Vi har kämpat på här de här veckorna med boxvila. Det har varit med fara för livet och ärligt vet jag inte om jag, stoet eller fölet var tröttast på slutet. Stoet har i vanliga fall oändligt tålamod och är riktigt hönsig men tom hon har blivit en ragata mot allt o alla, inkl fölungen. Visserligen förståeligt då fölungen kört galopprace runt, runt stoet och sedan både sparkat och bitit på henne. Röntgen efter tre veckor visade inga dåliga nyheter och hon fick okej att börja gå ut i begränsad hage. Tjena, tänkte jag, men de har faktiskt skött sig otroligt bra sedan de fick komma och verkar väldigt nöjda med livet igen, båda två. Lättnad! på flera plan
Men stackare, vet hur det är med föl på box. Fick dock lite plegicil till när den var som värst för främst stoets men även för allas säkerhet. Hoppas det fortsätter åt rätt håll!