Flytta?

[Wille]

Rädd för det okända snarare.
Världen utanför rutan har blivit skrämmande.

Kanske för att gå in i väggen igen.

 

[Inte_Ung]

Det finns en timme bort. Jag är inte riktigt beredd att åka så långt för fobiträning. Tänk om det blir så jobbigt att jag inte kan köra hem?

Nu så blir du så där rädd i förväg utan att ens veta om det verkligen är så.
Men du brukar ju campa och sova i bilen, förbered det innan så kan du vila innan du kör hem. Så behöver du ju inte vara rädd för den sakens skull.

Helt ärligt så kan du ju egentligen inte ha det så här som du har det.
Det blir inte bra.

 

[Inte_Ung]

Det är det ingen som talat om för mig.

Jobbar de kvällar och helger? Eftersom jag studerar heltid har jag svårt att komma loss under kontorstid.

Hur tror du att dina studier kommer att gå om du inte ens orkar med att leva?
Hälsan måste ju komma först.

 

[Stekspaden]

Det är det ingen som talat om för mig.

Jobbar de kvällar och helger? Eftersom jag studerar heltid har jag svårt att komma loss under kontorstid.

Ja. Vissa svarar i telefonen dygnet runt. De är inte anställda så de vet inte något mer om dig än vad du berättar, de ska vara som en brygga mellan att ligga inlagd och att klara sig helt själv.

 

[Niyama]

Det är det ingen som talat om för mig.

Jobbar de kvällar och helger? Eftersom jag studerar heltid har jag svårt att komma loss under kontorstid.

Kontaktpersoner har ju egna jobb att sköta så de som arbetar dagtid kan ju bara kvällar och helger.

 

[tuaphua]

Jag googlade lite och hittade det här om appar etc för att hitta nya vänner. Vet inte om det är helfel för dig eller kan vara ngt. Men tänkte att jag delar iaf och så gör du ad du vill med den infon liksom..

https://dejtguiden.se/hitta-nya-vanner/

 

[Inte_Ung]

Kanske för att gå in i väggen igen.

Det kan jag förstå.
Då så gäller det att inte gå in i väggen igen.

Är du verkligen redo för heltidsstudier?
Finns inte risken att livet rasar av det?
Du kanske skulle satsa på "Frisk först"?

 

[Niyama]

Om jag ändå kunde få det, men det får jag inte. Jag har ansökt för ett år sedan.

Varför blev du nekad? Jag dubbelkollade nu och de kommuner jag kollade var som gammalek skriver nedan.

I min kommun kan man få kontaktperson även utan diagnos. Man behöver inte höra till LSS målgrupp utan det kan beviljas via socialtjänstlagen också.

 

[Wille]

Hur tror du att dina studier kommer att gå om du inte ens orkar med att leva?
Hälsan måste ju komma först.

Jag har hittills klarat studierna bra. Jag har ju mycket förkunskaper men lär mig också nya saker. Men resten av livet funkar inte.

Ja. Vissa svarar i telefonen dygnet runt. De är inte anställda så de vet inte något mer om dig än vad du berättar, de ska vara som en brygga mellan att ligga inlagd och att klara sig helt själv.

Ok. Då kanske jag inte är aktuell för det. Jag är ju inte i närheten av att vara inlagd.

Jag googlade lite och hittade det här om appar etc för att hitta nya vänner. Vet inte om det är helfel för dig eller kan vara ngt. Men tänkte att jag delar iaf och så gör du ad du vill med den infon liksom..

https://dejtguiden.se/hitta-nya-vanner/

Jag provade en sån där app för att hitta vänner men hittade ingen i närheten som hade samma sorts intressen som jag själv har.

Det kan jag förstå.
Då så gäller det att inte gå in i väggen igen.

Är du verkligen redo för heltidsstudier?
Finns inte risken att livet rasar av det?
Du kanske skulle satsa på "Frisk först"?

Jag gick in i väggen av att försöka rodda hemmet efter att jag flyttat.

Studier är inte alls samma sak som att klara av att hålla ordning hemma t.ex. Hittills har jag klarat studierna med bravur. Idag satte jag t.ex. 39 av 40 växter på ett prov. Det var bara en missad bokstav som gjorde att jag inte fick full pott. Jag har också bra resultat på inlämningsuppgifter.

 

[Wille]

Varför blev du nekad? Jag dubbelkollade nu och de kommuner jag kollade var som gammalek skriver nedan.

Jag blev nekad för att jag inte hade AST-diagnos och socialtjänstlagen kunde inte tillämpas för syftet med kontaktpersonen.

 

[Inte_Ung]

Studier är inte alls samma sak som att klara av att hålla ordning hemma t.ex. Hittills har jag klarat studierna med bravur. Idag satte jag t.ex. 39 av 40 växter på ett prov. Det var bara en missad bokstav som gjorde att jag inte fick full pott. Jag har också bra resultat på inlämningsuppgifter.

Men så skönt. Kan du njuta av det?
Du lyckas ju bra, känns det inte litet skönt ändå?

Tycker du att du får ut något av att gå utbildningen?
Om det är så tycker jag att du skall försöka bygga på det. Tänk att du faktiskt gör något som du både är bra på och har intresse av.

 

[Inte_Ung]

Jag gillar bl.a. Mark Knopfler och Avicii.

Försök att lyssna på musik som du tycker om varje dag.
Det gör faktiskt skillnad.
Musik stimulerar lustcentrum och det är nog väldigt bra för dig tror jag.

Diska till musik?

 

[Wille]

Men så skönt. Kan du njuta av det?
Du lyckas ju bra, känns det inte litet skönt ändå?

Tycker du att du får ut något av att gå utbildningen?
Om det är så tycker jag att du skall försöka bygga på det. Tänk att du faktiskt gör något som du både är bra på och har intresse av.

Ja, det känns bra att det fungerar. Jag blir kallad för både expert och uppslagsverk av både klasskamrater och lärare.

Försök att lyssna på musik som du tycker om varje dag.
Det gör faktiskt skillnad.
Musik stimulerar lustcentrum och det är nog väldigt bra för dig tror jag.

Diska till musik?

Jag har radion på hela dagarna utom under skoltid. Det är mitt sällskap.

 

[sthu]

Är du säker på att du har rätt diagnos?
Det låter inte som att du har rätt medicinering, kanske är hela diagnosen fel?

För mig var det så. Fick antidepressiva i ett par år, helt utan effekt. Visade sig efter lite noggrannare utredning att jag hade bipolär sjukdom. Lite experimenterande med medicin och idag mår jag mycket bättre. Det tog ca två år från diagnos till tydlig förbättring, och jag har fått jobba hårt för att komma tillbaka. Jag får fortfarande "återfall" ibland men nu har jag verktyg att ta mig igenom det.

Min poäng är att man måste kämpa, hur jobbigt och oöverstigligt det än känns. Dessutom måste man acceptera sin sjukdom, hur jobbigt det än känns.

 

[Lakritspipan]

Det spelar ingen roll vad någon skriver. För du vill inte och hittar en anledning att inte göra det som föreslås. Varför?
Verkar inte som du ser kopplingen mellan de råd du får och det som alla hoppas ska bli resultatet(att du mår bättre).

 

[Wille]

Är du säker på att du har rätt diagnos?
Det låter inte som att du har rätt medicinering, kanske är hela diagnosen fel?

För mig var det så. Fick antidepressiva i ett par år, helt utan effekt. Visade sig efter lite noggrannare utredning att jag hade bipolär sjukdom. Lite experimenterande med medicin och idag mår jag mycket bättre. Det tog ca två år från diagnos till tydlig förbättring, och jag har fått jobba hårt för att komma tillbaka. Jag får fortfarande "återfall" ibland men nu har jag verktyg att ta mig igenom det.

Min poäng är att man måste kämpa, hur jobbigt och oöverstigligt det än känns. Dessutom måste man acceptera sin sjukdom, hur jobbigt det än känns.

Jag tror inte alls att jag är bipolär. Jag upplever inga svängningar i humöret.

 

[sthu]

Jag tror inte alls att jag är bipolär. Jag upplever inga svängningar i humöret.

Jag sa inte att du har bipolär sjukdom, jag sa att jag har det. Du kanske har någon annan diagnos?
Grejen med många sjukdomar är att man inte vet att man har dem, det räcker inte att googla och läsa lite om typfallen.

 

[Gnist]

Jag tror inte alls att jag är bipolär. Jag upplever inga svängningar i humöret.

Förutom depressionen/utmattningen, fick du någon diagnos efter utredningen som gjordes och hur har isf uppföljningen av det varit avseende behandling osv?

Sen är det ju så att det finns ett flertal mediciner för att behandla depression och många får prova sig fram för att hitta rätt sort och ibland behövs det också sättas in fler än en medicin för att uppnå framsteg i måendet, så att låsa fast sig vid just en medicin (som verkar funka dåligt) som du gör är inte alls bra.

 

[Wille]

Jag sa inte att du har bipolär sjukdom, jag sa att jag har det. Du kanske har någon annan diagnos?
Grejen med många sjukdomar är att man inte vet att man har dem, det räcker inte att googla och läsa lite om typfallen.

Ok. Jag har dock ingen aning om vad det skulle kunna vara i så fall. Jag vet bara att jag totalkraschade för tre och ett halvt år sedan. Jag försökte fortsätta som vanligt men det gick fan inte. När jag efter 2 månader fick träffa läkare så fick jag diagnosen utmattningsdepression. Diagnosen ställdes genom både samtal och test som visade att jag inte lyckades tänka och hänga med. Jag kallar testet för dum-i-huvudet-testet. Det heter naturligtvis något annat, men den visade att jag inte kopplade som jag skulle.

 

[sthu]

Ok. Jag har dock ingen aning om vad det skulle kunna vara i så fall. Jag vet bara att jag totalkraschade för tre och ett halvt år sedan. Jag försökte fortsätta som vanligt men det gick fan inte. När jag efter 2 månader fick träffa läkare så fick jag diagnosen utmattningsdepression. Diagnosen ställdes genom både samtal och test som visade att jag inte lyckades tänka och hänga med. Jag kallar testet för dum-i-huvudet-testet. Det heter naturligtvis något annat, men den visade att jag inte kopplade som jag skulle.

Det är just det som är grejen, DU vet inte. Det är där vården kommer in och hjälper till. För det gör de, om du låter dem. Var ärlig och berätta allt. Att ha flera diagnoser är inget ovanligt.

Och kalla det inte för "dum i huvudet". Det är otroligt respektlöst både mot dig själv och andra med samma problematik.