Flygrädsla

Jo men även om man har en fobi måste man ju ha förståelse för andra människors situation. Jag menar, ha spyfobi ni men uttryck inte saker i stil med:

" Kan inte folk kräkas på toan?!"

eller "Men varför inte ta medicin mot illamåendet om du vet att du mår illa under start och landning?"

om ni inte vill ha motargument.

Att ens argumentera som om 1) folk spyr där de sitter av illvilja/oförstånd eller 2) alla kan ta medicin som botar problemet blir ju bara tramsigt.
Inte VI, jag har inga sådana fobier, jag gick i KBT och blev av med dem för många år sedan:up: Men jag tror jag förstår Niyamas lite upprörda ton kring spyor. Man blir tyvärr sån - upprörd, oförstående och superanti! Man kan inte riktigt förstå och kontrollera sina känslor kring det där ofattbart obehagliga och man kan definitivt inte förstå hur någon kan utsätta sig för något som kan leda till att man spyr.
Nu talar jag för hur jag själv hade det och detta är alltså inte @Niyamas ord. Supersvårt för någon utan fobier att förstå och acceptera, jag vet och respekterar även det.

Hursomhelst sätter jag mig på det där jäkla planet på måndag i vilket fall. Jag vill inte påstå att det är en fobi men fasen vad jobbigt jag har det, magen är helt kaosig redan, hoppas jag inte spyr;)
 
@ASKAPLASKA Det är en sak att veta att man har en fobi och att den gör att man resonerar "egoistiskt" men en helt annan sak att argumentera utifrån den. När man på fullaste allvar ifrågasätter varför folk spyr på sin plats blir det ju rätt absurt eftersom det är så uppenbart att folk inte spyr ner sig själva för att det är så jävla kul eller för att jävlas utan för att de är sjuka och inte kan rå för det. Sympatin bör då, när man talar om det hypotetiskt och sansat, ligga hos dem och inte hos en själv. Oavsett hur man hade känt om man suttit bredvid den.

Jag har också varit fobisk tidigare, dock inte för kräks, och aldrig att jag i en sansad diskussion skulle resonera så märkligt. Man kan faktiskt ha en fobi och ändå rationellt i en diskussion kunna förstå att folk inte spyr ner sig på pin kiv, hur dåligt man än hade mått om man varit där.
 
Inte VI, jag har inga sådana fobier, jag gick i KBT och blev av med dem för många år sedan:up: Men jag tror jag förstår Niyamas lite upprörda ton kring spyor. Man blir tyvärr sån - upprörd, oförstående och superanti! Man kan inte riktigt förstå och kontrollera sina känslor kring det där ofattbart obehagliga och man kan definitivt inte förstå hur någon kan utsätta sig för något som kan leda till att man spyr.
Nu talar jag för hur jag själv hade det och detta är alltså inte @Niyamas ord. Supersvårt för någon utan fobier att förstå och acceptera, jag vet och respekterar även det.

Hursomhelst sätter jag mig på det där jäkla planet på måndag i vilket fall. Jag vill inte påstå att det är en fobi men fasen vad jobbigt jag har det, magen är helt kaosig redan, hoppas jag inte spyr;)

Upprörda ton? :confused:
 
Men det låter lite som de där bevingade orden där någon drottning såg svältande människor i vägkanten och undrade varför de inte åt bakelser.

Extremt off topic men det där var faktiskt en ihopblandning av två franska drottningskrönor!

Den ena var Marie Antoinette som påstås ha sagt detta när det rapporterades om att folket var fattigt och inte hade råd att köpa bröd. Det hade dock ingenting med en vägkant att göra.

Den andra var Desirée (Jean Baptist Bernadotte, sedemera Karl XIV Johans, maka) som var på resa till Skåne och Blekinge. Folket stod vid vägkanterna och Desirée var väldigt imponerad av hur de skanderade "Vive la reine!" (leve drottningen) när man i Stockholm vägrade tala franska med henne. Det var bara det att det var extrem torka och bönderna i själva verket stod i vägkanten och på skånska skanderade "vi vill ha regn!"

