Flyttångest

[Dressyren]

Vet inte om det är rätt ställe att posta tråden men jag chansar.

Känns som att jag står inför mitt livs val och har ingen som helst aning om hur jag ska göra. 50% av mig vill flytta söderut medan andra halvan vill stanna kvar i Norrbotten. Det som lockar med att flytta är närheten till tävlingar, större utbud av tränare och veterinärer osv. Planen är att söka till unghästutbildningen nästa år.

Det som får mig att vilja stanna är min sambo (som under inga omständigheter skulle kunna tänka sig att flytta), samt familj och vänner + den stabila tillvaron med jobb, lgh och ekonomi.

Jag har varit och kollat på ett stall i Skåne som verkade hur bra som helst och behöver snart bestämma mig om jag vill hyra boxarna eller inte.

Antar att jag inte är den enda här som velat över detta så jag skulle vilja veta hur ni gjorde och vad resultatet blev

 

[a1agnlju]

Ja du... om du tänkt dig en framtid med sambon har du ju svaret redan där... Varför inte söka unghästutbildningen och gå den men ändå ha din fasta punkt i norr. Först efter den utbildningen kan du bestämma dig vilket som passar bäst. Det behöver ju inte vara så att du flyttar så långt som till skåne i slutänden. Sverige består ju av mer än Norrland och Skåne liksom... Gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet

 

[Dressyren]

Väljer jag att åka ner bara för att gå utbildningen har sambon sagt att det kommer ta slut mellan oss ändå. Så då kan jag lika gärna flytta på "heltid".

 

[AliceZeta]

Väljer jag att åka ner bara för att gå utbildningen har sambon sagt att det kommer ta slut mellan oss ändå. Så då kan jag lika gärna flytta på "heltid".

Om en relation inte håller, för att ena parten vill gå en utbildning och utvecklas
Är då den relationen värd att satsa på?
Dina vänner och familj, finns ju kvar. Varför inte flytta och prova något nytt, du kan ju alltid flytta tillbaka om du vill.

 

[Got2Be]

Väljer jag att åka ner bara för att gå utbildningen har sambon sagt att det kommer ta slut mellan oss ändå. Så då kan jag lika gärna flytta på "heltid".

Positiv kille du har!

 

[Dressyren]

Positiv kille du har!

Det jag känner nu är ju att förr eller senare vill jag gå en utbildning som innebär att flytta (har funderat på hippologen också men känner mig inte redo för det i nuläget), och då är det kanske bättre att avsluta relationen nu istället för om ännu några år iom att han inte kommer vilja flytta i framtiden heller. Detta kommer hur som helst inte att funka i längden verkar det som..

 

[Got2Be]

Det jag känner nu är ju att förr eller senare vill jag gå en utbildning som innebär att flytta (har funderat på hippologen också men känner mig inte redo för det i nuläget), och då är det kanske bättre att avsluta relationen nu istället för om ännu några år iom att han inte kommer vilja flytta i framtiden heller. Detta kommer hur som helst inte att funka i längden verkar det som..

Tycker att du tänker helt rätt! Det låter ju som att han inte kommer ändra sig, och jag skulle inte vilja befinna mig i en relation där jag avstår från saker och sen eventuellt behöva ångra det.

 

[Got2Be]

Nu vet jag ju inte hur du är som person, hur du lever osv osv osv, men personligen hade jag flyttat!
Jag var livrädd när jag flyttade till Tyskland! Grinade hela vägen i bilen ner hit!
Men jag tänkte och tänker fortfarande att "jag kan flytta tillbaka när jag vill, det är bara jag som bestämmer var, när och hur!". Är så förbannat glad över att jag flyttade. Jag växte otroligt mycket!

Självklart har jag en grundtanke med det jag gör här, men om situationen ändrar sig, så ändrar den sig! Jag vill inte låsa fast mig! Det vet min sambo också. Han vet att jag någon gång i livet vill tillbaka till Sverige, men när är en annan fråga!
Till och med grundidén till varför jag flyttade hit har ju ändrat sig, men genom det öppnades nya möjligheter som jag valde att ta!

 

[a1agnlju]

Väljer jag att åka ner bara för att gå utbildningen har sambon sagt att det kommer ta slut mellan oss ändå. Så då kan jag lika gärna flytta på "heltid".

