Sv: För att vara totalt ärliga
lady_vip skrev:
Skönt att läsa.
Mina tankar kommer upp dagligen när man ser vad folk avlar på... Likaså vad folk lever med. Var och lämnade min häst på ett ställe där en tjej hade en hund som hon inte kunde lita på öht med främmande människor, sorgligt att se.
//E
Det finns som bekant grader i helvetet och vi har alla olika toleransnivå eller förmåga att leva med hundens små egenheter.
Jag skulle vilja påstå att jag är ganska kritisk, men den kritik jag hade mot vår rottis hade andra rottisägare avundas mig... Så, man har olika ideal dessutom.
Nåväl:
Hund 1: Rottweiler med alldels för stor självständighet och en rejäl dos integritet. Kunde bli ordentligt sur när man tillrättavisade henne. Motor i klass med en border collie. Hon älskade att spåra och göra uppletanden. Fritt följ var en sport där man skulle hänga på matte så mycket som möjligt och inkallningarna avslutades ofta med att mattes knäskålar snurrade ett par varv runt sin egen axel när hon dunsade i.
Jättekul när man tränade, mindre kul när livet inte erbjöd så mycket tid till det. Då kanaliserades detta engagemang i att mucka med andra hundar, inte försitta ett tillfälle till ett bra slagsmål, skrämma barn så att de hoppade till - allt detta med ett ivrigt svansviftande. Hon älskade att vara kung!
Exteriört snygg, feminin utan att vara liten (63 cm i mkh). Gjorde sig bra på utställningar då hon älskade att visa upp sig och mäta sig mot de andra antagonisterna i ringen.
Hund 2: Blandras med en alldeles för stor dos skärpa parat med osäkerhet. Han bits och beter sig illa om han känner sig trängd.
Det finns en hel del att anmärka på honom, men han fungerar trots allt i vardagen och han lyder ganska bra. Gillar bara vissa utvalda män. Något reserverad mot främlingar.
Hund 3: Dvärgschnauzer som är näst intill så nära idealet av en sällskapshund man kan komma. Älskar människor (vilket inte är rastypiskt), men trevligt.
Exteriört är han snygg, proportionerna är goda. Han är maskulin och har ett mycket bra huvud. Ryggen är kanske något längre än det kvadratiska idealet. Bringa och förbröst börjar komma nu, tidigare var han något tunn i fronten. Han rör sig som en stor hund med mycket mark under fötterna och har fin teckning och bra päls.
Inte mycket dåligt där... (skrytvarning utfärdas i efterhand).
Mentalt har han allt jag önskar mig av en sällskapshund med motor. Han gillar att arbeta är totalt orädd och mycket balanserad. Intensiv och uthållig - jobbar mer än jag orkar!
I övrigt är han mjuk och följsam och utmanar inte mitt ledarskap. Ger sig direkt även vid den vildaste kamplek om jag så bara harklar mig.
Och ja, han håller för mina mått på vad en bra avelshund skall tillföra hundrasen.