Föräldraförening på skolan

[Vallmo]

Den här tråden får mig att undra om föräldrar är totalt ovilliga att lägga några timmar/termin på något som gynnar deras barn? Men det följer väl hur resten av samhället fungerar, det är alltid någon annan som ska göra...
Den får mig också att undra varför flera av er missunnar era barn att göra en utflykt med klassen? OM det finns problem med grupperingar och/eller mobbning i klasserna så ja, det ÄR problem. Men ska ALLA avstå från skolresor bara för att några inte kan sköta sig? Har verkligen alla klasser så stora problem som de ni hävdar här, så att man borde avstå från allt vad skolresor heter, överallt i alla skolor i hela landet??

Att samla ihop pengar till ett gemensamt mål kan också skapa gemenskap. OM bara inte föräldrarna tar över skutan, utan faktiskt låter barnen genomföra det!

Håller med!
Jag känner inte alls igen mig själv, vår familj eller andra runt omkring oss i det där.
På vår skola lägger vi alla ner åtskilliga timmar för att barnen ska få det så bra som möjligt.
Och för att vi tycker det är kul och viktigt.
Vi har arbetsgrupper, skördefester, avslutning, skolstart osv.
Vi städar tillsammans på skolan, lär känna varandra och varandras barn. Kontakter knyts från alla håll.
Alla är med i arbetsgrupper och jag har med glädje lagt ner åtskilliga timmar på att sköta trädgårdslandet, som är mitt jobb, så att skördefesten skulle bli så lyckad som möjligt.

Ibland erbjuder sig föräldrar (helt frivilligt) att köra barnens skridskoväskor till ishallen när det är skridskor på schemat så det ska slippa kånka tunga väskor på bussen.
Det är ett föräldrakooperativ så det är väl lite speciellt, antar jag. Men i alla fall!

Skolresorna brukar vara väldigt poppis och INGEN blir mobbad eller retad för något.
Då har vi ändå en elev vars pappa en dag dök upp klädd som en kvinna på städdagen (väntar tydligen på könskorrigering). Ingen sa något ont alls, tvärtom, och det barnet har inte blivit retad överhuvudtaget.
Flera ungar har diagnoser, däribland en av mina egna och ingen har blivit retad för det heller.
Lärarna arbetar väldigt aktivt för att motverka grupperingar och mobbning och det har dom verkligen lyckats bra med, förstår jag när jag läser här.
Jag inser när jag läser den här tråden att vi har haft en sån tur att våra barn har fått en sån bra start på livet.

 

[Badger]

Jag har iofs aldrig spelat fotboll , men mina föräldrar var verkligen noll engagerade i mina aktiviteter. Jag minns inga andra föräldrar heller som var det utan det var andra människor. På ridskolan unga tjejer, på scouterna pensionärer. T ex.

Samma här.

 

[moster]

Jag undrar lite vad som hände med tråden här. Det känns som om vi som inte kan/vill göra en massa grejer för skolan som klassföräldrar hittar på automatiskt blir sämre föräldrar? Jag kan inte låta bli att tänka på att det finns ett antal som har svårigheter med sådant och faktiskt inte klarar detta vid sidan av sina arbeten.

I min familj är en av oss borta 15-16 h på jobbdagar inkl pendling (3-5 dagar/vecka, 165.5 h/mån). Det tar MINST en dag att hämta sig från det. Förmodligen kommer dessa tider att justeras när båda barnen är inne på fsk men en arbetsdag blir troligtvis ganska lång ändå. Resten av tiden vill man gärna lägga på barnen som man inte öht träffar när man jobbar och göra något roligt. Den andra är borta 10-11 h på jobbdagar inkl pendling, 5 dagar i veckan. I båda fallen finns bekymmer av olika slag med hälsan som inte syns på utsidan. Förhoppningsvis eller troligtvis blir den ena besvärsfri med mediciner. Den andra får leva med problemet resten av livet förmodligen. Ska den som har problem på livstid kunna vara förälder och partner kan den inte lägga en massa tid på att göra ideellt arbete vilket skulle göra att den andra skulle få både klara av arbetsveckor och ideellt arbete själv i stället för att lägga tiden på sig själv och barnen.

