Ja, det skulle jag. Men det är ändå bara en del av livet.
Jag har faktiskt aldrig känt någon som inte uppskattar film, litteratur och konst. Eller i alla fall datorspel och underhållning. Därför får jag svårt att förhålla mig till hur du skulle kunna roa dig. Jag antar att du inte gillar att gå ut och dansa eller gå på konsert heller?

Om jag lägger till att du måste ha recept för att kunna laga mat. Du kan alltså inte improvisera ihop något av vad som råkar finnas i kylen?

Så tror jag att du skall ta upp det med din psykolog.
Det verkar faktiskt oerhört tråkigt att ha det så.
 
Jag har faktiskt aldrig känt någon som inte uppskattar film, litteratur och konst. Eller i alla fall datorspel och underhållning. Därför får jag svårt att förhålla mig till hur du skulle kunna roa dig. Jag antar att du inte gillar att gå ut och dansa eller gå på konsert heller?

Om jag lägger till att du måste ha recept för att kunna laga mat. Du kan alltså inte improvisera ihop något av vad som råkar finnas i kylen?

Så tror jag att du skall ta upp det med din psykolog.
Det verkar faktiskt oerhört tråkigt att ha det så.
Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?

Men förut brukade jag spela lite spel på mobilen. Nu har jag dock tröttnat.

Nej, jag går aldrig ut och dansar och går aldrig på konserter heller.

Och nej, jag klarar inte av att improvisera ihop mat. Helt omöjligt. Det enda jag kan laga utan recept är omelett och färssås.

Kanske är jag ett hopplöst fall som inte roas av nånting.
 
Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?

Men förut brukade jag spela lite spel på mobilen. Nu har jag dock tröttnat.

Nej, jag går aldrig ut och dansar och går aldrig på konserter heller.

Och nej, jag klarar inte av att improvisera ihop mat. Helt omöjligt. Det enda jag kan laga utan recept är omelett och färssås.

Kanske är jag ett hopplöst fall som inte roas av nånting.
Men hur fördriver du tiden?
Bortsett från inlägg på buke då..
 
Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?

Men förut brukade jag spela lite spel på mobilen. Nu har jag dock tröttnat.

Nej, jag går aldrig ut och dansar och går aldrig på konserter heller.

Och nej, jag klarar inte av att improvisera ihop mat. Helt omöjligt. Det enda jag kan laga utan recept är omelett och färssås.

Kanske är jag ett hopplöst fall som inte roas av nånting.
Kan köpa att romantiska feel good-filmer kanske inte är din genre, men det finns ju oändligt mycket mer. Vad blev du spänd över?
 
@Wille
Du har svårt att sätta igång med saker och du har också svårt att göra klart. Du skrev tidigare något i stil med att du är "lite aspig" men inte har någon diagnos, men du tagit upp dessa svårigheter under samtalen du går på? Har ni pratat något om strategier för detta, utöver att du fick boendestöd?
 
Kan köpa att romantiska feel good-filmer kanske inte är din genre, men det finns ju oändligt mycket mer. Vad blev du spänd över?
Jag valde filmen för att den skulle vara ofarlig. Men det blev en eldsvåda, konflikter och effekter som skulle få en att hoppa till.

Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag kan titta på utan att något jag tycker är obehagligt händer. Sen kan jag ju också tycka att det är lite obehagligt att mista tidsuppfattningen när jag tittar på något.
 
@Wille
Du har svårt att sätta igång med saker och du har också svårt att göra klart. Du skrev tidigare något i stil med att du är "lite aspig" men inte har någon diagnos, men du tagit upp dessa svårigheter under samtalen du går på? Har ni pratat något om strategier för detta, utöver att du fick boendestöd?
Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.
 
Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.
Men du hade fått konstaterat att du har nedsatta exekutiva funktioner? Har du inte fått vägledning och stöd för det, typ arbetsterapeut?
Om man är en doer, men samtidigt har svårigheter som påverkar ens aktivitetsgenomförande kan det ju bli rätt frustrerande och krockar mellan ens behov/förutsättningar. Som man kan behöva hjälp med att hantera både rent konkret och psykologiskt.

Och du beskriver att du i princip inte gör något alls den mesta tiden, samt inte löser grundläggande vardagsfunktioner. Skulle du inte har boendestöd mer än två timmar egentligen. Och någon typ av vägledning till dem om vad som är lämpliga metoder utifrån din funktionsprofil
 
Nej, jag har inte funderat på det. Dels för att jag egentligen inte tror på mediciner men också för att jag är rädd för att gå upp mer i vikt. Jag har i dagsläget nästan 30 kilo övervikt.

