftersom det fanns ett tryck från föräldrar och barn att göra något så försökte vi hitta det som flest kunde tänka sig att göra och som kunde ge barnen det de ville. Vi löste det genom att sälja fika på föräldramöte, ha disco på skolan för de barn om ville och hålla i ett motionslopp och dra in pengar i kiosken. Här fanns det möjlighet för alla att bidra på det sätt de kunde, de föräldrar som inte hade tiden men pengarna kunde bidra med priser, en del kunde bidra genom att stå som vakt på ett ställe i 30 min, andra bakade, en tredje åkte och handlade, någon var speaker, några var tidtagare osv osv Sen var det några som ställde sig utanför av olika anledningar, deras barn var dock lika välkomna på klassresan och uppskattade att komma iväg på något som inte kostade dem ett öre. De fick mat, övernattning, en upplevelse och fickpengar för att själva kunna köpa sånt som glass, dricka osv. Ett av barnen som jag vet har problem på flera olika plan kom och talade om att det var det roligaste hen någonsin hade gjort, hen hade aldrig gjort något liknande tidigare och helt plötsligt blev det värt alla de där timmarna jag hade lagt ner. Ett barn som normalt sätt alltid har känt sig utanför fick vara en del av gemenskapen utan att behöva tänka på pengar eller annat.

 

[Badger]

Jo jag förstår att du har upplevt det, men jag förstår inte hur du kan jämföra det med att sälja varmkorv 1 gång? Jag har också upplevt mer eller mindre idiotiska påtvingade saker att sälja, allt från chokladbollar till julkransar som vi skulle tillverka själva ett visst antal. Det var en stor anledning till att jag redan första terminen i åk 7 deklarerade att jag inte tänkte åka på någon skolresa, alltså behövde jag inte sälja något. Även en stor anledning till att jag har stridit för att motverka såna dumheter i mina barns klasser, precis som idiotin att samla in en viss summa varje månad. Men eftersom det fanns ett tryck från föräldrar och barn att göra något så försökte vi hitta det som flest kunde tänka sig att göra och som kunde ge barnen det de ville. Vi löste det genom att sälja fika på föräldramöte, ha disco på skolan för de barn om ville och hålla i ett motionslopp och dra in pengar i kiosken. Här fanns det möjlighet för alla att bidra på det sätt de kunde, de föräldrar som inte hade tiden men pengarna kunde bidra med priser, en del kunde bidra genom att stå som vakt på ett ställe i 30 min, andra bakade, en tredje åkte och handlade, någon var speaker, några var tidtagare osv osv Sen var det några som ställde sig utanför av olika anledningar, deras barn var dock lika välkomna på klassresan och uppskattade att komma iväg på något som inte kostade dem ett öre. De fick mat, övernattning, en upplevelse och fickpengar för att själva kunna köpa sånt som glass, dricka osv. Ett av barnen som jag vet har problem på flera olika plan kom och talade om att det var det roligaste hen någonsin hade gjort, hen hade aldrig gjort något liknande tidigare och helt plötsligt blev det värt alla de där timmarna jag hade lagt ner. Ett barn som normalt sätt alltid har känt sig utanför fick vara en del av gemenskapen utan att behöva tänka på pengar eller annat.

Men jag har ju sagt att jag är ganska tydlig med att jag skulle sälja varmkorv den där gången.

 

[Pontevecchio]

Du har alltså ingen som helst tilltro till demokrati?

Om tjänstemännen i kommunen struntar i vad du säger, så är det lämpligt att närma sig de valda politikerna.

Det brukar fungera, men det händer sällan något till "nästa vecka", utan brukar ta lite längre tid.

Jo men demokratiskt har vi röstat fram politiker som skiter i skolan. Apparently.
Mitt val är att säga "jaha vad trist" eller göra det själv. Jag är den sistnämnda.

Jättebra inlägg @Snurrfian , du sammanfattar min känsla väldigt väl.