I andras ögon är vi säkert lata. Vi har anlitat städhjälp trots att en av oss var föräldraledig. Vi lejde bort gräsklippning när det var vår tur i samfälligheten osv. I det senare fallet fick jag en skopa av en granne som på fullt allvar var sur för att vi valt att göra så. Del av konversationen lät i stil med detta: -ja men då kan ju jag också leja bort gräsklippningen! -ja varför inte? Det är bekvämt! -jaa.. men jag tycker att det är roligt att klippa.

Att förväntas göra xyz för en kommunal skola är absolut inte okej. Ska vi i vår familj behöva outa våra bekymmer för att inte få en skopa för att vi är "lata" och att folk ska snacka skit bakom ryggen på oss?

Kan bara instämma och hålla med. Som jag skrev tidigare bara för att jag själv "vill och kan" behöver det inte betyda att andra vill det...
Alla är vi individer och så även föräldrar. Ena föräldern kanske bara orkar jobba 1
tim/veckan medans en annan orkar jobba 80 timmar och sen ha 3 fotbollsträningar för barnen varje vecka. Är den sistnämnda föräldern en bättre förälder?

Och precis som du säger: på en kommunal skola är det absolut inte okej. Det är där "alla vi" som inte kan eller vill vara med i ett föräldrakooperativ där det förväntas att man ska ta ledigt ifrån sitt eget jobb och hålla i lektion när läraren är sjuk kan ha våra barn. Och eftersom vi i Sverige har en skolplikt så förväntar jag mig att alla eleverna ska ha samma möjligheter i skolan.

 

[moster]

Och jag håller inte med. Eftersom det ska vara ett KOMPLEMENT till skolan. Så är det för att de elever som kan stärka den vägen. Får en chans att göra det.
Världen går inte under om man gör fel.
Men nej, jag tycker inte man ska gå hem och rita ett "löv" om man inte redan har gjort det i skolan. Det ska vara en uppgift som är självgående för eleven.
Det förutsätter dessutom att barnen har papper och pennor hemma. Många barn har det inte.

Får man en sådan uppgift så får man lyfta den vidare och inte läraren tar emot kritiken.

Jag svarade i mitt inlägg tidigare på att eleven ska ha en självgående läxa.

Bara för att det är en repetition behöver det ju inte betyda att eleven förstår uppgiften i säg. Dom kan ha pratat om löv hela dagen och sett hur dom ser ut. Som läxa har du att du ska rita löven. Men jag som elev förstår inte vad det är läraren vill att jag ska göra. Bara för att man pysslat med något en hel dag så kanske jag inte förstår instruktionen till just den här upg?

Jag kan ha gjort liknande upg hela dagen, men när jag kommer hem och tittar på läxan så förstår jag inte instruktionen tillhörande upg. Svaret kan du - när du förstår frågan.

I en jätte fin värd så är det ett jätte fint komplement. Men idag ser det inte ut så. Det är alldeles för många skolor, som skickar med sina elever läxor hem som dom av en eller annan anledning behöver hjälp med. Sen om det är för att man behöver internet - flera skolor använder sig tex utav fronter eller andra skolplattformar, eller för att det är en hux flux läxa.
En annan del är kanske att barnet/eleven kanske fixar läxan själv, men har inte någon möjlighet att göra den för att hen inte får lugn och ro i hemmet att göra läxan. Skolan ska inte vara upphängd på att du ska göra saker utanför klassrummet på din fritid.
Visst det kommer alltid finnas barn som har lättare för sig, eller söker upp information även på fritiden, men som jag tjatat om länge nu - skolan ska vara lika för alla.

 

[Pontevecchio]

Absolut att det handlar om ett par timmar om året. MEN jag har fortfarande inget nöje av att stå på en skolgård och sälja grejer. Vad jag vill göra med mitt barn under vår fritid är våran ensak. Det ska inte handla om att vi är tvingade till att stå där eller baka bullar för att barnen ska ha något att göra på rasten. Dessutom handlar det om hela principen. I skolan ska barnen vara på lika villkor.