Jag är helt enkelt inte övertygad om att annan medicin och annan psykolog skulle hjälpa.

Allt är liksom så övermäktigt hela tiden. Det finns vardagssaker som jag aldrig klarat av. Och när jag flyttade hit så körde jag järnet för att fixa allt. Men det ledde till att jag blev utmattad.

Jag har ätit sertralin i väldigt många år, inte mot just depression men annan psykisk ohälsa, och när en läkare förra året föreslog att jag skulle byta till en annan sorts medicin fick jag panik och vägrade i sten att byta. Så jag förstår din rädsla för att byta medicin.

Men jag vill bara säga att övervikt inte är någon dödsdom eller något som kommer förstöra ditt liv. I samhället i dag är vi så rädd för övervikt att vi till och med genomför stora operationer för att slippa vara överviktiga trots att det egentligen inte är så farligt med övervikt. Det finns vissa risker med övervikt men psykisk ohälsa är inte heller riskfritt och riskerna med övervikt får större plats än dom förtjänar.

Det är jobbigt i vissa avseenden att vara tjock, tex svårare att hitta kläder, att måsta hantera andras åsikter om ens kropp och kanske att känns sig mindre rörlig eller smidig men i övrigt är det precis som att vara normalviktig - man har jobb, relationer, hobbies mm.

Jag har ibland tänkt att jag vill gå ner i vikt men för mig skulle det aldrig vara värt den ångest det skulle innebära. Jag är heller tjock och tillfreds med resten av livet än smal och ångestfylld, trots att det är tvärtemot vad samhället säger om vad som är viktigt.

Skulle det för dig kunna vara värt det att vara mer överviktig om det skulle innebära att du blev frisk?

Om du blev frisk skulle du kanske dessutom orka vara mer aktiv och kunna välja att gå ner i vikt om det fortfarande kändes viktigt. I vart fall kan du förhoppningsvis komma vidare i livet och få må psykiskt bättre.
 
Jag gillar både permakultur och skogsträdgård. Det går i linje med mitt miljöintresse och är sätt att konkret bidra till en bättre jord. Haken är att jag inte orkar göra något konkret för att förverkliga det. Jag vill helst bara ha det klart. Och jag vill visa upp resultatet. Jag vill vara en förebild. Men det kommer jag nog aldrig att bli. Allt praktiskt arbete är bara kämpigt.

På vilket sätt vill du vara en förebild? Vill du verkligen ha en massa besökare hem till dig för att gå runt och peka och kommentera hur du gjort och hur du inte gjort? Eller vill du vara en förebild mer i att besitta mycket kunskap som du vill dela med dig till andra av? Kanske för att det kan bidra till att rädda planeten? Eller är det estetiska i trädgårdsmiljön du vill inspirera andra med?

Har du funderat på att uttrycka dit intresse i en bok? Inspirerande och informativa böcker om trädgård, odling, jordförbättring, kretslopp, holistiskt perspektiv m.m verkar man inte kunna få för många av när ser i mina vänners bokhyllor. Gröna böcker verkar ta över efter kokböcker som nog har haft sin storhetstid.

Kanske ligger din styrka mer i att planera, tänka ut hur det ska bli och beskriva det snarare än att genomföra dina planer? Du kan du dessutom "genomföra" många fler skogsträdgårdar, pergolor och odlingsmiljöer av precis de slag du själv önskar och mycket snabbare än vad det skulle ta att genomföra allt på din egen tomt. Inspirerande bilder kan du hitta på dina resor.

Har du någon gång i livet bott i en trädgård med den storlek du har och under en längre tid tyckt att det är kul med trädgårdsarbetet?
 
Inte ens jag som saknar riktigt bredband tittar enligt tablåerna på annat än livesport. Man väljer de fåtal program som intresserar, oavsett när på dygnet de sänds, och spelar in på hårddiskboxen och konsumerar lite av det som är bra senare. Och kan spola förbi all reklam och trailers som förpestar det hela. På playtjänster är det ofta svårare att slippa reklam om man inte vill betala massor i abonnnemang.
Svt och kunskapskanalen är gratis guldgruvor
 
Men du hade fått konstaterat att du har nedsatta exekutiva funktioner? Har du inte fått vägledning och stöd för det, typ arbetsterapeut?
Om man är en doer, men samtidigt har svårigheter som påverkar ens aktivitetsgenomförande kan det ju bli rätt frustrerande och krockar mellan ens behov/förutsättningar. Som man kan behöva hjälp med att hantera både rent konkret och psykologiskt.