Huruvida dessa skrönor är sanna är en annan historia :p
 
Extremt off topic men det där var faktiskt en ihopblandning av två franska drottningskrönor!

Den ena var Marie Antoinette som påstås ha sagt detta när det rapporterades om att folket var fattigt och inte hade råd att köpa bröd. Det hade dock ingenting med en vägkant att göra.

Den andra var Desirée (Jean Baptist Bernadotte, sedemera Karl XIV Johans, maka) som var på resa till Skåne och Blekinge. Folket stod vid vägkanterna och Desirée var väldigt imponerad av hur de skanderade "Vive la reine!" (leve drottningen) när man i Stockholm vägrade tala franska med henne. Det var bara det att det var extrem torka och bönderna i själva verket stod i vägkanten och på skånska skanderade "vi vill ha regn!"

Huruvida dessa skrönor är sanna är en annan historia :p

Det är mycket möjligt, jag har dock bara hört den hopblandade varianten, men intressant att få höra de rätta två versionerna!:up:
 
Jag tror att flygrädsla finns i många olika former - varav minst ett par av dem kan bemötas med rationella argument, kunskap om flygning, flygplan och dess risker. Och sedan finns det säkert andra där det inte biter ens att berätta att människan sitter i en flygsimulator, det är lika problematisk ändå.

De flesta kan aktivt påverka sina tankebanor, om man vill, inte genom mina statistiksiffror på internet - men genom professionell hjälp. Då tar man hjälp av vad vi faktiskt vet om riskerna att flyga.

Om man ÄR flygrädd och dessutom TROR (även utanför flygplanet) att det är stora risker förknippat med flygande så är nog problemet mycket större än om man tar till sig (utanför paniksituationen) att sannolikheten är mindre att skadas än när man passerar över övergångsstället eller åker bilen in till stan (som man kanske gör 500 gånger per år) och situationen bara uppstår på flyget. Det är min ståndpunkt.

Och nej, jag erkänner flera gånger i tråden att jag nog inte riktigt förstår panikreaktionen - eftersom jag inte har det i mig själv.

Rationella argument samt att man får lära sig hur ett flygplan fungerar och beter sig i olika situationer brukar vara den i särklass mest effektiva terapin vid flygrädsla.

Fast när jag pratar om flygrädsla så menar jag den rädsla som rationella argument inte biter på, alltså mer fobisk rädsla som t ex kan ge panikattacker. Den som blir lugnad av olycksstatistik betraktar jag inte som flygrädd alls.
 
Vissa sitter ju och kräks fast man inte behöver ha bältet på, har jag fått berättat för mig.

Men alltså, har du fått det berättat? Av andra kräkfobiker?

Jag har varit i luften 2-4 gånger eller fler om året i 25 år - och två gånger har jag lagt märke till att folk spytt. Den ena sprang på toa och gjorde det, den andra var ett barn.

Men här kan man få intryck att folk spyr till höger och vänster på varenda flygresa? Konstigt att jag aldrig lagt märke till det :confused:
 
Men här kan man få intryck att folk spyr till höger och vänster på varenda flygresa? Konstigt att jag aldrig lagt märke till det :confused:
Ja, jag håller med, fett skumt. Jag har aldrig varit med om att någon kräkts på sin plats på planet faktiskt. Själv har jag kräkts i handfatet en gång på flygtoan, jag vaknade genomsjuk på en långflygning och kände mig urdålig, snubblade bort till toan och kräktes på första bästa ställe. Då var jag mest glad över att jag hann till toan, snarare än kände mig elak som inte kräktes I toan.
 
Men alltså, har du fått det berättat? Av andra kräkfobiker?

Jag har varit i luften 2-4 gånger eller fler om året i 25 år - och två gånger har jag lagt märke till att folk spytt. Den ena sprang på toa och gjorde det, den andra var ett barn.