Dessutom: Det finns fortfarande människor som har flera jobb/jobbar fler dagar och timmar i veckan en än vanlig svensson för att få ekonomin att gå ihop.

OM du är emot att folk ska bidra med pengar och saker, vad ska man då göra under dom här timmarna?

Spola en isbana tex. Eller nåt annat för att förbättra miljön ditt barn vistas i. Du gör väl andra tråkiga saker för barnet skull?

 

[Badger]

Det som stör mig mest är människor som anser att de är så viktiga att de minsann inte ska bidra utan det får andra fixa. Om alla bidrog och hjälptes åt hade färre behövt dra ett tungt lass och bränna ut sig. Och barnen kunde ändå få en isbana och ha roliga aktiviteter.

Fast jag önskar att de bara lät bli helt enkelt.

Så att fotbollen bara blev en normal härlig aktivitet för barn på gården eller kanske någon gång i veckan och match någon gång i månaden. Så att grannbarnet faktiskt vore hemma någon gång ibland och kunde leka med vårt. Så att jag skulle kunna testa lite tråkiga sporter med A utan att veta att jag måste sluta rida om han fastnar för någon av dem. Så att hetsen försvinner.

Så att kanske barnen kunde komma på om de ville på skolresa helt själva och i så fall också veta vart de ville, själva, kanske på en budget som de kan ro hem själva, till något skolrelaterat kanske. Utan att klassföräldrarna hittar på och driver på. Eller så kanske de inte reser och det är också helt ok, för skolresor är inte så roliga för alla.

Isbanor har skolorna här för att kommunen förser dem. Det är trevligt, men om de inte funnes kunde barnen åka skidor på rasten tex.

(Förresten, med tanke på hur mycket skador det är inom fotbollen, har de här tränarföräldrarna någon slags utbildning alls om tex träning för att förebygga knäskador osv? eller hittar de bara på själva?)

 

[Badger]

För att ge ett litet perspektiv, lite längre tillbaka i tiden, när "enhetsskolan" var ny, eller under införande (1960-tal), och jag gick i grundskolan, så existerade inga skolresor, inga loppisar eller någon försäljning av strumpor för att samla in pengar.

Vi fick skollunch (jag hatar stuvade makaroner), som vi var tvungna att äta upp. Ingen fruktstund eller mellanmål hade vi heller. Läxor, ja det fanns, ingen inspirerande skolgård heller, en grus/asfaltplan, några träd och buskage, ett par bänkar att sitta på, och så ett staket så ingen skulle springa ut i vägen.

Vi åkte buss (vanlig kollektivtrafik) när vi skulle till något museum eller till badhuset. Bussresan betald av skolan/kommunen, matsäck hemifrån, men det fanns "reservmackor" för dom som hade "glömt" (snarare inte hade råd eller nyktra och friska föräldrar.

Det var extremt glest med föräldrar i skolan, föräldrar var snarast ovälkomna under skoldagen. Lärare, vaktmästare, skolbibliotekarie, mattanter och städare höll ordning på barnen och skötte sina respektive jobb. Barn lärde sig läsa och skriva, eventuell isbana sköttes av vaktmästaren, men inga föräldrar....
Vi hade någon skoldans i högstadiet, men jag minns inte så mycket av det.

Jag tycker det låter riktigt läskigt med stor inblandning av föräldrar som försöker styra och ställa med delar av skolans aktiviteter, och även vad som sker på rasterna.

Jag har dåliga erfarenheter av överambitiösa föräldrar som syltar in sig i t.ex. idrottsklubbens träningar.

När mina barn var i grundskoleåldern, så förekom en delmängd av det som räknas upp här i tråden, runt kakförsäljning, skoldisco och skolresa, men långt ifrån så mycket och så pressande.

Skolresor kan vara riktigt vidrigt för den som inte tillhör rätt klick.

Väldigt många vuxna har en pressande situation med tidsbrist, och kan få den sista knuffen över kanten till sjukskrivning, bara utav det dåliga samvete som trycker på för att man inte orkar/hinner jobba med loppisarna och bakningen....

Det låter perfekt.

