L
Lintu
Sv: För att vara totalt ärliga
Hund ett: importerad från Usa för utställning... men... han inkorrekt öronställning, är på tok för stor för skandinaviska ringar, har "bowlande" framben. Men ytterst maskulin, med vackra linjer och kanonpsyke (dessa terriers kallas huggkobror i vanliga fall). Dock envisare än nått annat jag någonsin träffat. Lider av stressmage. Blev kastrerad. Utställd som valp, vann valpBIS, men sen växte han över sin rasgräns med typ 6 kg (maxvikt här 12, min väger 18 i bra form). Fascinabel soffchampion utan rasvärde men med stort emotionellt värde .
Hund två: Beardis, köpt som utställnings- och träningshund. Vacker som en dag... MEN... har fel på höfter och patella (lukration, medfött, började vid 4 mån.). Han har lätt att stressa upp och är reserverad. Går på sjukgymnastik och är kastrerad. Mår dock hur bra som helst. Men blev "soffchampion" han med, och en skamfläck för sin ras hälsomässigt. Aldrig utställd eller tävlad. Men trevlig raring att ha hemma.
Hund tre:Vi väntar o ser. Hittils bra lynne, fin exteriör, bra psyke att jobba med, hård och självsäker, ibland till överdrift. Dvs hade kanske velat ha lite mera följsamhet för att ha en lättare vardag, men ur rent "arbets-syfte" är hon ju kanon. Än så länge ser allt bra ut... känns lätt otroligt...Men tjejen e bara ett år än så länge, så vi väntar o ser. Fast vågar man hoppas på en bra hund?
Onödigt kanske att tillägga att alla är de lika värda hemma Fast det visar ju hur svårt det är att få en bra hund, eftersom alla är de införskaffade från ytterst seriösa kennlar i sammarbete med avelsföreningar...
Hund ett: importerad från Usa för utställning... men... han inkorrekt öronställning, är på tok för stor för skandinaviska ringar, har "bowlande" framben. Men ytterst maskulin, med vackra linjer och kanonpsyke (dessa terriers kallas huggkobror i vanliga fall). Dock envisare än nått annat jag någonsin träffat. Lider av stressmage. Blev kastrerad. Utställd som valp, vann valpBIS, men sen växte han över sin rasgräns med typ 6 kg (maxvikt här 12, min väger 18 i bra form). Fascinabel soffchampion utan rasvärde men med stort emotionellt värde .
Hund två: Beardis, köpt som utställnings- och träningshund. Vacker som en dag... MEN... har fel på höfter och patella (lukration, medfött, började vid 4 mån.). Han har lätt att stressa upp och är reserverad. Går på sjukgymnastik och är kastrerad. Mår dock hur bra som helst. Men blev "soffchampion" han med, och en skamfläck för sin ras hälsomässigt. Aldrig utställd eller tävlad. Men trevlig raring att ha hemma.
Hund tre:Vi väntar o ser. Hittils bra lynne, fin exteriör, bra psyke att jobba med, hård och självsäker, ibland till överdrift. Dvs hade kanske velat ha lite mera följsamhet för att ha en lättare vardag, men ur rent "arbets-syfte" är hon ju kanon. Än så länge ser allt bra ut... känns lätt otroligt...Men tjejen e bara ett år än så länge, så vi väntar o ser. Fast vågar man hoppas på en bra hund?
Onödigt kanske att tillägga att alla är de lika värda hemma Fast det visar ju hur svårt det är att få en bra hund, eftersom alla är de införskaffade från ytterst seriösa kennlar i sammarbete med avelsföreningar...