Han föddes ju svag så jag hade ute veterinär 3 timmar efter födseln. Sen behövde han korrigering av bak en omgång för han gick på kotorna. Jag hade ute en hovslagare och veterinär varannan/var 3e vecka till han åkte på lösdrift. Jag fick godkänt att skicka honom på lösdrift i mitten av september av veterinär och hovslagare. De borde ha sett bockhoven om de fanns någon. Utbildning finns i fölkorrigering osv. även lärare på hovslagarskolan.
En månad/två månader efter lösdriften säger lösdrifthovslagaren (som dessutom diagnosticerade stoet med förlossningfång 5 månader efter förlossningen, vilket är skitsnack) att fölet har påbörjan till bockhov. Hovis förslag var att korrigera, jag sa ja. Han korrigerade och efter några veckor sa han att "nu är allt bra, grattis och härligt".
Fölet skadade sig i januari i samma hov, hovslagaren var ute o "grävde" i hoven, Fölet jättehalt men inga åtgärder föreslogs. Jag åkte in med fölet då till kliniken och där var också lösdrifts-hovisen (klinik-hovis var där med) den dagen för att gå bredvid klinik-hovisen.
Det var då detta kom upp, akutoperation pga bockhov och lösdriftshovisen står och säger att hästen varit dålig sen dag 1 han kom till lösdiften och hästen hade fötts med detta men jag hade inte brytt mig osv osv. Veterinären hängde på och sa att jag borde skämmas, jag har släckt hästens liv pga mitt agerande osv.
Klinikhovisen sa sen till mig "jag tror detta blir helt ok". Men jag vet inte vad jag ska tro. Bara stressen o pressen att inte ha hästarna hemma, inte lita längre på någon är hästarna finns, där pengar bara rusar iväg, att inte hitta plats närmare så jag kna ta hem de, att inte kunna vänja av honom, att han ska som hingst gå med sin mamma och tänk om han betäcker henne osv osv osv...