 

[moster]

Spola en isbana tex. Eller nåt annat för att förbättra miljön ditt barn vistas i. Du gör väl andra tråkiga saker för barnet skull?

Absolut, finns den en mamma eller pappa som tycker att det är nödvändigt att ungarna har en isbana, och tycker det är skoj att spola den. Varsågod. Men tvinga inte en annan förälder att göra det. Ge heller inte en annan förälder dåligt samvete för att denna inte gör det.
Föräldern som jobbar som tränare 3 dagar kvällar i veckan på sin lediga tid, slipper den spola isbanan då eftersom den ställer upp och håller träningar?

Hade det kunnat varit så att vuxna människor kunde sköta det på ett snyggt sätt, att den som spolade isen gjorde det och såg glad ut så hade det väl inte varit en big deal. Nu är det så att olika typer utav föräldragrupper i princip tvingar in föräldrar och barn i olika aktiviteter "För det är ju så skoj!". Dessutom spolar inte den där personen som tycker att barnen ska ha en isbana det utan gnäll. Utan det är minsann bara hen som gör det hela tiden och ingen annan ställer upp och titta vad bra jag är som gör detta. Dessutom, om vi gör som du och jag är överrens om att ta bort pengar och saker så har vi tid kvar. Kan vi bestämma att alla faktiskt har ett par timmar om året och stå och spola en is?

Dessutom så tycker jag att det är skolan (spec en kommunal) som ska se till att barnens miljö i skolan är bra, det är inga föräldrar som ska lägga sig i det.

 

[Pontevecchio]

Något långsökt koppling? Om jag bara hade arbetat i något privat företag, så hade jag förstått poängen med loppisar och att sälja strumpor och kakburkar? Konstigt då att jag inte fattade det roliga som liten heller, bara.

Du gör ju samma tolkning igen, du skriver att du inte kan förstå aversionen mot att hjälpa till för något som är bra för barnen. Jag ifrågasätter värdet av såväl loppisen som skolresan, det är huvudskälet till att jag inte vill bidra till dem. Jag tror inte att de genererar särskilt bra saker. Jag har inte goda erfarenheter av sådana där event, och jag har faktiskt inte heller goda erfarenheter av de hurtiga föräldrar som driver på om sådana event.

Komma med på förslag på förbättringar kan jag göra om jag ser ett förbättringsbehov. Men inte för att någon uppmanar mig till det. Om inget direkt behöver göras på skolan, kan vi ju göra något trevligare istället, inte krysta fram arbetsuppgifter åt oss.

Som skolorna ser ut idag behövs engagemang. Föräldrarvandringar är ett annat exempel. Du kan inte se nyttan av arbeta ihop mot ett gemensamt mål? Att lära sig arbeta ihop till det man vill ha?
Det kan jag. Stoltheten i min skola när vi arbetat ihop till ett fotbollsmål var stor. Och viktig för många som växte upp i familjer där bidrag varit inkomsten i generationer och arbete något suspekt andra pysslade med.
Vi sålde bingolotter, vissa av oss endast några få, vissa så de också kunde köpa skor och kläder till gympan tex. Tack vare några eldsjälar och engagerade vuxna fick alla barn möjligheter.

 

[Badger]

Det finns så många sätt att veta hur ens barn ligger till, även utan läxor...
Jag vet inte om jag kanske missförstår dig? Men du tycker alltså att tex läxor kan vara bra för då kan lärare ev upptäcka att barnen inte har en bra hemmamiljö?
Självklart måste man ta tag som lärare och skola när man inser eller bara misstänker att ett barn inte mår bra. Men är det inte bättre att skolan inte ger ut läxor, alt att man på skolan har möjlighet att göra sina läxor med en kunnig vuxen. Det kanske inte handlar om en oförmåga att ta hand om sitt barn, det kanske är "så enkelt" som att barnet har ingen förälder som pratar svenska. Väldigt lätt för den föräldern att hjälpa till med läxan .