Och du beskriver att du i princip inte gör något alls den mesta tiden, samt inte löser grundläggande vardagsfunktioner. Skulle du inte har boendestöd mer än två timmar egentligen. Och någon typ av vägledning till dem om vad som är lämpliga metoder utifrån din funktionsprofil
Jag gick hos arbetsterapeut för några år sedan. Det var innan min npf-utredning. Nu minns jag inte vad vi gjorde men det gav inget då. Tyckte väl det mesta kändes orelevant. Sen slutade hon och jag fick ingen ny.

Jag vet inte om det konstaterats att jag har problem med exekutiva funktioner, mer än att det har sagts att jag har det. Jag vet inte ens riktigt exakt vad det innebär. Jag har bara förutsatt att det är det det handlar om när jag inte klarar av att starta, är seg med att slutföra, har ständigt kaos runt mig. Och så känns allt så övermäktigt hela tiden.

Det känns ju som om två timmar boendestöd är lite för lite. När de började hjälpa mig med matlagning så fanns det inte tid över för annat.
 
Nej, vi har inte direkt pratat om det. Eller ja, jag har väl nämnt det men psykologen tycker ändå att jag är en doer eftersom jag betalar mina räkningar, byter däck på bilen, ringer nödvändiga samtal o.s.v. Så jag har inga strategier alls. Eller ja, jag gjorde listor med boendestödet, men jag har aldrig fått det att funka.

Är det samma psykolog som gjorde utredningen? Jag tycker du ska ta upp vilka problem du har och lägga fram det konkret. Sätter du igång direkt när du tänkt när du ska betala räkningar, byta däck och ringa samtal eller går tiden även där och det görs i sista stund? Om de sakerna funkar bra, vad är det som gör det lättare att komma igång i de situationerna? Annars har jag svårt att förstå att psykologen tycker att du inte har problem. Även om du lyckas göra det till sist så har du troligen lagt mycket mer energi på det än någon som inte har samma utmaningar som du.
 
Jag gick hos arbetsterapeut för några år sedan. Det var innan min npf-utredning. Nu minns jag inte vad vi gjorde men det gav inget då. Tyckte väl det mesta kändes orelevant. Sen slutade hon och jag fick ingen ny.

Jag vet inte om det konstaterats att jag har problem med exekutiva funktioner, mer än att det har sagts att jag har det. Jag vet inte ens riktigt exakt vad det innebär. Jag har bara förutsatt att det är det det handlar om när jag inte klarar av att starta, är seg med att slutföra, har ständigt kaos runt mig. Och så känns allt så övermäktigt hela tiden.

Det känns ju som om två timmar boendestöd är lite för lite. När de började hjälpa mig med matlagning så fanns det inte tid över för annat.
Men då är det väl vettigt att du får det nu när det finns annat mer konkret underlag om hur du fungerar. En bra början är väl att du faktiskt blir insatt i vad exekutiva nedsättningar innebär.
Är boendestödet ordentligt informerade om det? Även om du inte har en npf-diagnos så kan det hända man ska plocka arbetsmetoder från det området, eftersom exekutiva svårigheter ofta är en central del där.
 
Jag har ätit sertralin i väldigt många år, inte mot just depression men annan psykisk ohälsa, och när en läkare förra året föreslog att jag skulle byta till en annan sorts medicin fick jag panik och vägrade i sten att byta. Så jag förstår din rädsla för att byta medicin.

Men jag vill bara säga att övervikt inte är någon dödsdom eller något som kommer förstöra ditt liv. I samhället i dag är vi så rädd för övervikt att vi till och med genomför stora operationer för att slippa vara överviktiga trots att det egentligen inte är så farligt med övervikt. Det finns vissa risker med övervikt men psykisk ohälsa är inte heller riskfritt och riskerna med övervikt får större plats än dom förtjänar.

Det är jobbigt i vissa avseenden att vara tjock, tex svårare att hitta kläder, att måsta hantera andras åsikter om ens kropp och kanske att känns sig mindre rörlig eller smidig men i övrigt är det precis som att vara normalviktig - man har jobb, relationer, hobbies mm.

