Ja, grunden är ju att det normalt sett är olagligt med barnarbete. Ska de ändå göra något som liknar arbete, ska det väl finnas något intressant lärande i det. Jag ser inte att det gör det i sådant där ståhej för att samla in pengar.
Ville jag engagera mig i sådana frågor som miljön på skolgården eller biblioteket, så är min väg snarare en politisk väg eller en opinionsbildarväg. Då kan jag lära barnen de demokratiska metoderna. Det är betydligt mer intressant, som jag ser det. Och mer rimligt, givet den samhällsform vi lever med.
Personligen drivs jag för övrigt väldigt lite av pengar. Jag måste ha pengar, annars överlever jag ju inte, men pengar motiverar mig snarare för lite för mitt bästa. Jag kan inte förmå mig att göra tråkiga saker för för lite ersättning om jag inte verkligen måste för att överleva. Jag har inte och hade inte heller som barn den där känslan av att det var något särskilt med pengar jag själv tjänat.
Du skriver att vi har olika erfarenheter, men du erkänner bara dina egna som giltiga.
Klassresorna lärde mig inte hur resor i grupp fungerar. Inga vuxengrupper jag någonsin har ingått i har fungerat ens tillnärmelsevis så dåligt som barngrupper på skolresa. Klassresor lärde mig att jag inte gillar klassresor.