Problemet med dagens skola ang läxor är att vi skapar en inlärning/kunskapsklyfta. Dom här barnen som inte har möjlighet att få hjälp, oavsett anledningen till den uteblivna hjälpen, risker att tex få sämre betyg i skolan. Skolan ska vara för alla barnen och alla barnen ska ifrån skolans håll ha samma förutsättningar för att klara av skolan på ett bra sätt.
Ett exempel är att när jag gick i 1:an så skulle vi läsa hemma. Sen skulle en förälder signera ett papper att vi faktiskt läst. Dessutom skulle föräldern/den vuxna skriva en kommentar om hur det gått. Här har jag inte ens en möjlighet att försöka klara mig igenom läxan själv. Här är jag beroende utav att en vuxen finns.
Min bonus har idag att hon ska ta med sig sin planering för kommande vecka/utvärdering av förregående vecka för att hemmet ska kunna skriva i en kommentar. Ett jätte bra sätt enligt skolan att låta föräldrarna ta del av barnens planering och vad dom gjort. Problemet är att om hemmet inte skrivit i en kommentar, så kan eleven inte göra delar utav sin utvärdering...

Fast här är ju problemet att läraren har gett fel läxor, man kanske i så fall borde ta upp på lärarutbildningen hur man ger läxor? Jag tycker inte att lärare ska ge läxor som kräver en kunnig person som hjälp.

Jag måste ens ha missat hur skolor utan läxor gör sådant här, ges en timma då läraren går ut och barnen pluggar glosorna själva? Eller pluggar man inga glosor. Läser alla historiekapitlet tillsammans på tid och den som läser långsammast får skämmas? eller läser man inte i historieboken alls? Eller läser läraren det högt? Det känns som att det kan bli hård press på lättstressade elever i klassrummet här. Som att alltid hamnar någon i kläm.

Men egentligen håller jag med dig helt och hållet, läxor ska inte kräva experthjälp utan vara på barnets nivå.

Sedan de andra sätten att veta hur barnet ligger till, är inte de krångligare och kräver skickligare föräldrar? Har en bekant som är lärare och hen hade inte lyckats få ur sitt barns lärare hur barnet låg till i skolan. Långt efter, men läraren sa ingenting ens på direkt fråga.

 

[Pontevecchio]

Fast jag önskar att de bara lät bli helt enkelt.

Så att fotbollen bara blev en normal härlig aktivitet för barn på gården eller kanske någon gång i veckan och match någon gång i månaden. Så att grannbarnet faktiskt vore hemma någon gång ibland och kunde leka med vårt. Så att jag skulle kunna testa lite tråkiga sporter med A utan att veta att jag måste sluta rida om han fastnar för någon av dem. Så att hetsen försvinner.

Så att kanske barnen kunde komma på om de ville på skolresa helt själva och i så fall också veta vart de ville, själva, kanske på en budget som de kan ro hem själva, till något skolrelaterat kanske. Utan att klassföräldrarna hittar på och driver på. Eller så kanske de inte reser och det är också helt ok, för skolresor är inte så roliga för alla.

Isbanor har skolorna här för att kommunen förser dem. Det är trevligt, men om de inte funnes kunde barnen åka skidor på rasten tex.

(Förresten, med tanke på hur mycket skador det är inom fotbollen, har de här tränarföräldrarna någon slags utbildning alls om tex träning för att förebygga knäskador osv? eller hittar de bara på själva?)

Ja då vill vi uppenbarligen helt olika.

 

[moster]

Som skolorna ser ut idag behövs engagemang. Föräldrarvandringar är ett annat exempel. Du kan inte se nyttan av arbeta ihop mot ett gemensamt mål? Att lära sig arbeta ihop till det man vill ha?
Det kan jag. Stoltheten i min skola när vi arbetat ihop till ett fotbollsmål var stor. Och viktig för många som växte upp i familjer där bidrag varit inkomsten i generationer och arbete något suspekt andra pysslade med.
Vi sålde bingolotter, vissa av oss endast några få, vissa så de också kunde köpa skor och kläder till gympan tex. Tack vare några eldsjälar och engagerade vuxna fick alla barn möjligheter.

Det finns absolut bra exempel på engagemang. Det finns absolut en nytta av att arbeta mot ett gemensamt mål, men: Då ska det göras frivilligt.

 

[Pontevecchio]

Jag undrar lite vad som hände med tråden här. Det känns som om vi som inte kan/vill göra en massa grejer för skolan som klassföräldrar hittar på automatiskt blir sämre föräldrar? Jag kan inte låta bli att tänka på att det finns ett antal som har svårigheter med sådant och faktiskt inte klarar detta vid sidan av sina arbeten.

I min familj är en av oss borta 15-16 h på jobbdagar inkl pendling (3-5 dagar/vecka, 165.5 h/mån). Det tar MINST en dag att hämta sig från det. Förmodligen kommer dessa tider att justeras när båda barnen är inne på fsk men en arbetsdag blir troligtvis ganska lång ändå. Resten av tiden vill man gärna lägga på barnen som man inte öht träffar när man jobbar och göra något roligt. Den andra är borta 10-11 h på jobbdagar inkl pendling, 5 dagar i veckan. I båda fallen finns bekymmer av olika slag med hälsan som inte syns på utsidan. Förhoppningsvis eller troligtvis blir den ena besvärsfri med mediciner. Den andra får leva med problemet resten av livet förmodligen. Ska den som har problem på livstid kunna vara förälder och partner kan den inte lägga en massa tid på att göra ideellt arbete vilket skulle göra att den andra skulle få både klara av arbetsveckor och ideellt arbete själv i stället för att lägga tiden på sig själv och barnen.

I andras ögon är vi säkert lata. Vi har anlitat städhjälp trots att en av oss var föräldraledig. Vi lejde bort gräsklippning när det var vår tur i samfälligheten osv. I det senare fallet fick jag en skopa av en granne som på fullt allvar var sur för att vi valt att göra så. Del av konversationen lät i stil med detta: -ja men då kan ju jag också leja bort gräsklippningen! -ja varför inte? Det är bekvämt! -jaa.. men jag tycker att det är roligt att klippa.

Att förväntas göra xyz för en kommunal skola är absolut inte okej. Ska vi i vår familj behöva outa våra bekymmer för att inte få en skopa för att vi är "lata" och att folk ska snacka skit bakom ryggen på oss?

Jag tycker tråden gick åt ett annat håll. Vi ska tänka på alla om ifall att så att ens tänka tanken på att några föräldrar skulle engagera sig är helt befängt.
Saker ska bara finnas och funka. Nån annan får fixa. Orka bry sig.

 

[Pontevecchio]

Det finns absolut bra exempel på engagemang. Det finns absolut en nytta av att arbeta mot ett gemensamt mål, men: Då ska det göras frivilligt.

Det är ingen lag på att hjälpa till och jag ser det som ett större problem att folk utnyttjar de som faktiskt hjälper till. Klassiskt scenario, en pappa agerar lagledare för laget. Kallar till matcher, fixar plan och domare och material och skjuts. De flesta föräldrar orkar inte ens svara ja eller nej på om de kommer.
Men Gud nåde om Lisa inte blir kallad nästa vecka!

 

[Petruska]

Som skolorna ser ut idag behövs engagemang. Föräldrarvandringar är ett annat exempel. Du kan inte se nyttan av arbeta ihop mot ett gemensamt mål? Att lära sig arbeta ihop till det man vill ha?
Det kan jag. Stoltheten i min skola när vi arbetat ihop till ett fotbollsmål var stor. Och viktig för många som växte upp i familjer där bidrag varit inkomsten i generationer och arbete något suspekt andra pysslade med.
Vi sålde bingolotter, vissa av oss endast några få, vissa så de också kunde köpa skor och kläder till gympan tex. Tack vare några eldsjälar och engagerade vuxna fick alla barn möjligheter.

Jovisst, om man faktiskt vill ha det där man arbetar för. Men även i det läget skulle jag hellre se att man fick lära sig att åtminstone närma sig något som liknade en effektiv och rationell ingång till arbetet, eller att de därför att de är barn helt slipper arbeta (egentligen det mest rimliga). De där förbannade loppisarna och bullarna man ska sälja och köpa till varandra är motsatsen till det. Jag ser inte att man lär sig något alls av det. Om barnen frågade mig vad de ska lära sig av det, skulle jag inte ha något svar (förutom att vi måste anpassa oss till de klämkäcka föräldrarna så att vi slipper sociala sanktioner - mitt ena barn skulle tycka att det var ett fullgott skäl, mitt andra barn skulle hellre ta de sociala sanktionerna än det meningslösa och ineffektiva arbetet).

Mig hade man inte kunnat motivera till något alls med ett fotbollsmål som "belöning". Tvärtom, då hade jag ju befarat att jag sedan kommer att tvingas spela fotboll. Alla vill inte samma saker. Det är lite det som är svårt att förklara i den här sortens diskussioner.

Jag har inte hört ett enda skolbarn säga att de vill ha skolresor. Jag har hört en massa hurtiga vuxna prata om hur gärna barnen vill ha skolresor.

 

[Badger]

Ja då vill vi uppenbarligen helt olika.

Jo exakt, fast haken är ju att jag är lite irriterad på föräldrarna som engagerade sig och ställde till livet för mig när jag var liten och jag var fullt medveten om att det gjorde precis just det. Som tur är har mitt barn inte kommit så långt i skolan att jag måste ta ställning till hur jag ska försöka lätta hans eventuella framtida börda med klassresor osv.

Medan du är irriterad på föräldrarna som inte engagerar sig och som önskar att du inte heller gjorde det så att pressen på fritiden och inom sporten bara kunde lätta upp lite för barnen.

 

[Pontevecchio]

Fotbollsmål var ett exempel, på andra ställen gäller det ett bibliotek. Eller vad man nu gillar. Det handlar om solidaritet.

Vad är en mer effektiv ingång till jobb menar du?

Vi har olika erfarenheter, jag och mina vänner sålde mammas bullar på eget bevåg längs med vägkanten. Lite som kidsen som säljer läsk utanför Falsterbo Horse show. Eller plockar burkar på evenemang. Man drivs av att tjäna sina egna pengar.

Alla klassresor var inte superkul men de lärde mig hur resor i grupp funkar tex.

 

[Badger]

I mina skolor smällde en isbana helt klart högre än biblioteket.

Vi hade båda, åkte skridskor varje rast och på fritiden, hängde i biblioteket på andra raster, läste Okej lånade böcker. Det finns ingen regel som säger att man inte får tycka om både sport och böcker eller att sport är finare och bättre för barn än böcker. Föräldrarna var inte engagerade i någondera.

Vi hade isbana på låg och mellanstadiet, ingen på högstadiet, en isbana på gymnasiet. Både med och utan fungerade bra.

 

[Pontevecchio]

Jo exakt, fast haken är ju att jag är lite irriterad på föräldrarna som engagerade sig och ställde till livet för mig när jag var liten och jag var fullt medveten om att det gjorde precis just det. Som tur är har mitt barn inte kommit så långt i skolan att jag måste ta ställning till hur jag ska försöka lätta hans eventuella framtida börda med klassresor osv.

Medan du är irriterad på föräldrarna som inte engagerar sig och som önskar att du inte heller gjorde det så att pressen på fritiden och inom sporten bara kunde lätta upp lite för barnen.

Men bara för att du inte gillade klassresor betyder inte det att ditt barn inte heller gör det? Han kanske älskar resorna.

Jag är irriterad på föräldrar som vill ha men inte bidra. Är man fine med att barnen inte får frukt, isbanor, utflykter osv så go ahead. Jag tycker synd om barnen som missar det dock.

 

[Pontevecchio]

Vi hade båda, åkte skridskor varje rast och på fritiden, hängde i biblioteket på andra raster, läste Okej lånade böcker. Det finns ingen regel som säger att man inte får tycka om både sport och böcker eller att sport är finare och bättre för barn än böcker. Föräldrarna var inte engagerade i någondera.

Vi hade isbana på låg och mellanstadiet, ingen på högstadiet, en isbana på gymnasiet. Både med och utan fungerade bra.

Nej det har jag aldrig skrivit heller.
Jag är sportdåre själv som klämde 10 böcker varje sommarlov.