Ja, det verkar väl som om pojkvännen inte är så intresserad av att försöka hålla ihop förhållandet (lite typiskt för fega pojkvänner om jag får säga så...)... Då tycker jag inte att du ska låta honom hindra dig från att uppfylla dina drömmar. Dina riktiga vänner och din familj kommer du inte tappa kontakten med även om du bor 120 mil bort

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker du måste ställa dig frågan om hur framtiden kommer bli med det förhållandet dvs kommer han vilja kompromissa med andra saker eller kommer det alltid vara så art han bestämt säger nej?
Kommer du bli bitter i framtiden om du ger upp dina planer på utbildningar och stannar för hans skull?
Kan ju också nämna att jag känner många dom hade distansförhållanden under flera år bär partnern pluggade på annan ort. Och för dom dom var beredda att kämpa så funkade det bra.

 

[stjarnfrugt]

Jag flyttade från Norrbotten och 100 mil söderut för 7 år sedan. Jag ska nu flytta hem igen i höst, efter att ha försökt hitta jobb osv i några år.
Det är alltid en bra erfarenhet att flytta och se sig om. Man växer mkt som människa och vidgar sina vyer. Rent hästmässigt är det väldigt trevligt att bo söderut med tanke på tillgången till tränare, veterinärer, hovslagare osv som inte går att jämföra med Norrbotten. Men jag tycker att det även finns stora nackdelar, jag har tex aldrig vant mig vid de urkassa vintrarna med skitunderlag, kylan och fukten (då är det ändå lindrigare här i Mälardalen än i Skåne vad jag hört), slasket osv. Jag har upplevt ett betydligt större behov av ridhus här tex, än i Norrbotten då det är rätt bra underlag vintertid. Dessutom har jag saknat tillgången till ridvägar som jag varit oerhört bortskämd med i Norrbotten.

Jag tycker att du ska ta chansen och flytta. Man kan alltid komma hem igen om man inte tirvs, och man måste prova för att veta om man gör det. Jag vet inte hur gammal du är men jag var 23 när jag flyttade. Jag tycker dessa 7 år varit lagom, lite i längsta laget då jag alltid lidit av stor hemlängtan. Men jag har alltid jobbat skift och kunnat åka hem relativt ofta. Annars hade jag inte stått ut. Jag är inte lastgammal nu heller och jag tycker att jag behållit kontakten bra med alla hemma, så jag är inte som en främling nu utan när jag kommer hem igen är det som att fortsätta umgås som vanligt med den skillnaden att man kan vara spontan. Det känns som att äntligen kan jag slå ner bopålarna och känna mig lugn (hoppas det blir så också och att jag inte är lika rastlös som förr då jag alltid ville iväg och se nåt nytt). Jag kan tänka mig att de blir värre för det som "försvinner" och sedan kommer hem och inser att alla gått vidare med sina liv och man inte har nåt umgänge att komma tillbaka till.

 

[Dressyren]

Jag tycker du måste ställa dig frågan om hur framtiden kommer bli med det förhållandet dvs kommer han vilja kompromissa med andra saker eller kommer det alltid vara så art han bestämt säger nej?
Kommer du bli bitter i framtiden om du ger upp dina planer på utbildningar och stannar för hans skull?
Kan ju också nämna att jag känner många dom hade distansförhållanden under flera år bär partnern pluggade på annan ort. Och för dom dom var beredda att kämpa så funkade det bra.

Med allt annat går det hur bra som helst att kompromissa - det är bara flytt som är bestämt Nej.
Bitter tycker jag redan att jag har börjat bli..

 

[stjarnfrugt]

Att stanna i ditt förhållande låter i vilket fall inte som ett alternativ. Så med det i åtanke behöver du ju inte ens väga in det i ditt beslut, kanske är det istället en enkel chans att komma bort från det.

 

[stjarnfrugt]

@Dressyren Hur går det för dig, blir det någon flytt?

 

[Dressyren]

@Dressyren Hur går det för dig, blir det någon flytt?

Jag har fortfarande inte bestämt mig! Just nu lutar det åt att bo kvar och söka utbildningen till våren. Kommer jag in så flyttar jag. Jag har insett att jag nog behöver spara ihop mer pengar innan det är dags att flytta. Dels att det kostar mycket att transportera ner hästarna men också att jag vill ha tillräckligt med pengar att kunna leva 3-4 månader utan jobb ifall jag inte skulle trivas med första jobbet där nere (om jag ens skulle få jobb). Vill även kunna flytta hem när som helst om jag inte skulle trivas och inte vara tvungen att bo kvar för att jag inte har råd att ta upp hästarna igen, stå och betala uppsägning på stall och lgh mm. Svårt detta..