happ, vi kämpar på...
Det är nu 12,5 månad sen jag hittade henne trebent i hagen. Man kan fortfarande se en tydlig fraktur på röntgen. Det blir lite, lite bättre varje gång vi kollar men det går så lååååångsamt... Fortsatt ohalt i skritt och trav.
Hon ska fortsätta skrittas (tömkör/promenader/uppsuttet) i en månad, sen ska vi långsamt börja introducera lite trav. Får dock utöka passen så hon går i en timme.
När underlaget är bättre ska hennes hage få bli marginellt större igen, även fast hon härjar en del. Återbesök i maj, förhoppningsvis ska jag då få börja vänja in henne på större hage och gräs då så hon får gå på bete sen som en vanlig häst.
Känns rätt hopplöst alltihop när läkningen går så förbannat långsamt...