Men här kan man få intryck att folk spyr till höger och vänster på varenda flygresa? Konstigt att jag aldrig lagt märke till det :confused:

Inte av andra kräkfobiker. Det är inte direkt många historier, men jag minns ju alla. Som sagt har jag själv aldrig varit med om det, därför blev jag lite förvånad när det i tråden lät så vanligt. Därav undrade jag varför inte folk spyr på toaletten och/eller tar medicin mot illamående.
 
Ja, jag håller med, fett skumt. Jag har aldrig varit med om att någon kräkts på sin plats på planet faktiskt. Själv har jag kräkts i handfatet en gång på flygtoan, jag vaknade genomsjuk på en långflygning och kände mig urdålig, snubblade bort till toan och kräktes på första bästa ställe. Då var jag mest glad över att jag hann till toan, snarare än kände mig elak som inte kräktes I toan.

Jag har aldrig ens funderat på om man blir åksjuk på flyg. Att man kan bli det i bil, buss och tåg förstår jag. Och sjösjuka har jag sett många bli när jag varit i Grekland, jag varit på båtar i hårt väder när besättningen gått runt och delat ut spypåsar.

Men på flyg? Jag visste inte ens att det gick att bli sjuk av det.
 
Men alltså, har du fått det berättat? Av andra kräkfobiker?

Jag har varit i luften 2-4 gånger eller fler om året i 25 år - och två gånger har jag lagt märke till att folk spytt. Den ena sprang på toa och gjorde det, den andra var ett barn.

Men här kan man få intryck att folk spyr till höger och vänster på varenda flygresa? Konstigt att jag aldrig lagt märke till det :confused:

Samma här, jag har flugit otaliga gånger och jag har aldrig varit med om att någon har kräkts. Iaf inte som jag har märkt. Så jag blir också väldigt förvånad över att det här med kräkande på flygplan skulle vara ett så stort problem.

Å andra sidan har jag aldrig suttit på en charterflight på väg hem efter en vecka i Aya Napa. Där jag kan tänka mig att kräkfrekvensen är högre om jag får vara fördomsfull :p
 
Tar alltid åksjuketuggummi, försöker intala mig själv om hur minimalt liten chans det är att planet skulle störta, och händer det så är det ju allra troligast en väldigt snabb död = inget att oroa sig för, har igång musik som jag blir glad och lugn av och senaste gångerna så har jag haft med sambon som jag tillslut vågade berätta att jag var flygrädd (igen) och han tar min hand och kollar så det är okey med mig.

Var livrädd första gången jag flög, sen gick de bättre och bättre till att jag knappt ens brydde mig, sen poff var jag rädd igen.
 
Men på flyg? Jag visste inte ens att det gick att bli sjuk av det.
Nä, inte jag heller. Jag blir illamående om jag går upp snortidigt utan att ha sovit så när jag flyger på konstiga tider med många mellanlandningar så händer det att jag mår riktigt illa. Det var också därför jag vaknade den gången och behövde kräkas. Men åksjuk på flyg? Aldrig. Och då blir jag ändå det i bilen rätt ofta.

Men jag antar att det är rätt vanligt med tanke på vad vi ser i den här tråden. Plus att jag på en del rätt långa flighter har sett att andra kräkts i handfatet så problemet finns ju uppenbarligen.
 
Som sagt visste jag inte att åksjuketabletter hade illamående som biverkning. Sen har jag en fobi, det funkar inte att vara rationell. Jag är livrädd för spyor.
Nej knoppen bestämmer vad kroppen ska göra, så är det bara och en fobi handlar inte ett dugg om att tänka rationellt, det funkar inte alls. Jag hade nästan en fobi för kor, gick absolut inte in i en hage där det gick nötter och sen hamnade jag på landet,,,,,,,,,på en gård som hade både kossor och en gigantisk skräckinjagande mördartjur som jag bla. skulle fordra och se till. :eek: :nailbiting:

Det gick ju inte an att arbetsvägra så det var bara att traska in i hagen och där kom HAN, mördartjuren, och jag trodde jag skulle dö. :eek: Aldrig kunde jag väl tro att en gigantisk dödsmördartjur skulle omvända mig (snacka om att ta tjuren vid hornen) men han lärde mig en hel del om hur nötter funkar och vi blev bästa polare och efter en vecka tittade jag inte ens efter var han var eftersom han gick och flåsade mig i nacken och såg efter så jag gjorde det jag skulle, bla. klia honom runt öronen. :p
Så har det fortsatt, jag kan tom. mjölka en större besättning på egen hand och gosar och busar gärna med ko-mpisarna hejvilt. Det kunde ingen tro när jag flyttade ut på landet. :)


Sådär, nu har jag avslöjat min fd. fobi. :cool:
 
Fast när jag pratar om flygrädsla så menar jag den rädsla som rationella argument inte biter på, alltså mer fobisk rädsla som t ex kan ge panikattacker. Den som blir lugnad av olycksstatistik betraktar jag inte som flygrädd alls.

Nu menade jag inte olycksstatistik enbart. Men ångest och panik är adekvata reaktioner vid fara. Terapin går bland annat ut på att öka känslan av kontroll både av ångesten och det man är rädd för.
Min sambo vägrade flyga pga kraftig ångest. Sist jag fick med honom var 2009 och då åt han upp all Stesolid på turresan varför vi fick ägna en dag åt semestern för att få tag på nya till hemresan. Nu har har han blivit av med rädslan bl a med hjälp av flygsimulator.
 
Jag har ocksa flugit 4-5 ganger per ar i narmare 30 ar, eller sa, och da med med 3-5 olika flyg i 5-10 timmar for att komma till mitt slutmal. Jag har sett nagon krakas pa planet 3 eller 4 ganger. Av vad de sa och av kroppspraket att domma skamdes de som attan och tyckte att det var oerhort pinsamt. En av dem var en elev, en 5te klassare, som gomde ansiktet hela vagen ner och ut ur planet. Stackarn. Alla som jag sett krakas har gjort det under landning, efter att planet borjat ga ner i alla fall.

Yngste sonen var 6 ar nar vi gick in for landning i Washington DC, BWI, och under 'decend' kom in i en ordentlig ficka av turbulence. Sonen satt i baltet och kunde inte riktigt se ut genom fonstret, men liksom hoppade upp och ner pa rumpan for att kunna se ut, medan han med mycket glad (och hog!) rost och ett litet skratt utbrast, "Oh BOY, we're going to crash" ... den stackars mannen pa andra sidan gangen var jatte radd redan innan, men da brot han fullstandigt ihop. :o
 
Massvis med folk har redan svarat och jag orkar inte læsa allt. Kanske har någon annan kommit med samma råd som jag kommer med nu.

Då jag var i en livskris før rætt många år sedan så gick jag i terapi på St Lukas. Det ær en vælkænd stiftelse som erbjuder psykoterapi, och den har gott rykte. Jag hade eller har ingen fobi men min terapeut hade ett øppet kvællsføredrag om hypnosterapi. Han anvænde sig framgångsrikt av hypnos før att hjælpa folk med fobier. Han førklarade hur det funkade och læt oss som ville gøra steg 1 -avslappning, men inte grupphypnos. Han sa att han var emot hypnos infør publik, eller på TV och sådær. En førnuftig man.
Och han sa att det brukade ræcka med 3-5 besøk hos honom om det bara var en vanlig fobi. Så jag skulle vilja rekomendera hypnos, men inte hos vem som helst. Man ær vældigt utlæmnad då man ær i ett hypnostillstånd. Terapeuten jag talar om måste ha gått i pension nu så æn om du bor i Værmland så får du gå hos någon annan. St Lukas finns i alla fall kvar.
 
Samma här. Jag har inget minne av att någonsin ha sett eller hört någon kräkas när jag flyger. Och jag har flugit hyggligt ofta i hela mitt liv.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 305
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Jag ska till veterinären imorgon, men vill höra era tankar. Hund modell mindre, 17 kg, 35 cm hög. Väldigt fin i kroppen. 9,5 år, har...
Svar
6
· Visningar
2 769
Senast: Dino
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 860
Senast: Amk
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 917

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp