Sv: För stor?
_HESTUR_ skrev:
Jag passade på att knipa en häst av den gamla sorten, innan aveln fick hybris. Min häst är av den viktbärande typen.
Jag tror att vi håller på at måla in oss i ett hörn med den avel som bedrivs idag. Trist blir det sen när vi sitter i det hörnet och inser att färgen aldrig kommer att torka...då finns det inte någon väg tillbaka.
Men det är något helt annat att få gehör för sina åsikter när det gäller avel, det vet du nog bättre än många andra Anette!
Marita
Man har gjort sina erfarenheter, inte minst på avelsseminariet. Tim har väl gjort några också, eller hur?
Nej det stämmer att det är inte bara grovleken. Man måste titta på fler saker. Jag har en ordentligt stark valack efter Mökkur. Innan han hade huttat av mig så jag blev justerad och maken fick ta över träningen, så hade jag inte drömt om att sätta upp honom på den hästen. Han väger dock 98 kg och har inte den största ryttarvanan.
Hästen tillhör inte de smäckraste men han är högbent och definitivt inte grov! Bringan är mycket smal och det är så smalt mellan frambenen så framknäna nästan slår ihop! Ryggen är kort, normalrund och lite rakare än på en "normalvälvd" häst. Korset och rumpan ser rätt normala ut, kanske lite rejälare än vanligt i förhållande till rygglängd. (Den som vill kan titta på min hemsida där det finns en exteriörbild på Náttfari från sidan).
Den här hästen bär dock med lätthet maken, som dessutom är 198. Han lyckades gå runt med honom varv på varv med uppskjuten rygg (Jag lyckades på något vis skrämma honom så han ville inte ha något på ryggen efter det!) i rundpaddocken i 20 min. Det som är än mer förvånande är att han är inte alls den lilla kompakta typen utan faktiskt 143 i mankhöjd och luftigt byggd.
Både jag och väninnan, som inte vågade sitta upp efter rodeouppvisningen (Han är enormt rörlig och smidig samt stark så jag förstår henne! Hans bock med vridning och skruv gör vilken rodeohäst som helst avundsjuk!) blev enormt överrraskade över att denna häst nyligen inriden under 2 månader och sedan gått på bete 2½ månad, med lätthet och bra balans orkade bära "gubben"! Ok, han har växt upp i flock på lösdrift och stora hagar, så helt omusklad har han aldrig varit.
Enda anledningen till att han fick sitta upp är att jag bröt armen och inte kunde och min kompis inte vågade så han var den enda vi hade till hands. Någon måste ju sitta upp efter min flygtur! Dessutom är han stark och har bra balans och låg tyngdpunkt med sina enormt långa ben! Ekipaget såg inte så omaka ut heller. Hästen bar upp honom bättre än vårt halvblod på 168 gjorde (Nej vi har inget halvblod nu, det har vi sålt)! Jag insåg hur stark denna häst var och att jag misstagit mig ordentligt på den styrkan!
Maken får mer än gärna fortsätta rida på honom för skulle han bocka igen kommer jag inte att orka dra ihop honom såsom maken gjorde och jag har aldrig varit med om snabbare och smidigare språng, trots min vana vid problemhästar! 4 språng på 2 s! Det är omöjligt att sitta kvar om han väl lyckas få ner huvudet och kommer igång! Dessutom har jag ju skrämt honom så då är det ännu dummare att jag sitter upp. Han är ändå bara en i mängden för mig och det har aldrig sagt klick mellan oss och han har aldrig varit min häst. Kom mycket bättre överens med tjejen som red in honom och var totalt okomplicerad och busenkel att rida in på kort tid. Men hans och min kemi stämmer inte! Men jag har ridit honom några ggr under inridningstiden och då funkade det bra.
Däremot tillhör hans halvsyster, som ingen annan kommer helt överens med, mina favoriter! Hon är bara min. Där klickar det, men inte är hon lätt. Pappa till henne är Silfumáni. Nu är hon bara 3 så hon har tid på sig. Hon har blivit bättre och bättre. Vad jag vill säga med detta långa utlägg är att kemin mellan häst och ryttare är bland det viktigaste. Man kan aldrig lyckas riktigt bra om den inte stämmer! Samtidigt kan man lyckas mycket bra om den stämmer, fastän hästen är svår!
Anette
