Idag har Calle fått åka till ridhus. Gud vad bortskämd jag är med snälla hästar! Han var yngst av alla där vågar jag nog gissa, och skötte sig exemplariskt med allt runt hantering och lastning. Lastade honom hemma, sen stod han som en gammal valack i släpet. Lastade ur och han brydde sig inte ett smack trots liv och rörelse och andra hästar som gnäggade osv, kunde gå leda honom lite fram och tillbaka på vägen medan vi väntade på vår tur.
I ridhuset märktes det att han har nerv. När han gick med matte var han lugn som en ko, men första varvet blev han rädd för nåt på läktaren så då drog han genom avspärrningsbanden på bägge sidor. Det var dock inga problem att fortsätta sen; även om han var spänd. Han är en extremt bussig häst som verkligen försöker måste jag säga. Han skakade i hela kroppen av nervositet efter incidenten med banden men han litar på mig och då går det bra.
Sen var det bara att lasta in honom i ett halvmörkt släp och åka hem, då var han trött såg jag i kameran men väl hemma så såg han så nöjd och glad ut igen. Han har levt rövare i hagen sista dagarna så jag tror ändå att det var bra att han fick blåsa ur lite. Vi kör en gång till och sen väntar vila fram till hösten för honom.
Massa minusgrader här nere ikväll så matte var påpälsad som en Michelingubbe, vilket märktes när jag skulle springa med pisken...