OkJa. Fysiskt är jag helt frisk. Inga problem alls. Men psyket sätter stopp för allt eller gör allt svårt.
Jag brukar säga att alla fel på mig sitter mellan öronen.
Om du gick varje dag och gick ner i vikt, skulle du bli nöjd över det?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
OkJa. Fysiskt är jag helt frisk. Inga problem alls. Men psyket sätter stopp för allt eller gör allt svårt.
Jag brukar säga att alla fel på mig sitter mellan öronen.
Ja, det skulle jag. Men det är ändå bara en del av livet.Ok
Om du gick varje dag och gick ner i vikt, skulle du bli nöjd över det?
Jag har faktiskt aldrig känt någon som inte uppskattar film, litteratur och konst. Eller i alla fall datorspel och underhållning. Därför får jag svårt att förhålla mig till hur du skulle kunna roa dig. Jag antar att du inte gillar att gå ut och dansa eller gå på konsert heller?Ja, det skulle jag. Men det är ändå bara en del av livet.
Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?Jag har faktiskt aldrig känt någon som inte uppskattar film, litteratur och konst. Eller i alla fall datorspel och underhållning. Därför får jag svårt att förhålla mig till hur du skulle kunna roa dig. Jag antar att du inte gillar att gå ut och dansa eller gå på konsert heller?
Om jag lägger till att du måste ha recept för att kunna laga mat. Du kan alltså inte improvisera ihop något av vad som råkar finnas i kylen?
Så tror jag att du skall ta upp det med din psykolog.
Det verkar faktiskt oerhört tråkigt att ha det så.
Jamen så är väl livet, de små delarna blir större tillsammans.Ja, det skulle jag. Men det är ändå bara en del av livet.
Men hur fördriver du tiden?Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?
Men förut brukade jag spela lite spel på mobilen. Nu har jag dock tröttnat.
Nej, jag går aldrig ut och dansar och går aldrig på konserter heller.
Och nej, jag klarar inte av att improvisera ihop mat. Helt omöjligt. Det enda jag kan laga utan recept är omelett och färssås.
Kanske är jag ett hopplöst fall som inte roas av nånting.
Kan köpa att romantiska feel good-filmer kanske inte är din genre, men det finns ju oändligt mycket mer. Vad blev du spänd över?Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?
Men förut brukade jag spela lite spel på mobilen. Nu har jag dock tröttnat.
Nej, jag går aldrig ut och dansar och går aldrig på konserter heller.
Och nej, jag klarar inte av att improvisera ihop mat. Helt omöjligt. Det enda jag kan laga utan recept är omelett och färssås.
Kanske är jag ett hopplöst fall som inte roas av nånting.
Ligger på soffan. Och våndas över allt jag borde göra.Men hur fördriver du tiden?
Bortsett från inlägg på buke då..
Jag valde filmen för att den skulle vara ofarlig. Men det blev en eldsvåda, konflikter och effekter som skulle få en att hoppa till.Kan köpa att romantiska feel good-filmer kanske inte är din genre, men det finns ju oändligt mycket mer. Vad blev du spänd över?
Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.@Wille
Du har svårt att sätta igång med saker och du har också svårt att göra klart. Du skrev tidigare något i stil med att du är "lite aspig" men inte har någon diagnos, men du tagit upp dessa svårigheter under samtalen du går på? Har ni pratat något om strategier för detta, utöver att du fick boendestöd?
Men du hade fått konstaterat att du har nedsatta exekutiva funktioner? Har du inte fått vägledning och stöd för det, typ arbetsterapeut?Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.
Nej, jag har inte funderat på det. Dels för att jag egentligen inte tror på mediciner men också för att jag är rädd för att gå upp mer i vikt. Jag har i dagsläget nästan 30 kilo övervikt.
Jag är helt enkelt inte övertygad om att annan medicin och annan psykolog skulle hjälpa.
Allt är liksom så övermäktigt hela tiden. Det finns vardagssaker som jag aldrig klarat av. Och när jag flyttade hit så körde jag järnet för att fixa allt. Men det ledde till att jag blev utmattad.
Jag gillar både permakultur och skogsträdgård. Det går i linje med mitt miljöintresse och är sätt att konkret bidra till en bättre jord. Haken är att jag inte orkar göra något konkret för att förverkliga det. Jag vill helst bara ha det klart. Och jag vill visa upp resultatet. Jag vill vara en förebild. Men det kommer jag nog aldrig att bli. Allt praktiskt arbete är bara kämpigt.
Svt och kunskapskanalen är gratis guldgruvorInte ens jag som saknar riktigt bredband tittar enligt tablåerna på annat än livesport. Man väljer de fåtal program som intresserar, oavsett när på dygnet de sänds, och spelar in på hårddiskboxen och konsumerar lite av det som är bra senare. Och kan spola förbi all reklam och trailers som förpestar det hela. På playtjänster är det ofta svårare att slippa reklam om man inte vill betala massor i abonnnemang.
Jag gick hos arbetsterapeut för några år sedan. Det var innan min npf-utredning. Nu minns jag inte vad vi gjorde men det gav inget då. Tyckte väl det mesta kändes orelevant. Sen slutade hon och jag fick ingen ny.Men du hade fått konstaterat att du har nedsatta exekutiva funktioner? Har du inte fått vägledning och stöd för det, typ arbetsterapeut?
Om man är en doer, men samtidigt har svårigheter som påverkar ens aktivitetsgenomförande kan det ju bli rätt frustrerande och krockar mellan ens behov/förutsättningar. Som man kan behöva hjälp med att hantera både rent konkret och psykologiskt.
