Sv: För att vara totalt ärliga
jag ville vända i grinden när vi skulle kolla på valpar, uppfödaren pekar på en liten vit tik som känner sig uttittad och sticker bort runt husknuten med svansen mellan benen.. det var visst mamman till valparna..
men när vi ändå var där (15 mil hemifrån, måndag kväll, före skoldag) så kunde vi likagärna titta på valparna = STÖRSTA FÄLLAN!
så han är en mespropp, går inte fram till människor han inte känner, gömmer sig bakom mamma, det går inte att ta med honom på lydnadsträningar för är mamma med sitter han i henne knä och är hon inte med så vill han bara åka hem..
när folk tänker pudel tänker man sig en livlig hund som mer än gärna hoppar hinder, gör tricks och hoppar HÖGT..
min har hoppat 70 cm max (han är 36 cm i manken) och då lockade jag med rostbiff.. *suck*
dock är många ÖVERFÖRTJUSTA i honom för att han är "så lugn" och visst han passar jättebra till mamma som har Ms och tar det lugnt.. men jag då? det ÄR min hund, jag står som ägare, jag ville att vi skulle kolla nån annanstans efter valp.. men icke.. så nu har jag en mespropp, visst älskar jag honom högt över allt annat men hade jag kunnat få mina föräldrar att vända i grinden och titta på andra valpar så hade jag kanske varit mer nöjd med min hund..