Sv: Föl 2013 del 2
Ja, hans första månad har då inte varit rolig för någon...
Han föddes ju på dygn 340, vilket nog var förtidigt i hans fall, hade väldigt svårt att hitta spenarna (matade med flaska första 2 dygnen), nedsatt immunförsvar, böjsenorna bak var/är fortfarande för långa, från början såg man tom sulan när han gick
Han har fått gå på små träsulor sen han var 4-5 dgr som sticker ut bak och sen sitter fast på hoven mha silvertejp, elastisk binda och massa bomull under det. Det har blivit bättre men är fortfarande inte helt bra.
Han har haft svårt att resa sig hela livet (30 dgr idag) och med dessa "tofflorna" får han inget grepp alls på ängen där han går och därför får vi resa honom upp med jämna mellanrum under hela dygnet.
Ögonlocket (det undre) har vi fått spänna genom att sy eftersom det vek sig inåt och irriterade ögat.
Han har haft/har nog fortfarande (fast värdena på proverna tyder på att det börjar gå åt rätt håll) infektion i 2 leder, vilket är det allvarligaste, en led i hasen på ena bakbenet och en led i knäet på andra bakbenet.
Veterinär har spolat mer än 5 ggr var i båda lederna och tagit mängder med prov.
Min lilla fölis har varit sövd så många gånger så snart är han nog resistent mot det medlet...
Pga att han har ont i bakbenen rör han sig inte så mycket som han skulle gjort som frisk (trots att han har fått Alvedon under en lång tid nu) och det har lett till att frambenen inte kunnat sträckas ut optimalt och därför har böjsenorna fram blivit aningen för korta. Vi masserar och stretchar och lite bättre har det blivit.
För några dagar sedan var han blockhalt på ena bakbenet. Vi testade att bedöva leden i det benet för att se om det var den som spökade, men han haltade efter det också. Troligen har han lagt sig rakt på en sten för nu stödjer han i alla fall på benet och går bättre.
Eftersom han har haft nedsatt immunförsvar har vi gjort 2 blodtransfusioner. Nu ser man på blodproverna att han har fått bättre värden och nu har han även börjat tillverka blod själv.
Han har tagit sig genom allt detta som en riktig fighter, alltid kämpat och varit positiv.
Nålar i halsen är numera det värsta han vet, och så många som han har haft i sig så kan man ju förstå honom.
Han har på senaste veckan börjat visa temperament som sin mamma, vill bitas och busa och det är så roligt att se honom piggare och kaxigare.
Han har börjat äta hö och gräs samt smakat lite av mammans kraftfoder. Men hö är favoriten
Mamman är väldigt snäll med föl vid sidan, vilket vi verkligen inte trodde (hon brukar vara ganska sur på det mesta i vanliga fall), och det är nog tur för annars hade vi aldrig kunnat hjälpa fölet så mycket som vi gjort och gör.
Känns äntligen som det börjar gå åt rätt håll och hoppas så otroligt mycket på att han ska få bli helt frisk nu och kunna springa, resa sig själv och slippa alla smärtor och andra onda ting.