Och du beskriver att du i princip inte gör något alls den mesta tiden, samt inte löser grundläggande vardagsfunktioner. Skulle du inte har boendestöd mer än två timmar egentligen. Och någon typ av vägledning till dem om vad som är lämpliga metoder utifrån din funktionsprofil
Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.
Men då är det väl vettigt att du får det nu när det finns annat mer konkret underlag om hur du fungerar. En bra början är väl att du faktiskt blir insatt i vad exekutiva nedsättningar innebär.Jag gick hos arbetsterapeut för några år sedan. Det var innan min npf-utredning. Nu minns jag inte vad vi gjorde men det gav inget då. Tyckte väl det mesta kändes orelevant. Sen slutade hon och jag fick ingen ny.
Jag vet inte om det konstaterats att jag har problem med exekutiva funktioner, mer än att det har sagts att jag har det. Jag vet inte ens riktigt exakt vad det innebär. Jag har bara förutsatt att det är det det handlar om när jag inte klarar av att starta, är seg med att slutföra, har ständigt kaos runt mig. Och så känns allt så övermäktigt hela tiden.
Det känns ju som om två timmar boendestöd är lite för lite. När de började hjälpa mig med matlagning så fanns det inte tid över för annat.
Jag hittar inte passande kläder alls. Nyligen fick jag prova ut arbetskläder och allt var obekvämt på grund av för långa byxben och för långa ärmar. Största problemet är väl att jag har korta ben och armar, men jag tänker att det skulle bli ett mindre problem om jag vore smal.Jag har ätit sertralin i väldigt många år, inte mot just depression men annan psykisk ohälsa, och när en läkare förra året föreslog att jag skulle byta till en annan sorts medicin fick jag panik och vägrade i sten att byta. Så jag förstår din rädsla för att byta medicin.
Men jag vill bara säga att övervikt inte är någon dödsdom eller något som kommer förstöra ditt liv. I samhället i dag är vi så rädd för övervikt att vi till och med genomför stora operationer för att slippa vara överviktiga trots att det egentligen inte är så farligt med övervikt. Det finns vissa risker med övervikt men psykisk ohälsa är inte heller riskfritt och riskerna med övervikt får större plats än dom förtjänar.
Det är jobbigt i vissa avseenden att vara tjock, tex svårare att hitta kläder, att måsta hantera andras åsikter om ens kropp och kanske att känns sig mindre rörlig eller smidig men i övrigt är det precis som att vara normalviktig - man har jobb, relationer, hobbies mm.
Jag har ibland tänkt att jag vill gå ner i vikt men för mig skulle det aldrig vara värt den ångest det skulle innebära. Jag är heller tjock och tillfreds med resten av livet än smal och ångestfylld, trots att det är tvärtemot vad samhället säger om vad som är viktigt.
Skulle det för dig kunna vara värt det att vara mer överviktig om det skulle innebära att du blev frisk?
Om du blev frisk skulle du kanske dessutom orka vara mer aktiv och kunna välja att gå ner i vikt om det fortfarande kändes viktigt. I vart fall kan du förhoppningsvis komma vidare i livet och få må psykiskt bättre.
Jag vill känna att jag gör skillnad för den här planeten och vara delaktig i att sprida det som vårdar vår miljö och återskapar hälsosamma livsmiljöer. Jag kan dela det genom t.ex. en blogg.På vilket sätt vill du vara en förebild? Vill du verkligen ha en massa besökare hem till dig för att gå runt och peka och kommentera hur du gjort och hur du inte gjort? Eller vill du vara en förebild mer i att besitta mycket kunskap som du vill dela med dig till andra av? Kanske för att det kan bidra till att rädda planeten? Eller är det estetiska i trädgårdsmiljön du vill inspirera andra med?
Har du funderat på att uttrycka dit intresse i en bok? Inspirerande och informativa böcker om trädgård, odling, jordförbättring, kretslopp, holistiskt perspektiv m.m verkar man inte kunna få för många av när ser i mina vänners bokhyllor. Gröna böcker verkar ta över efter kokböcker som nog har haft sin storhetstid.
Kanske ligger din styrka mer i att planera, tänka ut hur det ska bli och beskriva det snarare än att genomföra dina planer? Du kan du dessutom "genomföra" många fler skogsträdgårdar, pergolor och odlingsmiljöer av precis de slag du själv önskar och mycket snabbare än vad det skulle ta att genomföra allt på din egen tomt. Inspirerande bilder kan du hitta på dina resor.
Har du någon gång i livet bott i en trädgård med den storlek du har och under en längre tid tyckt att det är kul med trädgårdsarbetet?
Nej, det är inte samma psykolog som gjort utredningen som jag går hos.Är det samma psykolog som gjorde utredningen? Jag tycker du ska ta upp vilka problem du har och lägga fram det konkret. Sätter du igång direkt när du tänkt när du ska betala räkningar, byta däck och ringa samtal eller går tiden även där och det görs i sista stund? Om de sakerna funkar bra, vad är det som gör det lättare att komma igång i de situationerna? Annars har jag svårt att förstå att psykologen tycker att du inte har problem. Även om du lyckas göra det till sist så har du troligen lagt mycket mer energi på det än någon som inte har samma utmaningar som du.
Nej, boendestödet vet ingenting. De frågade mig om min diagnos. Och jag berättade då att det var utmattningsdepression. Inget annat.Men då är det väl vettigt att du får det nu när det finns annat mer konkret underlag om hur du fungerar. En bra början är väl att du faktiskt blir insatt i vad exekutiva nedsättningar innebär.
Är boendestödet ordentligt informerade om det? Även om du inte har en npf-diagnos så kan det hända man ska plocka arbetsmetoder från det området, eftersom exekutiva svårigheter ofta är en central del där.