Jag har ibland tänkt att jag vill gå ner i vikt men för mig skulle det aldrig vara värt den ångest det skulle innebära. Jag är heller tjock och tillfreds med resten av livet än smal och ångestfylld, trots att det är tvärtemot vad samhället säger om vad som är viktigt.

Skulle det för dig kunna vara värt det att vara mer överviktig om det skulle innebära att du blev frisk?

Om du blev frisk skulle du kanske dessutom orka vara mer aktiv och kunna välja att gå ner i vikt om det fortfarande kändes viktigt. I vart fall kan du förhoppningsvis komma vidare i livet och få må psykiskt bättre.
Jag hittar inte passande kläder alls. Nyligen fick jag prova ut arbetskläder och allt var obekvämt på grund av för långa byxben och för långa ärmar. Största problemet är väl att jag har korta ben och armar, men jag tänker att det skulle bli ett mindre problem om jag vore smal.

Och jag känner mig fruktansvärt otymplig i min kropp. Hatar den.
På vilket sätt vill du vara en förebild? Vill du verkligen ha en massa besökare hem till dig för att gå runt och peka och kommentera hur du gjort och hur du inte gjort? Eller vill du vara en förebild mer i att besitta mycket kunskap som du vill dela med dig till andra av? Kanske för att det kan bidra till att rädda planeten? Eller är det estetiska i trädgårdsmiljön du vill inspirera andra med?

Har du funderat på att uttrycka dit intresse i en bok? Inspirerande och informativa böcker om trädgård, odling, jordförbättring, kretslopp, holistiskt perspektiv m.m verkar man inte kunna få för många av när ser i mina vänners bokhyllor. Gröna böcker verkar ta över efter kokböcker som nog har haft sin storhetstid.

Kanske ligger din styrka mer i att planera, tänka ut hur det ska bli och beskriva det snarare än att genomföra dina planer? Du kan du dessutom "genomföra" många fler skogsträdgårdar, pergolor och odlingsmiljöer av precis de slag du själv önskar och mycket snabbare än vad det skulle ta att genomföra allt på din egen tomt. Inspirerande bilder kan du hitta på dina resor.

Har du någon gång i livet bott i en trädgård med den storlek du har och under en längre tid tyckt att det är kul med trädgårdsarbetet?
Jag vill känna att jag gör skillnad för den här planeten och vara delaktig i att sprida det som vårdar vår miljö och återskapar hälsosamma livsmiljöer. Jag kan dela det genom t.ex. en blogg.

Jag har inga planer alls på att skriva en bok. Allt jag kan har jag snappat upp ur böcker. Jag saknar egen erfarenhet.

Jag har haft en större trädgård förut och pysslade med lite av varje där.
 
Är det samma psykolog som gjorde utredningen? Jag tycker du ska ta upp vilka problem du har och lägga fram det konkret. Sätter du igång direkt när du tänkt när du ska betala räkningar, byta däck och ringa samtal eller går tiden även där och det görs i sista stund? Om de sakerna funkar bra, vad är det som gör det lättare att komma igång i de situationerna? Annars har jag svårt att förstå att psykologen tycker att du inte har problem. Även om du lyckas göra det till sist så har du troligen lagt mycket mer energi på det än någon som inte har samma utmaningar som du.
Nej, det är inte samma psykolog som gjort utredningen som jag går hos.

Det kan hända att jag ringer ett samtal direkt, men det kan också dra ut på tiden. Och räkningar kan också dra ut på tiden eller så lägger jag in dem kort efter att jag fått räkningen. Ibland blir jag sen. Så det varierar.

Jag tror det är lättare för mig att göra något administrativt framför något praktiskt.
Men då är det väl vettigt att du får det nu när det finns annat mer konkret underlag om hur du fungerar. En bra början är väl att du faktiskt blir insatt i vad exekutiva nedsättningar innebär.
Är boendestödet ordentligt informerade om det? Även om du inte har en npf-diagnos så kan det hända man ska plocka arbetsmetoder från det området, eftersom exekutiva svårigheter ofta är en central del där.
Nej, boendestödet vet ingenting. De frågade mig om min diagnos. Och jag berättade då att det var utmattningsdepression. Inget annat.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 287
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 760
Senast: Wille
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 180
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 629
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp